World Peace and Prayer Day 21 juni 2025

 Sommarsolståndet inträffar den 21 juni och, som vanligt, samordnar jag min ceremoniella aktivitet denna dag med Arvol Looking Horse och World Peace and Prayer Day som i år arrangeras för 30:e gången – den här gången på Enoch Cree Nation i Alberta, Kanada. Det övergripande temat för dessa ceremonier är ”All Nations, All Faiths, One Prayer”. I sitt budskap till årets ceremoni skriver Arvol: ”The prophecies state that if we stand together in unity at our sacred sites of prayer, we can create a global energy shift of healing.”

Klockslaget för det astronomiska solståndet är 04:42. För egen del föredrar jag att hålla ceremonin vid solnedgången runt 22-tiden.
Detta är en inbjudan till att medverka i det energi- och medvetandeskifte som Arvol Looking Horse talar om. Förslagsvis med följande intention: ”Må mänskligheten sluta fred med Moder Jord och återställa världens skönhet!  Skogarna, bergen, vattnen och livets mångfald ska leva!” Det är en intention som kan manifesteras med runorna Wynja, Pertra, Eoh, Algiz, Feh. Självfallet kan man efter eget skön i denna ceremoni lägga till intentioner för att skydda specifika platser och områden, t ex när det gäller frågan om ny kärnkraft och uranbrytning som kommer att segla upp som en av de viktigaste när det gäller försvaret av Moder Jord. Den som vill se var mineralbolag fått undersökningstillstånd för uran (och andra så kallade strategiska metaller) kan hitta viktig information på Bergsstatens mineralkarta: https://www.sgu.se/bergsstaten/om-bergsstaten/kartvisaren-mineralrattigheter/
Mer info om World Peace and Prayer Day här: https://www.worldpeaceandprayer.com/2025

”Vårt heliga sätt att leva måste återkomma”

Indian Country Today har gjort en intervju med Arvol Looking Horse som rymmer många intressanta tankar – inte bara för dem som är intresserad av indiansk andlighet i allmänhet och Lakota-andlighet i synnerhet – utan för alla som vill få en inblick i det som vi brukar kalla traditionell andlighet. En viktig fråga som Arvol uppehåller sig vid är den om ansvar – ansvar gentemot den egna andliga traditionen och ansvar för Moder Jord – vilket är helt naturligt för honom i hans egenskap av beskyddare av lakotaindianiernas heliga pipa. Arvol är pipans beskyddare i 19:e generationen – ett uppdrag som hans farmor överlät på honom när han var bara tolv år gammal. Hela intervjun med Arvol kan läsas här. Jag återger de avslutande avsnitten som jag anser har stor relevans för oss – här och nu.

”Det är ett tungt ansvar att vara beskyddare av den heliga vita buffelkalvpipan, men samtidigt är det också ett ansvar för alla andra andliga ledare och andliga personer (medicine people) där ute att hjälpa och arbeta med mig, eftersom vi befinner oss i en väldigt stark position för att bringa förståelse och vidmakthålla betydelsen av att få tillbaka heligheten i vårt sätt att leva. Vi behöver arbeta tillsammans med alla ursprungliga folk i världen för att få till stånd ett erkännande av vikten av att skydda alla heliga platser på uppdrag av Moder Jord och våra framtida generationer.

Under de senaste hundra åren är de tvåbenta den enda art som håller på att förstöra vår Moder Jord och alla hennes invånare. Den kunskap som har överförts till oss är nyckeln till att förändra denna dysfunktionella väg som vi nu befinner oss på, för att hålla vår ho-c’o-ka (vårt andliga centrum) starkt. Jag skulle vilja se vårt heliga sätt att leva återkomma, tillsammans med alla andra ursprungliga folks heliga knyten och ceremonier, så att framtiden för de generationer som ska komma har en chans att uppleva skönheten i det som Moder Jord erbjuder. Måtte vi leva i fred och harmoni!

AHO, Mitakuye Oyasin!
För alla våra relationer!”

Insikten om den stora vikten av att skydda Moder Jords heliga platser är också det övergripanden temat i min och Jonas Ungers bok Heligt landskap: Platser för kraft och kunskap (norrshaman 2015). För oss känns det som en stor ynnest att på ett litet hörn kunna delta i samma projekt som Arvol Looking Horse.

Heligt landskap går att beställa via Adlibris, Bokus, Bokbörsen eller direkt från norrshaman.

World Peace & Prayer Day 2015

I år hålls ceremonin World Peace and Prayer Day för 20:e gången. Denna gång i södra Oregon, närmare bestämt på Howard Prairie Lake Resort i Ashland. Avsikten med ceremonin är att hedra Moder Jords heliga platser och föra samman människor från olika nationer, kulturer och religioner i en gemensam manifestation för fred på och med Moder Jord.

Initiativtagaren är Arvol Looking Horse, beskyddare i den 19:e generationen av lakotas heliga pipa som är en gåva från Drömtiden och Den vita buffelkalvkvinnan. I sedvanlig ordning leder Arvol ceremonin vid sommarsolståndet den 21 juni, men arrangemanget i Oregon pågår under tre dagar, 18-21 juni, och många fler traditionella andliga personer medverkar.

På arrangörernas långa lista över medverkande finns t ex två av medlemmarna i International Council of 13 Indigenous Grandmothers som är bekanta för mina läsare – Agnes Baker Pilgrim och Florademayo. Bland övriga medverkande kan nämnas Eddie Benton Banai (Ojibwe), Paula Horne (Dakota), Rabbi David Haslow, The World Peace and Prayer Day Runners och fem maori-representanter från Nya Zeeland.

Vi som inte är på plats i Oregon kan koordinera våra egna solståndsceremonier med World Peace and Prayer Day. Det är inte så komplicerat – baka helt enkelt in mottot från Arvol Looking Horse i din egen ceremoni, som en del av din tacksägelse och hyllning till solen, ljuset, årsvarvet och alla livgivande energier. Ars ok fridr!

På WPPD:s hemsida finns utförlig information om ceremonin och de deltagande. Där finns också möjlighet att anmäla din egen ceremoni som del av WPPD.

Arvol Looking Horse ser denna ceremoni som ett initiativ till att återvända till våra andliga rötter och ett sätt att leva med respekt och ödmjukhet gentemot Moder Jord och alla hennes arter och väsen, synliga såväl som osynliga. Ett initiativ som han vill sprida i de fyra riktningarna:

”På en internationell nivå har vi satt materialismen före bevarandet när det gäller Jordens begränsade resurser och med detta har vi glömt att Jorden inte är en resurs att använda utan snarare källan till livet självt.”

“Mitakuye Oyasin!
All our relations!
In the Great Circle of Life,
Where there is no beginning
And no ending!
All nations, all faiths, one prayer”

 

World Peace and Prayer Day – Att hedra de heliga platserna

För 19:e året i rad anordnas World Peace and Prayer Day i samband med sommarsolståndet den 21 juni. I år hålls huvudceremonin i Bowdoin Park, Wappingers Falls i Hudsonflodens dalgång en bit norr om New York. Alla som vill bidra till att vörda och skydda heliga platser och balansera Moder Jord uppmanas att denna dag världen över hålla egna ceremonier.

Initiativtagaren till World Peace and Prayer Day är Arvol Looking Horse som är beskyddare i 19:e generationen av lakota-indianernas heliga pipa – den som de ursprungligen fick tillsammans med sju heliga riter av Den vita buffelkalvkvinnan. Arvols vision är att denna ceremoni till skydd för heliga platser ska förena människor över alla gränser när det gäller ras, ålder, genus och trosriktning för det högre syftet: Moder Jords välmåga. Arvols paroll är ”enighet genom bön” och han ser denna ceremoni som en del i försöken att åstadkomma ett energiskifte för det som han kallar ”ett stort läkande” (a great healing). ”Vi har kommit till en korsväg i vår evolution på den här planeten när det är nödvändigt att trots våra skillnader förena våra sinnen och hjärtan för allas välbefinnande.”

