Att balansera människans vandring på jorden

Vad var det som förde in mig på shamanens väg? Vilka svar kan en shaman ge på livets existentiella frågor? Har livet och världen något mål? Om det och mycket annat samtalar jag i en lång intervju som den muslimske mystikern Zamael gjort med mig på sin blogg Ananael.
Här följer ett kort utsnitt ur intervjun.
Vilka ambitioner har du för framtiden som shaman, och vad siktar du på att göra för världen och dess medvarelser?
Jag har tidigare sagt att jag vill bli en vis och fri man. Det är ett tillstånd som också kan beskrivas som att man har nått harmoni och balans med tillvaron eller att man tänker och vandrar i skönhet. Jag definierar shamanen som en sorts andlig krigare som verkar för att försvara Moder Jord. Eftersom allt är ett och hänger samman och jag är släkt med alla andra varelser kan jag inte bli fri och vis om inte alla andra varelser också blir det. Shamanen arbetar därför aldrig primärt för sin egen harmoni och balans, även om den ingår i den stora vävens harmoni och balans. Som shaman vill jag ge mitt bidrag till harmoni och balans för Moder Jord, för livets stora väv, för det stora kretsloppet.
Vad kan schamanismen erbjuda dagens [moderna] människa?
En livssyn och attityd som gör det möjligt att uppleva samhörigheten med allt annat levande, att uppleva att man som människa verkligen är släkt med alla andra varelser och en integrerad del av livets stora väv.
Vad är meningen med skapelsen, och vilken roll har människan att spela i denna skapelse?
Även om en shaman inte ser någon övergripande mening med skapelsen så finns den ju ändå och det gäller att förhålla sig till den. I en shamansk livssyn anser man i allmänhet att alla arter har en funktion att fylla i livets stora väv. Människans roll handlar oftast om att genomföra de ceremonier som hon har fått lära sig av heliga varelser arla i urtid. Det kan vara ceremonier i samband med solstånden och det kan vara ceremonier i samband med jakt och odling – för att djuren ska förökas och fortsätta att låta sig jagas, för att regnen ska komma i rätt tid för grödan. Jag skulle vilja säga att det huvudsakligen rör sig om ceremonier för att balansera människans vandring på jorden.
Hur ser den shamanska kosmologin ut (dvs alltets skapelse, fortgång och världens slutliga mål)?
Alltet har skapats ur samspelet mellan energier av komplementärt slag. Skapelsen pågår fortfarande. Världen är en dynamisk process… Allt är ett och hänger samman med allt annat. De andra dimensionerna/världarna/det osynliga finns ”under” eller ”bortom” den ordinära verkligheten… Världen är en pågående ömsesidighet, ett hav av relationer, där vi alla är släkt och där vi alla är ett. Där kan vi människor dansa med eller emot och när vi dansar emot, som industricivilisationen gör, då ger vi upphov till kaos och förvirring. Den har i våra dagar blivit så betydande att den tycks kunna hota vår egen existens. Som Archie Fire Lame Deer sa till mig 1981: ”Det är möjligt att mänskligheten kommer att utrota sig själv, men Moder Jord kommer att överleva”. Det är hybris att tro att människan skulle kunna utplåna jorden. Hon kan alltid återhämta sig och ge upphov till nytt liv, till en ny väv med harmoni och balans. Världen har uppstått ur formlöshet som har framfött en mångfald i form som så småningom återgår till formlöshet. Världen har en gång skapats och kommer en gång att upphöra. Är det ett mål? Ja på sätt och vis. Personligen har jag inga som helst problem med att acceptera att utslocknandet är” målet”.
Vad hoppas du för framtiden?
Att mänskligheten före världens utslocknande ska nå insikt i sådan omfattning att den kan ställa om till ett hållbart sätt att leva på Moder Jord, till att vandra i skönhet.