Att vandra i skönhet i världen

Här hittar du mina tankar om världen och om Drömtiden och om vad det innebär att tänka och vandra i skönhet. Denna blogg söker realisera den gamla nordiska definitionen av begreppet visdom som insikt i världen och i det fördolda.

fredag 6 augusti 2010

Dan Andersson revisited (1)

Två år efter att Göran Greiders bok om Dan Andersson kom ut har jag äntligen haft tid att djupläsa denna förnämliga introduktion till den folkkäre poeten. Boken är också en guide till ett mycket annorlunda och materiellt sett oerhört mycket fattigare Sverige än det vi lever i idag. Bokens titel är hämtad från en av Dan Anderssons noveller – Det gångna är som en dröm och det närvarande förstår jag icke – och Greider borrar djupt såväl i Anderssons rastlösa inre sökande som i frågan varför denne till synes otidsenlige författare fortfarande känns så aktuell.
Greiders analys imponerar. Han har verkligen försökt kartlägga Dan Anderssons hav av relationer och yttre och inre spänningsfält. Hans beskrivning av den triad av problemkomplex som Dan Andersson brottas med känns mycket träffande: klass, etnicitet och religion. Samtliga dessa är på ett intrikat sätt sammanvävda i och av hans dominante fadersgestalt. Fadern är folkskolelärare när Dan föds men degraderar sig frivilligt till torpare/skogsarbetare, han stammar från invandrade finska svedjebönder och han är djupt troende i en gammaltestamentlig kristendomstradition.
Dan Andersson gör ideliga försök att bryta sig ur sina begränsande omständigheter, såväl genom skrivandet som genom sitt kringflackande - samtidigt som han obönhörligt sugs tillbaka in i det han vill lämna. Greiders beskrivning av honom som en gränsmänniska känns helt rätt. Dan Andersson präglas av en djup klyvnad av existentiellt slag - mellan stad och landsbygd, mellan politik och andlighet, mellan gammaltestamentlig fadersreligion och österländsk visdom, mellan andlighet och nihilistisk västerländsk filosofi. Han har ett starkt socialt patos, han är en period rentav revolutionär ungsocialist, men förkvävs samtidigt av det påvra intellektuella livet bland vanligt folk. Han känner både stolthet och skam över sitt ursprung. I alla de inre bataljer som han utkämpar tillkommer kärleken som ytterligare en komplicerande faktor. Förhållandet med borgarflickan Märta Larsson från Stockholm, som han mötte på Brunnsviks folkhögskola, var himlastormande och omskakande men omöjligt att fullfölja eftersom Märtas far satte p för denna allians med en urfattig författare in spe.
Greider skildrar empatiskt det nästan outhärdligt inre tryck som Dan Andersson måste ha levt under dessa år, och han är grundlig i sin analys av varför Dan Andersson tvekar i steget. Han vågar aldrig löpa linan ut och bryta sig fri. Kanske var han på väg mot något sådant när han vid 32 års ålder dog i en hotellsäng i Stockholm, förgiftad av ångor efter en vägglusbekämpning, men det kommer vi ju aldrig att få veta. Dan Andersson levde som en ständig sökare, han nosade på än det ena, än det andra (t ex vad gäller andlighet och filosofi) men tog aldrig de avgörande stegen – kanske för alltid hämmad av den dominante fadersgestalt som han bar i sitt inre.
Greider analyserar den folkliga kult som snabbt uppstod kring Dan Andersson direkt efter hans död och som sedan blossat upp med ojämna mellanrum. Förklaringen var enligt Greider mystiken, det universella upproret och hans karismatiska yttre gestalt. För egen del tror jag att grunden till att många människor fortfarande fascineras av Dan Andersson är hans envetna och nästan febriga försök att övervinna den existentiella klyvnaden och att hans texter – även i sin ofullkomlighet – fortfarande kan inspirera till eget sökande. I min nästa text ska jag analysera Dan Anderssons novellsamling Det kallas vidskepelse.