En dag kom brevbäraren med John P. Miltons bok Sky Above Earth Below – Spiritual Practice in Nature (2006). Det var Göran Gennvi på Naturakademin som hade skickat den. Milton är nu drygt 70, han är en nestor inom amerikansk miljövård och andlighet och driver Sacred Passage and The Way of Nature Fellowship som ordnar en mängd aktiviteter som förenar andligt sökande med försvar av naturen och utveckling av nya sätt att leva balanserat på Moder Jord. Han har en imponerande cv – har gjort vision quests sedan han var sju år, har på djupet studerat och praktiserat olika andliga discipliner världen över med tonvikt på asiatiska traditioner som buddism, hinduism, taoism, zen, tai chi och qi gong.Boken är också imponerande. Som framgår av undertiteln är den en manual för andliga övningar i naturen, ju vildare natur desto bättre. För Milton är naturen ett tempel och ett altare. Naturen är den stora läraren som är redo att hjälpa alla som öppnar sig för hennes gåvor utan förväntningar. Milton sammanför och destillerar essensen hos många olika jord-centrerade traditioner för att steg för steg gå igenom det som han kallar de sex kärnprinciperna för naturlig befrielse. Den ena leder över i den andra: avslappning ger närvaro i nuet, som öppnar för flödet av universell livsenergi. Detta i sin tur för med sig att hjärtat öppnas i ett tillstånd av villkorslös kärlek som landar i ett tillstånd av lycksalighet och sällhet (bliss). Men det är viktigt att inte stanna i denna sällhet utan gå bortom den, vilket kan ske med hjälp av en upplyst mänsklig lärare, genom ingripande av Den store anden eller med hjälp av Moder Natur och hennes myriad av existenser. Då når man ett tillstånd av insikt och klarhet och befinner sig på tröskeln av fullständig frigörelse. Denna frigörelse (uppvaknandet, återvändandet till källan, uppnåendet av kristusmedvetande, att bli ett med gudomen, att uppnå Tao etc) innebär att man går bortom känslan av total samhörighet med allt. Då upplöses illusionen om att man har ett solitt och avgränsat själv och man kan uppleva själva källan/tomheten/formlösheten (Ginnungagap) som är alltings ursprung och dit allt återvänder.
Så långt kan man tycka att Milton låter som en traditionell andlig lärare av östligt snitt, men han har också tagit till sig förhållningssätt från de ursprungsamerikanska traditionerna. Därför mynnar boken ut i frågeställningen om hur man ska kunna föra in den harmoni man uppnår med alla dessa noggrant beskrivna naturövningar i sitt vardagsliv. Miltons svar är: genom att bli en andlig krigare i Moder Jords tjänst. Då förenar man inre och yttre processer och ger ett bidrag till ett mer balanserat och harmoniskt livssätt på Moder Jord. För den osäkre ger John P. Milton en rad tips om hur man som andlig krigare kan engagera sig i olika samhälls- och miljöfrågor.
Vad jag verkligen gillar hos John P. Milton är hans betoning av att vägen till insikt och befrielse går via omfamnandet och engagemanget i världen och alla dess existensformer. Däremot känner jag en viss tveksamhet inför de oerhört strukturerade övningar han rekommenderar. Jag har själv upplevt det som de ska leda fram till med betydligt enklare och mer spontana, ja kanske anarkistiska, shamanska metoder. Men detta är kanske en läggningsfråga. En annan tveksamhet jag hyser gäller den tid övningarna tar. Milton talar om att avsätta minst 1-2 timmar per dag för de andliga övningarna. Och på något sätt är man ju fortfarande en besökare i naturen när man genomför dem. Jag vill gå en annan väg där jag i mitt vardagsliv är närvarande i naturen och integrerar andligheten – inte på så sätt att jag kombinerar det andliga och det världsliga, utan på så sätt att det jag gör i vardagen är andligt, att mitt vardagsliv, mitt liv på Moder Jord i sig blir alltigenom andligt, heligt. Jag vill nå ett tillstånd där jag vandrar i skönhet – i allt jag gör. Kanske skulle John P. Milton säga att det är just det vi uppnår när tillräckligt många blir andliga krigare och ställer om vårt sätt att leva på Moder Jord. Då kan vi säga: Vårt sätt att leva är heligt.
