Att vandra i skönhet i världen

Här hittar du mina tankar om världen och om Drömtiden och om vad det innebär att tänka och vandra i skönhet. Jag strävar efter att manifestera det kosmiska i det jordiska genom shamansk aktivism.
Visar inlägg med etikett Jokkmokks marknad. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jokkmokks marknad. Visa alla inlägg

tisdag 22 juni 2010

Jokkmokk – en korsväg i tid och rum

Efter att ha varit i Jokkmokk i några dagar och bland annat lett en kurs i det samiska landskapets kraft och magi med deltagare från Danmark i söder till Varangerfjorden i norr är det lätt att känna sig både harmonisk och uppfylld av Moder Jords kraft. Jokkmokk är och har alltid varit en korsväg där olika kulturer och andliga traditioner har mötts, nötts mot och berikat varandra. Här är lätt att få andlig inspiration, t ex på same- och fjällmuseet Ájtte eller på det heliga Talvatisberget som ligger precis i utkanten av samhället.
Men man kan också få starka känslor av industricivilisationens undergång i Jokkmokk. Det är en till ytan väldig kommun med en ganska liten tätort och minskande befolkning – idag cirka 5 000 invånare. När Vattenfall härjade som värst i området, dämde upp Luleälven och byggde kraftverk hade kommunen kanske 10 000 invånare. Under denna ”storhetstid” var också skogsbruket en stor arbetsgivare. Stora och gamla skogar avverkades och fraktades precis som elektriciteten iväg söderut. Fortfarande huggs en hel del runt Jokkmokk men dagens stora skogsskövlingsmaskiner klarar sig med en ganska liten arbetsstyrka. Jokkmokk kan betraktas som ett symptom på kapitalismens rovdrift på naturen. Intensiv naturförstörelse ger arbetstillfällen, inflyttning och utbyggd samhällsservice, men efter en ganska kort blomstringsperiod vidtar en lång period av utarmning och nedgång.
Man kan dock skönja motkrafter, som inger hopp och kanske samtidigt säger något om den postindustriella era som väntar inte bara Jokkmokk utan också många, många andra platser i den industrialiserade världen. Det är bland annat den lilla rännil av inflyttning som pågår och som bringar in nya impulser, såväl av andligt som kulturellt slag. Idag finns t ex näringsställen i Jokkmokk som serverar laotisk, kinesisk, thailändsk och persisk mat. Det är ställen som drivs av energiska asiatiska kvinnor som gift sig med Jokkmokkspojkar.
Och renskötseln finns kvar – om än i en marknadskapitalistisk och högteknifierad tappning. Jag tror dock att mer traditionella driftsformer inom renskötseln kommer att få sin renässans när de fossila bränslena tryter och blir allt dyrare. Kanske kommer dragrenar, ackjor och vallhundar tillbaka i arbete fortare än många tror. Älven och de mindre vattendragen kommer att finnas kvar även om dammarna småningom vittrar sönder och då kunna ge både näring och sysselsättning. Liksom skogarna, som långsamt kommer att återhämta sig från de värsta kalhyggesmetoderna och åter bli skogar – hem får både djur och människor. I detta landskap finns självfallet plats också för den verksamhet som idag kallas turism men som i framtiden kanske kommer att gå under andra beteckningar och definitivt vara betydligt energisnålare än dagens variant. Men vad ska de människor kallas som kommer att livnära sig i detta postindustriella landskap? Samer kommer att vara samer, men de andra? Ska de kallas nybyggare (en gång till?) eller gammelbyggare?

