Om att laga revan i den kosmiska metabolismen

Den omsättning av energi och materia som äger rum i det stora jordsystemet kan också kallas Moder Jords metabolism. Denna ämnesomsättning är självreglerande och tycks också vara medveten. Det har gett upphov till den så kallade Gaia-hypotesen. Självregleringen verkar dock ha uttömt möjligheterna till ett någorlunda stabilt, om än dynamiskt, klimat till följd av mänsklighetens överutnyttjande av naturens ”resurser”. För att tala klartext: människan har rubbat eller rent av oåterkalleligen fördärvat Moder Jords metabolism. Och för att tala ännu mera klartext så är det kapitalismen som genom sitt behov av ständigt stegrande tillväxt (ackumulation av fiktiva värden) har öppnat denna reva i den jordiska metabolismen. Som den sene Karl Marx påpekade så är detta ett ofrånkomligt fundament i det kapitalistiska produktionssättet. Kapitalism är helt enkelt detsamma som naturförstörelse. Och, vill jag tillägga, denna naturförstörelse har sin grund i en utarmning eller till och med förstörelse av det mänskliga medvetandet. Som medicinmannen Rolling Thunder påpekade under en kurs i Nordmaling 1982: Föroreningen av Moder Jord kommer ur föroreningen av människors tänkande.

Nu förhåller det sig också så att den jordiska metabolismen är en del av och en avspegling av en betydligt större metabolism – den kosmiska omsättningen av energi, medvetande och materia. As above, so below. Det jordiska speglar det kosmiska, men återverkar samtidigt på det kosmiska. De är ömsesidigt sammanflätade och beroende av varandra och påverkar därmed också varandra ömsesidigt. När jordiska kretslopp av energi och medvetande störs, utarmas eller förstörs av mänskliga aktiviteter så har det negativa återverkningar på den stora kosmiska metabolismen. Det är något ytterst allvarligt eftersom allt vi gör som försvagar skapelsen också försvagar skaparen, alltså den gudomliga sfären – Det kosmiska medvetandet, Det stora mysteriet, Den heliga vinden, Gud, Den heliga ande etc. Detta förhållande lyfts fram på ett tydligt sätt av David Mevorach Seidenberg i boken Kabbalah and Ecology (2015). Kanske är den aspekten av naturförstörelsen den mest ödesdigra eftersom det ordinära ju föds fram ur det icke-ordinära; det jordiska föds fram ur det kosmiska. Nu har vi hamnat i en situation där de negativa/mörka inslagen i den jordiska och i den kosmiska metabolismen driver på varandra i en nedåtgående spiral. Resultat: en allt bredare reva i den kosmiska väven som ger ett ökat momentum åt de mörka krafterna, thursakrafterna - i det kosmiska, i det globala och i människornas värld, såväl på den samhälleliga som privata nivån.

Att kapitalismen över huvud taget uppstod kan sägas vara ett uttryck för en redan då pågående utarmning av den kosmiska metabolismen. Kapitalismens orsak var inte ”bara” jordiska händelser, som utvecklingen inom det feodala samhället, koloniala erövringar, destruktiv ny teknik etc utan i kanske ännu högre grad obalanser i den gudomliga sfären, i Det ovetbara, det kosmiska potentialitetsfältet. Det har funnits insikter om detta långt före kapitalismens inträde på scenen, t ex hos urbefolkningar, men även hos sådana profeter som Yuhannan mamdana (=Johannes döparen) och Yeshua (=Jesus) – jag föredrar att använda de ursprungliga arameiska namnen. Mest känt är kanske Yeshuas yttrande: ”Ingen kan tjäna två herrar…Ni kan inte tjäna både Gud och Mammon” (Matteus 6:24). Aposteln Paulus sammanfattade denna systemkritik i den kärnfulla meningen ”Kärleken till pengar är roten till allt ont” (Första Timotheosbrevet 6:10). Om vi sätter in dessa yttranden i sin historiska kontext så är det uppenbart att det inte bara handlar om kritik av vissa missförhållanden i det dåtida samhället utan om en systemkritik.

