Bolivias president Evo Morales har hyllats världen över för att han vägrade skriva under det urvattnade amerikansk-kinesiska slutdokumentet vid klimatkonferensen i Köpenhamn och för att han har kallat samman ett folkets klimatmöte den 20-22 april i Cochabamba. Det mötet ska bland annat anta ett dokument om Moder Jords rättigheter, något som jag tidigare skrivit om här. Bolivia är ett av de länder som redan märker betydande effekter av klimatförändringarna – och det är knappast självförvållat. År 2000 svarade Bolivia för 0,35 procent av världens samlade utsläpp av växthusgaser. Det som sker redan nu är att de stora glaciärerna som ger färskvatten till flera miljoner bolivianer som bor i högländerna, t ex i La Paz och systerstaden El Alto, håller på att smälta – och det i en takt som överstiger det förväntade.
Den amerikanska tidskriften Yes! Magazine har ett färskt reportage från den bolivianska byn Khapi som ligger nedanför berget Illimani, vars stora glaciär tidigare har försett byn, och La Paz på andra sidan berget, med ett kontinuerligt flöde av färskvatten. Glaciären har krympt oroväckande och vattnet från den har ändrat karaktär – flödet är mindre och ojämnare och vattnet har antagit en gul kulör som gör att varken människor eller djur gärna dricker det. Glaciärvattnet är oumbärligt för människorna här och deras småskaliga jordbruk.
Men Yes-reportern Jessica Camille Aguirre skriver också om en oerhört intressant debatt som klimatförändringarna har satt fart på i Bolivia. Den handlar om vilken värld vi vill och kan leva i. Ska det vara en värld där vi ”lever väl” (vivir bien) och får våra grundläggande behov tillfredsställda i balans med naturen eller en värld där vi ”lever bättre” (vivir mejor) och ständigt försöker öka det materiella välståndet på naturens bekostnad?
De flesta miljögrupperna vill återknyta till grundläggande andinska föreställningar om landskapets och bergens helighet och behovet av gemenskap och gemensamma handlingar och strävanden. Illimani och dess glaciär är apu, ett heligt väsen, som innehåller wakas, heliga platser med speciell energi och med viktiga uppgifter i vädrets kretslopp. Det är bergen och glaciärerna som bringar regn och garanterar jordens, Pachamamas, alstringskraft. På mötet i Cochabamba ska Pachamamas rättigheter stadfästas, men sedan handlar det ju om att människorna – inte minst i de industrialiserade länderna – väljer vivir bien i stället för vivir mejor.
