Den omsättning av energi och materia som äger rum i det stora jordsystemet kan också kallas Moder Jords metabolism. Denna ämnesomsättning är självreglerande och tycks också vara medveten. Det har gett upphov till den så kallade Gaia-hypotesen. Självregleringen verkar dock ha uttömt möjligheterna till ett någorlunda stabilt, om än dynamiskt, klimat till följd av mänsklighetens överutnyttjande av naturens ”resurser”. För att tala klartext: människan har rubbat eller rent av oåterkalleligen fördärvat Moder Jords metabolism. Och för att tala ännu mera klartext så är det kapitalismen som genom sitt behov av ständigt stegrande tillväxt (ackumulation av fiktiva värden) har öppnat denna reva i den jordiska metabolismen. Som den sene Karl Marx påpekade så är detta ett ofrånkomligt fundament i det kapitalistiska produktionssättet. Kapitalism är helt enkelt detsamma som naturförstörelse. Och, vill jag tillägga, denna naturförstörelse har sin grund i en utarmning eller till och med förstörelse av det mänskliga medvetandet. Som medicinmannen Rolling Thunder påpekade under en kurs i Nordmaling 1982: Föroreningen av Moder Jord kommer ur föroreningen av människors tänkande.
Nu förhåller det sig också så att den jordiska
metabolismen är en del av och en avspegling av en betydligt större metabolism –
den kosmiska omsättningen av energi, medvetande och materia. As above, so below. Det jordiska speglar
det kosmiska, men återverkar samtidigt på det kosmiska. De är ömsesidigt
sammanflätade och beroende av varandra och påverkar därmed också varandra
ömsesidigt. När jordiska kretslopp av energi och medvetande störs, utarmas
eller förstörs av mänskliga aktiviteter så har det negativa återverkningar på
den stora kosmiska metabolismen. Det är något ytterst allvarligt eftersom allt
vi gör som försvagar skapelsen också försvagar skaparen, alltså den gudomliga
sfären – Det kosmiska medvetandet, Det stora mysteriet, Den heliga vinden, Gud,
Den heliga ande etc. Detta förhållande lyfts fram på ett tydligt sätt av David Mevorach Seidenberg i boken Kabbalah and Ecology (2015). Kanske är
den aspekten av naturförstörelsen den mest ödesdigra eftersom det ordinära ju
föds fram ur det icke-ordinära; det jordiska föds fram ur det kosmiska. Nu har
vi hamnat i en situation där de negativa/mörka inslagen i den jordiska och i
den kosmiska metabolismen driver på varandra i en nedåtgående spiral. Resultat:
en allt bredare reva i den kosmiska väven som ger ett ökat momentum åt de mörka
krafterna, thursakrafterna - i det kosmiska, i det globala och i människornas värld,
såväl på den samhälleliga som privata nivån.
Att kapitalismen över huvud taget uppstod kan sägas
vara ett uttryck för en redan då pågående utarmning av den kosmiska
metabolismen. Kapitalismens orsak var inte ”bara” jordiska händelser, som utvecklingen
inom det feodala samhället, koloniala erövringar, destruktiv ny teknik etc utan
i kanske ännu högre grad obalanser i den gudomliga sfären, i Det ovetbara, det
kosmiska potentialitetsfältet. Det har funnits insikter om detta långt före
kapitalismens inträde på scenen, t ex hos urbefolkningar, men även hos sådana profeter
som Yuhannan mamdana (=Johannes döparen)
och Yeshua (=Jesus) – jag föredrar
att använda de ursprungliga arameiska namnen. Mest känt är kanske Yeshuas
yttrande: ”Ingen kan tjäna två herrar…Ni
kan inte tjäna både Gud och Mammon” (Matteus 6:24). Aposteln Paulus sammanfattade denna systemkritik
i den kärnfulla meningen ”Kärleken till
pengar är roten till allt ont” (Första Timotheosbrevet 6:10). Om vi sätter
in dessa yttranden i sin historiska kontext så är det uppenbart att det inte
bara handlar om kritik av vissa missförhållanden i det dåtida samhället utan om
en systemkritik.
Vad kan då vara vår mänskliga uppgift i detta
perspektiv av ömsesidig påverkan mellan den jordiska och den kosmiska
metabolismen, mellan den materiella och den andliga dimensionen? Eftersom den
pågående och nytillkommande naturförstörelsen ofrånkomligen leder till
ytterligare utarmning av det gudomliga behöver vi ställa oss frågan hur vi
samtidigt kan laga revan i både den kosmiska och den jordiska metabolismen. I
traditionella kulturer har shamaner axlat denna uppgift, t ex som ceremoniella
ledare och healers. Jag tror att en shamanism för det 21:a århundradet faktiskt
kan öppna många nya vägar i detta arbete för att laga världen och återställa
dess skönhet.