Vad kan då vara vår mänskliga uppgift i detta perspektiv av ömsesidig påverkan mellan den jordiska och den kosmiska metabolismen, mellan den materiella och den andliga dimensionen? Eftersom den pågående och nytillkommande naturförstörelsen ofrånkomligen leder till ytterligare utarmning av det gudomliga behöver vi ställa oss frågan hur vi samtidigt kan laga revan i både den kosmiska och den jordiska metabolismen. I traditionella kulturer har shamaner axlat denna uppgift, t ex som ceremoniella ledare och healers. Jag tror att en shamanism för det 21:a århundradet faktiskt kan öppna många nya vägar i detta arbete för att laga världen och återställa dess skönhet.

Jag hämtar inspiration inte bara från urandligheten utan också i hur Yuhannan mamdana och Yeshua och deras anhängare agerade utifrån sin samhälleliga systemkritik. Båda dessa historiska personer kan betraktas som en sorts shamanska arketyper – de ägnade sig åt olika varianter av healing och magi, de manifesterade sina handlingar som öppna kanaler för det gudomliga och de nådde avgörande insikter genom långa vision quests i vildmarken. Yuhannan inte bara döpte Yeshua in i en upplevelse av direktkontakt med den heliga ande utan fungerade uppenbarligen också som Yeshuas mentor under en avgörande tid. Båda två var starkt influerade av den gammaltestamentliga profeten Jesaja som med lite god vilja skulle kunna betecknas som en sorts andlig socialist när han manade Israels folk att ”Sluta göra det onda och lär er göra det goda. Sträva efter rättvisa, stöd den förtryckte. För den faderlöses talan, skaffa änkan rätt” och ”Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum… ser du en naken, så klä honom, vänd inte dina egna ryggen!...Om du gör slut på allt förtryck hos dig, hot och hån och förtal, om du räcker ditt bröd åt den hungrige och mättar den som lider nöd, då skall ljus bryta fram för dig i mörkret, din natt skall bli strålande dag”. (Jesaja 58:7-10)

Yuhannan sammanfattade denna radikala sociala hållning som ”Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt”. (Lukas 3:11). Från Yeshuas mun har vi flera liknande yttranden, t ex i uppmaningen till lärjungarna: ”Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga” (Lukas 12:33). Både Yuhannan och Yeshua använde det identiska utropet: ”Omvänd er. Himmelriket är nära” (Matteus 3:1). I ett icke-hierarkiskt andligt perspektiv innebär omvändelse helt enkelt att förändra sitt tänkesätt och utveckla ett nytt sätt att leva i en jämlik gemenskap baserad på principen om ömsesidig hjälp. Det vore att förverkliga himmelriket, eller Guds kungarike, och både Yuhannan och Yeshua ville åstadkomma denna omvandling där och då i den ordinära verkligheten – inte i någon sorts oändligt avlägsen framtid eller i form av en virtuell drömvärld någonstans ovan molnen. Följdriktigt finns det många som idag betraktar såväl Yuhannan som Yeshua inte bara som andliga rebeller utan också som anarkistiska prototyper. Om vi lyfter de illusionens slöjor som den etablerade kristendomen har vävt runt dem och befriar dem ur denna kristna fångenskap kan de träda fram som arketypiska inspiratörer i arbetet med att laga de metaboliska revorna, eller med andra ord: för att återställa världens skönhet.

Hur kan man då ta itu med den övergripande uppgiften att manifestera det gudomliga i den ordinära verkligheten och återupprätta det heliga i kosmisk skala? Två begrepp som ligger nära till hands är tacksägelse och lovsång. David Mevorach Seidenberg formulerar detta som: ”bring blessing to all the orders of Creation and divinity” och ”bring blessing to the world through service” och ”make sure that the processes of life are not disrupted by our actions”. En liknande hållning har tidigare formulerats av åtskilliga urfolksrepresentanter, t ex lakotas ceremoniella ledare Black Elk: ”Varje steg ni tar på Moder Jord skall vara som en bön. Vår bön skall verkligen vara en bön från alla varelser, för alla är faktiskt en. Inte bara människan utan alla väsen ber oavbrutet till Den Store Anden på olika sätt. De tvåbenta och alla de andra varelserna på jorden är heliga och måste behandlas därefter”. (Den heliga pipan, 1978).

