Eirik Myrhaug Partapuoli: Shamansk aktivism (2)

Eirik Myrhaug Partapuoli är en samisk shaman bosatt strax utanför Oslo. Han inledde sin yrkesbana som väg- och vattenbyggnadsingenjör men bytte inriktning i samband med den mest intensiva kampen mot vattenkraftutbyggnaden av Alta-älven 1979-81. Därefter anknöt Eirik till botetraditionen i sin egen släkt och utvecklade en modern syntes av traditionell healing och modern shamanism. Det senaste decenniet har Eirik med sin kursverksamhet och healingpraktik varit centralgestalt i den nutida samiska shamanismen; han är aktiv i motståndet mot exploateringar av mark och vatten i Sápmi och han ligger i ekosofisk framkant med sina teorier om cirkulär ekonomi. Här är Eiriks svar på några av mina frågor om shamansk aktivism.

Hur ser du på shamanens uppgifter i dagens värld med galopperande klimat turbulens och massutdöende av växt- och djurarter?

Det är symptom på en utmanande utveckling, och kommer av den västliga vetenskapen materialistiska tänkande och den traditionella religionens oförmåga att se det gudomliga i Moder Jord. Shamanens uppgift är att genom sin kontakt med förfäder, naturens andar och insikt, arbeta för att hjälp både medmänniskor och samhälle till större klarhet (medvetenhet) om det som sker på vårt klot. Shamanen kan hjälpa till att förstärka kontakten med naturen genom ceremonier och kontakt med naturens andliga kraft. Jag har i en vision sett att naturens ande i Moder Jord inte kommer att hjälpa oss förrän medvetenheten på detta område har höjts. Det är min personliga uppfattning och tiden kommer att visa vad som ger respons och kan ge utvecklingen en annan riktning.

Vilken roll spelar projektet med cirkulär ekonomi i din version av shamanism?

Den cirkulära ekologiska ekonomin stämmer överens med en shamanistisk insikt i verkligheten. Medicinhjulet är cirkeln mitt i livets träd. Naturen er cirkulär med sina årstider, månfaser och dygnsrytmer, med andre ord “död” och “förnyelse”.  I realekonomin slutar allt förr eller senare som avfall, allt som inte naturen själv tar hand om. I symbolekonomin har vi glömt cirkeln och låter symbolerna (pengarna) växa i det oändliga. Eftersom människan är så benägen att använda symboler har vi alla blivit fastkedjade vid ekonomisk tillväxt. En tillväxt som för oss stadigt längre bort från naturens cirklar. Nyckeln kommer att vara att medvetandegöra vår användning av symboler och bilder, i likhet med den forskning som jag bygger på gör. Den moderna världens levnadssätt skapar konflikter med urfolkens livspraxis och tankegång, därför är det så stort intresse for shamanism och just denna impuls att komma tillbaka till ett naturligt levnadssätt.

Hur förenar du shamanens förändrade medvetandetillstånd och healing med ekonomiska hårddata?

Vårt medvetande om verkligheten är avgörande för all utveckling. Det visar sig att människor som söker sig till shamanismen och upptäcker sin inre potential, lättare går vidare till att “se” hur vårt ekonomiska system bygger på felaktig grund. Med hjälp av att slippa den intellektuelle kontrollen, som en trumresa och gruppenergi hjälper till med, kommer man lättare i kontakt med den icke-ordinära verkligheten. Det ger bilder av en kraft av något gudomligt och en anknytning till djuren i den yttre naturen, ger metaforer för ett klarare tänkande om den ordinära verkligheten. På det sättet blir det möjligt att nå “igenom” och se de ekonomiska hårddata. En utmaning är att deltagare behöver tro på sina egna upplevelser och tro att det de ser i den yttre världens konsensus inte är i överensstämmelse med Moder Jords och Fader Himmels intentioner.  Shamanistiskt inspirerade människor behöver tänka med hjärta och det som i religionen kallas “kärlek”. Det vill säga att både intellektet i huvud och mage/tarmflora förenas i hjärtats elektromagnetiska energi; detta tillsammans med en korrigerad yttre/inre modell av verkligheten ger en ökad medvetenhet och därför möjlighet att handla.