Den 19 juni tänds den heliga elden när flera processioner, till fots och till häst, beräknas komma fram till Bowdoin Park. Arvol Looking Horse kommer att placera en fredspåle i parken och den 21 juni när solen står som högst leder han den ceremoniella bönen för Moder Jord och hennes heliga platser. Att försvara och bevara de heliga platserna har blivit en allt viktigare aspekt av World Peace and Prayer Day i synnerhet eftersom dessa platser där Jorden vibrerar av förstärkt energi också ofta innehåller sådana naturresurser som industricivilisationen är intresserad av att exploatera. Försvaret av heliga platser och arbetet med att återställa balansen på dem har stor betydelse inte bara lokalt och regionalt utan även globalt, för hela Moder Jord. Den 22 juni kommer Arvol att besöka en del av områdets heliga platser och där genomföra renande ceremonier.

Årets upplaga av ceremonin kombineras med föreläsningar och olika artistframträdanden. Mer om programmet och World Peace and Prayer day här. 

För mig personligen känns World Peace and Prayer Day viktigare för varje år som går. Tecknen blir, som Arvol påpekar, allt fler på den djupa kris som industricivilisationens rovdrift på Moder Jord har framkallat. I samband med sommarsolståndet (solen står som högst omkring kl 13 den 21 juni) kan vi alla bidra till det energiskifte som Arvol Looking Horse efterlyser med en ceremoni, liten eller stor, ensam eller tillsammans med andra, på en egen eller allmän helig plats. Var och en kan utforma sin ceremoni efter eget huvud så länge den håller sig inom ramarna för evenemanget, nämligen ”att hela och bevara jordens underverk och att medskapa fred i vår tid på heliga platser världen över”.

Lågmäldhetens motstånd

Gil Scott-Herons klassiska text The Revolution Will Not Be Televised från 1970 har inte bara bäring på svarta amerikaners sociala och politiska situation då. Dess essens gäller alla förtryckta grupper – människor, djur, växter och egentligen hela Moder Jord. Även idag, om man bortser från textens tidsbundna vändningar. Men varför kommer revolutionen inte att sändas i tv, eller i mobilens live-app? Scott-Heron ger själv svaret i sista diktraden: The Revolution Will Be Live.

Denna sista rad fångar på ett kongenialt sätt dynamiken i det stora kosmiska kretsloppets dans. Det som äger rum äger rum och denna process kan inte avbildas eller beskrivas på annat sätt än genom sin egen process. Att söka avbilda en revolutionär process är ett sätt att försöka frysa ett ögonblick, men därmed töms det på sitt innehåll och förtingligas, för att använda ett begrepp från den tidige Karl Marx. Av en process gör man ett ting, en vara, som kan gå in i den kapitalistiska mervärdesprocessen för att valorisera kapitalet, alltså öka dess värde. Det gäller t ex det som kallas politik i dagens västerländska samhälle. Den har förvandlats till en sorts teater där politikens innehåll skilts från dess form, dess utövare och de som drabbas av den.

De processer i dagens värld som är verkligt revolutionära i den bemärkelsen att de transformerar grunderna för det bestående kan inte pressas in i politikens alienerande form. De handlar inte om att gripa makten med hjälp av vapen eller krossa det ena eller det andra och kan inte heller förstås med hjälp av politikens begreppsapparat – i alla fall inte den västerländska varianten. Kort sagt; sant revolutionära processer seglar under politikens radar, under maktens radar och därmed också under de stora mediernas radar. Därigenom är de för det mesta osynliga för makten hur mycket makten än försöker avlyssna rymd och cyberrymd, för sannolikheten är stor att makten avlyssnar ”fel” saker.

Revolutionära processer verkar i det fördolda – fördolt för makten men också i det fördolda enligt traditionell definition. Det är processer som samspelar med det andliga, det osynliga, den icke-ordinära verkligheten. Det var därför som en traditionell lakota som Mathew King kunde säga att bönen och den heliga pipan är mäktigare än atombomben. De är ju medel som mobiliserar och ingriper i det som King kallade The great reality och som alltså är större än det vi vanligen ser och hör och lever i.

Jag vill kalla denna hållning för lågmäldhetens motstånd. Det gör inte mycket väsen av sig i de vanliga västerländska kanalerna men verkar inte desto mindre på djupet och på lång sikt. När man väl lärt sig känna igen detta lågmäldhetens motstånd ser man uttryck för det överallt. Det är för närvarande många impulser världen över som ingår i detta lågmäldhetens motstånd. Två av dem har jag skrivit ganska mycket om på denna blogg; The International Council of 13 Indigenous Grandmothers som just hållit sitt rådsmöte i Stockholm och Arvol Looking Horses World Peace and Prayer Day; men utöver dem finns en mångfald av rörelser och grupper som verkar för en omställning av industricivilisationen, för naturens rättigheter, för aktivering och skydd av heliga platser, för rovdjurens existensberättigande, för biologisk mångfald, mot gruvbrytning och provborrningar på en rad platser, mot exploatering och föroreningar av vatten som Vättern etc etc.

Många av dessa processer och rörelser gör inte särskilt mycket väsen av sig – det ligger också i lågmäldhetsbegreppet. Tomma tunnor bullrar ju mest. Men ibland måste också denna lågmäldhet försöka stoppa exploateringar och andra dumheter på ett mer handfast, och kanske, högljutt sätt. Ett sådant exempel är Ojnareskogen på Gotland som hade varit nedhuggen idag om det inte hade varit för det intensiva och fredliga (!) motstånd som aktivisterna bjöd på plats. Ett liknande motstånd pågår just nu i Kallak utanför Jokkmokk mot provbrytning för planerad gruvdrift.

Rådsmötet med Grandmothers kom till Sverige på initiativ av Laila Spik men hon deltog inte själv sedan mötet flyttats från Gällivare där det skulle ha hållits enligt den ursprungliga planen. För Laila var det ytterst viktigt att hålla mötet just i Sápmi bl a som ett sätt att manifestera och stärka den samiska kulturen och motståndet mot de många exploateringsplaner som hotar det lappländska landskapet. I sin hälsning till mötet poängterade Laila att det viktiga är vad som händer efter mötet och där har hon ju fullkomligt rätt. Den goa hallelujah-stämningen bland de hundratals människor som deltog i mormödrarnas ceremonier och rådsförhandlingar är inte så mycket värd om den inte kan transformeras till en praktisk rörelse för att omsätta omtanken om Moder Jord och de kommande sju generationerna i konkreta handlingar. Dessa må vara lågmälda men för att göra skillnad måste de vara på riktigt, och äga rum.
En ny websajt som är fokuserad på att samla och bevara den visdom som förkroppsligas av Elders som Arvol Looking Horse är The Wisdomkeepers Project som startats av författaren Harvey Arden vars böcker jag tidigare recenserat på denna blogg. Sajten beskriver sig själv som en plats där visdom och goda hjärtan möts. Detta är inget litet projekt.

Dags igen för World Peace and Prayer Day

För 18:e året i rad anordnas World Peace and Prayer Day i samband med sommarsolståndet den 21 juni. I år hålls huvudceremonin i Santa Ynez i Kalifornien, USA. Alla som vill bidra till att skydda heliga platser och balansera Moder Jord uppmanas att denna dag världen över hålla egna ceremonier.

Initiativtagaren till World Peace and Prayer Day är Arvol Looking Horse som är beskyddare i 19:e generationen av lakota-indianernas heliga pipa – den som de ursprungligen fick tillsammans med sju heliga riter av Den vita buffelkalvkvinnan. Arvols vision är att denna ceremoni till skydd för heliga platser ska förena människor över alla gränser när det gäller ras, ålder, genus och trosriktning för det högre syftet: Moder Jords välmåga. Arvols paroll är ”enighet genom bön” och han ser denna ceremoni som en del i försöken att åstadkomma ett energiskifte för det som han kallar ”ett stort läkande” (a great healing).

