Sametinget kräver stopp för gruvexploateringar

Sametingets uttalande uppläst i Gállok den 28 augusti 2013. Uttalandet antogs av ett enigt plenum dagen innan.

Med anledning av de pågående gruvexploateringarna i hela Sápmi, däribland den påbörjade provbrytningen i Gállok/Kallak i Jokkmokk samt gruvplanerna i Rönnbäck i Björkvattsdalen, Tärnaby, som utgör uppenbara brott mot de mänskliga rättigheterna och samernas rätt som urfolk att bestämma över sin kultur, sitt land och sin livsmiljö, kräver Sametinget:

• Att svenska staten stoppar all pågående prospektering, samtliga nya undersökningstillstånd, arbetsplaner och koncessionsansökningar, i avvaktan på att Sverige lever upp till internationell urfolksrätt, särskilt principerna om Free Prior and Informed Consent/Fritt Informerat Förhandssamtycke som måste implementeras i alla frågor som berör urfolket samerna.
• Att Sametinget ges rätten till avgörande inflytande över samiska marker.
• Att lagstiftningen ändras så att det samiska folkets behov av funktionella land och vatten ska väga tyngre än utländska riskkapitalisters vinstintressen.
• Att riksintressena omvärderas, så att långsiktiga intressen värderas högre än kortsiktigt vinsttänkande.
• Att en hållbar livsmiljö genomgående prioriteras, med fokus på nutida och framtida generationers möjligheter till sin egen kultur, fysisk och psykisk hälsa samt att utöva och utveckla långsiktigt hållbara samiska näringar.
• Att de samiska näringarnas behov, såsom rennäring, jakt, fiske, duodji, turism m.m, av funktionella arealer aldrig får hotas av kortsiktiga exploateringar. Den grundlagsskyddade renskötselrätten måste respekteras.
• Att de kulturella och psykosociala konsekvenserna måste beaktas i all samhällsplanering i Sápmi.

Samer är enligt Sveriges grundlag ett folk med internationellt erkända urfolksrättigheter. I FN arbetar alla länder för att ge urfolken tillbaka de rättmätiga rättigheterna till sitt land och sin kultur. Redan i FN:s konvention och mänskliga fri- och rättigheter 1966, ges alla folk i världen rätt till självstyre. Detta har förtydligats alltmer i det internationella arbetet med folkrätten. Konventioner har tillkommit för att stärka rättigheterna till barn, kvinnor, arbetare med flera utsatta grupper i samhället. Urfolkens rättigheter till sitt land, sin kultur och utveckling har tydliggjorts i den s.k. Urfolksdeklarationen 2007 och i ILO-konventionen 169, konventionen om Biologiskt mångfald samt ett flertal andra konventioner, deklarationer och resolutioner i FN.
Vi anser det förkastligt att statens mineralstrategi och översyn av minerallagen går tvärtemot regeringens uttalade strategi för de traditionella näringarna i Arktis. Den mineralpolitik som Sverige i dagsläget driver bygger på en fortsatt kolonisation av det samiska folket och Sápmi.
En fortsatt exploatering av Sápmi är något som Sametinget inte kan acceptera. Sametinget kommer att fortsätta verka för en långsiktigt hållbar samhällsutveckling och alla samers fortsatta möjligheter att leva och verka i Sápmi.
(Mer info hos Sametinget)

Att synliggöra det osynliga

Naturen befinner sig i en process av ständig förändring - födelse, mognad, åldrande, död, förmultning och så ny födelse etc. Allt fast förflyktigas och allt är statt i konstant förvandling. Det gäller såväl den synliga som den osynliga dimensionen av verkligheten. Därför uppfattar människor i olika tider naturen och dess osynliga väsen på olika sätt – såväl natur som människor och väsen förändras. Var tid har sitt sätt att berätta om och gestalta det osynliga som döljer sig under och bortom det synliga.

I en alldeles färsk bok med titeln Nordiska väsen (B.Wahlströms Bokförlag 2013) har Johan Egerkrans gjort ett förnämligt försök till modern tolkning av de flesta naturväsen som förekommer i uppteckningar från det förindustriella samhället. Det är en rikt och skickligt illustrerad uppslagsbok över oknytt, dragväsen, hamnskiftare, dödsväsen och odjur som förr var en självklar del av tillvaron och påminde människorna om att ha tillbörlig respekt för naturen. Formatet är stort och inbindningen vacker. Detta är en presentbok för alla möjliga åldrar från 10-årsåldern och uppåt.

Egerkrans har gjort en rejäl research i etnologisk litteratur; jag hittar inga felaktigheter i texterna om älvor, gårdstomtar, jättar och troll, skogsrån, näcken, vittror, spiritusar, maror och varulvar, gastar och gengångare, gloson och lindormar för att nämna några ur myllret av väsen. Texterna är korta och stringent formulerade, fast jag skulle gärna ha sett lite mer av historiska utvikningar – många av figurerna har ju varit med sedan paleolitisk tid, om än under andra beteckningar. Och kanske skulle Egerkrans ha vågat sig på att även skildra en del av mytiska storväsen som Fenrisulven, Midgårdsormen (omnämns bara helt kort), Hräsvelg och varför inte självaste Ymer och Audhumbla?

Illustrationerna är fantastiskt skickligt gjorda med inspiration från fantasygenrer, från John Bauer (som boken är dedikerad till) och inte minst från filmens värld, t ex filmatiseringen av Sagan om ringen. Så är Egerkrans version av Näcken påfallande lik Gollum (alltför påfallande i min smak). Var tid avbildar de osynliga på sitt eget sätt och Egerkrans verkar i en tid när vanligt folk inte dagligen umgås med de osynliga, helt enkelt därför att de flesta inte rör sig i landskapet på samma sätt och lika länge och ofta som förr. Det gäller antagligen också Egerkrans själv och därför får han skapa sina bilder mer utifrån etnologiska uppteckningar än utifrån egna möten med det icke-ordinära.

Egerkrans betonar också själv att det egentligen är lönlöst att försöka beskriva oknyttens utseende eftersom människor kan uppfatta dem väldigt olika och eftersom oknytten kan byta skepnad som det passar dem. Om Näcken skriver Egerkrans att han är lika skiftande som de vatten han tillhör och kan uppträda som allt från en ung pojke eller elegant herre till en uråldrig gubbe med vitt skägg och röd mössa. Icke desto mindre måste ju en illustratör låsa fast väsendena i en viss form, och jag tycker att Egerkrans kan bli för detaljerad i sina bilder. Detaljrikedomen tilltalar säkert en yngre läsarskara men jag skulle hellre se att mer av det diffusa som omger de osynliga också hade flödat in på dessa boksidor. Som Egerkrans själv påpekar är det ju i gryning och skymning, i skumtimmarna, som man oftast ser och möter oknytt. Och för det mesta ser man dem i ögonvrån, i utkanten av synfältet. Skulle det inte vara mer fantasieggande för läsarna att möta det diffusa – precis som tillvaron ter sig i skymning och gryning, när sprickan mellan världarna är som vidast, när porten till Drömtiden står, om inte vidöppen, så i alla fall på glänt?

Ändå; Nordiska väsen är en bok som jag rekommenderar för alla som har ett intresse för det icke-ordinära i nordisk tradition. Egerkrans har gjort en storslagen kulturgärning! Mer information om boken och Egerkrans verksamhet finns på www.vaesen.se och www.egerkrans.com