Wiki Leaks publicering av 90 000 hemliga dokument om kriget i Afghanistan har i många länder lett till en förnyad och kritisk debatt om kriget och det egna landets deltagande. I Tyskland har t ex tidskriften Der Spiegel i en ledare konstaterat att den tyska militära närvaron i Afghanistan numera är en del av problemet och inte av lösningen. Den så kallade säkerheten i det ”tyska” området av Afghanistan har stadigt försämrats och det gäller för övrigt situationen i hela Afghanistan. Trots massiva truppförstärkningar, framför allt av USA, är läget just nu det värsta sedan invasionen 2001 och Afghanistan tycks återigen göra skäl för epitetet ”begravningsplats för imperier”.
I Sverige är dock debatten om Afghanistaninsatsen mycket lam. Den borgerliga regeringsalliansen kör med fortsatt hög svansföring och ropar ut att den är redo att skicka fler svenska soldater till Afghanistan och s-ledaren Mona Sahlin sa under sitt besök i landet att det inte nu går att sätta ett datum för när Sverige ska lämna Afghanistan. Varför inte? Argumentet brukar vara att det då skulle utbryta fullständigt kaos i Afghanistan, men detta är politiskt mumbo-jumbo av samma slag som att den svenska insatsen bidrar till säkerhet såväl i Afghanistan som i regionen och här hemma. Att till och med Nato-medlemmen Nederländerna har tagit hem sina 1 900 soldater från Afghanistan och att flera andra länder säger sig vilja göra detsamma senast 2012 visar väl att även en svensk reträtt är både möjlig och önskvärd.
Precis som Der Spiegel konstaterade så kan vi i Sverige också säga att ”vår” truppnärvaro i Afghanistan är en del av problemet och inte av lösningen. Visserligen ingår de svenska soldaterna i den så kallade Isaf-styrkan, men hur kan vanliga afghaner se skillnad på renodlade USA-trupper och Isaf-soldater? Och hur ska de kunna veta att det är blågula soldater som är ute och far och inte den ökända amerikanska enheten 373 som har till uppgift att söka upp och döda alla som Pentagon satt upp på sin svarta lista över misstänkta talibaner?
Ju längre de utländska trupperna har varit i Afghanistan desto fler civila afghaner har fått sätta livet till – medvetet eller av misstag. Ju fler utländska trupper som stationerats i Afghanistan desto starkare har stödet blivit för talibanerna och andra som motsätter sig utländsk truppnärvaro. Ju fler de utländska soldaterna har blivit desto mer opium har producerats i Afghanistan. Att Afghanistan rymmer stora tillgångar av mineraler som järn, koppar och litium kan delvis förklara USA:s närvaro i landet, men som många amerikanska kritiker av kriget påpekar så har USA-imperiet nu inträtt i ett stadium av permanent krigföring.
Sanningen är att även Sverige deltar i USA-imperiets permanenta krigföring. Vill vi verkligen det? Det är inte Barack Obama som ska bestämma när svenska trupper tas hem från Afghanistan. För att den svenska regeringen ska våga fatta ett beslut om reträtt behövs uppenbarligen tryck från en stark folklig rörelse. Jag ansluter mig till den: Sverige ut ur Afghanistan!