Huvudceremonin hålls i år på Live Oak Campground i Santa Ynez i samarbete med Chumash-indianerna i Santa Ynez och Ojai Valley. Den 20 juni tänds den heliga elden som ska hållas igång i fyra dygn. Kl 14 lokal tid den 21 juni när solen står som högst leder Arvol den ceremoniella bönen för Moder Jord och hennes heliga platser. I inbjudan till årets World Peace and Prayer Day påpekas att det blir allt viktigare att försvara och bevara de heliga platserna: ”Dessa platser för andakt (worship) vars avsikt är att förena människor i fred blir alltför lätt källa till maktkamp, girighet och övergrepp på naturen.” Orsaken är att ”platser där Jorden vibrerar av förstärkt energi” också ofta innehåller sådana naturresurser som industricivilisationen är intresserad av att exploatera. 

Arvol Looking Horse

Försvaret av heliga platser och arbetet med att återställa balansen på dem har stor betydelse inte bara lokalt och regionalt utan även globalt, för hela Moder Jord. Som ett led i det arbetet ska Arvol Looking Horse den 23 juni besöka flera av områdets heliga platser och där genomföra ceremonier för att rena dem.

För mig personligen känns World Peace and Prayer Day viktigare för varje år som går. Tecknen blir, som Arvol påpekar, allt fler på den djupa kris som industricivilisationens rovdrift på Moder Jord har framkallat. Behovet av skydd och läkning för heliga platser har väl aldrig varit större? I samband med sommarsolståndet (solen står som högst omkring kl 13 den 21 juni) kan vi alla bidra till det energiskifte som Arvol Looking Horse efterlyser med en ceremoni, liten eller stor, ensam eller tillsammans med andra, på en egen eller allmän helig plats. Var och en kan utforma sin ceremoni efter eget huvud så länge den håller sig inom ramarna för evenemanget, nämligen ”att hela och bevara jordens underverk och att medskapa fred i vår tid på heliga platser världen över”.

För egen del utformar jag min ceremoni som en tacksägelse till Moder Jord; förberedelserna är i full gång; World Peace and Prayer Day är topprioriterat!

Lakota köper in del av Black Hills

Tre lakotagrupper - Crow Creek Sioux Tribe, Rosebud Sioux Tribe och Shakopee Mdewakanton Sioux Community – har för nio miljoner dollar köpt in området Pe’Sla i Black Hills i South Dakota. Avsikten är att för framtida generationer skydda denna heliga plats som spelat och spelat en så viktig roll för lakotas andliga och kulturella liv.

Bland lakotas har försöken att samla in pengar till markköpet varit livligt diskuterat. Orsaken är att hela Black Hills redan är lakotaområde – stadfäst i fördrag mellan lakota och USA:s federala regering 1851 och 1868. Dessa fördrag upphävdes ensidigt av USA när guld påträffades i Black Hills och den federala regeringen ville öppna området för ekonomisk exploatering. Att samla in pengar för att köpa in ett område som enligt alla tänkbara rättsliga principer redan tillhör lakota kan inte vara rätt, anser många lakota. Det är ju ett sätt att faktiskt godkänna att USA brutit mot de gamla fördragen. Mot denna åsikt har många andra sagt att vi nu befinner oss i ett läge där huvuduppgiften är att skydda och bevara Black Hills som ett andligt kraftcentrum och då är detta markköp ett viktigt steg.

Nu är alltså köpet i hamn och hövdingar från de tre grupper som genomfört köpet säger i ett gemensamt uttalande;

- Idag är vi tacksamma över att tillsammans kunna stå inför Skaparen för att hjälpa vårt folk att bli helat genom att återta en av våra heligaste platser.
- Vi väntade inte på att USA skulle behandla oss rättvist vad gäller våra rättigheter till Black Hills. Vi handlade nu och utövade vår inneboende suveräna makt för att skydda denna högst heliga plats. Vi måste vidmakthålla vårt sätt att leva för framtida generationer.

På sajten LastRealIndians skriver Chase IronEyes att det otänkbara nu har inträffat;

- Det här en berättelse som överskrider ras, rum och linjär tid. Ceremonier har genomförts på Pe’Sla i tusentals år. De ceremonier som har genomförts vid Pe’Sla är för mänsklighetens överlevnad och förnyelsen av livets gåvor.

Vid Pe’Sla gjorde den kände andlige ledaren Black Elk sin vision quest och Arvol Looking Horse, beskyddare i 19:e generationen av Buffelkvinnans heliga pipa, har betonat Black Hills betydelse i vår tid när världen står inför omskakande förändringar;

- Vi människor sänder ut helig energi, vi har kraft, men vi använder den inte på det sätt som dessa tider kräver; våra profetior säger oss att vi ska återvända till Black Hills.

Chase IronEyes skriver i samma anda;

- Vi är villiga att försvara landet eftersom landet älskar oss. Vi vet att den här prestationen (köpet av Pe’Sla) är historisk; vi vet att detta bara är början. Vi måste leva genom att be, genom att behandla varandra med respekt, genom att rena våra sinnen och våra kroppar, genom att lära oss själva och våra barn våra språk, genom att erbjuda mat och vatten, och slutligen genom att delta i våra ceremonier i och utanför Black Hills.
- Det här landet älskar oss och vi får aldrig glömma vårt ansvar för Moder Jord och inte heller våra andliga instruktioner om hur vi ska leva på den här jorden, i den här tiden. Alla som är på den här kontinenten och runt om i världen måste respektera karaktären hos våra heliga platser – det är mänsklighetens sanna kännetecken.

Klokt talat. Att skydda, bevara och hålla de heliga platserna aktiva är en uppgift inte bara för lakotas utan lika mycket för oss andra i våra egna landskap.

World Peace and Prayer Day 2012

För 17:e året i rad anordnas World Peace and Prayer Day i samband med sommarsolståndet den 21 juni. I år hålls huvudceremonin i Grand Teton National Park i Wyoming, USA. Alla som vill bidra till att skydda heliga platser och läka Moder Jord uppmanas att denna dag världen över hålla egna ceremonier.

Initiativtagaren till denna storslagna ceremoni är Arvol Looking Horse som är beskyddare i 19:e generationen av lakota-indianernas heliga pipa – den som de ursprungligen fick tillsammans med sju heliga riter av Den vita buffelkvinnan. Inför årets ceremoni har Arvol gjort ett uttalande som i sin helhet kan läsas här.

I sedvanlig ordning uppmanar Arvol alla att med ett ärligt och öppet hjärta samlas på sina heliga platser för att åstadkomma ett energiskifte för vad han kallar ”ett stort läkande” (a great healing). Han ser tydliga budskap till oss människor från djurriket, framför allt genom att allt fler heliga vita djur föds, om att vi måste axla vårt ansvar för att skydda Jordens helighet.

Årets huvudceremoni hålls intill det mäktiga bergsmassivet Grand Teton för att speciellt markera stödet för buffel-nationen. USA:s största vildlevande buffelstam finns i den angränsande nationalparken Yellowstone. Arvol Looking Horse kommer att genomföra en tre dagar lång resa längs Spirit Highway Route till Grand Teton National Park. De heliga platser som besöks på vägen är Gray Horn Butte (som också går under namnet Devil’s Tower) där en fredsstång ska resas, den uråldriga stensättningen Big Horn Medicine Wheel och Yellowstone National Park. Den 18 juni anländer Arvol och hans sällskap till Grand Teton där han ska inleda programmet med en eldceremoni i gryningen. Arvol själv reser sedan till Brasilien där han ska delta i kringaktiviteter i samband med FN:s stora miljökonferens i Rio om hållbar utveckling. Just den 21 juni blir det en ceremoni också där - tillsammans med representanter för Brasiliens urfolk.

