Den som vill förstå det kapitalistiska samhällets väsen, dess
drivkrafter och dess följder kommer inte undan Karl Marx. Det gäller också för
dem som vill förstå och avvärja de pågående storskaliga effekterna av detta
samhällssystem på klimatet och Moder Jords tillstånd.
Men den som vill förstå Karl Marx har inte stor hjälp vare
sig av ”marxister” eller av den tankebyggnad som kodifierats som ”marxismen”
eller ännu värre som ”marxismen-leninismen” eller etter värre som ”marxismen-leninismen-Mao-Zedongs-tänkande”.
Dessa mer eller mindre bisarra teorier har inte särskilt mycket med Karl Marx
eget ursprungliga och dynamiska arbete att göra. Det framgår väldigt tydligt av
Sven-Eric Liedmans senaste bok Karl Marx: En biografi (Albert Bonniers
förlag 2015). Liedmans avsikt är att befria Marx från marxisterna och marxismen
och boken är en utomordentligt grundlig introduktion till Marx väldigt komplexa
teorier.
Det råder mängder av missuppfattningar, mer eller mindre
vulgära, om vad Marx egentligen stod för, både bland marxister och bland icke-marxister,
såväl till vänster som till höger på den politiska skalan. Liedman punkterar
åtskilliga av dessa vulgäruppfattningar och leder läsaren tillbaka till Marx
egna, ursprungliga tankegångar med möjlighet för var och en att bilda sig en
egen uppfattning om denne man och hans verk.
Marx hyste alls inte de grova uppfattningar om mekaniska och
enkla samband mellan produktionssätt och människors medvetande som senare
tiders marxister gjort till sina. Det gäller också synen på religionen och
religionens roll i samhället, sambanden mellan det som brukar kallas samhällets
”bas” och ”överbyggnad” (där Marx egna termer snarare var form och innehåll)
och huruvida kapitalismen oundvikligen och lagbundet skulle ersättas av ett
socialistiskt produktionssätt. Än mindre hade Marx någon enkel syn på vad för
slags revolution som skulle kunna omvandla kapitalismen till något annat och
bättre – härvidlag uteslöt han inte alls att det kunde ske via demokratiska
parlamentsval. För Marx var det självklart att arbetarklassens frigörelse måste
vara dess eget verk och han motarbetade aktivt och med hetta idéer om att
revolutionen skulle kunna genomföras av ett avantgarde-parti. Leninismen
innebar alltså ett radikalt brott med andan hos Marx.
Liedman visar också att Marx teorier ständigt omarbetades
och utvecklades. Det är stora skillnader t ex mellan vad 1840-talets Marx skrev
i de texter som går under namnet de ekonomisk-filosofiska manuskripten och vad
1870-talets Marx formulerade i Kapitalet. Han kände sig heller aldrig färdig
med Kapitalet. När hans vapendragare och mecenat Friedrich Engels till slut
lyckades sammanställa de marxska manuskripten till det första bandet av
Kapitalet kände Marx själv rätt omgående att det var dags att formulera om
alltihop. Han blev helt enkelt aldrig färdig med ambitionen att utarbeta en
sorts totalteori för det kapitalistiska samhället. Kanske är en sådan
totalteori inte ens möjlig – lika lite som försöken från vår tids fysiker att
formulera en ”teori för allt”.
Trots ambitionen att formulera en heltäckande samhällsteori
finns det stora luckor i Marx tänkande – vilket också framgår av Liedmans bok.
Det gäller även om vi tar hänsyn till att han faktiskt skrev sina böcker för
mer än 150 år sedan i ett samhälle, en tid och en värld som skiljer sig väldigt
mycket från våra dagars tillstånd. En sådan lucka gäller kvinnornas roll såväl
i samhällets produktion som i den mänskliga reproduktionen inom familjelivet. Andra
luckor handlar om en oförmåga att förhålla sig kritiskt till
produktionskrafterna, alltså själva tekniken, och en ovilja att fördjupa det alienationsbegrepp
som var så väsentligt för den unge Marx, som då fortfarande var starkt påverkad
av Hegels filosofi.
En hel del tvetydigheter och oklarheter hos Marx – t ex hans
maskinbeundran liksom den olyckliga formuleringen om ”proletariatets diktatur”
i kommunistiska manifestet – bidrog till den olycksaliga kodifieringen av ”marxismen”
som ett mer eller mindre slutet teoribygge med en stark slagsida åt
materialismen. Denna process började enligt Liedmans uppfattning redan med Friedrich
Engels – något som för övrigt bestrids i Tristram
Hunts utmärkta Friedrich Engels:
Kommunist i frack (Leopard förlag 2013). Processen fortsatte sedan av Karl
Kautsky och de tyska socialdemokraterna och fulländades småningom av Lenin och
de ryska bolsjevikerna.
Det finns all anledning för den som liksom Marx inte bara
vill förklara utan också förändra världen att gå tillbaka till Marx egna texter
och då fungerar Sven-Eric Liedman som en utmärkt vägvisare. Sedan gäller det
att befria Marx också från Liedman.