Eirik Myrhaugs hemsida finns här.

Kosmisk magi – överallt och alltid

Förutsättningen för att utöva en kosmisk magi är den totala kunskap som ryms i den kosmiska extasen som jag skisserade i den föregående artikeln, Kosmisk extas - vårt grundtillstånd. Den magi som jag tecknar konturerna av i den här tankeskissen är en magi som samverkar med, eller annorlunda uttryckt, som är i resonans med det kosmiska energiflödet – den medvetandeström som flödar fram ur Det ovetbara och som är urgrunden för allt som skapats, allt som skapas och allt som kommer att skapas. Den totala kunskapen flödar fram genom impulser som kan avläsas i form av synkronistiska händelser och den flödar fram när den ”vill bli” manifesterad. De synkronistiska impulserna signalerar alltså inte bara att det finns ny och essentiell kunskap tillgänglig utan också att denna kunskap ”vill” och kan materialiseras. De uppmärksamma kan alltså tolka synkroniciteter som signaler om att det kan vara dags för magi och deltagande i universums stora kreativa process. De säger på ett ungefär när något bör ske, men inte var eller hur, som ju är minst lika viktigt. Jag ska i den här texten peka på några viktiga faktorer att ta hänsyn till för den som vill medverka i den stora processen.

Jag utgår från en traditionell shamansk världsbild som bygger på att universum är en sammanhållen helhet där delen speglar helheten. Allt är ett och hänger samman med allt annat, allt är relationer och rörelse och det som händer på ett ställe i den kosmiska väven sker samtidigt på alla andra ställen. Allt är energi och allt är medvetande och därmed möjligt att kommunicera med. Den moderna fysikens insikter om kvantmekanisk sammanflätning och kvantfältets icke-lokala egenskaper, observatörens inflytande på materiens sannolika eller osannolika valmöjligheter och själva rumtidens undflyende och rentav paradoxala dimensioner kan ses som mer pregnanta och uppdaterade metaforer för en uråldrig intuitiv kunskap.

Eftersom vi ingår i den kosmiska väven och medvetandeströmmen så innebär det att våra tankar, intentioner och handlingar också spelar roll i de stora kosmiska kretsloppen. Som det är idag när det mesta som mänskligheten företar sig utgår från illusoriska världsbilder strider mycket av det mänskliga handlandet mot den kosmiska medvetandeströmmens rörelse med obalanser och kaos som resultat – i alla fall för jorden och livet i vår lilla del av universum. Magi som rör sig med och inte mot flödet från Det ovetbara kan hjälpa till att skapa, eller återskapa, balans i de jordiska kretsloppen – något som kommer att få återverkan även på de större kretsloppen i kosmos.

Magisk medverkan är inte möjlig utan en impuls från Nagualen/Det ovetbara. Att tro något annat är uttryck för mänsklig hybris och/eller naivitet. Jag brukar citera den samiske shamanen Eirik Myrhaug i detta avseende: ”Vi kan inte bestämma, men vi kan be och ibland inträffar mirakel”. Det gäller alltså för den esoteriska shamanen att lära sig att läsa av den kosmiska klockan och observera när de kosmiska impulserna inträffar. Det kan också vara väsentligt att stämma sitt magiska ingripande i resonans med andra viktiga kretslopp som solens och månens faser och – vilket jag själv numera gör – mayakalenderns skapelsevågor enligt Carl Johan Callemans system.

Då har vi kommit till frågan om var; alltså lämplig plats för en magisk ceremoni. Eftersom allt, inklusive vi människor, ingår i samma kosmiska väv och faktiskt är del av väven behöver vi strängt taget inte fundera så mycket över frågan om plats. Var vi än befinner oss kan vi fokusera på den magiska intentionen och så fort som intentionen är skapad – i samma ögonblick – når den överallt i väven. Vi behöver alltså inte ”sända” magin någonstans – den blir verksam överallt i och med att den uppsåtas. Det är det som är essensen i kosmos icke-lokala design – allt är närvarande överallt och hela tiden. Inom traditionell shamanism brukar man säga att alla platser är heliga men att en del platser faktiskt är mer heliga än andra, så även om universum är icke-lokalt så kan en helig plats i dess egenskap av port till Drömtiden göra det enklare för oss att samverka med det stora kretsloppet. Det väsentligaste med platsbegreppet är dock den inre plats som magin utförs från. Magikern måste vara i samstämning, samvibration eller resonans med det kosmiska energiflödet. Och förutsättningen för det är att man har släppt sin självviktighet och handlar utifrån en position av icke-jag, dvs med ett uppsåt som överskrider egot och uttrycker en större eller högre målsättning än det egna välbefinnandet – t ex jordens välmåga.

