Shamanism för 2000-talet och Svartkonstbok 3.0

Nu finns på Youtube ett samtal mellan mig och Angela Aylward på Studio K på temat Shamanism för 2000-talet med utgångspunkt från min bok Svartkonstbok 3.0. Så här presenterar Angela vårt samtal: "Jörgen är journalisten och vänsteraktivisten som blev shaman på 1980-talet. Han har ägnat flera decennier åt att studera olika shamanska traditioner, inkl den samiska. Vi pratar om hans bok Svartkonstbok 3.0 som bland annat beskriver det andliga arbetet med runmagi och kraftdjur och hur nyshamanismen integrerar kvantfysik, djuppsykologi och djupekologi. Jörgen demonstrerar hur runorna fungerar genom att Angela får ställa en fråga om sitt liv. Vi kommer även in på skillnaden mellan svart och vit magi, ligger det i betraktarens öga? Jörgen håller kurser för individer som vill utbilda sig i olika aspekter av shamanism – framför allt den nordiska traditionen med betoning på runmagi – och hitta fram till ett eget sätt att verka för balans med Moder Jord och Det stora kosmiska kretsloppet." Här finns samtalet: https://www.youtube.com/watch?v=cJrj2wU9URk

Kosmiskt ansvar – Shamansk aktivism (1)

Hur kan man definiera shamanens uppgifter i en värld som präglas av galopperande klimatturbulens, massutrotning av växter och djur, överexploatering av Jorden och hennes resurser och en mängd växande samhällsproblem och obalanser? Traditionellt sett har shamaner alltid varit verksamma i sociala sammanhang, som väsentliga balanserande krafter. I relationen med den icke-ordinära verkligheten har shamaner förvisso alltid präglats av en stark individualism och integritet, men när det gäller utövningen av kallet så har de alltid ingått i ett socialt sammanhang med syfte att skapa eller återskapa balans mellan det egna samhället och omgivningen, mellan individerna i samhället och mellan de enskilda individerna och det icke-ordinära.

Hur shamanens uppgifter bör gestaltas i det 21:a århundradet är en fråga som jag ägnat mycket uppmärksamhet under de senaste åren. En del av mina slutsatser har jag teoretiskt sammanfattat i boken Esoterisk shamanism – En kosmisk magi och praktiskt uttryckt genom det som jag kallar shamansk aktivism, alltså ceremonier på egen hand eller tillsammans med andra för att skydda och försvara Moder Jord eller på andra sätt försöka bidra till kreativa förändringar i världen. Men jag är ju bara en av många som försöker manifestera shamansk kunskap och kraft och det finns behov av flera perspektiv och erfarenheter och, inte minst, att bygga informella nätverk för teoretiskt och praktiskt utbyte. Ett föredöme i hur det kan gå till är det som inom dagens biologiska spetsforskning går under namn som wood wide web, närmare bestämt den intrikata och mycket komplexa samverkan som sker mellan alla växter i en levande skog med hjälp av svamparnas ofta kilometerlånga rottrådar.

Utövande shamaner i dagens värld behöver ta del av insikter inte bara från biologisk spetsforskning utan även från kvantfysikens paradoxala värld och från kunskapsområden som djupekologi, ekosofi, ekologisk ekonomi, djuppsykologi m m. När jag ser mig omkring i den spretiga impuls som kan kallas nyshamanism hittar jag tyvärr inte så mycket av detta utan desto mer av den amerikaniserade versionen av modern shamanism som är påfallande individualistisk, kommersiell och politiskt naiv eller direkt okunnig. En ganska färsk antologi från andra sidan Atlanten med den spännande titeln Shamanism in the New Millenium bär syn för sägen. Bidragen handlar nästan uteslutande om shamanskt inspirerad individuell terapi och författarna, som i och för sig kan ha spännande initiationsberättelser, tycks alla ha egna lukrativa mottagningar i Kalifornien eller New Mexico. Också i Sverige erbjuds ”shamansk healing” till höger och vänster och det behöver i och för sig inte vara fel i enskilda fall, men eftersom individuella sjukdomar och obalanser speglar samhälleliga och globala obalanser så behöver shamaner idag arbeta med vidare perspektiv och axla ett betydligt större ansvar – faktiskt ett globalt och rentav kosmiskt ansvar. Shamanens kunskaper kommer från jorden och kosmos och med denna kunskap följer självfallet ett ansvar. Ömsesidighet är den relation som gäller i globala och kosmiska sammanhang. Den som får ta del av kunskap och kraft måste också vara beredd att ge något tillbaka.