Jag hämtar inspiration inte bara från urandligheten
utan också i hur Yuhannan mamdana och Yeshua och deras anhängare agerade utifrån
sin samhälleliga systemkritik. Båda dessa historiska personer kan betraktas som
en sorts shamanska arketyper – de ägnade sig åt olika varianter av healing och
magi, de manifesterade sina handlingar som öppna kanaler för det gudomliga och
de nådde avgörande insikter genom långa vision
quests i vildmarken. Yuhannan inte bara döpte Yeshua in i en upplevelse av
direktkontakt med den heliga ande utan fungerade uppenbarligen också som
Yeshuas mentor under en avgörande tid. Båda två var starkt influerade av den
gammaltestamentliga profeten Jesaja som med lite god vilja skulle kunna
betecknas som en sorts andlig socialist när han manade Israels folk att ”Sluta göra det onda och lär er göra det
goda. Sträva efter rättvisa, stöd den förtryckte. För den faderlöses talan,
skaffa änkan rätt” och ”Dela ditt
bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum… ser du en naken, så klä
honom, vänd inte dina egna ryggen!...Om du gör slut på allt förtryck hos dig,
hot och hån och förtal, om du räcker ditt bröd åt den hungrige och mättar den
som lider nöd, då skall ljus bryta fram för dig i mörkret, din natt skall bli
strålande dag”. (Jesaja 58:7-10)
 |
Yuhannan sammanfattade denna radikala sociala
hållning som ”Den som har två skjortor
skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på
samma sätt”. (Lukas 3:11). Från Yeshuas mun har vi flera liknande
yttranden, t ex i uppmaningen till lärjungarna: ”Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga” (Lukas 12:33). Både Yuhannan
och Yeshua använde det identiska utropet: ”Omvänd
er. Himmelriket är nära” (Matteus 3:1). I ett icke-hierarkiskt andligt
perspektiv innebär omvändelse helt
enkelt att förändra sitt tänkesätt och utveckla ett nytt sätt att leva i en
jämlik gemenskap baserad på principen om ömsesidig hjälp. Det vore att förverkliga himmelriket, eller Guds kungarike, och både
Yuhannan och Yeshua ville åstadkomma denna omvandling där och då i den ordinära verkligheten – inte i någon sorts oändligt
avlägsen framtid eller i form av en virtuell drömvärld någonstans ovan molnen. Följdriktigt
finns det många som idag betraktar såväl Yuhannan som Yeshua inte bara som
andliga rebeller utan också som anarkistiska prototyper. Om vi lyfter de
illusionens slöjor som den etablerade kristendomen har vävt runt dem och befriar
dem ur denna kristna fångenskap kan de träda fram som arketypiska inspiratörer
i arbetet med att laga de metaboliska revorna, eller med andra ord: för att återställa
världens skönhet.
Hur kan man då ta itu med den övergripande uppgiften
att manifestera det gudomliga i den ordinära verkligheten och återupprätta det
heliga i kosmisk skala? Två begrepp som ligger nära till hands är tacksägelse
och lovsång. David Mevorach Seidenberg formulerar detta som: ”bring blessing to all the orders of Creation
and divinity” och ”bring blessing to
the world through service” och ”make
sure that the processes of life are not disrupted by our actions”. En liknande
hållning har tidigare formulerats av åtskilliga urfolksrepresentanter, t ex
lakotas ceremoniella ledare Black Elk:
”Varje steg ni tar på Moder Jord skall vara
som en bön. Vår bön skall verkligen vara en bön från alla varelser, för alla är
faktiskt en. Inte bara människan utan alla väsen ber oavbrutet till Den Store
Anden på olika sätt. De tvåbenta och alla de andra varelserna på jorden är
heliga och måste behandlas därefter”. (Den
heliga pipan, 1978).
Det är faktiskt ganska lätt att i sitt eget
vardagsliv införliva kontinuerliga ceremonier
med tacksägelse och lovsång, lämpligen när man just vaknat och när man ska gå
till nattvila. Här är min egen variant: ”Jag
lovsjunger Skapelsen. Jag lovsjunger Skaparen – Det kosmiska medvetandet, Det
stora mysteriet, Den heliga vinden, Den heliga ande. Jag lovsjunger Moder Jord.
Jag lovsjunger Mormor Sol och Syster Regn. Jag lovsjunger livet. Jag lovsjunger
den kosmiska sammanflätningen – allt är ett och hänger samman. Jag lovsjunger
den stora ömsesidigheten – allt är liv, allt är medvetande och vi ingår alla i
den stora kosmiska väven som också finns i oss alla. Jag lovsjunger världens
skönhet”. Om man arbetar ceremoniellt med runor, oavsett om det är som en
uthark eller en futhark, så kan man helt enkelt sjunga alla 24 runorna som en form
av tacksägelse och lovsång eftersom runsystemet ju innehåller allt som är, dvs allt som manifesterar
kosmos.