Det är faktiskt ganska lätt att i sitt eget vardagsliv införliva kontinuerliga ceremonier med tacksägelse och lovsång, lämpligen när man just vaknat och när man ska gå till nattvila. Här är min egen variant: ”Jag lovsjunger Skapelsen. Jag lovsjunger Skaparen – Det kosmiska medvetandet, Det stora mysteriet, Den heliga vinden, Den heliga ande. Jag lovsjunger Moder Jord. Jag lovsjunger Mormor Sol och Syster Regn. Jag lovsjunger livet. Jag lovsjunger den kosmiska sammanflätningen – allt är ett och hänger samman. Jag lovsjunger den stora ömsesidigheten – allt är liv, allt är medvetande och vi ingår alla i den stora kosmiska väven som också finns i oss alla. Jag lovsjunger världens skönhet”. Om man arbetar ceremoniellt med runor, oavsett om det är som en uthark eller en futhark, så kan man helt enkelt sjunga alla 24 runorna som en form av tacksägelse och lovsång eftersom runsystemet ju innehåller allt som är, dvs allt som manifesterar kosmos.

Att arbeta för ett icke-hierarkiskt samhälle som vilar på en ekonomi i resonans med Moder Jord är ett av många sätt att bidra till att laga den metaboliska revan och återställa världens skönhet. Men på vägen mot detta mål finns förstås en mängd olika sätt att manifestera Jesajas ord om att sluta göra det onda och börja göra det goda. Det kan t ex handla om att lindra människors ekonomiska, sociala och hälsomässiga lidande – från det maximala ”sälj vad ni äger och ge åt de fattiga” till att ekonomiskt stödja hjälporganisationer som Majblomman, Stadsmissionen och Frälsningsarmén eller arbeta som volontär på Myrorna eller med utdelning av matkassar eller stänga sina ”sociala” medier och i stället ge av sin tid till en ensam åldring. Allt som minskar mänskligt lidande är bidrag till att laga den metaboliska revan.

Men det kan ju inte bara handla om att minska mänskligt lidande utan även lidandet för andra levande varelser – djur och växter, såväl vilda som domesticerade. Att arbeta för omställning av det industriella jord- och skogsbruket, få stopp på industrifisket och kalhyggesbruket och på det stora hela verka för skydd av djur och natur. Man kan gå med i eller på annat sätt stödja djur- och naturskyddsorganisationer, man kan börja odla en del av den egna maten eller bli vegan, för att nämna några varianter av minskat lidande för andra levande väsen.

Att minska lidandet för Moder Jord bidrar också till att laga revan i den kosmiska väven. Att aktivera och försvara heliga platser, sätta stopp för gruv- och torvbrytning, motverka krig och den pågående destruktiva militära kapprustningen, arbeta för att avskaffa kärnvapen och kärnkraft, verka för en energiproduktion som är en integrerad del av de jordiska kretsloppen och inte minst minska sin konsumtion av varor och energi över huvud taget – det finns hur många sätt som helst att lindra jordens lidande. Och när vi minskar lidandet för Moder Jord, för människor, andra arter och levande väsen ja då minskar vi också lidandet för Det stora mysteriet. Allt detta kan kännas som en övermäktig uppgift men att inte göra någonting alls är inget alternativ för den som med hela sin organism upplevt och insett vad den stora kosmiska ömsesidigheten innebär, nämligen att allt är ett och hänger samman, att allt är liv och medvetande. De exempel som jag har gett i den här texten handlar om att manifestera sin andlighet genom verksamhet i den ordinära verkligheten, men det är ju bara det ena benet som man går på i återställandet av världens skönhet. Det andra benet är den rent ceremoniella verksamheten, de magiska ceremonierna för att i resonans med Det kosmiska medvetandet direkt lägga om trådarna i den kosmiska väven. Som Yeshuas bror Yaakov säger: ”Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan” (Jakobsbrevet 5:16). Den som vill ta del av mina tankar om sådan shamansk och ceremoniell magi hänvisar jag till min lilla skrift Shamanistiska manifestet 2.0.

