Moder Jord talar (3)

Detta är del tre i serien med texter från en drygt 30 år gammal anteckningsbok där jag skrivit ner rapporter från egna utesittningar, ceremonier och landskapsgång som en sorts poesi. När jag åter läser texterna känner jag igen varenda situation och slungas åter in i de gamla drömspåren. En märklig känsla. Jag delar nu med mig av dessa upplevelser i en serie bloggtexter. 

Ceremoni

Jag häller mjöd
tre gånger på blotstenen.

Árs ok fridr.

Åkallar de sex
riktningarna
söker visdom
kraft
tålamod
och visioner.

Inte för egen del.

Sjunger mig
skallrar mina skallror
mullrar min trumma.

Ett uppgående
som bryter sönder
som släpper loss
isbjörnskäftarnas malande
till slamsor

för att sedan sätta samman
och se igenom
allt.

Det ljus som avslöjar
hemligheterna
som ger insikter i det fördolda
finns som ett strömmande.

Det går alltid nerifrån
och upp
ur Jorden.

Ibland hörs det
nästan som om det passerade
en vindharpa
upphängd i en björk
innan lövverket tätnat.

Oftast i skymning
eller gryning
då det väger
mellan världarna
och passagen
är fri.