Därmed är vi inne på den tredje aspekten, nämligen hur magin kan utföras. Den magiska intentionen behöver vara strikt fokuserad och det räcker inte med att uttala böner eller goda ord på ett slentrianmässigt eller ytligt sätt. Shamanen måste agera på ett sådant sätt att hen blir ett med uppsåtet, eller annorlunda uttryckt: att shamanen blir det hen åkallar eller sjunger. Sjunger man t ex runor så behöver de sjungas fram så att man blir ett med de aktuella runornas energi. Lätt att säga kanske men svårare att hitta fram till för oss som är socialiserade in i en kultur där människan ses som skild från och därmed också överordnad allt annat i skapelsen. Som med allt annat i esoterisk shamanism: var och en måste finna sin egen väg till att sammansmälta med det magiska uppsåtet. Och man måste komma ihåg att magi är icke-kausal, dvs att det inte finns några klara eller enkla samband mellan orsak och verkan, typ om jag gör A inträffar B. Vi kan inte heller veta exakt vilka förändringar som är möjliga att bidra till – kanske inte ens efteråt. Ödmjukhet inför den egna magin anbefalles, för visserligen kan mirakel inträffa men vi kan inte bestämma när och hur och det är inte vi som åstadkommer miraklet. I bästa fall fungerar magin om vi likt Frank Fools Crow har lyckats i att göra oss till ett ”hollow bone” för kraften från Det stora mysteriet. Vi har då förhoppningsvis medverkat i processen med att frambringa och förändra universums verklighet på det sätt som det själv önskar. I vår del av universum handlar det enligt min förståelse primärt om att försvara, skydda och stärka Moder Jord och hennes heliga platser och samtidigt bidra till ett dynamiskt balanserat leverne för alla som bygger och bor på denna planet. Detta kommer i sin tur att återverka på Nagualen/Det ovetbara/Möjlighetsfältet även om vi omöjligt kan säga hur mycket eller på vilket sätt. Även om vi inte kan definiera vad urkällan är så vet vi att den inte är någon konstant, en gång för alla given. Även den befinner sig i en ständig dynamisk förändring, driven av sin egen energi, sin egen dröm och mottaglig för energipåverkan. Det är energifakta, som Carlos Castaneda kanske skulle ha uttryckt saken.

Denna tankeskiss utgår liksom den tidigare texten Kosmisk extas som grundtillstånd från analyserna i min senaste bok Esoterisk shamanism – En kosmisk magi. Den som vill gå djupare och få mer kött på benen hänvisas till denna bok.

  

En levande shamansk kultur i Norge

 Nordnorge har gått från att vara en perifer och inskränkt landsända till att bli ett centralt område i ett globalt sammanhang, nämligen den internationella shamanismen.

Så skulle man kunna sammanfatta en av huvudteserna i boken Contemporary Shamanisms in Norway: Religion, Entrepreneurship and Politics (Oxford University Press 2017) av Trude Fonneland, professor i kulturvetenskap vid universitetet i Tromsö. Fonneland slår fast att det i Norge är den samiska shamanismen som har framträtt som den främsta shamanska riktningen. Men det är inte den gamla traditionen, noaidievuohta, som avses utan de nya varianter (observera pluralformen i Shamanisms) som framträdde mot slutet av 1900-talet och fått rejält med luft under vingarna under det senaste decenniet. Denna form av samisk shamanism är ”komplex, mångfacetterad och löst organiserad” och den har uppstått genom en högst modern kombination av element från den gamla noaidievuohta, från Michael Harners core shamanism, från nordisk sejdtradition och från andliga traditioner hos urfolk världen över, framför allt Nordamerika. Denna nya norska shamanism befinner sig i en spännande dynamik där den blir mindre och mindre ”core” och mer och mer lokalt inspirerad och förankrad – inte bara i gammal samisk tradition utan också i det nordnorska landskapet. Nordnorge, och framför allt området runt Tromsö, är i detta sammanhang inte längre ett perifert utan snarare ett centralt område som i sin tur återverkar på den internationella shamanscenen.

