”Läraren älskade henne mer än alla lärjungarna; han kysste
henne ofta på munnen.” Så beskrivs relationen mellan Yeshua (Jesus) och Maria
Magdalena i Philips evangelium – en textsamling som representerar en kunskapsväg
av stort intresse för dagens andliga sökare. Philips evangelium tillhör de
gnostiska evangelierna - texter som aktivt valdes bort av den kristna kyrkans
ledning när innehållet i Nya testamentet bestämdes vid flera synoder på
300-talet. De icke önskvärda texterna undertrycktes och förstördes och deras
förespråkare förföljdes. Några räddades till eftervärlden av kristna munkar i
centrala Egypten som gömde undan dem i lerkrukor. De påträffades av en egyptisk
bonde 1945 och kallas efter fyndorten för Nag Hammadi-biblioteket. Den fragmentariska
text som kallas Maria Magdalenas evangelium påträffades i Egypten i slutet av
1800-talet. Eftersom innehållet ligger i linje med framför allt Philips
evangelium brukar även denna text räknas in bland de gnostiska evangelierna.
Såväl Philips som Maria Magdalenas evangelier har översatts
från koptiska till franska av den franske ortodoxe munken Jean-Yves Leloup och
finns utgivna på engelska av förlaget Inner Traditions - The Gospel of Mary Magdalene (2002), The Gospel of Philip: Jesus, Mary Magdalene and the Gnosis of the Sacred
Union (2004). Leloup som har stora kunskaper också om modern filosofi och
psykologi har försett de gnostiska evangelierna med utförliga textanalyser. I
boken The Sacred Embrace of Jesus and
Mary:The Sexual Mystery at the Heart of the Christian Tradition (2006)
utvecklar Leloup sina egna tankar i detta för många kriostna så eldfängda ämne.
Leloup själv ser de gnostiska evangelierna som komplement till
texterna i Nya testamentet och som en väg till en mer fullständig förståelse av
Yeshuas förkunnelse, en kunskapsväg till att bli en fullödig människa, det som
i texterna kallas anthropos. För Leloup är Maria Magdalena en både historisk och
arketypisk gestalt – ”en inkarnation av den feminina arketypen” och en
inkarnation av visdomen, Sophia. Hon representerar en profetisk eller visionär
kunskap som förkroppsligar en feminin princip med målet att bli anthropos, en hel människa. Yeshua var
inkarnerad som människa och det innebär att han måste vara fullt mänsklig, att
han levde sin sexualitet och att han gjorde det på ett heligt sätt. Enligt
Leloup hade Yeshua en intim relation med Maria Magdalena, inte bara i köttet
utan också känslomässigt, intellektuellt och andligt.
När det handlar om den heliga omfamningen mellan Maria
Magdalena och Yeshua bygger Leloup huvudsakligen på Philips evangelium men
också på några passager i Maria Magdalenas eget evangelium. Enligt Philip kysste
Yeshua Maria ofta på munnen och i Maria Magdalenas evangelium sägs att Yeshua
kände henne ”mycket väl” och älskade henne mer än han älskade de andra
lärjungarna. Det hebreiska ordet för kyss, nashak,
betyder ”att andas tillsammans”, ”att dela samma anda”.
Leloup ser som sin uppgift att rädda sexualiteten från dess
mörka tillhåll i sexbutiker och på platser där den döljs och förminskas och
återföra den till dess rättmätiga plats i det heliga rummet; brudkammaren som det
kallas i Philips evangelium; en plats där vi ”verkligen ber”. Att bli anthropos innebär att omfamna och
överskrida vår sexuella natur; att integrera den maskulina och den feminina
polariteten; att sammanviga det maskulina och det feminina på alla nivåer – den
neurofysiologiska, den sociala och den universella.
Den moderna besattheten av sex och strävan efter orgasm till
varje pris är en återvändsgränd som leder till kommersialisering av den
mänskliga kroppen och olika former av pornografi. Mot detta ställer Leloup en
ren och helig, transformerad, sexualitet som levs helt och fullt och som bygger
på tillit och medvetenhet. Den är i harmoni med livets och Skaparens lagar; den
kan fungera som en sfär för kunskap och uppenbarelse och är ett stort alkemiskt
äventyr vare sig den äger rum i ett pars erotiska liv eller i ett hälsosamt och
medvetet valt celibat, skriver Leloup.
Det mest intressanta med Maria Magdalenas eget evangelium är
kanske att hon där framträder som lärare för de andra lärjungarna – en följd av
hennes särställning i förhållande till Yeshua och det faktum att det är för
henne som Yeshua först uppenbarar sig efter döden med budskap som hon ska föra
vidare till övriga lärjungar. När Maria berättat om sitt möte med den
återuppståndne Yeshua går hon in i tystnad ”eftersom det var i tystnad som
Läraren talade till henne”. Petrus blir provocerad och undrar hur det kommer
sig att Läraren talade med en kvinna om saker som han inte nämnt för de manliga
lärjungarna: ”Måste vi ändra våra seder och lyssna till denna kvinna?”
