Perus urfolk bildar politiskt parti

Representanter för Perus urfolk förbereder ett eget politiskt parti inför valen bästa år. Alberto Pizango, som leder Aidesep, en federation av fler än 60 urfolk i den peruanska delen av Amazonas, säger till BBC att huvudmålet för det nya partiet är att skydda landets regnskog och urfolkens rättigheter, såväl i Amazonas som i de andinska högländerna.
Det nya partiet får namnet Alliansen för ett alternativ för mänskligheten, förkortat som APHU. Tanken är att partinamnet ska föra tankarna till quechua-ordet apu som är beteckningen på de andeväsen som finns på heliga platser - företrädesvis höga berg i Anderna.
Hitintills har urfolken i Peru haft en mycket blygsam representation i den nationella politiken trots att de utgör mer än hälften av landets 30 miljoner invånare. De största indianfolken är quechua och aymara.
Alberto Pizango som står under åtal för att ifjol ha lett våldsamma protester mot oljeexploatering i Amazonas, säger i ett uttalande att partiet vill gripa den politiska agendan för att rädda vår planet och att man vill nå inte bara urfolken utan alla medborgare som vill försvara skogarna, naturen och livet.
Bakgrunden till partibildningen och åtalshotet mot Pizango är att Perus president Alan Garcia ifjol vägrade att godkänna en lag som skulle ge urfolken möjlighet att stoppa olje- och mineralexploatering i sina områden. Bildandet av APHU visar att urfolken inte ger upp utan tänker träda in på den politiska arenan för att försvara Moder Jord. Heja APHU!

Kritik mot vänsterns exploatering av naturen

- Det är en massa snack om omvandling och revolution, men det fortsätter att vara mer av samma sak. Detta är inte det 21:a århundradets socialism utan det 21:a århundradets extraktivism.
Detta omdöme om vänsterregeringarna i Ecuador, Venezuela och Bolivia kommer från Alberto Acosta, tidigare energi- och gruvminister i Ecuador under vänsterpresidenten Rafael Correa i en artikel i Upside Down World.
Extraktivism (extractivism) är den ideologi som säger att välstånd kan byggas genom storskalig exploatering av naturresurser och råvaruexport till världsmarknaden. Acosta är bedrövad över att vänsterregeringarna inte försöker frigöra sig från naturexploateringens ekonomiska strukturer. Ecuadors ekonomi bygger liksom tidigare på utvinning och export av olja och Bolivia är enligt Acosta mer beroende än tidigare av naturgasexport och arbetar dessutom under president Evo Morales för att öka utvinningen av olja, gas och mineraler.
Det som skiljer de nuvarande vänsterregeringarna från de tidigare mer eller mindre nyliberala regimerna är att naturexploateringen delvis förstatligats och att intäkterna i högre grad kommit vanligt folk till godo i form av sociala program med barnbidrag, mödravård och utbildning. Dessutom har såväl Ecuador som Bolivia i sina författningar inarbetat garantier för urfolkens och naturens rättigheter, men enligt Acosta omsätts inte dessa fina formuleringar i praktiken. Han förordar en annan ekonomisk modell för att minska beroendet av att exploatera naturresurser – med mer demokrati, mer jämlikhet och mer regionalt samarbete för att möjliggöra en annan relation till världsmarknaden.
I en annan artikel i Upside Down World betonar den uruguayanske ekologen Eduardo Gudynas att exploateringen av naturresurser i Latinamerika inte har skapat socialt välstånd och inte heller är uthållig. Skogsskövling, industrijordbruk, mineralutvinning och vattenkraftdammar har enligt Gudynas skapat ett nödläge för miljön (environmental emergency). Värst är det i Brasilien, Peru och Ecuador. Extraktivismens idéer är så allmänt spridda, även inom vänstern i Latinamerika, att allt ifrågasättande och alla alternativ betraktas med stor misstänksamhet. Den senaste tiden har t ex presidenterna Correa och Morales utmålat kritiken mot naturexploateringen som en del i en utländsk konspiration mot sina respektive revolutioner. Absurda anklagelser eftersom kritiken framförs utifrån ett engagemang för Moder Jord som de själva säger sig ömma för.