Akademiska kretsar har under lång tid sett ner på modern shamanism och betraktat den som icke-autentiskt New Age-flum, men nu har uppenbarligen denna fisförnäma attityd imploderat under trycket från verkligheten. Fonneland tar den moderna shamanismen på allvar och skriver: ”Jag studerar shamanismen utan fördomar och hoppas att jag har kunnat uppnå ett sympatiskt men kritiskt förhållningssätt.” Det är något helt annat än de attityder jag möttes av när jag vid mitten av 1980-talet började utforska shamanismen i Sápmi: roat höjda ögonbryn, lite spefulla leenden och mummel om romantiserad verklighetsbild. Idag utgör mina ”romantiserande” texter källmaterial för akademikerna. Det brukar sägas att även en klocka som står still visar rätt tid två gånger per dygn, och då vill jag påpeka att det inte är min klocka som står still.

Fonnelands bok bygger bl a på djupgående intervjuer med ledande personer inom den mångfacetterade norska shamanismen, bland dem Ailo Gaup (1944-2014), Eirik Myrhaug, Kyrre Gram Franck (initiativtagare till Världstrumman och Sjamanistisk forbund) och Ronald Kvernmo (ledare för shamanfestivalen Isogaisa). Ailo var länge den stora motorn i denna process och han drev en intensiv utåtriktad verksamhet i form av kurser och litteratur redan i slutet av 1980-talet. Även om Ailo till att börja med byggde väldigt mycket på core shamanism sökte han inspiration och kraft inom många andliga traditioner och på många håll i världen. Vid ett tillfälle beskrev han sig själv som en parabol inställd på kunskap från alla möjliga håll. Den attityden har förts vidare av hans adepter och framför allt i Sjamanistisk forbund som sedan 2012 är registrerat som statsunderstött religiöst samfund med rätt att utföra ceremonier som dop, vigsel och begravning. Sjamanistisk forbund har en uttalad ambition att skapa en levande shamansk kultur i Norge och förena samisk och nordisk shamanism. Det framgår också av förbundets kongeniala logga – världsträdet Yggdrasil med en trummande shaman som är innesluten i den samiska solsymbolen. Allt ses som besjälat; heligheten och kunskapen finns i naturen.

Trude Fonneland karakteriserar dessa moderna shamaner som bärare av lokala traditioner i en global miljö och skriver att de förenar natur och kultur, nya och gamla generationer, den andliga och den mänskliga världen, det samiska och det norska, det lokala och det globala. Hon noterar också att såväl Sjamanistisk forbund som Isogaisafestivalen har fått övervägande positiv behandling i norska medier (frånsett några sura reaktioner från kristna fundamentalister) för att vara ”ett positivt bidrag och ett nödvändigt alternativ, som förkroppsligar viktiga attityder när det gäller samtida miljöfrågor och materialistiska livsstilar”.

Jag tycker dock att professorn missar en del viktiga aspekter när hon så mycket fokuserar på sambanden mellan den nya shamanismen och New Age. Jag vill understryka att influenser även har kommit från helt andra håll, t ex från ekosofi och kvantfysik genom Eirik Myrhaug. Det komplexa förhållandet mellan den nya shamanismen och den traditionella noaidievuohta hade också varit givande att gräva djupare i. Hur ser representanter för den traditionella samiska botekonsten på den nya shamanismen? En fråga som hänger intimt samman med denna är också frågan om en norskspråkig samisk shamanism förlorar något väsentligt i jämförelse med en samiskspråkig. Vilka samband finns t ex mellan landskap och språk? 

