Shamansk morgonbön och aftonbön

Verklig magi kan äga rum i ceremonier som utförs med rätt intention, med rätt attityd och på rätt tid och plats. Den magiska ceremonin måste helt enkelt vara i resonans med impulser från det kosmiska medvetandeflödet. En magiker behöver därför kunna läsa av och förstå vad den kosmiska klockan visar. När man utövar ceremoniell magi av detta slag kan man ändå känna att man skulle vilja bidra med energi på ett mer stadigvarande sätt än bara då man lagt märke till impulserna från skapelsens urkälla. Går det att leva i ständig ceremoni? Ett sätt att närma sig ett permanent ceremoniellt tillstånd kan vara att börja med en daglig rutin i form av morgonbön och aftonbön – dagliga ceremonier i avsikt att kontinuerligt och uthålligt medverka i att laga världen, dvs att bidra till Jords läkning och till att mänskligheten finner fram till ett ödmjukt och hållbart sätt att leva på och med Moder Jord.

Min definition av bön är en kommunikation och ett samspel med Oändlighetens aktiva sida, Det ovetbara, Det stora mysteriet, Urkällan, Livets träd för att komma i resonans med det kosmiska medvetandeflödet och kunna fungera/agera som en öppen kanal (hollow bone) för detta flöde. Då kan det kosmiska manifestera sig i det jordiska och det stora drömmandet kan förverkligas på det sätt som det själv önskar. Andra sätt att uttrycka detta är den judiska mystikens tikkun olam, att laga världen, och benediktinernas credo ora et labora, bed och arbeta. En koptisk mystiker som Matta El-Maskeen (Matteus den fattige) beskriver bön som ett sätt att lära känna Guds helighet och kvalitet och ”att smaka Gud”. Detta är ju mer eller mindre identiskt med Carlos Castanedas begrepp ”att uppleva energin direkt”. Jag eftersträvar en fördjupning av dessa begrepp till något som skulle kunna beskrivas som en kontinuerlig ceremoni, alltså ora in labora, bön i arbete, eller med andra ord: ett ceremoniellt sätt att vara och verka. Inspiration hämtar jag då även från navajos traditionella begrepp hozho, lycka eller balans, och deras definition av ett liv i skönhet som ”att ceremoniellt röra sig genom landskapet”. Morgonbön och aftonbön om balans i världen är steg på vägen till ett kontinuerligt tillstånd av all-medvetande som, när man väl har smakat på det, kan komma att genomsyra hela ens liv i allt högre utsträckning.

Var och en behöver finna sitt eget sätt att inleda och avsluta dagen i samtal med Oändlighetens aktiva sida, men ju fler vi är som kontinuerligt och uthålligt gör dessa ceremonier desto större blir den sammanlagda resonansen med det kosmiska och med det följer en högre energinivå i arbetet med att laga världen, kanske kan vi rent av tala om ett kollektivt kvantsprång. Här följer min egen version av morgonbön och aftonbön som förhoppningsvis kan fungera som inspiration även för andra.

Morgonbön:

1. Hälsa de jordiska och kosmiska riktningarna, alltså de fyra kardinalriktningarna, centrum, zenith och nadir samt de fyra (eller fem) elementen och de kosmiska fundamenten rörelse, relation, medvetande och riktning. 
2. Skapa resonans med det kosmiska medvetandeflödet, t ex genom att sjunga utharkens runor eller använda skallra, trumma, klangskål, gong eller liknande. 
3. Uttala intentionen om att bidra till att laga världen och vandra i skönhet, t ex med följande ord: ”Må världen lagas, må Jorden läka och bli hel; må mänskligheten finna fram till ett ödmjukt och hållbart levande på och med Moder Jord; må alla arter och väsen, synliga såväl som osynliga, växa och trivas väl; må vi alla kunna leva i balans med det kosmiska medvetandeflödet. Måtte jag själv kunna fungera som en öppen kanal för Oändlighetens aktiva sida att manifestera sig i den ordinära verkligheten. Må allt detta ske, så kommer att ske och så sker redan.” 
4. Avsluta med att sjunga utharkens runor, kraftsång eller andra ljud som befäster och grundar den just uttalade intentionen.

Det är viktigt att intentionen är skarpt, djupt och klart formulerad och framförd som om livet, ja hela existensen står på spel.

Förutsättningen för att komma i resonans med medvetandeflödet är rätt attityd, dvs att man släpper sin självviktighet, stoppar den inre dialogen och tar fullt ansvar för sina egna handlingar. Man bör också vara medveten om att när man öppnar sig för det kosmiska medvetandeflödet och strävar efter att fungera som en öppen kanal får man vara beredd på överraskningar. Vi kan ju inte veta vad Det stora mysteriet vill med oss.