I stället för att gnälla över nyshamanismens tillkortakommanden och baksidor ska jag ge exempel på några kreativa initiativ som pekar framåt och kan fungera som inspiration för andra som verkligen vill bidra till viktiga förändringar i världen, vare sig det gäller att utveckla ett hållbart sätt att leva på Moder Jord, att hitta vägar framåt i dagens kriser med hjälp av förfäder och förmödrar eller att utöva verklig healing av sociala och etniska trauman. De närmaste dagarna publicerar jag här på bloggen intervjuer med:

Eirik Myrhaug Partapuoli, samisk shaman som i Norge gjort sig bemärkt som healer och aktivist i samiska sammanhang och olika miljöfrågor och som en framstående teoretiker om cirkulär ekonomi,

Maria och Ove Kvillegård Svensson som med sitt initiativ Rådseldar visar på vägar att med inspiration ur vår egen tradition låta förfäder och förmödrar och andra arketypiska och mytiska väsen i den icke-ordinära verkligheten vägleda oss i denna svåra och komplicerade tid,

Gunnar Larsson, en av de drivande i Gothenburg City Shamanism som ger begreppet shamansk healing en samhällelig och ekologisk dimension. Här kan vi tala om verklig traumabehandling!

 Det är kort sagt dags för alla som vill räkna in sig i företeelsen shamanism att växla upp och axla sitt globala och kosmiska ansvar. Eller för att citera Urvölvan i Den poetiska Eddan: Vet ni nu nog eller vad?

Kosmisk magi – överallt och alltid

Förutsättningen för att utöva en kosmisk magi är den totala kunskap som ryms i den kosmiska extasen som jag skisserade i den föregående artikeln, Kosmisk extas - vårt grundtillstånd. Den magi som jag tecknar konturerna av i den här tankeskissen är en magi som samverkar med, eller annorlunda uttryckt, som är i resonans med det kosmiska energiflödet – den medvetandeström som flödar fram ur Det ovetbara och som är urgrunden för allt som skapats, allt som skapas och allt som kommer att skapas. Den totala kunskapen flödar fram genom impulser som kan avläsas i form av synkronistiska händelser och den flödar fram när den ”vill bli” manifesterad. De synkronistiska impulserna signalerar alltså inte bara att det finns ny och essentiell kunskap tillgänglig utan också att denna kunskap ”vill” och kan materialiseras. De uppmärksamma kan alltså tolka synkroniciteter som signaler om att det kan vara dags för magi och deltagande i universums stora kreativa process. De säger på ett ungefär när något bör ske, men inte var eller hur, som ju är minst lika viktigt. Jag ska i den här texten peka på några viktiga faktorer att ta hänsyn till för den som vill medverka i den stora processen.

Jag utgår från en traditionell shamansk världsbild som bygger på att universum är en sammanhållen helhet där delen speglar helheten. Allt är ett och hänger samman med allt annat, allt är relationer och rörelse och det som händer på ett ställe i den kosmiska väven sker samtidigt på alla andra ställen. Allt är energi och allt är medvetande och därmed möjligt att kommunicera med. Den moderna fysikens insikter om kvantmekanisk sammanflätning och kvantfältets icke-lokala egenskaper, observatörens inflytande på materiens sannolika eller osannolika valmöjligheter och själva rumtidens undflyende och rentav paradoxala dimensioner kan ses som mer pregnanta och uppdaterade metaforer för en uråldrig intuitiv kunskap.

Eftersom vi ingår i den kosmiska väven och medvetandeströmmen så innebär det att våra tankar, intentioner och handlingar också spelar roll i de stora kosmiska kretsloppen. Som det är idag när det mesta som mänskligheten företar sig utgår från illusoriska världsbilder strider mycket av det mänskliga handlandet mot den kosmiska medvetandeströmmens rörelse med obalanser och kaos som resultat – i alla fall för jorden och livet i vår lilla del av universum. Magi som rör sig med och inte mot flödet från Det ovetbara kan hjälpa till att skapa, eller återskapa, balans i de jordiska kretsloppen – något som kommer att få återverkan även på de större kretsloppen i kosmos.

