Att vandra i skönhet i världen

Här hittar du mina tankar om världen och om Drömtiden och om vad det innebär att tänka och vandra i skönhet. Denna blogg söker realisera den gamla nordiska definitionen av begreppet visdom som insikt i världen och i det fördolda.

måndag 7 juni 2010

Massakern i My Lai och kriget mot Moder Jord

35 år efter Vietnamkrigets slut och de sista amerikanska soldaternas panikartade flykt från Saigon har SVT visat flera dokumentärer om detta krig – ett krig som väckte nästan en hel generation världen över till politiskt medvetande och samtidigt innebar början på USA-imperiets nedgång (en annan mycket viktig faktor för detta var att USA i början av 70-talet nådde Peak Oil och därefter blev beroende av oljeimport).
En av filmerna handlade om massakern på vietnamesiska bybor i My Lai den 16 mars 1968 då amerikanska styrkor under befäl av kapten Ernest Medina och löjtnant William Calley löpte amok och sköt ihjäl omkring 500 personer – huvudsakligen kvinnor, barn och spädbarn. Massakern mörklades av den amerikanska armén men blev småningom känd bland annat genom att arméfotografen Ronald Haeberle skickade sina skakande bilder från massakern till en amerikansk tidning. Publiceringen ledde till ett uppsving för antikrigsrörelsen i USA.
En militär undersökningskommission rekommenderade att drygt 20 officerare borde ställas inför krigsrätt men enbart löjtnant Calley dömdes. Hans livstidsstraff för mord omvandlades efter ingripande av president Nixon till husarrest och även ur den frigavs han efter några år. I dokumentären på SVT intervjuades flera av de soldater som ingick i Calleys pluton och man fick som åskådare en bra bild av hur denna massaker blev möjlig i den mycket osunda mentala miljö som den amerikanska krigsmakten var (och är). Soldaternas hela frustration över angreppen från den ständigt gäckande gerillan och den fientlighet som de möttes av på den vietnamesiska landsbygden fick ett fruktansvärt utlopp i denna barbariska attack.
Nu är de intervjuade soldaterna grånade män i min egen ålder – en del svårt märkta av upplevelserna i Vietnam. Men påfallande är att nästan alla försöker förminska eller förtiga sin egen roll i brutaliteterna. En karakteristisk kommentar från en av dem var att han inte skämdes över vad han gjorde i My Lai, han följde de order han fick, däremot ansåg han att arméledningen och de ansvariga politikerna borde skämmas.
Det var ungefär så som nazistiska krigsförbrytare försökte skylla ifrån sig: Vi lydde bara order! Men när det gäller de gamla nazisterna och SS-männen har eftervärlden varit principfast: alla som deltog i övergrepp, massakrer och systematiskt mördande har ett personligt ansvar för sina handlingar. Detta borde naturligtvis även gälla amerikanska soldater i Vietnam.
Dessutom borde presidenter som Lyndon Johnson och Richard Nixon liksom Nixons utrikesminister Henry Kissinger ha ställts inför krigsrätt. Inte bara för sina blålögner om kriget och de massakrer som deras armé gjorde sig skyldig till utan också för den systematiska krigföring mot Moder Jord som USA bedrev i Vietnam genom att spruta mängder av växtgiftet Agent Orange över stora arealer för att avlöva skogarna och avslöja gerillans transportleder och gömställen. I dokumentären Fiendens ansikte fick vi ta del av grånade vietnamesiska veteraners skildringar av kriget mot USA, som i Vietnam kallas Det amerikanska kriget. De hade också farit illa inte minst för att de bekrigades med Agent Orange och för dem pågår kriget fortfarande. De lider av sviter efter giftbesprutningarna i form av cancer och för tidig död och deras barn har drabbats av svåra missbildningar. Effekterna av Agent Orange kommer att pågå i generationer – i ekosystemen och i de mänskliga generna. För dessa övergrepp på Moder Jord borde USA betala åtskilliga miljarder i skadestånd – något som man hårdnackat har vägrat. Men förr eller senare hinner giftkrigets karma ifatt också det amerikanska imperiet.