Alla kan hitta sitt eget sätt att medverka i helandet av den jordiska och den kosmiska revan. ”Bring blessing to the world through service”. Även om ens eget bidrag kan kännas som en försvinnande liten del i detta stora arbete så är det likväl en del av den kosmiska och jordiska metabolismen och att delta i detta stora arbete är också ett sätt att hela sig själv. Och när man helar sig själv minskar världens och Det kosmiska medvetandets lidande och man blir en medvarande som dansar i resonans med det stora kosmiska kretsloppet.

Tiden är inne och vi behöver omvända oss, vilket innebär att vända ryggen åt det kapitalistiska produktions- och konsumtionssamhället och samtidigt vända ansiktet mot Moder Jord och Kosmos. Som ord på vägen citerar jag Black Elks tankar om lakotas fredsceremoni: ”Den första freden, vilken är den viktigaste, är den som kommer till människans själ när hon inser att Wakan-Tanka dväljs i världsalltets mittpunkt, och att den mittpunkten verkligen är överallt, den är inom var och en av oss. Detta är den verkliga freden – och de andra är bara återspeglingar därav. Den andra freden är den som slutits mellan två enskilda varelser och den tredje är den som slutits mellan två folk. Men framför allt måste vi inse, att det aldrig kan bli fred mellan folken förrän man känner den sanna freden, och den finns som jag ofta har sagt, i människans själ”.

Litteratur som inspirerat till denna text:
Diar Al-Haydar: Mandeismen – De sista gnostikerna, Johannes döparens lärjungar (2012)
Black Elk, Joseph Epes Brown: Den heliga pipan – Svarta Hjortens berättelse om Oglala Siouxindianernas sju riter (1978)
Paul Dordal: In Search of Jesus the Anarchist (2017)
Matthew Fox, Skylar Wilson, Jennifer Berit Listug: Order of the Sacred Earth - An Intergenerational Vision of Love and Action (2018)
James F. McGrath: Christmaker – A Life of John the Baptist (2024)
Nya testamentet i Bibelkommissionens översättning 2000
David Mevorach Seidenberg: Kabbalah and Ecology – God’s Image in the More-Than-Human World (2015)
Cecilia Wassén, Tobias Hägerland: Den okände Jesus – Berättelsen om en profet som misslyckades (2016) 

Om Yeshua som rättfärdig shaman-arketyp

Yeshua i dödsriket

Yeshuas lillebror Yaakov har i Jakobs brev i Nya testamentet formulerat en ceremoniell, eller vi kanske rentav kan säga shamansk grundinställning, som kan inspirera det 21:a århundradets shamaner: 

”Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan.” Eftersom rättfärdig är ett rätt så töjbart begrepp som dessutom har missbrukats och fortfarande missbrukas finns anledning att närmare analysera vilka shamanska dimensioner som kan rymmas i detta begrepp.  

Följande definition av rättfärdig finns i Svenska akademiens ordbok: ”Om person: som alltid gör vad som är rätt (eller gott), som har det rätta (eller goda) såsom norm för sitt handlande, rättskaffens, rättrådig, rättsinnig; i vissa fall liktydigt med dels: rättvis, dels: oförvitlig, ostrafflig.”

Alltså; en rättfärdig kan definieras som en oklanderlig/otadlig andlig krigare; en person som lever i enlighet med gudomliga påbud och/eller det traditionella ”rätta livssättet” (beskrivet som fundamental law hos navajo och proper protocol hos lakota). Med andra ord: en person som lever i resonans med det kosmiska medvetandet och i balans med Moder Jord och det egna landskapet med alla dess invånare, synliga såväl som osynliga.