Fonnelands undersökning hade kunnat vidgas till att också undersöka i vilken mån shamanismen har influerat och kommit till uttryck i andra kulturella sammanhang som film, bildkonst, litteratur, teater och även politik. Nu kopplar hon i och för sig samman den samiska shamanismens framträdande med samisk identitetspolitik och kampen mot exploatering av Sápmi (framför allt Altakampen) och det ger i och för sig en bra bakgrund. Men kan vi idag se någon påverkan från samisk shamanism i t ex Sametinget?

Hur som helst så kan Contemporary Shamanisms in Norway göra en svensk läsare grön av avund inför den enorma energi som tycks finnas i dessa shamanismer och i det fruktbara samarbete som i Norge har utvecklats mellan det samiska och det nordiska. 

Uppskattning för nya boken Sejd 5.0

Så här skriver den samiske shamanen Eirik Myrhaug på Facebook:

”Jörgen I Eriksson har oppdatert sin bok "Sejd - en vägledning i nordlig shamanism". Den første utgaven kom i 1985 og den siste i september 2016. Kapitlet "Shamansk filosofi" er inndelt i 154 "punkter", det gjør filosofien lett forståelig. Boken er både en teoretisk og praktisk veiledning i sjamanisme. Eriksson har et nordisk utgangspunkt for sin sjamanisme, men han har også hentet mye fra samisk sjamanisme. Han trekker også inn en kvantevitenskapelig perspektiv på sjamanistisk forståelse og det gir boken aktualitet. Boken kan lett leses av norske lesere og brukes som oppslagsbok i sjamanisme. Boken anbefales!”

En av Eiriks vänner på Facebook lägger till: ”Jeg har kjøpt ALLE hans bøker og anbefaler dem varmt!”

Och från en svensk läsare av Sejd 5.0 har jag fått följande reaktion: ”Har nu läst igenom boken, slukade den. Det var efterlängtad näring. Ja andlig måltid. Kommer givetvis att läsa den om och om igen genom att slå upp vissa kapitel. Men herregud vad jag måste vart hungrig på denna visdom, lite förvånad själv av mitt sätt att åka in i boken så där, kanske typ en känsla av en befriad zon.”

Just så är Sejd 5.0 tänkt – som en port in i Drömtiden, en virvel in i en befriad zon, en spiral in i den kosmiska holo-rörelsen.

Sejd 5.0 går att beställa direkt från mig – jorgen.i.eriksson@bredband.net – eller från Adlibris, Bokus och Bokbörsen.

Árs ok fridr 2013

Finns några tydliga tecken på att ett skifte är på gång? Ett medvetandeskifte med en kosmisk dimension av ömsinthet gentemot Moder Jord? En transformation som förebådar en ny tidsålder? Högaktuella frågor i samband med just årets solvända den 21 december, men frågor som saknar entydiga svar. Det var i alla fall vad jag och den norsk-samiske shamanen Eirik Myrhaug kom fram till när vi nyligen satt ner för att analysera några trender i dagens värld. Eirik var på Stockholmsbesök för att hälsa på barn och barnbarn och han påpekade att det var i Stockholm som han utbildade sig till ingenjör på 1960-talet.

Eirik som ser sitt shamanska arbete som en del av ett betydligt större socialt, ekonomiskt och politiskt sammanhang ville veta mer om vad som händer på den shamanska scenen i Sverige. Jag märkte när jag berättade om sådant som jag känner till att det faktiskt pågår en hel del utöver de ”vanliga” shamankurserna; arbete för att aktivera och skydda heliga platser; ökande skaror som ceremonierar på gammalt och nytt sätt, försök att knyta samman traditionell andlighet med civilisationskritik och omställningsrörelsen, sammanvävningar av prästinne- och shamantraditioner och så, inte minst, arbetet kring nästa års möte i Gällivare med TheInternational Council of 13 Indigenous Grandmothers. Mormödrarna representerar en ödmjuk traditionell andlighet, manifesterad i bön och ceremoni, som tycks vara på frammarsch. Allt fler inser att visdom bara kan växa ur tacksamhet och att ödmjukhet förutsätter uppgörelse med egot och självviktigheten.