Aftonbön: 

1. Hälsa de jordiska och kosmiska riktningarna. 
2. Skapa resonans med det kosmiska medvetandeflödet. 
3. Tacka för den dag som gått och den kraft och kunskap som du fått ta del av, t ex så här: ”Tack för att jag har fått dansa med i det kosmiska kretsloppet ytterligare en dag. Tack för att Önd andas mig och mitt hjärta slår. Tack för den kraft och kunskap som jag fått ta del av, måtte jag kunna bära och manifestera den på ett värdigt sätt som ett led i arbetet med att laga världen, läka Jorden, och hitta fram till ett ödmjukt och hållbart sätt att leva på och med Moder Jord i balans med alla andra varelser och väsen. Måtte denna natt bringa drömmar som kan vägleda mig i detta arbete.” 
4. Befäst det just uttalade med runor, kraftsång eller andra heliga ljud.

Om du har tankar, erfarenheter och förslag om en sådan här ceremoniell aktivitet är jag intresserad att ta del av dem. Mejla i så fall till norrshaman@gmail.com

  

Bön vid ceremoni på Mariavall 15 september

Jörgen I Eriksson och Moder Christa

Söndagen den 15 september höll vi en interreligiös ceremoni i Mariavalls fullsatta klosterkyrka på Österlen - FÖR att värna Moder Jord och MOT planerna på gruvbrytning av vanadin. Böner från följande traditioner framfördes: shamanism, judendom, buddhism, kristendom och islam. Mycket kraftfull ceremoni med kongenialt utvald jazzmusik mellan bönerna - framför av Blue Light Jazzband. Ceremonin avslutades med allsång av Taubes underbara Änglamarken. Här följer den bön som jag framförde: 

Jag hälsar öster; gryningen, upplysningen.
Jag hälsar söder; dagen, insikten.
Jag hälsar väster; skymningen, självkännedomen.

Jag hälsar norr; natten, visdomen.

Jag hälsar jorden vår moder.

Jag hälsar Det stora mysteriet som har skapat och ordnat allt; Det kosmiska kretsloppet.

Jag hälsar alla våra relationer, jag hälsar alla medvarelser; vi är alla släkt, vi är alla ett.

Jag ber om beskydd för denna ceremoni så att vi alla som deltar kan bidra till att människorna kan vandra i skönhet med ömsesidig respekt för medmänniskor, medvarelser och Moder Jord.

Allt är ett och hänger samman.

Allt är rörelse och relation.

Allt har liv och är liv.

Allt har medvetande och är medvetande.

Allt har helighet och är helighet.

Allt är en del av en kosmisk dans och en kosmisk väv där allt utgår från och återgår till Oändligheten, den kosmiska matrisen, möjlighetsfältet.

Vi är alla medverkande i den stora kosmiska pågående Skapelsen. Att vi samlas här idag till denna gemensamma ceremoni är ett svar på impulser från Oändligheten som vi kanske upplever på olika sätt men som har gett oss en gemensam önskan att kunna bidra med kreativ energi.

Jorden är en levande, kännande och medveten varelse som kan behöva vår hjälp för att läka de sår som mänskligheten åsamkat henne och för att kunna stå emot fortsatta destruktiva exploateringsplaner – inte bara här i Skåne utan på många andra platser i Sverige och världen i övrigt, t ex i Tiveden och Norduppland där kobolt eftersöks och vid Vättern där berggrunden rymmer sällsynta jordartsmetaller. 

Dagens ceremoni är vårt bidrag till att värna Jorden, till att laga världen, till att hitta fram till ett ödmjukt och rättvist sätt för människan att leva på jorden i ömsesidig respekt för alla andra varelser och allt annat levande. 

Måtte de goda tankar och energier som vi frammanar idag bidra till att stärka Moder Jord och alla andliga och världsliga krafter som arbetar för jordens värnande. Måtte alla goda och rättskaffens aktivister få kraft och inspiration inför de många och svåra uppgifter som väntar. 

Med skönhet framför oss vandrar vi.

Med skönhet bakom oss vandrar vi.

Med skönhet ovan oss vandrar vi.

Med skönhet under oss vandrar vi.

Med skönhet runt omkring oss vandrar vi.

Med skönhet inom oss vandrar vi.

I skönhet avslutas allt.

(Därefter 3 ggr Utharken med trumma.)

Moder Jord talar (3)

Detta är del tre i serien med texter från en drygt 30 år gammal anteckningsbok där jag skrivit ner rapporter från egna utesittningar, ceremonier och landskapsgång som en sorts poesi. När jag åter läser texterna känner jag igen varenda situation och slungas åter in i de gamla drömspåren. En märklig känsla. Jag delar nu med mig av dessa upplevelser i en serie bloggtexter. 