Att arbeta för ett icke-hierarkiskt samhälle som
vilar på en ekonomi i resonans med Moder Jord är ett av många sätt att bidra
till att laga den metaboliska revan och återställa världens skönhet. Men på
vägen mot detta mål finns förstås en mängd olika sätt att manifestera Jesajas
ord om att sluta göra det onda och börja göra det goda. Det kan t ex handla om
att lindra människors ekonomiska, sociala och hälsomässiga lidande – från det
maximala ”sälj vad ni äger och ge åt de fattiga” till att ekonomiskt stödja
hjälporganisationer som Majblomman, Stadsmissionen och Frälsningsarmén eller
arbeta som volontär på Myrorna eller med utdelning av matkassar eller stänga
sina ”sociala” medier och i stället ge av sin tid till en ensam åldring. Allt
som minskar mänskligt lidande är bidrag till att laga den metaboliska revan.
Men det kan ju inte bara handla om att minska
mänskligt lidande utan även lidandet för andra levande varelser – djur och
växter, såväl vilda som domesticerade. Att arbeta för omställning av det
industriella jord- och skogsbruket, få stopp på industrifisket och
kalhyggesbruket och på det stora hela verka för skydd av djur och natur. Man
kan gå med i eller på annat sätt stödja djur- och naturskyddsorganisationer,
man kan börja odla en del av den egna maten eller bli vegan, för att nämna
några varianter av minskat lidande för andra levande väsen.
Att minska lidandet för Moder Jord bidrar också till
att laga revan i den kosmiska väven. Att aktivera och försvara heliga platser,
sätta stopp för gruv- och torvbrytning, motverka krig och den pågående
destruktiva militära kapprustningen, arbeta för att avskaffa kärnvapen och
kärnkraft, verka för en energiproduktion som är en integrerad del av de
jordiska kretsloppen och inte minst minska sin konsumtion av varor och energi över
huvud taget – det finns hur många sätt som helst att lindra jordens lidande.
Och när vi minskar lidandet för Moder Jord, för människor, andra arter och
levande väsen ja då minskar vi också lidandet för Det stora mysteriet. Allt
detta kan kännas som en övermäktig uppgift men att inte göra någonting alls är
inget alternativ för den som med hela sin organism upplevt och insett vad den
stora kosmiska ömsesidigheten innebär, nämligen att allt är ett och hänger
samman, att allt är liv och medvetande. De exempel som jag har gett i den här
texten handlar om att manifestera sin andlighet genom verksamhet i den ordinära
verkligheten, men det är ju bara det ena benet som man går på i återställandet
av världens skönhet. Det andra benet är den rent ceremoniella verksamheten, de
magiska ceremonierna för att i resonans med Det kosmiska medvetandet direkt
lägga om trådarna i den kosmiska väven. Som Yeshuas bror Yaakov säger: ”Den
rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan” (Jakobsbrevet 5:16).
Den som vill ta del av mina tankar om sådan shamansk och ceremoniell magi
hänvisar jag till min lilla skrift Shamanistiska
manifestet 2.0.
Alla kan hitta sitt eget sätt att medverka i
helandet av den jordiska och den kosmiska revan. ”Bring blessing to the world through service”. Även om ens eget
bidrag kan kännas som en försvinnande liten del i detta stora arbete så är det
likväl en del av den kosmiska och jordiska metabolismen och att delta i detta
stora arbete är också ett sätt att hela sig själv. Och när man helar sig själv minskar
världens och Det kosmiska medvetandets lidande och man blir en medvarande som dansar i resonans med det
stora kosmiska kretsloppet.
Tiden är inne och vi behöver omvända oss, vilket
innebär att vända ryggen åt det kapitalistiska produktions- och
konsumtionssamhället och samtidigt vända ansiktet mot Moder Jord och Kosmos. Som
ord på vägen citerar jag Black Elks tankar om lakotas fredsceremoni: ”Den första freden, vilken är den viktigaste,
är den som kommer till människans själ när hon inser att Wakan-Tanka dväljs i
världsalltets mittpunkt, och att den mittpunkten verkligen är överallt, den är
inom var och en av oss. Detta är den verkliga freden – och de andra är bara
återspeglingar därav. Den andra freden är den som slutits mellan två enskilda
varelser och den tredje är den som slutits mellan två folk. Men framför allt
måste vi inse, att det aldrig kan bli fred mellan folken förrän man känner den
sanna freden, och den finns som jag ofta har sagt, i människans själ”.
Litteratur som inspirerat till denna text:
Diar Al-Haydar: Mandeismen – De sista gnostikerna, Johannes döparens lärjungar
(2012)
Black Elk, Joseph Epes Brown: Den heliga pipan – Svarta Hjortens
berättelse om Oglala Siouxindianernas sju riter (1978)
Paul Dordal: In Search of Jesus the Anarchist (2017)
Matthew Fox, Skylar Wilson, Jennifer
Berit Listug: Order of the Sacred
Earth - An Intergenerational Vision of Love and Action (2018)
James F. McGrath: Christmaker – A Life of John the Baptist
(2024)
Nya testamentet i Bibelkommissionens
översättning 2000
David Mevorach Seidenberg: Kabbalah and Ecology – God’s Image in the
More-Than-Human World (2015)
Cecilia Wassén, Tobias Hägerland: Den okände Jesus – Berättelsen om en profet
som misslyckades (2016)