Magisk medverkan är inte möjlig utan en impuls från Nagualen/Det ovetbara. Att tro något annat är uttryck för mänsklig hybris och/eller naivitet. Jag brukar citera den samiske shamanen Eirik Myrhaug i detta avseende: ”Vi kan inte bestämma, men vi kan be och ibland inträffar mirakel”. Det gäller alltså för den esoteriska shamanen att lära sig att läsa av den kosmiska klockan och observera när de kosmiska impulserna inträffar. Det kan också vara väsentligt att stämma sitt magiska ingripande i resonans med andra viktiga kretslopp som solens och månens faser och – vilket jag själv numera gör – mayakalenderns skapelsevågor enligt Carl Johan Callemans system.

Då har vi kommit till frågan om var; alltså lämplig plats för en magisk ceremoni. Eftersom allt, inklusive vi människor, ingår i samma kosmiska väv och faktiskt är del av väven behöver vi strängt taget inte fundera så mycket över frågan om plats. Var vi än befinner oss kan vi fokusera på den magiska intentionen och så fort som intentionen är skapad – i samma ögonblick – når den överallt i väven. Vi behöver alltså inte ”sända” magin någonstans – den blir verksam överallt i och med att den uppsåtas. Det är det som är essensen i kosmos icke-lokala design – allt är närvarande överallt och hela tiden. Inom traditionell shamanism brukar man säga att alla platser är heliga men att en del platser faktiskt är mer heliga än andra, så även om universum är icke-lokalt så kan en helig plats i dess egenskap av port till Drömtiden göra det enklare för oss att samverka med det stora kretsloppet. Det väsentligaste med platsbegreppet är dock den inre plats som magin utförs från. Magikern måste vara i samstämning, samvibration eller resonans med det kosmiska energiflödet. Och förutsättningen för det är att man har släppt sin självviktighet och handlar utifrån en position av icke-jag, dvs med ett uppsåt som överskrider egot och uttrycker en större eller högre målsättning än det egna välbefinnandet – t ex jordens välmåga.

Därmed är vi inne på den tredje aspekten, nämligen hur magin kan utföras. Den magiska intentionen behöver vara strikt fokuserad och det räcker inte med att uttala böner eller goda ord på ett slentrianmässigt eller ytligt sätt. Shamanen måste agera på ett sådant sätt att hen blir ett med uppsåtet, eller annorlunda uttryckt: att shamanen blir det hen åkallar eller sjunger. Sjunger man t ex runor så behöver de sjungas fram så att man blir ett med de aktuella runornas energi. Lätt att säga kanske men svårare att hitta fram till för oss som är socialiserade in i en kultur där människan ses som skild från och därmed också överordnad allt annat i skapelsen. Som med allt annat i esoterisk shamanism: var och en måste finna sin egen väg till att sammansmälta med det magiska uppsåtet. Och man måste komma ihåg att magi är icke-kausal, dvs att det inte finns några klara eller enkla samband mellan orsak och verkan, typ om jag gör A inträffar B. Vi kan inte heller veta exakt vilka förändringar som är möjliga att bidra till – kanske inte ens efteråt. Ödmjukhet inför den egna magin anbefalles, för visserligen kan mirakel inträffa men vi kan inte bestämma när och hur och det är inte vi som åstadkommer miraklet. I bästa fall fungerar magin om vi likt Frank Fools Crow har lyckats i att göra oss till ett ”hollow bone” för kraften från Det stora mysteriet. Vi har då förhoppningsvis medverkat i processen med att frambringa och förändra universums verklighet på det sätt som det själv önskar. I vår del av universum handlar det enligt min förståelse primärt om att försvara, skydda och stärka Moder Jord och hennes heliga platser och samtidigt bidra till ett dynamiskt balanserat leverne för alla som bygger och bor på denna planet. Detta kommer i sin tur att återverka på Nagualen/Det ovetbara/Möjlighetsfältet även om vi omöjligt kan säga hur mycket eller på vilket sätt. Även om vi inte kan definiera vad urkällan är så vet vi att den inte är någon konstant, en gång för alla given. Även den befinner sig i en ständig dynamisk förändring, driven av sin egen energi, sin egen dröm och mottaglig för energipåverkan. Det är energifakta, som Carlos Castaneda kanske skulle ha uttryckt saken.

Denna tankeskiss utgår liksom den tidigare texten Kosmisk extas som grundtillstånd från analyserna i min senaste bok Esoterisk shamanism – En kosmisk magi. Den som vill gå djupare och få mer kött på benen hänvisas till denna bok.