”Hällmålningarna är som folkvisor. Då man följer dem måste man glömma allt vad man lärt sig och bara ge sig själv tid att se och lyssna”. Dessa kloka ord om hur man bör förhålla sig till så kallad bergkonst är Pekka Kivikäs – finsk nestor när det gäller forskning om hällmålningar. Orden återfinns i boken Rödockrarummet – med den långa undertiteln Artiklar från 2008, 2009 och 2010 års arkeologihelger i Näsåker. Bokens redaktörer är entusiasterna i Norrlands hällbildningssällskap – Maria Tjärnström, Bernt Ove Viklund och Nils Erik Humlesjö – och innehåller ett urval av föredragen från de numera årliga så kallade hällbildsseminarierna i Näsåker, samhället som ligger intill det imponerande hällristningsfältet vid Nämforsen.
Texterna stretar och drar åt olika håll som sig bör, de medverkande arkeologerna skriver träigt och försiktigt och en del texter känns väldigt smala (för kallades sådana studier för knappologi). Samtidigt ställs här också viktiga frågor och förs fram spännande hypoteser om hällristningar och hällmålningar så att man får en känsla av att befinna sig i framkanten av tänkandet på detta område. Seminarierna avspeglar även det pågående arbetet med att upptäcka nya hällmålningar i det landskap i nordvästra Ångermanland som fått beteckningen Rödockrarummet.
I inledningstexten hälsar Maria Tjärnström välkommen till Rödockrarummet, som har gratis inträde och är öppet dygnet runt för alla och envar: ”Rödockrarummet utgör ett stort arkiv över människors drömmar och tankar som etsat sig fast i berget och bevarats som ett värdefullt dokument att tolkas av oss”.
En av de mest intressanta tolkningarna svarar Einar Myrholt för med sitt försök att förstå hällbilder i Tröndelag utifrån samisk livssyn och kosmologi (fast han envisas med att kalla det religion). Bilderna har gjorts av människor som livnärde sig på jakt och samlande och säkert hade kosmologiska föreställningar av samma slag som vi kan se på samiska shamantrummor. Myrholt hittar symboler för Världsmannen, världspelaren, solen, världsträdet, världsberget, dödsriket och kåtan (som man kan ha föreställt sig som en minivariant av kosmos) och han drar slutsatsen att alla hällbilder kanske inte är så gamla som vi tror. Ett av hans märkligaste fynd är en runmålning gjord enligt den ursprungliga utharken. Inskriptionen är helt klart magisk och uttyds som FETT. Ytterligare ett belägg för att samer både känt till och använt runor!
Helena Günther analyserar den rikliga förekomsten av älgkor i hällbilderna och konstaterar att älgkon som motiv har mycket djupa och starka rötter i de nordeurasiska jägarfolkens myter och föreställningar om världen. Pekka Kivikäs betonar att hällbilderna är del i ett komplex av förklaringar, berättelser och riter där människorna har ”strukturerat tiden, mints det förflutna och berättat historier”.
Ylva Sjöstrand står för ett uppfriskande ifrågasättande av gängse arkeologiska förklaringar av hällbilderna. Från att tidigare ha förklarat det mesta utifrån begreppet jaktmagi (vad nu det egentligen är?) är kardinalförklaringen idag att hällbilderna är uttryck för shamanism (dock utan att arkeologerna har någon djupare förståelse av företeelsen shamanism). Sjöstrand pekar på mera komplexa förklaringar. En bild av en älg behöver ju inte betyda att den föreställer en älg. Den kan vara en metafor för något annat, på liknande sätt som t ex Apples äpple inte betyder äpple utan är en symbol för en dator. Hällbildernas älgar kan alltså betyda något annat eller i varje fall något mycket mer än ”älg”. Sättet att framställa älgen på kan ge den helt olika innebörd på liknande sätt som dagens smiley-symboler med små förändringar kan fås att betyda helt olika saker.
De som gjorde och ”läste” hällbilderna förstod sin tids undertext men kan vi någonsin göra det? Mitt svar är att arkeologerna, som använder ett västerländskt vetenskapligt tänkande för att ”förstå” hällbilderna aldrig kommer att göra det. Däremot kan människor som närmar sig hällbilderna i ett shamanskt medvetandetillstånd ta sig in i bilderna, deras kraft, kunskap och undertext. Om det handlar bland annat mitt eget bidrag i Rödockrarummet: Portar till Drömtiden – Hällbilder och modern shamanism. Tyvärr har ett viktigt stycke fallit bort ur min text, vilket redaktörerna ska försöka åtgärda, men om ni redan nu vill läsa texten i sin helhet så finns den även på min hemsida .
Rödockrarummet ges ut på Vulkan och kan också beställas därifrån. Och i Näsåker fortsätter hällbildsseminarierna. Nästa gång 24-25 september 2011. Mer info på hällbildningssällskapets sajt på Facebook .