Lakotan Frank Fools Crow var känd som ceremoniledare och healer och har själv beskrivit sitt förändrade medvetandetillstånd i samband med healing som att han då blev ”a hollow bone”, alltså en öppen kanal, för energin från Wakan-Tanka, Det stora mysteriet. Frank betonade att det inte var han själv utan Wakan-Tanka som utförde boten. Min tolkning är att Frank Fools Crow var i resonans med det kosmiska medvetandet och alltså kan betecknas som en rättfärdig person vars bön ”har kraft och gör stor verkan”.

Frank Fools Crow

Evangeliernas beskrivningar av Yeshuas verksamhet visar otvetydigt att han var en rättfärdig person med stor healingkraft och även förmåga att påverka väder och vind, alltså sådant som traditionella shamaner är kända för. Korsfästelsen och den följande nedstigningen i Dödsriket och uppståndelsen kan betraktas som en shamansk initiation genom konfrontation med dödens sfär. Det är inte alls långsöket att uppfatta Yeshua som en sällsynt kraftfull shaman eller rentav som en sorts shamansk arketyp. Berättelserna om Yeshua koncentrerades efterhand inom den organiserade och dogmatiserade kristendomen i fantombilden, eller avataren, Jesus Kristus. Denna fantombild har i mångt och mycket tonat ner eller fullständigt förträngt Yeshuas ursprungliga radikala eller rentav revolutionära budskap med dess tydliga avståndstagande från kapitalackumulation, rikedomssamlande och patriarkala strukturer. Yeshua förespråkade en socialt rättfärdig omvandling av samhället med icke-våldsmetoder och just den sidan av hans verksamhet inspirerade ex-vis de tyska bondeupproren på 1500-talet och den så kallade befrielseteologin i Latinamerika på 1960-talet. Vissa präster övergav då till och med Yeshuas ickevåldsidéer och förespråkade väpnad kamp.

Om vi gör en energimässig analys av Jesus Kristus-avataren är det uppenbart att den har integrerats med och tjänar kapitalackumulationen trots Yeshuas kompromisslösa hållning om det omöjliga att tjäna både Gud och Mammon. I den kosmiska energiväven – Urds väv – ingår denna avatar som en energientitet i kapitalismens, eller ska vi säga Maskinens, icke-materiella motor. För shamaner finns dock ingen anledning att dra ut i strid mot just denna patriarkala fantombild – däremot finns all anledning att skapa en annan energientitet, en egregor, med utgångspunkt från Yeshuas shamanska dimension. En energikropp utgående från Yeshuas shamanska verksamhet som i sin tur kan bana väg för nya möjligheter att med Yeshua som symbol och inspiration utforma såväl magi som praktiska handlingar med syfte att återställa världens skönhet. En egregor som vi skulle kunna namnge som Yeshua-shamanen och som skulle kunna verka som en aktiv inspiration för oss att vandra i skönhet på Moder Jord. Då skulle vi kunna bana väg för kreativa Yeshua-shamaner. Låter inte det lockande?

Frank Fools Crow - budbärare från Wakan-Tanka

Frank Fools Crow, också känd som Wanbli Mato (Eagle Bear), betraktas bland lakotas som något mycket mer än en medicinperson, nämligen som en helig man. Den beteckningen delar han med sin farbror Black Elk, som blev känd för omvärlden genom Joseph Epes Browns bok The Sacred Pipe (på svenska 1978 som Den heliga pipan: Svarta Hjortens berättelse om Oglala Siouxindianernas sju riter). Förutom att vara släkt med varandra så har dessa två heliga män det gemensamt att de föddes på 1800-talet, levde till mycket hög ålder, avled på Pine Ridge-reservatet i South Dakota i tillstånd av yttersta armod och förknippades inte bara med bevarandet av lakotas traditionella ceremonier utan också med berättelser om mirakulösa bedrifter.

