Myror skapar nya världar

Myror bygger civilisationer som tycks vara långsiktigt hållbara. Dessa idoga samhällsbyggare finns över hela världen, frånsett Arktis och Antarktis, och de senaste decenniernas forskningar visar att de kan utveckla en avsevärd gruppintelligens (swarm intelligence). De kan hålla ”husdjur” och ”boskap”, de kan odla och skörda svamp och de fungerar i symbios med många andra arter, som kan vara mer eller mindre beroende av myrorna för sin egen existens.
På BBC finns nya forskningsrön om de så kallade armémyrorna som ger en avsevärt mer komplex bild av dessa myror än den som hittills dominerat. Där armémyror drar fram brukar ödeläggelsen bli stor – de dödar och äter det mesta i lagom storlek som kommer i deras väg, inklusive andra myror också förstås. Nu har forskare vid University of Connecticut i USA visat att armémyror samtidigt möjliggör ett myller av liv. Minst 300 andra arter, från fåglar till små kvalster, är mer eller mindre beroende av en viss art av armémyror för sin existens.
Denna art (Eciton burchellii) har studerats i mer än 50 år. Den lever i kolonier med upp till en halv miljon arbetare (=sterila honor). De bor på samma plats bara i 20 dagar, precis tillräcklig tid för att äggen ska hinna utvecklas till nya myror, och sedan drar de vidare. Under sina vandringar slår de bara tillfälligt läger över natten – ibland helt enkelt genom att bygga en ”stack” med sina kroppar för att skydda drottningen som ligger längst in.
Både under sina bofasta och nomadiska perioder gör armémyrorna räder i olika riktningar för att hitta mat. Och det är under dessa räder som de åtföljs av andra arter som kan kalasa på armémyrornas matrester eller på insekter som skräms upp av armémyrorna. Hela 29 fågelarter är beroende av armémyrorna för att få föda, 239 fjärilsarter livnär sig i sin tur på fåglarnas avföring. Flera arter av getingar följer också med myrorna för att få fatt på uppskrämda spindlar. Många flugarter lägger sina ägg i insekter som myrorna har dödat. Och myrornas avfallshögar ger mat och boplatser åt små insekter som skalbaggar och hoppstjärtar.
Forskarna tror att det bara är toppen på isberget de har hittat – antagligen är det betydligt fler arter som lever i symbios med armémyrorna.
- Det är lite av en paradox att Eciton burchellii som bringar död till så många arter också spelar denna andra roll för så många medföljare, säger Stefanie Berghoff, en av myrforskarna.
Kanske har forskarna tidigare projicerat alltför mycket ”mänskligt” på myrorna – alltifrån namnet armémyror till synen på dem som hänsynslösa marodörer. Naturen är ofta mer komplex än den västerländska vetenskapen föreställt sig – alla arter har såväl konstruktiva som destruktiva sidor för sin omgivning. Och allt hänger samman i en enda stor väv där vi alla är beroende av varandra.
Den som vill få en god inblick i myrornas intelligens och i deras komplexa liv ska få ett lästips: The Lives of Ants av Laurent Keller och Élisabeth Gordon. När man läst den ser man myror på ett helt nytt sätt. Jag lovar!