Jorden skakar – har mångfalden räddats?

FN-mötet i Nagoya i Japan om biologisk mångfald hyllas som en stor framgång. 193 deltagande nationer lyckades träffa ett avtal om att bl a skydda 10 procent av kust- och havsområden och 17 procent av landområdena mot exploatering. Dessutom enades mötet om ett nytt avtal om en rättvis fördelning av de ekonomiska vinsterna från genetiska resurser, som bl a stärker urfolkens rätt att värna sina traditionella kunskaper.
– Det globala miljöarbetet, som fick sig en ordentlig törn på klimatmötet i Köpenhamn, är åter på banan. Det borgar gott för framtiden, säger Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen i en optimistisk kommentar. Frågan är om han jublar för tidigt.
Var det ett sammanträffande att Moder Jord skakade på sig mitt under FN-konferensen som till att börja med såg ut att gå i klimatkonferensens dystra spår? Jordskalvet, tsunamin och vulkanutbrottet i Indonesien kan definitivt tolkas som skarpa budskap från Moder Jord till mångfaldskonferensen. En varning om att mänskligheten håller på att överskrida tröskeln till no return när det gäller artutrotning. En rapport som presenterades under konferensen visar att en femtedel av ryggradsdjuren hotas av utrotning liksom drygt 40 procent av amfibierna, dvs groddjur och liknande. Ruggiga siffror!
Att skydda en liten del av hav och land (10 resp 17 procent) garanterar egentligen inte särskilt mycket när det gäller den biologiska mångfalden. Vad händer på övriga 90 och 83 procent? Antagligen business as usual, alltså exploatering i form av kalhyggen, gruvdrift, industriellt jordbruk och rovfiske. Det räcker med att betrakta ett vanligt svenskt kalhygge på oskyddad mark för att inse att det inte räcker med att skydda begränsade områden. Det handlar om att bli sams med jorden – att utveckla en ekonomi och ett sätt att leva på jorden som är hållbart på hur lång sikt som helst. Då måste också de grundläggande drivkrafterna i det kapitalistiska systemet ifrågasättas och en vilja finnas att införa helt andra tvingande styrmedel än i dagens marknadsekonomi. Det är frågor som mångfaldskonferensen nogsamt undvek och därför innebär avtalet på sin höjd lite ytputsning av det tilltufsade ekosystem som även kan kallas Moder Jord.
Likväl måste det tålmodiga arbetet för att försvara alla arters rätt till ett värdigt liv fortsätta. Politikerna behöver en blåslampa i häcken för att nu också förse avtalet i Nagoya med ekonomiska muskler, som Mikael Karlsson i Naturskyddsföreningen också konstaterar på sitt milda sätt:
– Nu är det viktigt att Sverige följer upp överenskommelserna och verkligen tillför nya resurser för att restaurera ekosystem i Syd. Vi hoppas regeringen samtidigt tar ett snabbt initiativ till att utveckla räkenskaper som sätter ekonomiskt värde på naturen i Sverige, höjer de nationella målen och stärker resurserna för arbetet med biologisk mångfald på hemmaplan.
En sådan liten men mycket lätt genomförd åtgärd skulle ju kunna vara att inte tillåta någon mer licensjakt på varg.