Frank Fools Crows liv, tankar och förmågor beskrivs i två böcker av den lutheranske prästen, författaren och konstnären Thomas E. Mails med titlarna Fools Crow (1979) och Fools Crow: Wisdom and Power (1991/2001), en högintressant bok som kommit i min ägo först nu 2020. Jag kan bara uttrycka djup tacksamhet för den synkronistiska händelse som förde in denna bok i min värld. Här finns häpnadsväckande insikter att ta del av för den som idag vill vandra en shamansk kunskapsväg. Kännetecknande för både Black Elk och Fools Crow är deras ödmjuka attityd och andliga innerlighet. De såg sig båda två som hängivna katoliker, väl insatta i Bibelns berättelser, men primärt representerade de en mycket traditionell lakota-andlighet och Fools Crow var en väldigt viktig inspiratör för de unga indianaktivisterna i American Indian Movement på 1970- och 1980-talen. Det var t ex Fools Crow som lyckades återuppliva den traditionella soldansen.
 

När man tar del av berättelser om Fools Crows healing-bedrifter och om vad som kunde hända under hans ceremonier i reningshyddan (mer känd som sweat lodge) där det slog gnistor ur hans kropp och han kunde rödglödga stenar med mental kraft så får man helt enkelt släppa taget om sitt västerländska paradigm. Det gäller förstås också Thomas E. Mails som fått bevittna åtskilliga mirakel under sin samvaro med Fools Crow. När Fools Crow själv beskriver vad som händer i svetthyddan säger han att den är fylld av ”tryck och energi”, som får hans kropp att spritta och skaka. Det hörs höga skrik från örnar och hökar, åskknallar, människoröster som sjunger och trummor som dånar och hela hyddan börjar skaka och slamra. Detta kan pågå i någon timme eller mer och under den tiden upplever Fools Crows patienter att något som är väldigt hett, som en stor hand, drar sjukdomen ur dem på ett smärtsamt sätt. Fools Crow konstaterar: ”dessa människor blir alltid fullständigt botade”. 

Svetthyddan är bara en av många metoder som Fools Crow använder. Han betonar oupphörligt att han själv inte har någon botekraft – all kraft kommer från Wakan-Tanka, Det stora mysteriet. Fools Crow är bara ”ett ihåligt ben” som förmedlar Wakan-Tankas kraft. För varje enskild patient frågar han Wakan-Tanka om sjukdomens orsak och hur han ska kunna bota den – med svetthydda, handpåläggning, skallra, trumma, sång, läkeväxter, pipceremoni eller någon annan av många olika flexibla metoder. Sätten att fråga Wakan-Tanka tycks vara lika många – och lika kreativa. Ibland frågar han sina ”talande stenar” som han förvarar i medicinknytet och som var och en har en alldeles specifik historia. De talande stenarna fungerar, precis som bergskristaller, som mottagare av budskapen från den gudomliga sfären. Deras funktion är alltså att precis som Fools Crow själv fungera som ihåliga ben och länkar mellan den andliga sfären och det jordiska livet. Det fantastiska i denna bok är hur Fools Crow beskriver dessa processer inifrån och inte bara utanverket. Det är i mörker som han talar med stenarna som då blir röda och varma och ger ifrån sig knastrande ljud som omvandlas till lakotaspråk och ger Fools Crow information om vad som bör göras. Vid andra tillfällen ägnar han sig åt det han kallar visioning, som beskrivs som en sorts vakendrömmande eller ”att se med sinnet, beröra med ögonen och besluta med hjärtat”. Visioning är att låta de heliga makterna visa hur saker och ting ter sig genom deras ögon. ”Wakan-Tanka and Hjälparna kastar ett andligt ljus på saker så att jag kan se dem som de verkligen är”. Han beskriver detta som bilder på hans ”sinnesskärm” (mind screen) som han förlägger till insidan av pannan. Det rör sig alltså om en variant av den process som Jung kallade aktiv imagination.