World Peace and Prayer Day känns viktigare för varje år som går. Tecknen blir, som Arvol påpekar, allt fler på den djupa kris som industricivilisationens rovdrift på Moder Jord har framkallat. Behovet av skydd och läkning för heliga platser har väl aldrig varit större? I samband med sommarsolståndet kan vi alla bidra till det energiskifte som Arvol Looking Horse efterlyser med en ceremoni, liten eller stor, ensam eller tillsammans med andra. Var och en kan utforma sin ceremoni efter eget huvud så länge den håller sig inom ramarna för evenemanget, nämligen ”att hela och bevara jordens underverk och att medskapa fred i vår tid på heliga platser världen över” (to heal and preserve the wonderment of the earth and co-create peace in our time at sacred sites worldwide).   

För egen del utformar jag min ceremoni som en tacksägelse till Moder Jord enligt det ceremoniella protokoll som utvecklats inom irokes-förbundet och som jag tidigare skrivit om här.

Mer information om World Peace and Prayer Day (program, historik, uppförandekod m m) finns här. Dit kan man också skicka information om sin egen ceremoni. Jag kommer att ägna tiden fram till den 21 juni åt ceremoniella förberedelser och därför blir det inga nya bloggtexter dessförinnan. World Peace and Prayer Day är topprioriterat!

Vi måste alla tänka på den sjunde generationen

”Våra instruktioner från Wakan Tankan säger oss att vi ska verka för global healing, att lära ut fred och harmoni till Moder Jords många nationer och att inleda både ett stort helande (a Great Healing) och en stor förlåtelse.” Orden är uttalade av Arvol Looking Horse, Sun-kan Wan-kan Wi-c’as’ta, i den lilla skriften White Buffalo Teachings (HYT Publishing 2005). Den baserar sig på samtal med Arvol och har ställts samman av Harvey Arden och Paula Horn (lakota).
Harvey Arden är känd för läsarna av min blogg; han är medförfattare till de fantastiska böckerna Wisdomkeepers och Travels in a Stone Canoe som jag tidigare recenserat här och här. HYT Publishing är det förlag som Arden är med och driver. Arvol Looking Horse är också känd för mina läsare som beskyddaren i den 19:e generationen av den heliga pipa som lakota, dakota och nakota ursprungligen fick av vita buffelkvinnan. Han är också initiativtagare till den ceremoni som sedan 1996 hålls vid sommarsolståndet under namnet World Peace and Prayer Day. White Buffalo Teachings handlar till stor del om bakgrunden till, avsikten med och utförandet av denna ceremoni.
Utgångspunkten för Arvol är de ursprungliga instruktionerna om den sjunde generationen som han sammanfattar på följande sätt; ”Enligt vår väg måste en ledare vara ödmjuk och tänka på den sjunde generationen. Varje generation måste ta i beaktande välgången för den sjunde generation som ska komma. När vi vänder oss till de fyra kardinalriktningarna kan vi höra våra förfäder i vinden som uppmuntrar oss att fatta beslut med tanke på de generationer som ska komma. Kom ihåg att för sju generationer sedan bad våra far- och morföräldrar om välbefinnande för oss trots att vi ännu inte var födda. Om de hade glömt dem som ännu inte var födda, om de hade glömt oss, då hade vi inte varit här idag.” ”Vi alla måste fatta rätt beslut på den sjunde generationens vägnar. Men vi har ont om tid.”
Arvol betonar att vi alla har ansvar för att motverka de krafter som nu föröder och exploaterar sönder Moder Jord. ”Moder Jord är inte en resurs (resource), utan själva källan (source) till livet självt.” Allt är ömsesidigt sammankopplat och beroende; vi är alla ett; och därför kommer det som drabbar Moder Jord och andra arter att drabba också oss människor. I det perspektivet kan världsomspännande ceremonier den 21 juni spela en viktig roll;
”Våra förfäders profetior lär oss att hedrande av sommarsolståndet på de heliga platserna kommer att vara nyckeln till att läka den förstörelse som vi har släppt lös på vår lidande Moder Jord.” Orsaken är bl a att just vid sommarsolståndet flödar den andliga energin ”genom en öppen dörr från Skaparen.” Om många människor världen över kommer samman i en gemensam ceremoni för fred och harmoni kan det leda till ”ett energiskifte, som kan hela Moder Jord och åstadkomma ett universellt medvetande som strävar mot att uppnå fred.”
Arvol berättar också andra intressanta saker i White Buffalo Teachings, t ex märkliga upplevelser under en resa till Irak för att försöka förhindra det första Irak-kriget under George Bush d.ä. där Muhammed Ali figurerar som en hjälpare i nöden! Läsaren får också lära sig en del om de sju heliga riter som lakota en gång fick av Vita buffelkvinnan och varför det är viktigt att bevara och skydda dessa ceremonier. Mest intressant är kanske Arvols berättelse om hur han vid tolv års ålder fick ikläda sig rollen som beskyddare av den ursprungliga heliga pipan – ”pipornas pipa”. Det var hans farmor som överlämnade pipan tillsammans med en rad förhållningsregler och ceremoniella regler (”proper protocol”). Arvol får t ex aldrig bära vapen, han får inte ha blod på sina händer och han får inte använda oanständigt språk. Och så de två kanske allra viktigaste förhållningsreglerna; att bönerna bara får handla om hälsa, skydd, vägledning och visdom, ingenting annat; och att en healing-ceremoni alltid måste följas av en tacksägelse-ceremoni.
Dessa råd kan vi alla ta till oss. Det finns anledning att återkomma till Arvol Looking Horse – inte minst inför den 21 juni och World Peace and Prayer Day.

