Tjernobyl, Deepwater Horizon och sedan?

Fler och fler börjar tala om oljeutblåsningen i Mexikanska golfen som USA:s Tjernobyl. Vi har att göra med en tilltagande katastrof som åstadkommer stor förödelse i ekosystemen i ett väldigt och växande område (inte minst långt under havsytan) och antagligen under mycket lång tid. Den kommer också att få djupgående konsekvenser för den bransch som orsakat det hela. Tjernobyl la en död hand över den globala kärnkraftsutbyggnaden och frågan är nu om inte Deepwater Horizon-haveriet kan få liknande konsekvenser för oljeindustrin.
Katastroferna i Tjernobyl och Mexikanska golfen visar att industricivilisationens energihunger har ett mycket högt pris. Även på seriösa sajter som Energy Bulletin diskuteras på allvar om Deepwater Horizon kan innebära slutet för BP som företag och inledningen på USA-imperiets slutliga sönderfall – på liknande sätt som Tjernobyl förebådade Sovjetunionens upplösning. I Norge växer opinionen mot planerade djuphavsborrningar och kritiken mot att den norska staten placerat så stora delar av sin oljefond i – just det, olja. Norska oljefonden, där en stor del av norrmännens framtida pensioner ligger, är fjärde största aktieägare i BP och det norska pensionskapitalet har följaktligen krympt med ett antal miljarder som en följd av Deepwater Horizon.
Om man vill se ett större mönster i det som sker, eller snarare se vad som verkligen sker i det som synes ske, så tycks det onekligen finnas ett samband mellan katastrofen och president Barack Obamas beslut att mjuka upp förbudet mot oljeexploatering i havsdjupen utanför USA:s kuststater. Haveriet med Deepwater Horizon skedde bara några veckor efter beslutet och har av många tolkats som Moder Jords svar till Obama. Oljan som nu kletar sig fast vid sjöfåglar och stränder i Louisiana, Alabama, Mississippi och Florida kletar sig också fast vid Obama och han försöker frenetiskt två sina egna händer.
Obama har visserligen pekat på det farliga i USA:s enorma beroende av fossila bränslen, men det är osannolikt att han skulle kunna fungera som en katalysator och övergångsgestalt för att inleda en medveten avveckling av imperiet – på liknande sätt som Michail Gorbatjov kom att inleda avvecklingen av Sovjetimperiet efter Tjernobyl. I Obamas ämbete ligger en inbyggd oförmåga att urskilja Moder Jords röst. Avvecklingen av industricivilisationen kan bara komma underifrån genom kreativa handlingar av de många som verkligen lyssnar till Moder Jord och den lilla vinden.
Mera om hur Moder Jord talar kommer i nästa bloggtext.

Moder Jord reagerar på mänsklig hybris (1)

”Om det är olja ni vill ha, då ska ni få olja” (You want oil?... I'll give you oil.) De orden läggs i Moder Jords mun när sajten Life-after-the-Oil-Crash kommenterar oljeutblåsningen i Mexikanska golfen efter explosionen på BP:s plattform Deepwater Horizon. Explosionen och utsläppet kom bara några dagar efter det att Obama-administrationen gett grönt ljus till nya oljeborrningar i känsliga kustområden som tidigare varit undantagna. Så visst kan man skönja ett samband och en möjlig medveten handling från Moder Jord.
För egen del lutar jag mer åt att katastrofen i Mexikanska golfen – vars omfattning ännu är omöjlig att förutsäga – är en sorts smärtreaktion från Moder Jord. Hon är ett levande väsen som naturligtvis reagerar på attacker och övergrepp precis som andra levande varelser. Men för det energislukande amerikanska samhällssystemet är budskapet näst intill övertydligt. Moder Jord pekar med hela handen och säger: Ändra inriktning på det ni håller på med!
När man som jag just kört runt i några veckor i den sol- och vindintensiva amerikanska sydvästern slås man av flera saker som visar hur långt efter den övriga världen USA ligger när det gäller att planera för en energifattig framtid och hur lågt medvetandet om energifrågor är bland den amerikanska allmänheten. På de 400 mil jag körde såg jag ett enda (!) vindkraftverk – och det var ännu inte i drift. Den enda solenergianläggning jag såg fanns på Indian Pueblo Cultural Center i Albuquerque. Och bensinen kostar fortfarande bara hälften av vad den gör i Europa.
Industricivilisationen – allra mest påtagligt i USA – har plöjt ner enorma belopp i bilismens infrastruktur. Resurser som svårligen kan användas till något annat än att föda bilismen – de enorma motorvägssystemen runt de stora städerna (i och för sig mycket funktionella och lätta att navigera i), det finmaskiga nätet av bensinstationer, parkeringsplatserna, de till ytan enorma förorterna som kräver bil för att kunna bebos, shoppingcentrumen som byggts som appendix till motorvägssystemet. Man kan verkligen bli dystopisk inför framtiden när man ser/använder detta system.
Oljeutblåsningen i Mexikanska golfen visar hur ytterst nära katastrofens gräns vi rör oss med våra mänskliga handlingar. Majoriteten i våra samhällen blir alltmer avskärmade från naturen och naturens rytmer samtidigt som samhället i stort paradoxalt nog har blivit hyperkänsligt för ”störningar” från naturliga kretslopp och händelser. Ett strömavbrott får lätt en hel stad eller ett helt land att mer eller mindre fullständigt stanna upp. Ett askmoln från Island (med vulkanmått ganska litet) lamslår flyget över hela Europa i dagar. Avbrott i oljeleveranser eller chockhöjning av oljepriset kan få transportapparaten (och därmed mycket av handeln, även med dagligvaror) att upphöra. En strategi för att komma ur denna hybris kännetecknas av ord som ofta innehåller ledet åter: återknyta, återlära, återbörda, återvända, återanvända, återge, återkomma. Ni kan säkert fylla på listan själva.