Ceremoni

Jag häller mjöd
tre gånger på blotstenen.

Árs ok fridr.

Åkallar de sex
riktningarna
söker visdom
kraft
tålamod
och visioner.

Inte för egen del.

Sjunger mig
skallrar mina skallror
mullrar min trumma.

Ett uppgående
som bryter sönder
som släpper loss
isbjörnskäftarnas malande
till slamsor

för att sedan sätta samman
och se igenom
allt.

Det ljus som avslöjar
hemligheterna
som ger insikter i det fördolda
finns som ett strömmande.

Det går alltid nerifrån
och upp
ur Jorden.

Ibland hörs det
nästan som om det passerade
en vindharpa
upphängd i en björk
innan lövverket tätnat.

Oftast i skymning
eller gryning
då det väger
mellan världarna
och passagen
är fri.

Moder Jord talar (2)

Här fortsätter serien med texter från en drygt 30 år gammal anteckningsbok med rapporter från egna utesittningar, ceremonier och landskapsgång – nedtecknade som en sorts poesi. När jag åter läser texterna känner jag igen varenda situation och slungas åter in i de gamla drömspåren. En märklig känsla. Jag delar nu med mig av dessa upplevelser i en serie bloggtexter. Här är del 2.

Utesittning

Jag somnar
i den ljumma
augustinatten
just som månen
i söder
slukas av ett jättelikt
svart moln.

Alla ljud är så nära.
De betande korna
på andra sidan Svartån.
Långt i norr
ett intensivt åskväder
som mullrar utdraget
och bländar månen.

Jag sover djupt
och drömmer
om en man
som ligger ute
på samma sten som jag.
Bara ett järngaller
skiljer oss åt.

Jag vaknar strax före
soluppgången.
Någon startar en traktor
för att pumpa upp vatten
till en torr beteshage.
Hans närvaro
är i mig.

När solen glider över
skogsbrynet
kommer en sång
till mig
och ur mig.
Entonigt glider den ner
från stenen och ut över
ungskogen.
Hej Sol!

En man
insvept i en filt
på en stor sten i norra Uppland
hälsar solen
med en entonig sång.
Allt eftersom soluppgången
rör sig västerut
hälsas den av andra
män och kvinnor
på många andra platser.
De är övertygade om
att solen tog sig över
horisonten
tack vare deras sånger.
Alla andra sover
och tror att solens uppgång
är självklar.

De skulle bara veta!

Moder Jord talar (1)

Häromdagen kom en gammal anteckningsbok från början av 1980-talet fram. Ingenting sker av en slump så jag började läsa. Boken innehåller rapporter från egna utesittningar, ceremonier och landskapsgång – nedtecknade som en sorts poesi. När jag läste texterna kände jag igen varenda situation och slungades åter in i de gamla drömspåren. En märklig känsla. Jag delar nu med mig av dessa drygt 30 år gamla upplevelser i en serie bloggtexter. Varsågoda!

Urskogsvandring

Jag stirrar
i det strömmande vattnet.
Forsen
mumlar om
vattnet i mina ådror
som faller
och är av vatten.
Kråka
blickstilla
iakttar mig
från toppen av sin al.

Vandrar
i mitt inre landskap.
Bäck
ringlar
under kullfallna träd.
Porlet öronbedövande
i tystheten.
Ljuset faller ner
i tunnlar.
Träffar också mig.

Höstskogen
står uppochner
i sjön.
Dimmorna driver.
Hackspett hackar
i torr tall.
En and
landar långt ut
och långt
in.

Jag tackar martallarna
för att de
fullgör sina uppgifter.
Försöker finna mina egna.
Korp
visar sig
rakt ovanför.
Vänder snabbt
som om
den visste.

Plötsligt
finner jag
min kultplats
djupt inne
bland
vindfällda träd
torrakor
och mossa.
Hjärtat bankar
och jag vill vara
ensam.
Bara nötskrika
raspar.

En bön för lodjuren

Den statligt sanktionerade och mycket illa genomtänkta vargjakten i Sverige pågick bara i några dagar innan den stoppades i rättssamhällets juridiska maskineri. Heder åt Rovdjursföreningen och Naturskyddsföreningen som drev den juridiska processen. Bara tre vargar hann dödas innan jägarna fick lomma hem med oförrättat ärende. Förhoppningsvis är denna seger för vargen inte bara temporär utan ett första steg mot en mer upplyst och vidsynt vargpolitik.