En något mer komplicerad metod är det Fools Crow kallar spirit travel (anderesa) och som han använder i svetthyddan. Han skakar sin skallra, sjunger sin sång och svävar som en örn upp i rymden. Efter bara några sekunder passerar han förbi fåglar, moln, planeter, stjärnor och vintergatan och flyter fritt i rymden. Hyddan har då blivit lika stor som hela universum och Fools Crow möter de formlösa heliga varelserna som han beskriver som ”ljus av visdom”. Wakan-Tanka är ett enormt vitt ljus, Tunkashila ett blått, Mormor Jord ett grönt och de fyra kardinalriktningarna har sina specifika ljus. ”Jag möter dem ansikte mot ansikte. Jag ser dem.” Ur de heliga ljusen kommer röster som svarar på hans frågor och tolkar hans visioner. Det finns en komplikation med dessa anderesor och det är att Fools Crow svimmar när han gör dem och förblir medvetslös tills själen återvänder till kroppen, något som kan ta upp till två dagar! Under tiden håller hans hustru Katie ett vakande öga över honom. Förmågan att göra anderesor betecknar han som en speciell gåva som man inte kan få förrän man förtjänar den och det sker först när Wakan-Tanka och Hjälparna anser att man är redo. ”Det hände inte mig förrän jag hade blivit en erfaren helig man”. En ödmjuk attityd som borde bli ett rättesnöre för den nyshamanska rörelsen! 

En annan klassisk magisk förmåga som Fools Crow behärskade var det som kallas shape-shifting, alltså att uppträda i djurgestalt. Han beskriver det som att Wakan-Tanka förvandlar honom till en fågel, en hund eller en katt och att han då kan besöka olika platser och få reda på vad folk säger och gör. Förvandlingen kan komma utan förvarning men det tycks också som om Fools Crow själv kan be om den. Så gjorde han t ex 1973 när han under FBI:s belägring av indianaktivister i Wounded Knee fick rollen som en sorts medlare. Han gjorde då täta besök hos de omringade aktivisterna - vid flera tillfällen i gestalt av en hund för att få bättre upplysningar om hur de resonerade. Det här har jag aldrig berättat för någon tidigare, säger han till den häpne Thomas E. Mills. 

Att beskriva Fools Crows olika metoder mer ingående skulle föra alltför långt i en enkel recension men genomgående för såväl informationsinhämtning som botande är att han arbetar i mörker, antingen i svetthyddan eller med ögonbindel eller en huva nerdragen över huvudet (vilket också kan gälla för patienten). Mörkret skapar en tyst plats där han kan fokusera helt och fullt på det problem han står inför och på de svar han behöver från de heliga. En annan ytterst viktig förutsättning är den totala tilliten; boteceremonierna fungerar enbart om Fools Crow har absolut tilltro till Wakan-Tanka och om patienten i sin tur har tilltro till Fools Crows förmåga att fungera som förmedlare av Wakan-Tankas kraft. Om han känner att patientens tro inte är tillräckligt stark så åtar han inte uppdraget.

 

Ett av Fools Crows stora bekymmer (liksom tidigare Black Elks) var hur han skulle kunna föra sina kunskaper vidare till nya generationer. Det är så få som är villiga att leva moraliskt och enkelt, sa han till Thomas E. Mails, som blev den som fick dokumentera kunskaperna för eftervärlden. Fools Crow var också djupt bekymrad över det utbredda alkoholmissbruket, det sociala eländet och den allmänt sett bedrövligt låga andliga nivån på lakota-reservaten. Beklagligtvis blev Fools Crow själv ett offer för detta när han mot slutet av sitt liv blev utsatt för en ytterst förnedrande stöld av all sin egendom – möbler, hushållsattiraljer, ceremoniella dräkter och föremål, ja allt – och fick framleva sin sista tid i en utrangerad husvagn uppställd på hans dotters tomt. Begravningen i december 1989 på Pine Ridge-reservatet blev dock en stor och hedersam manifestation och efter sin död har Frank Fools Crow betydelse som en av lakotas heligaste män och en symbol för den traditionella andligheten antagit sina rättmätiga proportioner. Han är också en stor inspirationskälla inte bara för lakotas utan för alla som vill föra in traditionell andlig och magisk kunskap i dagens och morgondagens värld. Fools Crow trodde definitivt inte på reinkarnation utan sa med emfas: ”Vi föds på den här jorden och vi dör här, och sedan fortsätter vi för att för alltid vara med Wakan-Tanka.” Och för oss, som än så länge är kvar på jorden, gäller ett annat av Fools Crows motton: ”Var och en som är villig att leva ett sådant liv som jag har gjort kan åstadkomma samma saker som jag.”