Inuiter börjar dansa igen

I den inuitiska bosättningen Noorvik i Alaska har invånarna återupptagit sina traditionella danser, som för över 100 år sedan förbjöds som avgudadyrkan av kristna missionärer. ”Det var så här Gud skapade oss, att uttrycka vår tacksamhet genom att dansa”, säger 53-årige Bobby Wells till nyhetsbyrån AP:s utsände reporter. Artikeln återges av Indian Country Today.
Fler och fler inuitiska samhällen bryter sig nu loss ur kristendomens djävulsstämpling av de traditionella danserna och sångerna. Anledningen till att Noorvik fattade beslutet den här vintern var att USA:s stora folkräkning (som genomförs vart tionde år) skulle inledas just i Noorvik i år. Vad vore väl bättre än att högtidlighålla folkräkningen med traditionell sång och dans?
I Noorvik lärs danserna och sångerna numera ut i skolorna. En av instruktörerna är 19-årige Richard Atoruk, som säger till AP att dansen är ett sätt att berätta historier vid alla möjliga tillställningar som bröllop, begravningar och födelsedagar.
- Shamanismen är en viktig del av vår andliga kultur. Vi förlorade en stor del av vår historia eftersom missionärerna kom. Nu kommer den tillbaka.
21-årige Mike Ulroan som kommer från bosättningen Chevak och nu studerar vid universitetet i Anchorage, där han deltar i flera inuitiska dansgrupper kan inte tänka sig ett liv utan dans:
- Det är helt enkelt ett sätt att känna mig lycklig. Med våra rörelser håller vi onda andar och sjukdomar borta.

Traditionell kunskap och kvantfysik

Att bevara, skydda och tillämpa ursprunglig kunskap är en av de viktigaste frågorna i dagens värld, inte bara för urfolken utan också för oss i industriländernas kärnområden. Traditionell kunskap, som är av naturen och för naturen och som alltid uppstår i ett dynamiskt samspel mellan människa och övrig natur, har fått beteckningen Native Science. Gregory Cajete, tewa-indian från Santa Clara Pueblo i New Mexico och föreståndare för Native American Studies vid universitetet i Albuquerque har skrivit en hel bok på detta tema och med detta namn. Den har jag tidigare recenserat här.
Cajete är en av de akademiker med urfolkstillhörighet som medvetet och aktivt arbetar med att sammanfoga traditionell kunskap (indigenous knowledge) med vissa aspekter av västerländsk vetenskap, i synnerhet kvantfysik. Andra som arbetar med liknande avancerade tankeprojekt är navajoerna Nancy Maryboy och David Begay som bland annat ger kurser i traditionell astronomi vid universitetet i Flagstaff i Arizona och är aktiva i organisationen Indigenous Education Institute.
Som jag ser det befinner sig dessa personer i den absoluta täten när det gäller att utveckla ett nytt avancerat paradigm, en ny kosmologi för en ny värld. Nu sällar sig också inuiter i Kanada till detta pågående idéarbete genom att i Ottawa inrätta ett forskningscentrum, The Inuit Knowledge Centre, Inuit Qaujisarvingat, som ska kombinera inuitisk och västerländsk kunskap.
Avsikten är att hjälpa västerländska forskare att samspela på ett ändamålsenligt sätt med inuitiska samhällen och även ge inuiter tillgång till västerländska vetenskapliga system. På så vis vill inuiterna öka sitt inflytande i frågor som självstyre för de arktiska folken, resursanvändning och klimatförändringar. Inuitisk traditionell kunskap har ofta nedvärderats i arktisk forskning men den har ett eget berättigande och kan tillföra nytt djup och nya perspektiv. Det är dags för oss inuiter att ta ledningen över forskningen om vårt eget folk och vårt eget hemland, säger Mary Simon, ordförande för inuitorganisationen Inuit Tapiriit Kanatami.

Inuiter utmanar EU:s djurhållning

Flera inuitiska organisationer från Kanada och Grönland har tillsammans med ett antal enskilda inuiter stämt EU inför Europadomstolen för importförbudet mot sälprodukter. Enligt inuiterna bedrivs säljakten på ett humant sätt och EU-förbudet strider mot internationella handelsavtal. Det anser också Kanadas regering som har anmält EU till världshandelsorganisationen WTO.
EU-förbudet från 2009 gör visserligen ett undantag för inuiternas traditionella säljakt men de anser ändå att deras möjligheter att sälja sälprodukter har skadats svårt av EU.
I stämningen från Inuit Tapiriit Kanatami och Inuit Circumpolar Council sägs att inuiterna genom många generationer har jagat säl för att få mat och kläder och för att bedriva handel och få kontantinkomster. Inuiterna understryker också att de traditionella fångstmetoderna är bärkraftiga och inte utgör något hot mot sälbeståndet.
Mary Simon, ordförande för Inuit Tapiriit Kanatami, är inte nådig i sin kritik av EU. Ingen förnuftig människa kan hävda att sälarna skulle vara utrotningshotade till följd av inuiternas traditionella livssätt eller att inuiternas fångstmetoder skulle vara grymmare än andra typer av jakt och fångst i Europa, säger hon.
EU borde i stället sopa rent framför det egna industrijordbrukets dörr:
– När vi ser på de förhållanden som djur lever under och de slaktmetoder som ofta används i europeiskt jordbruk så är det här förbudet hycklande och självmotsägande. Inuiterna är offer för en moralpredikan, det är ironiskt, säger Mary Simon.
De allra senaste skräckbilderna från europeiska svinstallar med nyfödda griskultingar som får tänder utdragna, blir kastrerade och får svansarna avklippta utan bedövning och med diande suggor som ligger fastspända mellan stålgaller direkt på kala betonggolv gör att man bara måste hålla med inuiterna.
Läs mer om inuiternas stämning på NRK Sámi Radio och EU Observer.