Men nu väntar i stället årets upplaga av lodjursjakten. Beslutet om jaktkvoter ligger hos länsstyrelserna som kommit fram till att 102 lodjur får skjutas under jaktsäsongen som varar i en månad i Mellansverige och en och en halv månad längre norrut. På en del håll, som i Norrbotten och Västerbotten, får jägarna skjuta fler lodjur än förra året; i andra områden betydligt färre, som i Västernorrland, eller inga alls, som i Jämtland. (Fler uppgifter om årets lojakt finns hos Svenska Rovdjursföreningen).

Enligt riksdagens rovsdjurspolitik är målet för lodjuren, som beskrivs som en ”nära hotad” art, cirka 300 föryngringar om året. Det betyder att det bör födas 300 kullar med lodjursungar för att stammen som nu är på 1400-1900 individer inte ska minska. Årets jaktkvoter är enligt Rovdjursföreningen för höga för att ens nå upp till dessa blygsamma mål. Och man kan ju rent allmänt ställa sig kritisk till den mänskliga hybris som tar sig uttryck i så kallad rovdjurspolitik där människor stadgar hur många djur som ska få finnas av den ena eller andra arten. Det handlar om en rent kolonial hållning mot den övriga skapelsen att människan som klok ”förvaltare” av naturen ska bestämma över jordens tillgångar. Förr motiverades en sådan inställning med att den monoteistiske guden (alltid manlig!) delegerat ansvaret för skapelsen till människan. Idag kan regering och riksdag knappast motivera sin rovdjurspolitik med att den är given av Gud; nu handlar det mer om att gå högljudda minoriteter som jägarna till mötes – för att knipa röster och för den nuvarande miljöministerns del försöka förhindra att man ramlar ur riksdagen. Visst är det jämmerligt att sådana överväganden ska få avgöra ödet för andra arter!

För min del anser jag att människan inte alls har någon ”rätt” att bestämma eller ”reglera” andra arters numerär. Tillvaron handlar om att alla arter ska ha sin rättmätiga plats i livets stora cirkel. Människans ansvar handlar om våra egna aktiviteter – inte om andras aktiviteter. Det är vi människor som ska lägga band på oss själva i hela skapelsens intresse. Vi ska reglera och förvalta oss själva och våra handlingar så att vi också kan ta vår rättmätiga plats i det stora kretsloppet – och rättmätig i det sammanhanget innebär att ta hänsyn till hela den övriga skapelsen och dess rättigheter.

Så, för mig låter det absurt att låta skjuta 102 lodjur. Det finns inte för många lodjur i Sverige. Det finns för få lodjur och det finns trakter där det inte finns några alls trots att naturen både är lämplig för lo och har behov av lo. Jakten är helt enkelt ett stolleprov, som bör upphöra. Som icke-våldsanhängare kan man hjälpa till i arbetet för lodjuren genom att stödja organisationer som Rovdjursföreningen och Naturskyddsföreningen som driver det opinionsmässiga och juridiska arbetet gentemot maktetablissemanget. Utöver det kan vi ägna oss åt det som traditionella indianer kallar bön och som jag föredrar att kalla ceremoni. En god vän till mig gjorde följande upprop inför lojakten på en shamansajt;

”Jag beger mig till en högt belägen plats och vänder mig i sång och dans till makterna och ber för att lons fruktsamhet ska vara stabil. Att de utvalda lokatternas ångest och lidande före döden blir minimal och jägarnas effektivitet hög. Att enskilda jägares aversion gentemot lon ska minska och att respekten och empatin ska öka. Att motståndarsidans förakt minskar och respekten och förtroendet för jaktlagen ökar. Att det kalla kriget mellan jägarkåren och motståndarna ska minska och samverkan öka. Att användningen av ordet dom minskar och ordet vi ökar. Den som har en liknande syn kan med fördel göra något där den befinner sig. Väl mött!”

Den heliga pipan är mäktigare än en atombomb, sa Mathew King, lakota. Med den heliga pipan ber man och därför kan man säga att bönen och ceremonin är mäktigare än en atombomb. Man kan precis som min vän söka sig till en helig plats och ceremoniera för att lokatterna ska lyckas hålla sig undan jägarna, för att vädret ska gynna lokatterna och de ska bli svåra att spåra, för att jägarna ska inse att troféjakt är en meningslös syssla och för att de ska förstå att lon har lika stor eller större ”rätt” till rådjuren än jägarna har. Man kan sjunga runor, trumma, jojka och dansa för lokatterna. Och precis som traditionella irokeser gör bör man inleda ceremonin genom att tacka Moder Jord, vintern, lokatterna, ja allt.

Ett litet tips till dem som arbetar med kraftdjur; det här är ett utmärkt tillfälle att sätta dem i arbete. Skicka in dem i landskapet där de praktiskt kan assistera i lokatternas försök att göra sig oåtkomliga. Om det är kraftdjur värda namnet kommer de att kunna göra skillnad!

Den 1 mars är startdatum för jakten.