måndag 8 februari 2010

Björnjojk, spännande möten och regeringskritik

En gång hade jag en vän av tyskt ursprung som brukade säga att han måste åka till Berlin någon gång om året för att få lite Berlinerluft. Och visst kan Berlinbesök vara inspirerande på många olika sätt, men jag skulle nog säga att det är Jokkmokk man bör besöka någon gång om året för att få verkligt djupgående inspiration – och då gärna i anslutning till marknaden.
Jokkmokk har alltid varit en korsväg och mötesplats för olika traditioner av andlig och världslig karaktär – samisk, norsk, svensk, finsk, rysk. Det gäller fortfarande och man kan vara med om de mest oväntade och spännande möten även bland det tingeltangel som bjuds ut i marknadsstånden. På marknaden träffar man dem som man behöver träffa, sägs det i Jokkmokk. Ett annat lokalt talesätt är att marknaden inte är en händelse utan ett tillstånd.
Man kan göra en hel del fynd av fina varor även på gatudelen av marknaden, men det bästa sker på annat håll. Riktigt högklassigt samiskt konsthantverk, med betoning på konst, kan man beskåda på Sameslöjdstiftelsen och på Samernas utbildningscentrum. Det ger en storartad upplevelse bara att se dessa vackra, och oftast även nyttiga, ting som har tillverkats under tålmodiga processer, som rymmer oerhört mycket andlig närvaro och dimension. Det tolkades suveränt av slöjdaren och jojkaren Katarina Rimpi i slöjdglädjejojken som hon framförde vid jojkkonserten i Jokkmokks kyrka på lördagskvällen. Det var en jojk som framkallade ståpäls.
Jojkkonserten var ett inslag i det samiska nationaldagsfirandet den 6 februari. Arrangemanget inleddes med ett kort tal av Sametingets talman Stefan Mikaelsson som gav skarp kritik mot regeringen Reinfeldt för att under Sveriges EU-ordförandeskap ha osynliggjort Sveriges urbefolkning. Jag håller med: Fredrik Reinfeldt, jordbruksminister Eskil Erlandsson m fl vet ingenting av värde om samer och urfolk, vare sig deras kultur, historia eller andliga traditioner. Och det är naturligtvis en skam för den administrativa enhet som går under namnet Sverige.
Vad var då höjdpunkten på årets marknad? Tveklöst kyrkoherde emeritus Johan Märaks mäktiga björnjojk framförd vid en jojk- och berättarstund i Församlingshemmet. Märak inledde med att säga: För mig är björnen ett heligt djur. Det fångar andan i det som är det riktigt genuina i Jokkmokks marknad och den andan fångar jag i fotot ovan på den mäktiga Storforsen i Piteälven några mil söder om Jokkmokk, där det i samband med marknadsdagarna genomfördes kraftfulla vinterceremonier i ett möte mellan olika andliga traditioner – nordisk, samisk och inka.

fredag 5 februari 2010

Fira nationaldag med Sápmi

Lördagen den 6 februari är det samernas nationaldag. Den firades första gången 1993 när FN:s internationella urfolksår officiellt inleddes. Att just den 6 februari valts är för att det var just den dagen 1917 som det första samiska landsmötet hölls i Trondheim.
Man kan naturligtvis ifrågasätta företeelsen nationaldag (som icke-samisk) och det gör en del radikala samer också, men som företrädare för majoritetsbefolkningen kan jag bara säga att samerna naturligtvis måste bestämma själva hur de vill ha det. Sametingets styrelseordförande Sara Larsson besvarade i Studio 1 i Sveriges Radio den 4 februari frågan om varför samerna firar nationaldag helt kort med: ”För att vi är ett folk”.
Att manifestera sin identitet på sina egna villkor är oerhört viktigt för en minoritet som under lång tid varit utsatt för kolonialt förtryck och då kan ju en nationaldag vara ett sätt. Sara Larsson själv befinner sig på marknaden i Jokkmokk där viktiga frågor som klimatförändringar diskuteras på Jokkmokk Winter Conference.
I Jokkmokk manifesteras också den samiska nationaldagen med en jojkkonsert i ortens kyrka. Jag kommer att vara där! Men jag undrar om konserten kan slå det som hände i Jokkmokks kyrka på marknaden 2005. Då inleddes en körkonsert med att den samiske kyrkoherden emeritus Johan Märak i samekolt vandrade hela kyrkgången upp samtidigt som han jojkade och trummade på en shamantrumma. Hans jojk togs upp av manskören som därefter övertog konserten. Vilken upplevelse: en kyrkoherde med en shamantrumma och jojk i en kyrka! Ett av många uttryck de senaste decennierna för att den samiska traditionella andligheten åter trätt fram i ljuset efter många års förföljelser.