Att vandra i skönhet i världen

Här hittar du mina tankar om världen och om Drömtiden och om vad det innebär att tänka och vandra i skönhet. Jag strävar efter att manifestera det kosmiska i det jordiska genom shamansk aktivism.

fredag 4 mars 2011

Respektfullt om Coloradoflodens sånger

Vid Coloradoflodens nedre lopp i Arizona, Nevada och Kalifornien lever fortfarande ett tiotal ursprungsfolk som alla ingår i språkgruppen Yuma. Det är folk som havasupai, walapai, yavapai, maricopa, mojave, quechan, cocopah och kumeyaay. Precis som när det gäller många andra ursprungsamerikaner upplever även coloradoindianerna ett uppenbart hot mot såväl språk som kultur. Antalet äldre som har språket som förstaspråk tunnas ut och med det försvagas också den kulturella identiteten och värderingarna.
Filmaren Daniel Golding, som själv är quechan, har som ett bidrag till kampen för att bevara språk och kultur gjort en film Songs of the Colorado, som nu kan ses i en kortversion på drygt sju minuter på Intercontinental Cry . Golding har intervjuat flera så kallade lead singers som förvaltar den urgamla sångtraditionen bland yuma-stammarna. Det handlar om långa sångcykler med berättelser från de olika folkens myter och historia. Detta är sånger som härstammar från Drömtiden och som också är portar in i Drömtiden. Sångcykler kan innehålla så många som 300 enskilda sånger, som ska framföras i en bestämd ordning (”proper protocol”). Vanligtvis sjungs de nattetid. Sångaren börjar vid solnedgång och håller på till soluppgång.
Att bli lead singer tycks vara en livslång uppgift – det kan ta åratal att behärska alla sångerna. Men tar några yngre över denna viktiga kulturella uppgift? Goldings film skildrar bl a en sammankomst med lead singers från många olika folk som samlades sommaren 2009 för att dryfta problemen och dela med sig av sina respektive sånger och berättelser. Filmen i sin helhet visas runt om på reservaten. Den är väl värd att se även i kortversionen – detta är äkta vara, de intervjuade är människor med djup kunskap och stor erfarenhet och filmarens attityd kan sammanfattas i ett enda, men mycket viktigt ord: respekt.