Långt ifrån Fimbulvinter

”Det kommer en vinter som kallas fimbulvinter. Då driver det yrsnö från alla väderstreck. Det blir hård köld och bitande vindar, och solen lyser inte. Det blir tre vintrar i följd och ingen sommar emellan.” Så beskriver Snorre Sturlasson den fruktansvärda köldperiod som är inledningen på Ragnarök, den nordiska varianten av världsundergång och världsförnyelse.
Död och undergång genom köld var det värsta som våra förfäder kunde tänka sig – åtminstone för cirka 1 000 år sedan. Kanske bygger berättelsen om Fimbulvintern på minnen från den köldperiod som inleddes cirka 1 000 år f Kr eller från den som varade år 300-800 e Kr. Det handlade om köldperioder då odlingszonerna försköts kraftigt söderut i Europa och jordbruk praktiskt taget blev omöjligt i stora delar av det som nu kallas Sverige. Och den så kallade Lilla istiden från 1500-talet och flera århundraden framöver rymde också långa och kalla vintrar och korta, svala somrar. I Uppland lever fortfarande berättelser om svälten på brukssamhällena kring 1860 då somrarna var så korta och kalla att brödsäden aldrig mognade.
Med detta vill jag säga att mediernas, Banverkets, SJ:s och SL:s tal om den innevarande vintern som extrem är grovt ohistoriskt och ett sätt att rikta fokus på fel saker. De ansvariga har under lång tid sparat på underhåll, rationaliserat bort personal och alltmer förlitat sig på ytterst väderkänslig high-tech. Det är inte vintern och kölden som är extrem. Det är industricivilisationens sårbarhet som är extrem.
Jag själv, som ännu inte nått en full mansålder, kommer ihåg åtskilliga vintrar med både mer snö och lägre temperaturer än vi har nu. I februari 1956 traskade jag t ex iväg till skolan på det småländska höglandet i 32 minusgrader. Vintern 1965-66 låg snön i nordöstra Småland från början på november och fram till Valborg. Men skoltåget – en svensktillverkad dieseldriven rälsbuss – fungerade varje dag. Då fanns fortfarande en allmän insikt om att vi måste anpassa oss till världen och klimatet. Nu verkar majoriteten i mänsklig hybris tro att naturen villigt anpassar sig till oss och våra önskemål. Allt tal om en extrem vinter visar bara hur långt från naturens kretslopp som de flesta människor i industricivilisationen lever.

Vargavinter – tid för vargen och skogsarbete

Isen har lagt sig i Bottenviken och det kan gynna vargen. Fritt fram för vargar från Finland och Ryssland att traska över isen till Sverige. Ni är så välkomna så! Det är extra viktigt nu efter årets skandalösa licensjakt på varg att vargstammen tillförs nya individer och gener utifrån. Människor runt om i Sverige håller just nu ceremonier för vargens överlevnad, för att den ska lyckas med sina parningar och få många valpar (underskatta inte dessa ceremonier!). I Roslagen tycks det som att ett vargpar håller på att bilda familj och det är naturligtvis ett välkommet tillskott till mångfalden i landskapet, som ju skadats allvarligt av skogsbruk, jordbruk, jakt och andra mänskliga aktiviteter.
På torsdag den 4 februari hålls en mer ordinär manifestation för vargen. För andra året i rad firas då Vargens Dag med en manifestation på Stortorget i Örebro mot vargjakten. Bakom Vargens Dag står medlemmar i föreningarna Nordulv och Svenska Rovdjursföreningen . I Örebro talar bland andra Djurskyddets styrelseledamot Sven-Erik Alhem:
- Våra få överlevande vargar liksom alla naturälskande människor i landet behöver denna manifestationens dag för att framhålla människans ödmjuka förhållningssätt till vargen och dess levnadsbetingelser i vårt land.
Vintern är vargens säsong men den är också säsong för människor som använder skogen på ett ödmjukt sätt, t ex för att hugga sin vedbrand och då inte bara respekterar skogens mångfald utan kanske rent av ökar den. Den sympatiska bloggen Skogen hyllar i en text det manuella skogsarbetet på ett så sinnligt sätt att det kliar i nävarna att ta tag i sågen och yxan. ”Få sysslor kan vara så - konstigt nog med tanke på hur hårt jobbet är - rogivande som skogsarbete vintertid”, skriver Johannes Söderqvist från Värmlands skogstrakter. Och den egenhuggna veden är rätt från Moder Jords synpunkt också: ”Att leva av det man kan producera där man lever är nästan alltid en i miljöhänseende överlägsen metod.” Texten illustreras av fina bilder på hur ardennern Lazy hjälper till i skogsbruket.