De sex heliga riterna

Traditionella lakota-, dakota- och nakota-indianer brukar tala om de sju heliga riter som de fick i Drömtiden av Vita buffelkvinnan – riter som genomsyrade det gamla vardagslivet. De riter som är mest kända i omvärlden är de som av den vite mannen kallats visionssökning, svetthydda och soldans. En mycket traditionell andlig mans (Black Elk) berättelse om riterna upptecknades 1947 av den amerikanske religionsvetaren Joseph Epes Brown och finns även utgiven i svensk översättning under titeln Den heliga pipan: Svarta Hjortens berättelse om Oglala Siouxindianernas sju riter (Författarförlaget 1978).
Ett föremål som Vita buffelkvinnan lämnade efter sig var den allra första heliga pipan, canupa, som är tänkt att fungera som en sorts sammanhållare eller ryggrad i alla riter och ceremonier. Denna pipa förvaltas nu i nittonde generationen av Arvol Looking Horse som jag skrivit en hel del om tidigare och som man kan höra tala om de sju heliga riterna och deras betydelse på en färsk ljudupptagning, som gjordes i slutet av juli vid 16th Indigenous Environmental Network's Protecting Mother Earth Conference. Ljudupptagningen och ett referat finns på Brenda Norrells blogg Arvol säger bl a att Moder Jord är sjuk nu men att folket med hjälp av den heliga pipan ska kunna hitta tillbaka till ett andligt sätt att leva och ta sig igenom dagens svårigheter.
Att det för lakota handlar om sju heliga riter är ingen tillfällighet. Sju är ett heligt tal i många traditioner och genomsyrar mycket av den esoteriska andligheten. Det talas t ex om de sju riktningarna som allt måste balanseras mot – förutom de fyra kardinalriktningarna öster, söder, väster och norr också zenit (upp), nadir (ned) och centrum/mitten. Jag har ganska länge kontemplerat frågan huruvida den nordiska shamanska traditionen innehåller någon liknande systematik av heliga riter och nu kan jag lägga fram en preliminär rapport. Jag har inte hittat sju heliga riter, men väl sex. Och sex är också ett heligt tal. I samisk traditionell livssyn talar man om sex riktningar och i den nordiska runmagin står sex för gifu, gåvorunan, harmonirunan. De sex heliga riterna stammar från Drömtiden, arla i urtid, de har överbringats av olika heliga varelser, men primärt av de kvinnliga väsen som går under beteckningen nornor – kanske vår motsvarighet till Vita buffelkvinnan? Till skillnad från lakota så har vi ingen levande muntlig tradition om de heliga riterna utan man får söka fragment av hur det har gått till och vilka riter det rör sig om bl a i Eddans sånger. De riter det handlar om är runmagi, utesittning, blot/ceremoni, galder, sejd och kontemplation/ordskifte/visdomsövning.
Runmagi. De sex riternas moder på liknande sätt som Drömtiden är moder till den ordinära verkligheten och Ginnungagap moder till hela världen. Redan i Eddans första sång Valans spådom gör runorna entré i beskrivningen av de tre nornorna Urd, Verdande och Skuld: ”de skuro i trä … de lagar stifta, de liv kora, de tälja ödena för åldrarnes barn”. Nornorna väver den väv, Urds väv, som håller samman allt i hela kosmos och som innehåller allt i hela kosmos, allt som hänt, händer och kommer att hända och i denna väv skär de i trä, dvs ristar runor.
Utesittning. En nordisk motsvarighet till lakotas ”vision quest” som också den finns omnämnd redan i Valans spådom i formuleringen om valan: ”Ensam satt hon ute, då den åldrige kom”. Den som kom för att fråga valan var Oden och han kom eftersom valan/völvan minns allt från åldrarnes morgon och kan se ”vitt och vida genom världens åldrar”. Det handlar om insikter som man kan få genom att sitta ute, direkt på Moder Jord, för att avkoda hennes budskap och kraft. En variant av utesittning är att meditativt röra sig genom landskapet på en landskapsgång (walkabout).
Blot/ceremoni. Ceremonin är ett samtal med det osynliga, med den icke-ordinära verkligheten och inget underdånigt offrande av någon sorts beskyddaravgift. Att denna ceremoni också stammar från Drömtidens gestalter framgår av Valans spådom där det berättas att ”asarna möttes på Idavallen, timrade höga harg och hov”, dvs ceremoniplatser eller altare om man vill översätta till nusvenska. I Haves ord frågar Oden sedan han tagit upp runorna från Moder Jord: ”vet du hur du bedja skall, vet du hur du blota skall” och lite senare: ”Bättre är att icke bedja, än för mycket blota, gåva ser jämt efter gengåva”. I detta fångar Oden den ömsesidighet som enligt traditionell livssyn präglar all existens. För att få måste man ge, och den som ger den får. Allt hänger samman med allt annat i den dynamiska kosmiska väven.
Galder. Att jojka eller sjunga magiska sånger dels för att stämma sig själv i harmoni och balans med Moder Jord, dels för att åstadkomma förändringar i den kosmiska väven är något som utövas i alla shamanska traditioner. Den sångart som går under namnet galder har med verbet gala att göra, som göken och tuppen galer, och det visar att galdern är en del av en mycket gammal livssyn och tradition, där människa och djur anses kunna tala med och lära av varandra. I Haves ord skildras hur Oden förutom insikt i runornas väsen också får 18 kraftsånger av sin morbror, en jätte. Dessa ”fimbulsånger” som kan ge ”lycka om du lär dem” är helt enkelt en serie galdrar.
Sejd, är ursprungligen beteckningen för den shamanska trancen och själsresan och den därmed förbundna magin, men har senare kommit att beteckna hela shamanpraktiken. Den mest kända beskrivningen av en sejdsession finns i Erik Rödes saga och beskriver händelser i den nordiska kolonin på Grönland strax efter år 1 000. I Valans spådom nämns också sejd i beskrivningen av den ”onda valan” Heid, ”som ofärd trollade; sejda hon kunde, sejda döden, alltid älskad av onda kvinnor”. Man anar ett manligt perspektiv bakom denna formulering. Sejden, som ansågs förbunden med den ”största makt” blev småningom alltmer förknippad med kvinnlig magi.
Kontemplation/ordskifte/visdomsövning. Visdom definierades i den traditionella livssynen som insikt i det fördolda. En aspekt av detta är att namnge och därmed förklara allting i alla världar. Orden, språket är i sig heligt och är en funktion av den anda, önd, som de heliga varelserna i Drömtiden blåste in i de första människorna. I Eddasången Vaftrudners ordskifte utmanar Oden den allvise jätten Vaftrudner på en duell i urtidskunskap (”fresta ordgåvan”, ”fresta mannavett”) och i Allvismål är det Tor som utmanar dvärgen Allvis på en visdomsduell för att slippa gifta bort sin dotter till dvärgen. Kontemplation är ett sätt att djupt begrunda sina andliga upplevelser och med sitt tänkande försöka lära känna alla företeelser inifrån.
Jag har i denna översikt över riterna använt mig av Eddan för att visa på deras uråldriga och heliga ursprung. Däremot ger Eddan inga anvisningar om hur riterna bör utövas. Här gäller för var och en att kreativt anpassa de urgamla riterna till dagens värld. Världen är en pågående dynamisk ömsesidighet och riterna måste därmed anpassas till det kosmiska kretsloppets föränderliga spiraldans. Det är en dröm som drömmer oss. Det är livet som lever oss. Det är önd som andas oss. Allt är ett och hänger samman.
(En längre version av denna artikel finns på norrshaman).

World Peace and Prayer Day 2011

Vid sommarsolståndet den 21 juni är det sextonde året i rad som World Peace and Prayer Day, WPPD, arrangeras. Initiativet till denna ceremoni kommer från Arvol Looking Horse, beskyddare i 19:e generationen av den heliga pipan som lakota, dakota och nakota i urtiden fick av den vita buffelkvinnan.
Det var sedan en vit buffelkalv hade fötts i Wisconsin 1994 som Arvol fick en vision om hur denna ceremoni ska genomföras för att hedra och läka Moder Jord. Tanken är att man genom att hedra heliga platser världen över ska bidra till ett energiskifte för att läka Moder Jord (”a great healing”). Den första freds- och bönedagen hölls 1996 vid He Hota Paha, det heliga berg i Wyoming som på den vite mannens kartor kallas Devil’s Tower. Därefter har Arvol genomfört ceremonin bl a i Paha Sapa (Black Hills) i South Dakota, i Pipestone i Minnesota, i Costa Rica, Irland, Sydafrika, Australien, Japan, Alaska, Mexiko och Nya Zeeland.
I år hålls ceremonin i Bdote i Minnesota. Det är den plats där floderna Minnesota och Mississippi flyter samman och där tvillingstäderna Minneapolis och Saint Paul nu ligger. Bdote har alltid varit en helig plats för dakotas, för dem är detta universums heliga centrum. Bdote, som på moderna kartor kallas Mendota har under århundraden fungerat som en ceremoniell samlingsplats för dakotas och där har också viktiga förhandlingar hållits, såväl med andra ursprungsamerikaner som med den vita kolonialmakten.
Också denna gång är Arvol Looking Horse en av huvudtalarna den 21 juni. Bland övriga talare finns representanter för maoris från Nya Zeeland och aboriginer från Australien. Ett kort budskap från Arvol inför årets ceremoni finns på WPPD:s hemsida.
“Det finns en Skapare och en Moder Jord som vi alla delar. Vi har rest över hela världen en gång om året för att be med andra trossamfund och urfolk på deras heliga platser. Vi har rest till FN för att tala om miljön och profetior. Som ursprungsnationer har vi åtagit oss att behålla vårt heliga sätt att leva. Vi ber alla trosriktningar att förena sig med oss i en stor healing den 21 juni i en helig livscirkel där det inte finns något slut och ingen början.
Mitakuye Oyasin (Alla mina relationer) – Chief Arvol Looking Horse.”
Temat för årets World Peace and Prayer Day är vatten, eld och tystnad och huvudceremonin avslutas med en bön i de fyra kardinalriktningarna. Och även vi som inte är närvarande i Bdote kan delta i denna globala ceremoni genom att hedra Moder Jord på hemmaplan i samband med sommarsolståndet, ensamma eller tillsammans med andra och helst på en helig plats. Ramarna för en sådan ceremoni är vida, men som det står på affischen: ta med en gåva för att hedra Moder Jord. Det viktiga är att ceremonin genomförs i ett ärligt syfte och med ett öppet hjärta – för Moder Jord och alla varelser som vi delar denna planet med, för balans och harmoni med jord, eld, vatten, luft och med det osynliga, för att det stora kosmiska kretsloppet ska fortsätta sin dans. Eftersom tystnad är ett av årets teman kan ceremonin mycket väl genomföras i tystnad.
Väl mött inne i landskapet den 21 juni.