Lärjungen Levi träder fram till Marias försvar eftersom Yeshua höll henne som
värdig, ”kände henne mycket väl” och ”älskade henne mer än oss.” ”Låt oss
försonas och bli fullt mänskliga så att Läraren kan slå rot i oss. Låt oss växa
som han begärde av oss och gå ut och sprida evangeliet.” Texten mynnar ut i att
lärjungarna hörsammar Levi.
Philips evangelium rymmer betydligt mer av ursprunglig livssyn
och gnostisk kunskap. Ljus och mörker, liv och död är bröder och systrar; de är
oskiljaktiga. Allt som är sammansatt kommer att lösas upp. Sanningen har såtts
överallt och existerat sedan begynnelsen. Det inre och det yttre är ett. Den
stora närvaron finns i allt och de som har kunskap om sanningen är fria.
Kunskap gör dem fria även från sin egen frihet. Okunskap däremot är orsaken
till allt ont och tjänar döden. Ingen har fötts eller kommer att födas ur
okunskap. Okunskap är slaveri, kunskap är frihet.
När det gäller synen på den heliga omfamningen går Philip
längre än många andra. Den är ”ett mysterium som är av ljuset och inte av
mörkret” och som aldrig utplånas. Alla som praktiserar den heliga omfamningen
kommer att ”upptända ljuset”. De som upplever tillit och medvetenhet i
omfamningens hjärta blir ”barn av ljuset”. ”För dem har denna värld blivit en
annan värld.” Det låter onekligen som ett sätt att beskriva hur den heliga
omfamningen kan fungera som en port till Drömtiden.
Vilken relation hade då Yeshua och Maria Magdalena enligt
Philip förutom att de kysstes och andades tillsammans? Han beskriver Maria som
Yeshuas ”syster, mor och hustru”. Kan det rent av vara så att beskrivningen av
Maria Magdalenas trefaldiga roll egentligen är ett sätt att antyda att det är hon
som är Mästaren? Eller i alla fall att det är först när Yeshua kysser henne och
de andas tillsammans, och förenas i en helig omfamning som han blir fullkomlig,
anthropos? Eller snarare: som båda
blir fullkomliga?
Vad gäller själva den heliga omfamningen bjuder Philip på
åtskilliga väldigt fina formuleringar som jag ska försöka återge i svensk
språkdräkt. ”Mysteriet som förenar två varelser är storslaget; utan det skulle
världen inte existera.” ”Det som ger substans åt världen är Anthropos. Det som ger substans åt Anthropos är en intim och varaktig
relation. Sök erfarenheten av den rena omfamningen; den har stor makt;
kontemplera Närvaron i denna obeständiga kropp.” Om du fruktar köttet kommer
det att behärska dig. Om du älskar det kommer det att paralysera och uppsluka
dig. ”Det heligaste heliga är brudkammaren… Tillit och medvetenhet i
omfamningen är upphöjd över allt. De som verkligen ber till Jerusalem återfinns
bara i det heligaste heliga… brudkammaren.”
Philip ser brudkammaren som en bild av föreningen ”bortom
alla former av ägande”, ”här rivs slöjan uppifrån och ned”. ”Alla kommer att
kläs i ljus när de träder in i den heliga omfamningens mysterium” och
återupptäcker den förlorade enheten. ”Man och kvinna förenas i brudkammaren,
och de som har känt den heliga omfamningen kommer aldrig att skiljas åt.”
Visst är detta en sorts rambeskrivning av en kunskapsväg, en
virvel in i Drömtiden, men som Leloup själv betonar så handlar det också om att
transformera sexualiteten och göra
den helig så att den kan bli ett möte med det gudomliga. Det kräver med Philips
ord tillit och medvetenhet, något som Leloup konkretiserar med sin betoning av renheten
i den sexuella aktens intention och motivation. Ett ord som kommer till mig är
mognad. För att kunna leva sin sexualitet på ett heligt sätt krävs mognad och
frånvaro av självviktighet. Också den aspekten täcker Philip in: ”Brudkammaren
är inte för djur och inte heller för slavar eller för de orena; den är för
varelser som är fria, enkla och tysta.”
Den heliga omfamningen handlar om att förena maskulint och
feminint till något nytt, som står över polariteten. Det är en förening som kan
äga rum inom var och en av oss och det är en förening av begrepp som liv och
död, ande och materia, himmel och jord. Den heliga omfamningen förutsätter inte
en sexuell relation, och är inte heller resultatet av varje sådan relation. Denna
förening är vad alkemin handlar om, den finns inbyggd i utharkens runsystem och
den har sammanfattats på ett lysande sätt av den tidiga alkemisten Maria
Profetissa: ”Ett blir två, två blir tre och ur den tredje kommer den Enda som
den fjärde. På detta sätt blir de två ett.”
(I min bok Drömtiden
knackar på: Om synkronicitet, arketyper och talmagi analyserar jag mer
utförligt Maria Profetissas axiom och hur det kan inpassas i och samspela med
utharkens runor.)
