Att vandra i skönhet i världen

Här hittar du mina tankar om världen och om Drömtiden och om vad det innebär att tänka och vandra i skönhet. Denna blogg söker realisera den gamla nordiska definitionen av begreppet visdom som insikt i världen och i det fördolda.

tisdag 7 september 2010

Om morötter och enhet som föder mångfald

Efter att ha skördat drygt 80 kilo morötter slås jag av den väldiga mångfalden i allt som växer på/i Moder Jord. Färg, form, storlek, rättväxt och felväxt – här finns även inom begreppet morötter en mycket stor variationsrikedom. Somliga skillnader beror på genetiska anlag (också när fröna kommer ur samma fröpåse), andra på skillnader i jordmån, fuktighet, gallringsavstånd, konkurrens eller samverkan med så kallade ogräs och så finns det skillnader som vi helt enkelt inte kan förklara.
Det rätt monotona skördearbetet framkallar en sorts sam-andning med Moder Jord. I ögonblicket existerar bara detta – jag, jorden och morötterna. Ibland hör jag några ormvråkar som påminner om att allt det andra i den stora kosmiska dansen fortfarande pågår ”därute”. Jag tänker på hur all denna fantastiska yppighet och mångfald som Moder Jord frambringar en gång har fötts fram ur en ursprunglig enhet – Ginnungagap, Tomheten, Det stora skrattet. I begynnelsen var Inget eller snarare Ett som därefter framfött Allt eller De många, mångfalden eller De tiotusen tingen som Dao De Jing talar om.
Allt är ett och hänger samman. Vi är alla ett och vi är alla släkt. Sådana tankar gör sig påminda när jag med tacksamhet bär in morötterna i jordkällaren. Nu ska jorden höstgrävas, den ska vändas och allehanda blast och växtdelar myllas ner för att i sin tur bli jord igen. Odlaren ska inte bara vidmakthålla jordens alstringskraft. Hon ska helst också öka den genom att tillverka ny jord – med gröngödsling, i komposten och i mulltoan. När jag grävt i en timme går den 30 år gamla och flitigt använda spaden av. Spadbladet släpper helt enkelt från det rostiga fästet i skaftet mitt i ett spadtag. Efter ett snabbesök på Granngården har jag en ny spade med ett ergonomiskt utvecklat handtag. Kändes bra i butiken men hur länge håller den? Efter två timmars grävning känns den nya spaden helt rätt. Den ligger rätt i handen, den sjunker lätt och rätt ner i jorden – kort sagt, den känns som en förlängning av min egen organism. Precis som ett användarvänligt redskap ska vara.