Grönt ljus för monsterdamm i Brasilien

Trots ett omfattande motstånd från urfolk och miljöorganisationer har den brasilianska regeringen gett tillstånd till att inleda de vägbyggen och skogsavverkningar som är förutsättningen för bygget av en jättedamm i Xingufloden, den så kallade Belo Montedammen. Brasiliens nationella utvecklingsbank har redan betalat ut lån på fyra miljarder kronor till projektet.
Dammen som byggs för att producera elektricitet kommer att dämma upp Xingufloden längs en tio mil lång sträcka. 50 000 hektar regnskog kommer att översvämmas, väldiga mängder metangas kommer att frigöras och 40 000 människor tvångsförflyttas. I området finns flera indianstammar som hittills hållit sig undan kontakter med civilisationen. När kraftverket står klart 2015 har hela bygget kostat omkring 100 miljarder kronor.
Trots kritik från alla möjliga sakkunniga håll när det gäller monsterdammens förödande inverkan på regnskogen och dess invånare har den brasilianska regeringen målmedvetet steg för steg banat väg för projektets genomförande. Chefen för landets miljömyndighet, Abelardo Bayma, tvingades nyligen att avgå så att de första tillstånden om skogsavverkning och vägbyggen skulle kunna trumfas igenom.
Antonia Melo som är talesperson för ”Rörelsen för att Xingu ska leva i evighet” (MXVPS) säger i en kommentar till International Rivers att regeringen kör över miljölagstiftning och mänskliga rättigheter:
-Regeringen försöker bygga denna damm till varje pris för att gynna bolagsintressen på vår bekostnad. Men vi kommer inte att sluta kämpa för att bevara Xingu, vårt fädernearv.
Den som vill bidra till kampen mot jättedammen kan också hitta material på Survival International och Avaaz .

Etiopisk damm hotar 200 000

I södra Etiopien håller ett italienskt bolag, Salini Costruttori, på att bygga en jättelik kraftverksdamm i Omo-floden på uppdrag av den etiopiska staten. När dammen står klar 2012 kommer den att ha skapat en sjö som är 15 mil lång och ha dränkt stora delar av landskapet där flera ursprungsfolk lever. Enligt organisationen Survival International hotar dammen existensen för 200 000 människor – dels de som lever och odlar längs den 76 mil långa floden, dels de som lever och livnär sig vid Turkanasjön i Kenya.
På organisationens webbsajt kan man skriva på en namninsamling för att få stopp på bygget, som finansieras av Afrikanska utvecklingsbanken, Europeiska investeringsbanken(!), Världsbanken och den italienska staten. Avsikten med bygget är att producera el men den etiopiska staten planerar också att hyra ut mark till utländska bolag för odling av export- och energigrödor med hjälp av konstbevattning från dammen.
Går det att stoppa dammbygget? Ho vet. Byggnationen har pågått sedan 2006 och sattes dessutom igång två år innan den etiopiska miljöprövningen var klar! Men följderna för naturen och urbefolkningarna är så stora att man måste försöka. Det som gör Omo till en så viktig flod är att den årligen svämmar över sina bräddar och då släpper ifrån sig bördigt slam, vilket är grundförutsättningen för de jordbrukande folk som bor i floddalen. Dammen kommer att upphäva de naturliga flödena och dramatiskt minska vattenflödet nedströms dammen till Turkanasjön. Hela områdets ekosystem kommer att rubbas kraftigt och därmed också livssätt och överlevnad för minst 200 000 människor.
Vatten vill strömma fritt och att dämma upp strömmande vatten i dammar får förr eller senare alltid negativa följder för människor, djur och natur. Den jättelika Asswandammen i Nilen är ett avskräckande exempel. Nilens årliga översvämningar med näringsrikt slam är ett minne blott, dammen håller på att slamma igen, havet tar tillbaka mark i Nildeltat och tidigare bördig jordbruksmark förvandlas till saltöken.

Klamath kan strömma fritt igen

Vatten är ett levande väsen som vill strömma fritt. Så enkelt är det, men otroligt många av världens strömmande vattendrag har underkuvats, dämts upp, stängts in och exploaterats av människan för att ge elektricitet och vatten till fabriker, industriellt jordbruk och växande städer. Många mäktiga och storslagna floder är idag starkt förorenade av utsläpp och når kanske inte ens fram till havet längre, men för Klamath i Oregon och Kalifornien har dock ett hopp om en bättre framtid tänts.
Efter att under 100 år ha varit utsatt för hårdexploatering genom kraftverksdammar och bevattningskanaler har nu avtal träffats om att riva dammarna och låta Klamath strömma fritt igen. Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger sa när avtalen undertecknades den 18 februari i Salem i Oregon: “Det är dags att säga ’Hasta la vista’ till Klamath-dammarna. Jag kan redan höra laxen ropa ’I’ll be back’”.
Och just laxens livsmiljö är kärnan i avtalen om Klamath. Floden har varit en av Kaliforniens rikaste laxälvar men alla dammar och de låga vattennivåer som jordbrukets konstbevattning orsakat har blivit ett reellt och akut hot mot laxstammen – och mot de indianfolk som lever på och av fisket (Karuk, Yurok och Klamath-folken).
Avtalen innebär att fyra dammar i flodens nedre lopp ska avlägsnas med början år 2020, att vattenflödena ska öka och att en miljard dollar ska satsas på att återställa livsmiljöer längs Klamath. Att dammarna avlägsnas innebär givetvis ett bortfall i elproduktion i Kalifornien, men kraftbolaget PacifiCorp går med på uppgörelsen eftersom alternativet vore en betydligt dyrare upprustning och modernisering av kraftverken och de gamla tillstånden för dammarna dessutom har gått ut. Böndernas organisationer har gått med på uppgörelsen eftersom den garanterar dem ett visst vattenflöde även i fortsättningen och innebär en lösning på deras långvariga vattenkonflikt med indianstammarna. Uppgörelsen måste godkännas i den amerikanska kongressen så ännu är inte allt i hamn.
”Förr var vårt folk friskt, floden var frisk och fisken var frisk”, sa Thomas O’Rourke, ordförande för Yurok-stammen, vid undertecknandet. ”När jag nu ser på floden ser jag att den är sjuk. Vi ska befria floden”.
Mer information om Klamath och uppgörelsen finns hos Klamath Restoration