Extrema väderhändelser som värmeböljor och torka drabbar ursprungsbefolkningarna extra hårt eftersom de oftast saknar de finansiella och tekniska resurser som behövs för återuppbyggnad och återhämtning. Under sin tidigare historia har ursprungsfolk kunnat flytta till andra områden vid extrema torrperioder men den möjligheten finns inte längre eftersom de idag är bundna till sina reservat.
”Elavbrott till följd av stormar, långa torrperioder och massiva översvämningar kan vara svåra att återhämta sig från, särskilt för människor som lever nära landet och har begränsade ekonomiska resurser”, säger Garrit Voggesser på National Wildlife Federation. ”Extrema väderhändelser är destruktiva och återuppbyggnadskostnaderna är stora och det är något som belastar indianstammar mer än andra till följd av att de saknar kapacitet när det gäller infrastruktur och finansiellt stöd för att kunna ta itu med dessa utmaningar”.
Farmington Daily News ger en del exempel från sitt eget område på hur ursprungsamerikaner redan nu drabbas av klimatförändringarna. Det gäller t ex de navajoer som driver jordbruk eller ägnar sig åt boskapsuppfödning i Arizona och New Mexico. Området upplever en torrperiod sedan uppemot 20 år tillbaka och det ger lägre skördar och lägre inkomster när den magra boskapen ofta måste säljas i förtid. En annan effekt av torkan är att skogsbränderna blir fler och mer omfattande – en företeelse som kan göra vissa trakter mer eller mindre obeboeliga.
Traditionella indianer och inuiter är mycket medvetna om de pågående klimatförändringarna och deras samband med förbränning av fossila bränslen som kol och olja. Därför har många indianaktivister och traditionella ledare deltagit i de två senaste veckornas civila olydnadsdemonstration utanför Vita huset i Washington. Demonstrationen, som pågår dag ut och dag in och som dagligen resulterar i att ett antal aktivister grips av polisen (hittills uppemot 800), är en protest mot planerna på att bygga en 300 mil lång oljeledning från Alberta i Kanada till oljeraffinaderier vid kusten i Texas. Ledningen ska frakta olja som utvunnits ur så kallad tjärsand för att raffineras till bensin och andra oljeprodukter. Bakom ledningen som kallas Keystone XL står ett kanadensiskt bolag, TransCanada Corporation. Ledningen är tänkt att passera genom flera ursprungsnationer och eventuella läckage kan hota såväl jordbruksmark som livsviktigt grundvatten. Utvinningen av olja ur tjärsanden åstadkommer enorma miljöskador och drabbar redan idag kanadensiska urfolk som cree, dene och métis. Förbränning av olje från tjärsand ger dessutom betydligt större utsläpp av koldioxid än konventionell olja.
Beslutet om att säga ja eller nej till Keystone XL vilar nu hos president Barack Obama sedan USA:s utrikesdepartement gett klartecken bl a med motiveringen att ledningen inte kommer att ha någon ”signifikant påverkan på miljön”. Obama måste fatta sitt beslut inom tre månader.
Tom Goldtoth i Indigenous Environmental Network sammanfattar motståndarnas argument:
”Den kanadensiska tjärsanden, den föreslagna Keystone XL och alla andra föreslagna oljeledningar är massförstörelsevapen som leder till den slutliga överhettningen av Moder Jord. President Obama har gett löften till ursprungsnationerna. Här är en möjlighet för honom att infria dessa löften och vara en man med samvete genom att stå upp emot bolagens makt, ta itu med klimatförändringarna och överkonsumtionen av Moder Jords resurser och säga nej till Keystone XL-ledningen”.
Ett Obama-nej till Keystone XL? Säkert en illusorisk förhoppning. Ändå finns anledning att följa den daglig bevakningen av protesterna utanför Vita huset på Censored News.
