Det är definitivt inte alla vetenskapsmän som ser en andlig
dimension i kvantfysiken eller vill kännas vid några samband mellan kvantfysik
och traditionell andlighet. Men de finns och de betonar att även de bygger sina
tankemodeller på en vetenskaplig grund. Dessutom anser de att kvantfysikaliska
utsagor om verkligheten inte bara förändrar vårt sätt att se på världen utan också bör leda till ett förändrat sätt att vara i världen.
Några av dessa som jag tidigare har skrivit texter om är David Peat, Lothar Schäfer och Wolfgang
Pauli. Nu är det dags att bekanta sig lite mer med Hans-Peter Dürr – något senkommet kanske med tanke på att Dürr
avled 2014 och tilldelades The Right Livelihood Award redan 1987 (men då fanns
ju inte min blogg!). Det var Dürrs arbete mot kärnvapen och kärnkraft som ledde
fram till det alternativa nobelpriset. I motiveringen framhölls särskilt Dürrs
arbete mot det så kallade strategiska försvarsinitiativet (SDI) som Pentagon
arbetade fram under Ronald Reagans presidentskap (”stjärnornas krig”) och hans
verksamhet med att använda högteknologi i fredliga syften. Utöver detta är Dürr
kanske mest känd för det så kallade Potsdamsmanifestet från 2005 - We have
to learn to think in a new way – som
kom att undertecknas av drygt 130 vetenskapsmän.
Mitt intresse för
Dürr handlar främst om hans försök att sammanföra kvantfysik, ekologi, filosofi
och andlighet i en ny livssyn. Dürr var professor i fysik vid Ludwig
Maximilian-universitetet i München och föreståndare för Max-Planck-Institutet i
fysik. Han är publicerad huvudsakligen på tyska med titlar som Geist, Kosmos
und Physik och Es gibt keine Materie! (Till dessa ska jag återkomma
efter lite tyska språkövningar.) Den här texten utgår från en föreläsning som Dürr
höll i München 2011 på Akademie der Bildenden Kunste och som finns tillgänglig
i tvåspråkig bokversion - Vom
Greifbaren Zum Unbegreiflichen/From the Comprehensible to Incomprehensible:
Revolutionär neue Wege der modernen Physik/Revolutionary New Paths in Modern
Physics (Deutscher Kunstverlag 2012).
Dürr slår i föredraget fast att världen egentligen inte är
materiell och inte heller immateriell utan snarare a-materiell. De hittills
formulerade naturlagarna är fundamentalt felaktiga, hävdar han. ”I princip
existerar inte materia längre. Allt som återstår är till slut en sorts våg. Strängt
taget finns inga elektroner, inga kärnor, de är bara vågfigurer – som en
mobiltelefonkonversation i det elektromagnetiska fältet, inget materiellt i
ordets egentliga bemärkelse.”
Han säger också att i fysiken är verkligheten egentligen
inte realitet utan snarare potentialitet. Den är en icke-lokal ”möjlighet” som
kan manifestera sig någonstans som energi och materia. Utifrån detta drar Dürr
slutsatsen att världen är ”en och hel”. Det finns egentligen inga ”gränser”
mellan företeelserna och inga ”delar” eftersom allt är en odelbar helhet.
Konsekvenserna av detta är enligt Dürr ”fantastiska”: ”Det innebär till exempel
att om vi verkligen inkluderar oss i denna värld så är vi inte åtskilda, även
om vi alla är olika och möjliga att särskilja. Vi befinner oss alla så att säga
i denna gemensamhet, och det är en väsentlig förutsättning för att vi över
huvud taget ska kunna kommunicera med varandra.” Därmed ansluter sig Dürr till
den uråldriga synen att världen är icke-dualistisk, att världen är både Den
enda och Den hela.
Detta kan vara svårt eller rent av omöjligt att ta till sig
och verkligen förstå med sitt logiska intellekt. I ett annat avsnitt av
föredraget säger Dürr att vi med vårt språk inte kan känna igen verklighetens
struktur utan att vi i stället anpassar vår varseblivning så att den passar in
i vårt språk. Kanske ligger i förlängningen av detta resonemang att vi inte kan
förstå världen fullt ut med vårt tänkande utan att en sådan förståelse egentligen
är bortomspråklig, att det alltså handlar om en mystik upplevelse. Nu närmar vi oss det som traditionella lakotas
kallar Det stora mysteriet eller Det stora mysteriösa, och som Carlos Castaneda
så genialt formulerade som ”att uppleva energin direkt”.
Vad blir då konsekvenserna av denna syn på världen? Allt
befinner sig i konstant rörelse, ett dynamiskt flöde, och det är detta flöde
som är själva byggstenen för allt. ”Verkligheten är en immateriell väv av
relationer som inte kan repas upp, en sorts ’förväntansfält’ för möjliga
energimässiga och materiella manifestationer i framtiden. Därigenom är
framtiden i det väsentliga öppen.” ”Skapelsen är inte avslutad; ny skapelse
äger rum i varje ögonblick och vi är alla deltagare i ett kosmos som inte kan repas
upp och i en kontinuerlig skapande process.”
Här hittar vi förklaringen till Dürrs aktivistiska sida: ”Vi
är inneslutna i Det enda/Det hela och därför vet vi redan något som vi kan dela
med oss av. På detta sätt har vi också förmågan att förstärka vissa processer
som verkligen kan trygga den framtida existensen för alla levande varelser.”
För Dürr handlar kvantfysiken inte bara om att förklara
världen utan också om att förändra den - på liknande sätt som Karl Marx nästan
200 år tidigare uttryckte sig om filosofins roll. Såväl kvantfysik som filosofi
kan vara en lek med ord och begrepp men rymmer också en aktivistisk dimension
för den som har öron att höra.
