Sverige ut ur Afghanistan!

De senaste dagarnas händelser visar tydligt att den svenska militära insatsen i Afghanistan ingår som en kugge i USA-imperiets krigföring. Vid eldstriden måndagen den 18 oktober då två svenska soldater skadades svårt deltog även attackhelikoptrar från USA. Vare sig talibaner eller vanliga afghaner ser nog någon större skillnad på pansarbilar som bär blågul flagg eller stjärnbaneret.
Vi vanliga medborgare som aldrig tillfrågats om den svenska truppinsatsen i Afghanistan kommer nu att få höra av makthavarna att vi måste hålla ihop och stå enade bakom våra blågula soldater, att inhemsk opposition mot krigsinsatsen i själva verket gynnar talibanerna och att de tilltagande striderna i sig är ett bevis för att truppinsatsen måste bestå eller rentav utökas.
Dessa och liknande argument är intellektuella förolämpningar mot krigsmotståndarna. Att det så kallade säkerhetsläget även i den ”svenska” delen av Afghanistan ”försämras” är helt enkelt ett uttryck för att det afghanska motståndet mot den utländska närvaron ökar, och för det finns det många goda skäl. Det blir onekligen fler och fler afghaner som ogillar närvaron och även är beredda att ta till vapen mot den. Det nio år långa kriget mot talibanerna har i själva verket stärkt dem och deras allierade. Ju längre de främmande truppinsatserna pågår, desto fler tycks talibanerna bli. Den militära närvaron sägs vara en förutsättning för civilt bistånd men förhållandet är det omvända: den militära närvaron försvårar eller omöjliggör civilt bistånd.
USA-imperiets så kallade krig mot terrorismen, som inleddes av George W Bush och som har fortsatts och även utvidgats av Barack Obama, används som täckmantel för allt möjligt otrevligt världen över – tortyr, hemliga fängelser, massmord på oskyldiga civila. I grunden är detta krig ett försök av USA att utvidga och säkra tillgången på energikällor och råvaror – som ju Afghanistan har visat sig rikt på. Men USA:s politik är kontraproduktiv och bidrar i stället till att på lång sikt ytterligare försvaga imperiet. Det är något som den styrande mandarinklassen i Kina självfallet drar nytta av. Den har en helt annan långsiktig, och antagligen betydligt mer framgångsrik, strategi för att säkra landets kommande behov av olja, gas, metaller och livsmedel. Det är en helt annan historia, men Sverige ska inte spela i världspolitiken efter vare sig USA:s eller Kinas manus. Den svenska truppinsatsen i Afghanistan måste avslutas så snabbt som möjligt!

Sverige – en kugge i USA:s krigföring

När försvarsminister Sten Tolgfors och statsminister Fredrik Reinfeldt hävdar att de 500 svenska soldaterna som befinner sig i Afghanistan är där för att göra en nödvändig insats för fred, demokrati och vår egen säkerhet bör alla kritiskt tänkande människor dra öronen åt sig. Om man följer rapporteringen på den amerikanska bloggen TomDispatch inser man att vår regerings hållning antingen är pinsamt naiv eller medvetet lögnaktig. Sanningen är att de svenska soldaterna i Afghanistan ingår i USA:s krigsstrategi, där Afghanistan är en viktig, men inte den enda viktiga, krigsskådeplatsen.
Nick Turse som skrivit boken The Complex: How the Military Invades Our Daily Lives beskriver noggrant på TomDispatch USA:s enorma program för att bygga militärbaser i Irak, runt Persiska viken och i Afghanistan. I Irak finns för närvarande 300 amerikanska militärbaser. Av Afghanistans 400 utländska militärbaser kontrolleras den överväldigande majoriteten av USA. President Obamas ”tillfälliga” truppförstärkning på 30 000 man kräver 12 nya baser. Flera av de riktigt stora baserna i Afghanistan, som flygbasen Bagram, är gamla sovjetiska baser som har byggts ut och moderniserats för stora pengar – det handlar om miljarder dollar. Till detta kommer de jättelika ambassadkomplexen som USA byggt i Bagdad, Islamabad och Kabul. På ambassaden i Bagdad huserar ex-vis 1 000 ”diplomater”.
I en annan artikel på TomDispatch skriver Anand Gopal om USA:s mot-terror i Afghanistan. Det är en riktig horror story om nattliga bortföranden, hemliga fängelser och tortyr. En del av de bortförda hörs aldrig av igen, andra kan dyka upp efter flera månader i någon hemlig tortyrcentral eller i fängelset på Bagrambasen. Ibland har de en skriftlig ursäkt i handen men för det mesta får de aldrig veta varför de gripits. De amerikanska soldaterna sätter lika stor skräck i vanliga afghaner som talibanerna gör. Läkaren Noor Muhammad som greps för att han hade gett sjukvård även till talibaner och vars far dödades vid det nattliga gripandet säger: ”Jag är rädd för amerikanerna och för talibanerna. Jag är glad att min far är död så att han inte behöver uppleva detta helvete”. USA-truppernas agerande spelar talibanerna i händerna och hjälper dem att rekrytera nya medlemmar.
Det är i detta terror-maskineri som de svenska trupperna nu är en kugge. Det bidrar inte till att öka harmoni och balans i världen.