Hela gurusystemet är sjukt

På sanskrit betyder guru den "ärevördige, ”tung”, ”aktad", ”den som skingrar mörkret” och det är ju ungefär samma innebörd som i engelskans ”elder” som i många ursprungsamerikanska traditioner används om visa män och kvinnor. Den gamla nordiska motsvarigheten till guru är närmast visman, viskvinna, klok – termer som användes om personer som vi idag kanske sätter beteckningen shaman på. Språkligt har innebörden av guru förskjutits så att en modern etymologisk ordbok beskriver den som ”karismatisk ledargestalt” och som jag hellre skulle kalla sektledare och småpåve (självutnämnd eller uppsatt på piedestal av devota undersåtar).
Jag började fundera mer ingående på begreppet guru när jag läste att mannen som kallat sig Sai Baba har avlidit – sörjd av mängder av människor i Indien och runt om i världen. När jag stillsamt påpekade i en kommentar på Facebook att Sai Baba också borde ihågkommas för sina sexuella övergrepp på småpojkar möttes jag av censur och ilskna svar. I blixtbelysning blev jag varse det sjuka i hela gurusystemet – hur guru-anhängare helt enkelt vägrar ta till sig totalbilden av, eller ska vi säga komplexiteten eller rent av de mörka sidorna hos, den dyrkade ledaren.
Vad gäller Sai Baba är det ju väldokumenterat att han hade pedofila böjelser, som han också praktiserade. En av dem som offentligt avslöjat Sai Babas övergrepp och trolleriknep är Conny Larsson, som under många år var verksam i hinduiskinspirerade sekter, först hos Maharishi Mahesh Yogi och senare hos Sai Baba. På sin sajt Sai Baba Exposed presenterar Larsson bl a sina böcker om tiden hos dessa guruer. I en intervju med Svenska Dagbladet säger han:
– Genom min bok hoppas jag kunna väcka människor, få dem att fundera över sina liv och vem som förklarar vad de ska tänka. Sektmentaliteten finns ju inte bara inom religiösa grupper, utan i lika hög grad inom familjer, politiska partier och företag.
Guruföreteelsen hänger intimt samman med religioner. Det kan handla om religioner vars dogmer tillåter eller uppmuntrar uppkomsten av guruer, t ex reinkarnationstron inom hinduismen och buddhismen. Sai Baba byggde hela sin verksamhet på att egna påståenden att han skulle vara en reinkarnation av en tidigare Sai Baba eller rent av gudarna Shiva och Shakti. Den tibetanska buddhismens nuvarande Dalai lama – Tenzin Gyatso – bygger sin position på att andra personer i den religiösa hierarkin pekat ut honom som en reinkarnation av den ursprungliga Dalai lama. För den som liksom jag inte kan omfatta tron på reinkarnation är det svårt eller omöjligt att betrakta sådana personer som mer högtstående än mig själv eller vilken annan människa som helst. Visserligen har Tenzin Gyatso en viss utstrålning, och han ska definitivt inte likställas med en sådan bluffmakare som Sai Baba, men hans kunskaper är inte mer omfattande eller djupgående än kunskaperna hos andra personer som ägnat många års studier åt den andliga dimensionen av tillvaron. Jag tänker t ex på medicinmän som jag mött, som Arvol Looking Horse, lakota, eller Johnson Dennison, navajo – två personer som under inga omständigheter skulle låta sig placeras på en guru-piedestal av några anhängare.
Ett speciellt fenomen som kan ”drabba” guruer av Dalai lamas upphöjda karaktär är att de ofta slipper undan en kritisk granskning av nattståndna och reaktionära ställningstaganden som gäller människors väl och ve i den här världen. Jag tänker framför allt på hur omvärldens allmänna välvilja har bortsett från Dalai lamas homofoba åsikter och abortmotstånd.
Inom andra religioner, som kristendomen, kan guruer dyka upp när de nyskapar eller omskapar dogmer på ett sätt som gör att de antingen kastas ut ur den religiösa gemenskapen eller frivilligt bryter sig ut och bildar en ny kyrka, som t ex Joseph Smith som grundade mormonismen på 1830-talet. Även om sådana guruer inte bygger sin ställning på svårsmälta påståenden om att de reinkarnerar den ena eller andra ärkeängeln eller aposteln så kräver de ändå att anhängarna ska tro på andra rövarhistorier om hur deras lära kommit till. I Joseph Smiths fall handlade det om guldtavlor som han hittade och där Gud hade plitat ner Mormons bok. Sådana påståenden är liksom reinkarnationspåståenden ett sätt att disciplinera anhängarna enligt ett klassiskt vi-mot-resten-av-världen-perspektiv.
Guruer in spe kan också ta sig för att plocka lite här och där i olika traditioner och sätta samman de olika elementen till en ny religion eller andlig väg. Sådana personer finns det gott om inom new age-rörelsen – t ex Keisha Crowther och Harley Swiftdeer – men jag ska inte här gå djupare in på just den företeelsen, som i grunden handlar om att expandera sitt ego på andras bekostnad. Det beklagliga är att de, liksom mer ”klassiska” guruer, så lätt finner okritiska och underdåniga anhängare. Jag har helt enkelt svårt att förstå varför så många slänger allt kritiskt tänkande överbord när de tror att de har fått någon sorts andlig upplevelse förmedlad av en guru. Det gäller inte bara hur Sai Baba-anhängare ser rött när man påpekar att mannen var pedofil utan också hur anhängare till Maharishi eller Osho inte gillar när man kritiserar hur deras guruer vältrade sig i materiell lyx.
Som många av mina läsare känner till är jag själv verksam inom ursprunglig andlighet, old school shamanism, en tradition som bygger på en individuell, demokratisk och anarkistisk kunskapsväg. Var och en går sin egen andliga väg och det finns egentligen bara en enda lärare och auktoritet längs den vägen, nämligen Moder Jord. All kunskap och kraft finns hos Moder Jord och är tillgänglig för alla. Det finns inget behov av någon guru och Moder Jord verkar inte heller genom någon guru. Till den som till äventyrs drabbats av guru-feber säger jag: ta tillbaka makten över ditt eget tänkande. Tänk själv och gå din egen väg. Du är ju redan buddha!

