![]() |
En plats för djupt lyssnande och tänkande |
Internet kan vara ett bra medium för att ta del av nyheter och information, finna viktig litteratur och hitta personer som förvaltar kunskap. För shamaner gäller dock att beröra internet sparsamt och med kvalitet. Shamanism kan inte läras eller läras ut via webben. Det är något i mediets själva struktur som förytligar, dränerar och rentav förgiftar det som läggs ut där. När det gäller Big Tech och deras ”tjänster” som ”sociala” medier, mejl-servrar, sökmotorer och portaler kan de betraktas som moderna former av svart magi med avsikt att binda upp användarna för att lägga beslag på deras pengar, tid, kontakter, tankar och aktiviteter.
Det gamla bondesamhällets magiska bjäror motsvaras idag av Big Techs smartphones,
surfplattor och laptops. Med AI tar allt detta ett kvalitativt språng – i
destruktiv riktning. Det gör det ännu viktigare att genomföra någon form av
digital detox och medvetet bringa ner sin tillvaro med och på webben till ett
minimum – med avsikt att bevara själslig balans och undvika att ens tänkande
ockuperas av Big Techs svartmagiska algoritmer. Här skissar jag några punkter
om varför en digital detox är nödvändig för shamaner och egentligen för alla
som strävar efter andlig fördjupning och som kreativt vill bidra till ett
leverne och ett samhälle i balans med Moder Jord.
Den som söker själslig balans, andlig fördjupning och kunskap för att bidra
till positiv samhällsförändring behöver tillägna sig flera metoder som alla
innehåller ordet ”djup”. Djup läsning, djuplyssnande, djup kontemplation,
djupseende, djuptänkande, djupa möten, djupa samtal. Allt detta är svårt eller
rentav omöjligt på webben. Syftet med Big Techs algoritmer är bl a att motverka
allt som har med djup och komplexitet att göra.
Läsning är en primär källa till kunskap för människor. Djup läsning bygger på
att man har en text framför sig som man kan stanna upp i, reflektera över, gå
bakåt i och långsamt smälta och infoga i sitt väsen. Främsta källan är ju böcker,
men även andra tryckta medier kan fylla samma funktion. På webben är läsning
något helt annat, i synnerhet på mobilernas små skärmar: ytlig, hetsig, snabb
och hela tiden störd av andra signaler från skärmen.
Djupt lyssnande är egentligen en föregångare till djup läsning och var i
begynnelsen ett lyssnande till den omgivande naturens alla ljud. Djur, växter,
vind, väder och vatten – alla gav ifrån sig ljud som var viktiga att snappa upp
och avkoda. Djup lyssning på Youtube eller Zoom? Glöm det. Den utövas bäst i verklig
samvaro med andra människor och i reell närvaro i naturen, som än så länge är
fylld av meningsfulla och meningsskapande ljud.
Djupt seende var i begynnelsen en viktig överlevnadsfaktor. Vidsyn, fjärrsyn, djupsyn
– livet kunde hänga på sådana förmågor. Vad ska vi kalla seendet via digitala
skärmar? Ytligt flimmer kanske passar.
Djupa möten och djupa samtal kan egentligen bara ske IRL, det tror jag att
läsaren kan intyga från egen erfarenhet. Det förutsätter små grupper, gott om
tid och långsamhet, något som helt går på tvärs mot de digitala mediernas accelererande
tempo.
Djup kontemplation är kanske den viktigaste av alla kunskapskällor vare sig man
kallar den meditation, bön, ceremoni, utesittning, vision quest eller något annat.
För min del formulerar jag denna metod idag som ”djup kontemplation i naturen”.
Ett sådant försjunkande i Moder Jord, i det icke-ordinära, i det kosmiska
medvetandet är helt oförenligt med digitala medier.
Djupt tänkande är det som kan födas fram ur dessa olika djup-metoder – ett
tänkande som går till roten av allt, som omfattar alltings djupaste väsen – och
det är ett tänkande som är helt nödvändigt att vi tillägnar oss i dagens värld.
Det ruggiga med digitala medier är inte bara att de stjäl vår tid utan att de också
utarmar vårt tänkande. Djupa tankar som formuleras på webben och i digitala
medier har en tendens att på ett märkligt sätt omvandlas till något annat än
man avsett. Och vi själva förändras då förstås samtidigt – till det sämre. På
1970-talet talades om repressiv tolerans
som maktens sätt att suga upp opposition och omvandla den till något harmlöst.
Guy Debords texter om skådespelssamhället innehåller visionär djupanalys av
dessa mekanismer, som idag har blivit ännu mycket effektivare med hjälp av
chipsrevolutionen.
De ”sociala” medierna (och mycket annat på webben) fångar in sina användare genom
att skamlöst manipulera medfödda mänskliga beteenden, t ex vår rädsla för att
hamna utanför den grupp vi är eller vill vara del av. Denna fear of missing out fyllde ursprungligen
en livsviktig funktion, men gynnar idag enbart techoligarkerna och deras hov. I
själva verket är det just genom att använda dessa medier som vi hamnar utanför
de verkligt viktiga skeendena och sammanhangen. För den som vill fördjupa sin
andlighet och sin aktiva medvaro i världen borde det vara enkelt: tillbringa så
lite tid som möjligt på webben och säg adjö till de ”sociala” medier som
kontrolleras av Big Tech.