Afghansk feminist: Kriget är en katastrof

Kriget i Afghanistan är ett brott mot det afghanska folket och gynnar bara korrupta krigsherrar, knarkmaffian och fundamentalister som inte är bättre än talibanerna. Det säger Malalai Joya som vid 27 års ålder 2005 valdes in i det afghanska parlamentet som uttalad kritiker av såväl talibaner som krigsherrar. I parlamentet blev hon trakasserad på många olika sätt – hennes mikrofon stängdes av när hon skulle tala och hon blev till och med mordhotad. I det kritiserade valet i september i år ställde hon inte upp eftersom hon förlorat tilltron till möjligheterna att med röstsedeln påverka utvecklingen i Afghanistan till det bättre.
Den 12 oktober höll Joya ett tal i Vancouver i Kanada där hon riktade skarp kritik mot USA:s och Natos krigföring i Afghanistan. Delar av talet har publicerats i Toward Freedom. Joya beskrev Barack Obamas krigspolitik som en värre mardröm än de flesta hade föreställt sig med en fördubblad amerikansk truppstyrka, allt fler bombanfall med obemannade plan, så kallade drönare, och fler dödade civila afghaner:
- Obama talade mycket om hopp och förändring, men för afghanerna har den enda förändringen varit till det sämre. Vid det här laget borde hela världen känna till att det här kriget är en katastrof.
Joya talade om att fler och fler afghaner öppet protesterar mot USA:s ockupation och att presidentvalet 2009 var en bluff präglad av röstköp, valfusk och enorm korruption.
- Under de gångna fem åren har USA och dess allierade gjort krigsherrarna mäktigare så att de nu ännu lättare kan kidnappa valresultaten. De flesta medlemmarna i parlamentet är lagbrytare, inte lagstiftare. Många afghaner vägrade att rösta, de vill inte ha en så kallad demokrati och så kallade val där vapen och pengar har första och sista ordet. Den kanadensiska regeringen kallar detta ”demokrati” och ”framsteg”, men afghaner kallar det ett dåligt skämt. När rättvisa inte kan uppnås via valurnorna måste folket hitta alternativa vägar att kämpa för sina rättigheter.
Malalai Joya avslutade talet i Vancouver med att kräva ett slut på Natos ockupation av Afghanistan men kom inte själv med några mer konkreta förslag om hur utvecklingen i Afghanistan ska kunna vändas. Ändå är det viktigt att hennes röst blir hörd. Hon visar att kriget har varit och är kontraproduktivt och att det finns en uttalad inhemsk afghansk kritik mot alla stridande parter, USA och dess allierade (däribland Sverige), Karzai-regimen, krigsherrar, knarkmaffia och talibanerna.