Vildrenen hotas av klimatförändringar

Antalet vildrenar minskar kraftigt i Kanada och Alaska. På 50 år har stammarna halverats och det innebär ett hot också mot de urfolk som är beroende av renen för mat, kläder, livsstil och livssyn. Orsaker: global uppvärmning och industriell exploatering.
-Om situationen fortsätter som nu kommer den att ha ytterst negativa ekonomiska, sociala och andliga konsekvenser, säger Liv Vors, ekolog vid University of Alberta i Edmonton till Indian Country Today , som har gjort en genomlysning av läget för vildrenen i de arktiska områdena.
En inventering i Kanada 2009 visade att det bara fanns 57 hjordar av vildren kvar och av dem ansågs 29 vara för små för att vara livskraftiga på lång sikt.
Klimatförändringarna har gjort att en del av nederbörden faller som regn eller underkylt regn i stället för snö. Resultatet blir ett ispansar som gör det svårt för renarna att komma åt sin huvudföda, lavar. Med sämre tillgång på mat försämras överlevnaden för kalvarna och hela flockens överlevnad hotas på sikt. Reproduktionen försämras dessutom av att det varmare klimatet ökar angreppen från mygg och flugor.
-Människor som är beroende av renen måste förändra sig, säger Konrad Gajenski, geolog vid universitetet i Ottawa.
Samer och andra folk som levt av och med renar har tidigare kunnat möta klimatförändringar genom att flytta sig och/eller förändra sina näringar. Men sådana anpassningar, flyttningar och nya födokällor är betydligt svårare idag än förr, ja kanske helt omöjliga. Idag finns inga jungfruliga landskap att dra vidare till. Överallt finns hinder i form av kraftverksdammar, vägar, järnvägar, samhällen och städer och inhägnad privatägd mark. Och så förstås exploateringen av naturen i form av industriellt skogsbruk, gruvdrift, olje-, gas- och uranutvinning som omöjliggör traditionella livssätt både nu och i framtiden och som förgiftar eller på andra sätt hotar vildrenens existens.
Indian Country Times ger flera avskräckande exempel på akuta hot mot urfolk som dammbyggen i Sibirien, aluminiumsmältverk på Grönland och uranbrytning i Nunavut i Kanada. Urfolkens kamp mot sådana exploateringar är en kamp som är nödvändig att stödja. Det är en kamp för vildrenen och alla andra vilda djur, för oss och för Moder Jord.

Inuiter börjar dansa igen

I den inuitiska bosättningen Noorvik i Alaska har invånarna återupptagit sina traditionella danser, som för över 100 år sedan förbjöds som avgudadyrkan av kristna missionärer. ”Det var så här Gud skapade oss, att uttrycka vår tacksamhet genom att dansa”, säger 53-årige Bobby Wells till nyhetsbyrån AP:s utsände reporter. Artikeln återges av Indian Country Today.
Fler och fler inuitiska samhällen bryter sig nu loss ur kristendomens djävulsstämpling av de traditionella danserna och sångerna. Anledningen till att Noorvik fattade beslutet den här vintern var att USA:s stora folkräkning (som genomförs vart tionde år) skulle inledas just i Noorvik i år. Vad vore väl bättre än att högtidlighålla folkräkningen med traditionell sång och dans?
I Noorvik lärs danserna och sångerna numera ut i skolorna. En av instruktörerna är 19-årige Richard Atoruk, som säger till AP att dansen är ett sätt att berätta historier vid alla möjliga tillställningar som bröllop, begravningar och födelsedagar.
- Shamanismen är en viktig del av vår andliga kultur. Vi förlorade en stor del av vår historia eftersom missionärerna kom. Nu kommer den tillbaka.
21-årige Mike Ulroan som kommer från bosättningen Chevak och nu studerar vid universitetet i Anchorage, där han deltar i flera inuitiska dansgrupper kan inte tänka sig ett liv utan dans:
- Det är helt enkelt ett sätt att känna mig lycklig. Med våra rörelser håller vi onda andar och sjukdomar borta.