Det står inte stilla i Norge heller; i Sápmi tycks ett genombrott ha skett, manifesterat bl a i Ronald Kvernmos shamanfestival Isogaisa; utanför Oslo arrangerar Ailo Gaup sin årliga sjaman gathering och Eirik själv initierar viktigt ceremoniellt arbete. Men nu vill han vidga detta genom att återknyta till och vidareutveckla sitt 70-talsprojekt ekologisk ekonomi – en ekonomi som bygger in naturens kretslopp i sina beräkningsmodeller och som därmed kan bli en del av dessa kretslopp. Idag är det ännu tydligare än då att industricivilisationen, den globala kapitalismen, har passerat sin peak och är på nedgång. Den har uttömt sin förmåga till långsiktig förnyelse och vi ser många sammanhängande faktorer som samverkar och förstärker varandra i denna nedåtgående rörelse; skuldkris, peak oil, överexploatering av naturresurser (peak everything), ökande sociala klyftor åtföljda av politisk extremism och brutalt våld, klimatförändringar med oförutsägbara konsekvenser i form av oväder, översvämningar och torka, fortsatt befolkningsökning och tilltagande kamp om mark och andra naturresurser såväl inom som mellan stater.

I detta dystra perspektiv; hur långt räcker de tecken på medvetandeskifte och transformation som vi kan skönja? För både Eirik och mig ter sig de destruktiva krafterna som så mycket starkare än de kreativa motkrafterna. Det är uppenbart att en omställning till ett annat sätt att leva inte kommer att initieras uppifrån, vare sig från den ekonomiska eller politiska maktens kluster. Omställningen kan bara växa fram underifrån, ur motrörelsen som primärt måste bli en rörelse för det nya och inte emot det gamla. Och kanske kan den bara växa fram ur en situation där väldigt många människor fler än idag upplever tillvaron som outhärdlig? Ur kaos? Oddsen just nu är inget vidare, konstaterade vi, men kanske finns i det stora kosmiska kretsloppet en avsikt eller impuls som, oss ovetande, kan gripa in och påskynda en omställning. Behövs ett gudomligt ingripande? Ni som sett Quentin Tarantinos film Pulp Fiction vet vad jag menar. Jag tänker på scenen där Samuel L. Jackson och John Travolta ska driva in pengar från några knarkhandlare åt sin boss Marsellus Wallace och en av knarkhandlarna tömmer sin automatpistol mot de båda. Kulorna borde ha genomborrat dem två flera gånger om, men som genom ett mirakel är de oträffade. Ett fall av divine intervention, fastslår Jackson, som beslutar sig för att avbryta sin torpedverksamhet och i stället bli en kringvandrande pilgrim.

Men vi kan knappast förlita oss på ett gudomligt, medvetet ingripande från Det kosmiska kretsloppets avsikt eller från Moder Jord för att styra saker och ting rätt. Vi kan bara förlita oss på vår egen kraft och förmåga. Och det var nog så maya tänkte om sin långa kalender och den trettonde baktunens slut, som enligt de flesta kunniga bedömare inträffade den 21 december 2012 (enligt Carl Johan Calleman redan 28 oktober 2011); nämligen att den signalerar att det är dags för oss att byta spår; dags att ställa om. I det nya som växer fram är vi alla delaktiga med våra tankar och handlingar.

Árs ok fridr! För ett gott år/god äring och fred, frid, fröjd! Välkomna till den paleolitiska världsrevolutionen.

