Moder Jord talar (1)

Häromdagen kom en gammal anteckningsbok från början av 1980-talet fram. Ingenting sker av en slump så jag började läsa. Boken innehåller rapporter från egna utesittningar, ceremonier och landskapsgång – nedtecknade som en sorts poesi. När jag läste texterna kände jag igen varenda situation och slungades åter in i de gamla drömspåren. En märklig känsla. Jag delar nu med mig av dessa drygt 30 år gamla upplevelser i en serie bloggtexter. Varsågoda!

Urskogsvandring

Jag stirrar
i det strömmande vattnet.
Forsen
mumlar om
vattnet i mina ådror
som faller
och är av vatten.
Kråka
blickstilla
iakttar mig
från toppen av sin al.

Vandrar
i mitt inre landskap.
Bäck
ringlar
under kullfallna träd.
Porlet öronbedövande
i tystheten.
Ljuset faller ner
i tunnlar.
Träffar också mig.

Höstskogen
står uppochner
i sjön.
Dimmorna driver.
Hackspett hackar
i torr tall.
En and
landar långt ut
och långt
in.

Jag tackar martallarna
för att de
fullgör sina uppgifter.
Försöker finna mina egna.
Korp
visar sig
rakt ovanför.
Vänder snabbt
som om
den visste.

Plötsligt
finner jag
min kultplats
djupt inne
bland
vindfällda träd
torrakor
och mossa.
Hjärtat bankar
och jag vill vara
ensam.
Bara nötskrika
raspar.