Det var urfolken som var fredliga

Freds- och konfliktforskningens nestor Johan Galtung, 80, är fortfarande aktiv som en arbetsmyra. NRK Sápmi har gjort en läsvärd intervju med Galtung som spänner över ett brett fält – från samisk självständighet till könsrelationer och konfliktlösning i vardagen. Jag återger här några av Galtungs högintressanta tankar om urfolk, våld och konfliktlösning
Enligt Galtung var urfolkens nomadism (eller ska vi säga lättrörliga livssätt) grunden för deras icke-krigiska tillvaro.
– Urfolk var i stor grad nomadisk. Nomader flytter seg i sirkler, ikke linjært – det ville være en folkevandring. Dette er jo kjent fra reindrifta, hvor det dreier seg om klare kretsløp. Erfaringen stort sett er at urfolk ikke hadde kriger. De hadde feider, de hadde krangler, av og til brukte de vold, men det som vi forbinder med en krig kom senere. Krigen kom for det første med at man ble fastboende, og for det det andre med at det begynte å utkrystalisere seg en krigerkaste som hadde det som sin profesjon.
– Urfolk hadde gjensidige rettigheter og plikter. Når de drev med sine kretsløp som nomader var det klart at de støtte på hverandre, men de utviklet en tradisjon rundt håndteringen av dette… Av den kan grunn kan man si at urfolk utviklet tradisjoner som virket fredsskapende fordi de var konfliktløsende.
Galtung betonar att urfolken har utvecklat sina konfliktlösande metoder under tusentals år. Vår civilisation har bara ägnat ett par hundra år åt detta – efter Napoleonkrigen. Galtungs institut för fredsforskning har på basis av data från hela världen funnit att de fredligaste samhällena var de som var mest ”primitiva”, dvs nomadiska och icke-hierarkiska. I dessa samhällen förekom visserligen ibland så kallade krig, men det rörde sig om rituella slagsmål med andra grupper som oftast avbröts när någon enstaka individ skadades eller dödades. Det var först med bofasthet och egendom som krig kom att gälla ekonomisk och politisk vinning och då blev krigen också något mycket större och våldsammare.
-Men så kommer eiendomsrett og bindingen til et territorium, hvor man sier dette er bare mitt. Nomadisme tar mye plass, sprer seg over store områder. Enorme områder. Men den sprer seg tynt, og den sprer seg innenfor visse tider, og den legger ikke beslag på de stedene de er på som i dette er vårt, bare vårt, men den sier her må vi ha adgang i en viss periode for et visst formål, som beiting, eller på vei til kysten for at dyrene kan legge seg på svøm over til øyene. Det store arealet kompenseres ved veldig tynn eiendomsrett. Mens derimot de som har mindre naturressurser, mindre areal, har en veldig tykk og fet eiendomsrett som er absolutt. Så kan man spørre, kan det være en mellomformel her som er interessant? Også griper man fatt i det med felles eie, men du har retten til privat nytte hvis du gjør det bra, også må du ha monitoring, en viss overvåking av det. Innenfor dette ligger det mange muligheter til å løse konflikter.
Här pekar Galtung på några centrala begrepp som gjort urfolken fredliga och som vi bör lära av om vi vill en långsiktig framtid på Moder Jord: tunn egendomsrätt och gemensamt ägande.