Inte utan min klyvyxa!

Efter några dagars vedhuggning med hjälp av klyvyxa vibrerar kroppen av trötthet. Inne i huvudet brummar en ton som måste vara Moder Jords sång. Det är landskapet som talar genom min organism efter att jag fullständigt har gått upp i det fysiskt krävande skogsarbetet. Arbete av detta slag är som en ceremoni, som ett samtal med naturen och dess dolda sida, dess andliga sida, det osynliga. Å ena sidan är det en ren njutning, som när man kan höra ekot återkasta den distinkta träklangen från ett perfekt yxhugg som just kluvit en grov trädstam. Å andra sidan är det ett hårt slit på den fysiska utmattningens gräns, men jag kan inte tänka mig att vara utan är min klyvyxa.
En man som ur egen erfarenhet förmådde skildra denna känslomässiga komplexitet var den norske skogsarbetaren och poeten Hans Börli. Här är ett avsnitt ur hans dikt Morgonen:
Så börjar jag arbeta.
Tar in morgonen
med djupa andetag som smakar vasst
av nattköld och barr.
Det är skönt att få röra på lederna!
Härligt att gripa verktygen
som du är så förtrogen med
att de är som en förlängning av armarna.
Ja – när muskler, nerver och vävnader
har sina ordlösa samtal
med sakerna i världen
då lyssnar min tunga i munnen
och rör prövande på sig
likt en invalid i rullstol.
Dikten ingår i Börlis samling Fågel, hjärta och yxa från 1980. Han var en man som började jobba i skogen före motorsågens och avverkningsmaskinernas intåg. Då var skogsjobbet ett så hårt fysiskt arbete att vi har svårt att föreställa oss det. Ändå kunde Börli skildra detta manuella arbete som en sensuell upplevelse, som i dikten Jordiska ting:
när jag griper runt
smärt hickory
och hugger
med spänst och svikt i handlederna
kan jag uppleva min kropp
som lycka,
djup musik
tonande ut i fingertopparna.
Arbete med handsåg och yxa kan vara farligt och kräver lika stor närvaro som arbete med motorsåg som jag skildrade i en tidigare text. Och vad är kontentan av detta? Jo, att mycket fysiskt arbete väntar mänskligheten när de fossila bränslena sinar. Att det kommer att vara en hel del hårt arbete, för oss kanske ofattbart hårt, men att det är en oundviklig del av livet om vi ska kunna leva i harmoni och balans med Moder Jord.

Vargavinter – tid för vargen och skogsarbete

Isen har lagt sig i Bottenviken och det kan gynna vargen. Fritt fram för vargar från Finland och Ryssland att traska över isen till Sverige. Ni är så välkomna så! Det är extra viktigt nu efter årets skandalösa licensjakt på varg att vargstammen tillförs nya individer och gener utifrån. Människor runt om i Sverige håller just nu ceremonier för vargens överlevnad, för att den ska lyckas med sina parningar och få många valpar (underskatta inte dessa ceremonier!). I Roslagen tycks det som att ett vargpar håller på att bilda familj och det är naturligtvis ett välkommet tillskott till mångfalden i landskapet, som ju skadats allvarligt av skogsbruk, jordbruk, jakt och andra mänskliga aktiviteter.
På torsdag den 4 februari hålls en mer ordinär manifestation för vargen. För andra året i rad firas då Vargens Dag med en manifestation på Stortorget i Örebro mot vargjakten. Bakom Vargens Dag står medlemmar i föreningarna Nordulv och Svenska Rovdjursföreningen . I Örebro talar bland andra Djurskyddets styrelseledamot Sven-Erik Alhem:
- Våra få överlevande vargar liksom alla naturälskande människor i landet behöver denna manifestationens dag för att framhålla människans ödmjuka förhållningssätt till vargen och dess levnadsbetingelser i vårt land.
Vintern är vargens säsong men den är också säsong för människor som använder skogen på ett ödmjukt sätt, t ex för att hugga sin vedbrand och då inte bara respekterar skogens mångfald utan kanske rent av ökar den. Den sympatiska bloggen Skogen hyllar i en text det manuella skogsarbetet på ett så sinnligt sätt att det kliar i nävarna att ta tag i sågen och yxan. ”Få sysslor kan vara så - konstigt nog med tanke på hur hårt jobbet är - rogivande som skogsarbete vintertid”, skriver Johannes Söderqvist från Värmlands skogstrakter. Och den egenhuggna veden är rätt från Moder Jords synpunkt också: ”Att leva av det man kan producera där man lever är nästan alltid en i miljöhänseende överlägsen metod.” Texten illustreras av fina bilder på hur ardennern Lazy hjälper till i skogsbruket.