Shamanismen är en feminin praxis

Naturen är gudomlig, shamanismen är en väg till insikt och den är en feminin praxis där kraften och kontakten med Alltet står i fokus. Det är några av grundtankarna hos den samiske shamanen Eirik Myrhaug. Han är en känd healer och kursledare i Norge och beskriver healing som en tvåvägskommunikation mellan botaren och klienten, men betonar att det också är en tredje dimension närvarande – universum. ”Universet kobler alt sammen til et hele. Universets felt har mange navn, som Gud, Store Ånd, Livets Tre, Verdenstreet, Himmelens hjerte og andre”.
Eirik Myrhaug är en shaman, som har kommit ur en samisk miljö och botetradition och vävt samman den med intryck från flera andra andliga traditioner och, inte minst, från modern kvantfysik och Carl Johan Callemans tolkningar av maya-kosmologin. Denna intressanta idémässiga sammanvävning får man en god inblick i om man läser boken Eirik Myrhaug – Sjaman for livet (Nova Forlag 2011). Den innehåller Eiriks egen berättelse om sitt liv, om sin verksamhet som botare och om sin kosmologi nedskriven av Grace Brynn och hans hustru och medarbetare Bente Brunvoll.
Boken om Eirik Myrhaug visar att det finns många individuella ingångar i shamanismen och att vägen till kunskap kan vara nog så kringlig och krånglig. Ibland kan den te sig rent paradoxal. Eirik var anläggningsingenjören som slutade bygga ut vattenkraft i norra Sverige och Norge för att i stället bli en av organisatörerna i Alta-motståndet 1980-81. Han ”kom ut” som same och började praktisera de healingmetoder han fått ärva av sin far. Han utvecklade sina teorier om en ekologisk ekonomi i balans med de naturliga kretsloppen. Men det var inte förrän i slutet av 80-talet som Eirik närmade sig trumman via en kurs hos den samiske shamanen Ailo Gaup. ”Misjonarene i sameland hade tatt fra oss trummen, og nå fikk jag den tillbake. Trommens kraft åpnet meg for deler av meg selv som hade ligget i dvala”. Från 1993 har han varit verksam som healer och kursledare på heltid. Healing är för Eirik alltid ett stöd till hela människan där botaren hjälper klienterna att själva finna svaret. Han lovar aldrig bot men säger att han ”blir svaert glad när noen blir friske”. Healing ska inte användas i stället för skolmedicin utan är ett supplement till skolmedicinen.
Eirik ser universum som ett sammanhängande fält av subtil energi, att vi lever våra liv i ett energifält av vågor, partiklar och möjligheter. Det mänskliga medvetandet, intentionen från en botare, kan påverka fältet och skapa en förändring som kan leda till bot, även när healingen görs på avstånd. Denna förmåga att utföra healing har alla. Vi är alla omslutna av denna healingenergi, som enligt Eirik är baserad på och uttryck för kärleksenergi.
Med tydlig inspiration från Carl Johan Callemans teorier om mayakalendern (som jag för övrigt har recenserat tidigare här) anser Eirik att vi är på väg in i ett medvetandeskifte, som handlar om något mycket större än healingmetoder: ”Som medskapende i det universelle kvantefeltet vet vi nå at vi har muligheten til å korrigere den fiktive ökonomiske virkeligheten. Vi behöver ikke lenger vaere låst av troen på det fiktive pengesystemet, det tilhörer et gammelt paradigme, og det understöttes ikke lenger av bevissthetens utvikling og den nåvaerende kosmiske impuls.”
Eirik ser 2011 års stora förändringar – revolution i arabvärlden, jordskalvet i Japan, svältkatastrofen på Afrikas horn, extremväder och den globala ekonomiska krisen – som tecken till oss människor att vi måste ”dö” ifrån gamla uppfattningar och gammalt tänkande. Också på ett personligt plan har det senaste året för Eirik handlat mycket om död och återfödelse. Han har under hösten genomgått en tuff cancerbehandling och arbetet med boken har inneburit att han måste gå igenom, rekapitulera och bearbeta hela sitt liv – något som har medfört att han i större grad har ”blivit färdig” med sin personliga historia. Denna avslutande del av boken är starkt berörande och som läsare hoppas man innerligt att Eirik ska få rätt i sin slutförhoppning: ”Jeg håper helsa mi holder, for jeg har et önske om å få muligheten til å formidle den innsikten jeg har om en ökologisk ökonomi som samsvarer med naturens prinsipper. Jeg tror dagens mennesker er modne til å ta emot denne innsikten. Jeg håper også at jeg får muligheten til å fortsette å hjelpe enkeltindivider.”
Mer info om boken och om Eiriks och Bentes verksamhet finns på http://www.sjamanhealing.com/
En längre och mer djuplodande recension av boken om Eirik finns här.