Örnfjädrar – bara för ursprungsamerikaner

I många ursprungsamerikanska kulturer spelar örnen en speciell roll som budbärare till och från Det stora mysteriet. Fjädrar och andra delar från örnen används ceremoniellt och man sprider inte dessa ceremoniella föremål utanför sin kulturella kontext – till förtret för en del låtsasindianer och new age-folk. Nu har ett utslag i en appellationsdomstol slagit fast att innehav av och ceremoniell användning av örnfjädrar kommer att förbli reserverad för medlemmar i federalt erkända indianstammar. Det är en dom som bör hälsas med tillfredsställelse av alla som värnar en traditionell andlighet.
Domen som utförligt refereras i Indian Country Today innehåller en noggrann avvägning mellan de lagar som ska skydda religionsutövning och de som ska skydda örnpopulationen från utrotning. Den är slutpunkten (?) för en process som pågått i över tio år och drivits av en person från Utah, Samuel Ray Wilgus, som 1998 av en domstol i Salt Lake City dömdes för innehav av 141 örnfjädrar i strid med den lag (Bald and Golden Eagle Protection Act) som ska skydda den vithövdade havsörnen och kungsörnen.
Wilgus, som är vit, hävdar att han adopterats av en paiute-familj och säger sig utöva traditionell indiansk andlighet. Därmed menar han, borde han ha rätt att använda örnfjädrar i enlighet med Religious Freedom Restoration Act. Av det skälet överklagade han den fällande domen, men också appellationsdomstolen gick alltså emot Wilgus. Domstolen motiverar sitt utslag med att Wilgus vare sig är född inom eller tillhör någon federalt erkänd indianstam och att författningens garantier för religiös frihet inte ger icke-indianer någon rätt att inneha och använda örnfjädrar.
En sådan rätt skulle utgöra ett hot mot hela örnpopulationerna i Nordamerika. Örnarna fick lagligt skydd 1940 (vithövdad havsörn) och 1962 (kungsörn) för att skydda dem mot utrotning. Därmed förbjöds all handel och byteshandel med örnar och örndelar. Enda undantaget är ursprungsamerikanernas ceremoniella användning, som regleras av Fish and Wildlife Service via något som kallas National Eagle Repository utanför Denver dit alla döda örnar som påträffas i USA ska skickas. Idag kan väntetiden för att få örnfjädrar därifrån vara så lång som fyra år – något som traditionella indianer inte gillar, men som kanske är en nödvändig väg att gå för att garantera örnarnas överlevnad på lång sikt.
Appellationsdomstolen anser nu att dess utslag möjliggör överlevnad för såväl örnarna som ursprungsamerikanernas traditionella andlighet.
Får ni av någon anledning tag på en örnfjäder från USA gör då som Annika Banfield som for över och lämnade tillbaka den – i hennes fall till Arvol Looking Horse. Detta är fint skildrat i hennes film Spirits for Sale .

Ceremoniregler måste vara strikta!

I USA har den rättsliga processen inletts efter den tragiska svetthyddeceremoni i Sedona, Arizona, i oktober 2009 då tre personer omkom. De var deltagare i en Spiritual Warrior Retreat som leddes av James Arthur Ray – nu åtalad för tre fall av dråp. Efter den tragiska händelsen gjorde Arvol Looking Horse ett uttalande om ceremoniell etikett som har stor (och ständig) aktualitet. Arvol Looking Horse är beskyddare i 19:e generationen av den heliga pipa som i Drömtiden överlämnades till lakota/dakota/nakota av den vita buffelkalvkvinnan. Här följer en något nedkortad tolkning av Arvols uttalande:
Våra ceremonier handlar om liv och botande. Ända sedan den tid när denna uråldriga ceremoni gavs till vårt folk har döden aldrig varit en del av vår inikag’a när den utförs på rätt sätt. Idag översätts denna ceremoni som ”svetthydda” men den är mycket mer än så. Den termen passar inte med den verkliga innebörden vi lägger in i begreppet rening.
Inikag’a är den äldsta ceremoni som Wakan Tanka (Den Store Anden) gav oss. För 19 generationer sedan fick lakota/dakota/nakota-folket sju heliga boteriter av en andekvinna, Pte San Win (Vita buffelkalvkvinnan). Hon hade dessa riter med sig tillsammans med vår heliga c’anupa (pipa) och gav dem till vårt folk, när våra förfäder led i en svår tid. De skulle också hjälpa oss i framtiden, för ännu svårare tider som skulle komma. De skulle hjälpa oss att behålla anknytningen till vilka vi är som ett traditionellt kulturellt folk. Reglerna för hur man uppträder på i alla dessa ceremonier är mycket strikta eftersom vi arbetar med det andliga (egentligen: ande). Skaparen, Wakan Tanka, sa till oss att om vi förblir ödmjuka och ärliga kommer vi att behålla vår förbindelse med Inyan Oyate (stenfolket), som vi kallar våra farfäder, så att vi kan bota oss själva och våra älskade. Vi har fått en gåva att be och bota och måste förbli ödmjuka mot vår Unc’i Maka (Mormor Jord) och mot varandra. Inikag’a används i alla de sju heliga riterna för att förbereda och avsluta ceremonierna, liksom den heliga örnfjädern. Fjädern representerar våra förfäders heliga kunskap.
Vi ursprungsamerikaner (First Nations People) måste förtjäna rätten att ösa Mini Wic’oni (livets vatten) på Inyan Oyate (stenfolket) i Inikag’a-ceremonin genom att under fyra år genomföra visionssökningar (vision quests = utesittning i fyra dygn) och delta i soldansen under fyra år. Sedan får man genomgå en ceremoni där man blir målad – som ett erkännande av att man nu har förtjänat rätten att ta hand om någon annans liv genom en reningsceremoni.
Man måste också kunna förstå vårt heliga språk så att man kan förstå budskapen från Farfäderna, eftersom de är uråldriga, de är våra andeförfäder. De lever (egentligen: walk = går, vandrar) vår kultur och lär ut värdena i vår kultur genom att vara ödmjuka och kloka och genom att visa omsorg och medlidande.
Det som hände med den hoprafsade saunan som de kallade svetthydda (i Sedona) har inget att göra med vårt ceremoniella livssätt!
Min farmor som överlämnade knytet med den heliga pipan till mig sa att jag skulle bli den siste beskyddaren om inte folket bättrar sig. Angreppen på Mormor Jord är fasansfulla, övergreppen mellan människor fanns inte i vår kultur, övergreppen mot vårt folk har betecknats som folkmord, och nu upplever vi ett andligt folkmord!
Just nu skulle jag vilja be alla nationer på Mormor Jord att respektera vårt heliga ceremoniella sätt att leva och sluta exploatera våra Tunka Oyate (andliga farfäder).
I livets heliga cirkel där det inte finns något slut och ingen början!
Namah’u yo (hör mina ord).
Chief Arvol Looking Horse, 19th Generation Keeper of the Sacred White Buffalo Calf Pipe Bundle.
(En längre version av uttalandet finns på www.norrshaman.net)

