Att vandra i skönhet i världen

Här hittar du mina tankar om världen och om Drömtiden och om vad det innebär att tänka och vandra i skönhet. Denna blogg söker realisera den gamla nordiska definitionen av begreppet visdom som insikt i världen och i det fördolda.

söndag 13 mars 2011

En folkbildare i Kalahari

Lasse Berg är en resenär och världsreporter av rang och en sann folkbildare i ordets verkliga bemärkelse. Med utgångspunkt i sina möten med san-folken i Kalahariöknen i södra Afrika har han i två ytterst läsvärda böcker skildrat människans ursprung, evolution, utvandring från Afrika och kolonisering av så gott som hela jordklotet. Gryning över Kalahari: hur människan blev människa kom 2005 och nu föreligger uppföljaren Skymningssång i Kalahari - Hur människan bytte tillvaro (Ordfront 2011).
Om den första Kalahariboken fokuserade på människans uppkomst är huvudtemat för den andra frågan om varför människorna övergick från den rätt så bekväma tillvaron som samlare och jägare till att bli bofasta jordbrukare. Övergången förde nämligen med sig en rad viktiga försämringar. Kosten blev betydligt mer ensidig, det allmänna hälsotillståndet försämrades, människorna blev kortare, den nära samvaron med boskap ledde till helt nya och farliga sjukdomar, det hårda arbetet med grödorna gav förslitningsskador, ur arbetsdelningen mellan män och kvinnor utvecklades patriarkatet och ur jordbrukets överskott växte egendom och hierarkiska maktstrukturer och religioner fram. På bara några tusen år utvecklades stadsstater, militärmakt och imperier – och resten känner vi till.
Lasse Berg går igenom de olika jordbrukscivilisationernas uppkomst i nuvarande Turkiet, kring Eufrat och Tigris, längs Nilen, vid Indus, Gula floden och Yangtse, i Centralamerika och i nuvarande Peru. De grundades på olika grödor som vete, hirs, ris, majs och potatis och uppvisade även många andra skillnader, men det viktiga är att de uppstod ungefär samtidigt och av liknande orsaker. Bergs huvudförklaring till jordbrukets uppkomst är de klimatförändringar som under och alldeles efter den senaste istiden gjorde att livet som samlare och jägare blev allt svårare eller omöjligt när såväl växter som bytesdjur minskade och blev mer svåråtkomliga eller dog ut. Människan tvingades helt enkelt att gå över till jordbruk som en överlevnadsstrategi och med den övergången grundlades mycket av det elände som vi brottas med idag.
Nu har inte Lasse Berg en så svartvit förklaringsmodell att han anser att allt var frid och fröjd före jordbrukets uppkomst. Såväl odling i mindre skala som bofasthet och våld grupper emellan förekom långt innan det storskaliga jordbruket med dess statsmakt, krig och naturförstörelse växte fram. Men en bärande tanke i Bergs livssyn är att människan genom sin långa evolutionsprocess i Afrika är en empatisk varelse som är gjord för att lugnt och långsamt ta sig fram genom landskapet till fots i gemensamt samspråk och matsamlande i en ”kontemplativ närvaro i nuet”. Vi är inte gjorda för att leva i hierarkier, skriver Berg, men konstaterar samtidigt att om vi alla skulle gå ”tillbaka” till livet som samlare och jägare skulle jorden inte kunna föda mer än tio miljoner människor. En omöjlig utopi alltså och Berg lovprisar globaliseringen som gjort att framför allt Asiens människor har lyfts upp ur materiell misär och att ”världen har blivit påfallande mycket bättre under de senaste femtio åren”.
Samtidigt konstaterar han att människan nu står inför sin kanske svåraste utmaning någonsin: ”Under de världsåldrar som förflutit sedan människans stam skildes från andra apors så har två dussin människoarter, homininer, våra föregångare, uppstått och samtliga har dött ut. Det obehagliga i sammanhanget är att de alla gick under i samband med stora klimatförändringar. Och nu står vi kanske inför den snabbaste av dem allihop”. Ändå hyser Lasse Berg optimism inför framtiden ”om vi förmår tillverka ett ’vi’ som består av hela mänskligheten”.
Med all respekt för Bergs stora sakkunskap om människans evolution tror jag att hans resonemang är alltför snävt och saknar insikt om att det som drivit globaliseringen har varit en storskalig våldsutövning mot jorden och dess ändliga resurser av mineraler och fossila bränslen. Mänskligheten kan överleva på lång sikt bara om den kan tillverka ett ”vi” som omfattar hela skapelsen – Moder Jord, alla växter och djur, vatten och berg, atmosfär och vädersystem och det osynliga. Annars är risken som Robert Jensen nyligen påpekade att homo sapiens kan visa sig vara en evolutionär återvändsgränd i och med att vår kollektiva moraliska förmåga överväldigas av de ekologiska kriserna.