Evo Morales sänker pensionsåldern

Vänsterregeringen i Bolivia går emot den internationella trenden med höjd pensionsålder och sänkta pensioner. I december presenterade president Evo Morales en ny pensionslag tillsammans med representanter för landets fackföreningar. Det nya är att de privata pensionsfonderna förstatligas, att pensionssystemet ska omfatta alla och att pensionsåldern sänks. Såväl Evo Morales som facket betecknar pensionslagen som revolutionär och historisk.
Bolivias pensionsreform är av stort intresse för lönearbetare världen över som ett exempel på ett alternativ till de pensionsdiktat som kommer från det internationella finanskapitalet. En fyllig presentation finns på Upside Down World .
Bolivias tidigare pensionssystem var stöpt i nyliberal form och byggde på höga individuella inbetalningar under mycket lång tid och låga pensionsnivåer. Bara 15 procent av lönearbetarna har kunnat betala in kontinuerligt till pensionsfonderna. Arbetare i den informella sektorn – 60 procent av arbetskraften – har stått utanför systemet. Det gäller t ex arbetare inom handel och tjänstesektor. Nu inrättas en särskild solidaritetsfond med hjälp av arbetsgivaravgifter för att även arbetare som tidigare inte betalat in till pensionsfonderna ska kunna få pension.
Det nya systemet kommer att göra det möjligt för arbetare att gå i pension vid 58 års ålder (i stället för 60). Kvinnor som har tre eller flera barn kan ta ut pensionen vid 55 och gruvarbetare vid 56. Om man betänker att medellivslängden i Bolivia idag är 62 år för män och 65 för kvinnor så ter sig sänkningen av pensionsåldern som helt nödvändig. Pensionerna höjs dessutom. De ska baseras på månadslönen under de två sista åren. Den som jobbat i 20 år ska få 60 procent av den nivån och den som jobbat i 30 år ska få 70 procent av lönen.
En facklig vänsteropposition anser att pensionsreformen inte går tillräckligt långt och ifrågasätter om den är uthållig på lång sikt. Kritiken gäller bland annat att också det nya pensionssystemet behåller den existerande nyliberala modell som bygger på individuella pensionskonton. Kritikerna vill att staten och arbetsgivarna ska stå för en större del av bördan. Regeringen å sin sida ser systemet som en pragmatisk kompromiss och hoppas att det ska fungera i minst 35 år – en förhoppning som bygger på att Bolivias ekonomi fortsätter att växa.
Att ett av Latinamerikas fattigaste länder försöker genomföra en omvälvande pensionsreform som omfattar alla är imponerande och bör vara en inspiration för många kämpande arbetarrörelser världen över.