Wounded Knee i våra tankar och hjärtan

December 1890 var kall och snöig i lakotaindianernas område, det som idag kallas South Dakota. Detta var efter de militära nederlagen mot USA. Detta var också kort efter den uppblommande optimism som den så kallade andedans-rörelsen hade fört med sig. Pauite-indianen Wovoka hade fått en vision om att man skulle dansa för att få kontakt med sina förlevande och att dansen skulle leda till att allt skulle bli bättre – den vite mannen skulle försvinna från Sköldpaddsön och bufflarna komma tillbaka. Den federala makten uppfattade andedansen som ett försök till uppror och försökte stoppa den med bryska metoder. I efterdyningarna av detta mördades den 14 december en av hunkpapa-siouxernas största hövdingar Tatanka Yotanka (Sitting Bull), som hade vägrat att ingripa mot andedansarna. Och i efterdyningarna av andedansrörelsen var hövdingen Sitanka (Big Foot) i spetsen för drygt 300 lakotas på marsch genom det vintriga prärielandskapet för att söka skydd hos oglala-hövdingen Mahpíya Lúta (Red Cloud) vid Pine Ridge.
Vid Wounded Knee blev Sitanka och hans luggslitna grupp, som huvudsakligen bestod av kvinnor och barn men ganska få krigare, upphunna och inringade av det sjunde kavalleriet. När kavalleristerna på morgonen den 29 december krävde att de fåtaliga krigarna skulle lämna ifrån sig sina vapen gjorde några lakotas motstånd och svaret från blårockarna blev att öppna eld mot och skjuta ihjäl så många indianer som möjligt. När det hela var över hade minst 150 lakotas, bland dem Sitanka, dödats. Om man räknar in dem som avled senare av sina skador kan det röra sig om kanske 300 döda. Bland de vita soldaterna var det ett 30-tal som fick sätta livet till.
Händelsen har kallats massakern i Wounded Knee och har blivit en gripande och mycket dyster symbol över USA:s indianpolitik med dess etniska rensningar, folkförflyttningar, massakrer, kulturella folkmord och brutna fredsavtal. Som en påminnelse om platsens symboliska betydelse ockuperades den i februari 1973 av aktivister från American Indian Movement (AIM). Ockupationen av Wounded Knee pågick i 71 dagar. I efterdyningarna sköts senare två FBI-agenter ihjäl i området och för de morden dömdes lakotaaktivisten Leonard Peltier till dubbelt livstidsstraff. Peltier själv hävdar att han är oskyldig. Polisutredningen och rättegången innehåller många oklarheter och märkligheter, men alla försök att få Peltier friad eller benådad har misslyckats. Han sitter för närvarande i fängelset i Lewisburg, Pennsylvania. Mer om Leonard Peltier går att läsa på Leonard Peltier Defense Offense Committee .
På hundraårsdagen av massakern i Wounded Knee arrangerades en ritt längs samma väg som Sitanka vandrade i december 1890. Ridturen avslutades i Wounded Knee med en ceremoni som kallades ”att torka bort tårarna” (wiping away the tears). Sedan dess har denna ridtur arrangerats varje år och så även i år – till 120-årsminnet. Arvol Looking Horse, beskyddaren av lakotas heliga pipa, brukar vara den som leder ceremonin. Han ber då för fred och enighet, för att USA en dag ska be lakotas om ursäkt för det sjunde kavalleriets fruktansvärda dåd, och för att de 23 soldater som belönades för sina insatser i Wounded Knee ska fråntas sina medaljer. Mer om detta i Native American Times.
Barack Obama har nu haft två år på sig att framföra en ursäkt, inte bara till lakotas, utan till alla indiannationer som utsatts för folkmord, men varken jag eller ursprungsamerikanerna har hört något substantiellt i den riktningen. Vad vi kan göra är att den 29 december sända en tanke och bön till Sitanka och de andra offren i Wounded Knee och kanske också skicka en solidaritetsyttring till Leonard Peltier och andra indianska fångar som försmäktar i det amerikanska fängelsesystemet.

Salish Elders varnar Kiesha Crowther

Kiesha Crowther, alias Little Grandmother, har fått stort genomslag i new age-kretsar där hon poserar som en ”Native American Shaman” och hävdar att hon invigts till shaman av de äldste (Elders) på Flatheadreservatet i Montana varifrån hon stammar på mödernet enligt egen utsaga. På Flatheadreservatet lever Salish och Kootenai-stammarna.
Crowther hävdar att hon är ”Sioux and Salish” på mödernet. Problemet är bara att ingen på Flatheadreservatet tycks ha en aning om vem Kiesha Crowther eller hennes mamma är. Nu har olika personer kontaktat stamrådet på Flatheadreservatet – Confederated Salish and Kootenai Tribes – och på deras registreringskontor säger man bestämt att Kiesha Crowther aldrig har varit medlem av stammen. Många på reservatet verkar vara helförbannade på vad Crowther sagt om sitt ursprung och sin shamaninvigning och reservatets ”Culture and Elders Committee” har gjort ett skarpt uttalande mot Crowther utifrån kommitténs uppdrag att skydda stammarnas kultur. Jag återger det för att mina läsare ska kunna skapa sig en egen bild av varför Crowther rör upp så starka negativa känslor bland traditionella ursprungsamerikaner.
”Kultur- och äldstekommittén i de förenade Salish och Kootenai-stammarna på Flatheadreservatet skyddar stammarnas immateriella kulturella resurser inklusive språk, sånger, berättelser etc. Ingen av stammarnas äldste har träffat Kiesha Crowther och inte heller tolererar de hennes påståenden och handlingar. Hon är inte deras 'shaman', hon har ingen rätt att göra anspråk på denna titel. De äldste i de förenade Salish och Kootenai-stammarna på Flatheadreservatet vill att hon omedelbart slutar med och avstår från att göra sådana falska anspråk som undergräver de traditioner som medlemmarna i Kultur- och äldstekommittén i de förenade Salish och Kootenai-stammarna försöker bevara”.
Detta är väl närmast att jämföra med en bannbulla, men enskilda Salishindianer är ännu mer upprörda. Här följer ett brev från en Salishkvinna, Ashla. Denna text las ut på Facebook men togs bort efter påtryckningar från Crowthers organisation The Tribe of Many Colors.
”Jag är ledsen Kiesha. Jag växte upp på Flatheadreservatet. Hela min familj finns utspridd överallt där. De finns från Arlee hela vägen till Polson, från öst till väst, och ingen känner till dig. Jag har talat med stammens äldste som inte har en aning om vem du är. På pow wow frågade jag runt för att höra om du hade gjorts till shaman över vårt reservat och vårt folk. Folk skrattade mig rakt upp i ansiktet.
Det här är något som du inte kan reda ut i ett stycke eller två på din webbsajt. Orsaken till att jag och andra har pekat ut dig som en bedragare är för att du stjäl från heliga läror (sacred teachings) och gör new age av det. Du kombinerar de uråldriga lärorna med läror om skallar och JAG ÄR-medvetandet från St Germains läror som inte har någonting alls att göra med vår kultur eller vår livssyn. Värst av allt är att du tar betalt av folk för att lära dem osanningar. Ceremonierna är inte till salu.
Du spottar på mitt folk och minnet av mina förfäder. Ända tills jag drar mitt sista andetag på Moder Jord kommer jag att fortsätta tala klartext mot dig tills du slutar att använda min kultur och tjäna pengar på oss. Du ljuger för alla. Det är därför du reser till andra länder för att lära ut saker. Du reser till dessa andligt utsvultna människor som är redo att dö för att få en indiansk upplevelse och du skedmatar dem med stora doser av new age-kvacksalveri. Du är lika farlig som den där mannen som gjorde svetthyddor i Arizona där människor som desperat längtade efter visioner dog.
Det finns INGEN från Flathead som har ställt sig upp och sagt: JA, Kiesha Crowther är shaman över oss. Du måste sluta med detta, för det kommer att hinna upp dig och du blir tvungen att konfrontera de äldste här. Du kan inte fortsätta resa till andra länder och berätta dessa lögner. Om du är ärlig, låt oss då se bilder på dig med de äldste som gjorde dig till shaman. Du är oärlig och alla ser det. Om du sa sanningen skulle du ge namn och bevis och dessa människor skulle stå upp för dig.... Din dynasti av lögner och utnyttjande kommer att ta slut eftersom folket kommer att börja dyka upp på dina föreläsningar och berätta sanningen om dig.
Kom ihåg; VÅRA CEREMONIER är inte till salu.”
För att citera Arvol Looking Horse, förvaltare av Lakota-indianernas heliga pipa: “Det kommer att dyka upp många falska profeter under de kommande åren”.
Den som vill läsa mer om skillnaden mellan moderna, new age-profetior och traditionell kunskap hänvisas till min serie Profeter och profetior som tidigare publicerats på denna blogg och även finns i samlad form på min hemsida .
Den som vill sätta sig mer in i vad Salish-kulturen är eller vill ha kontakt med stamrådet hänvisas till Confederated Salish & Kootenai Tribes.

World Peace and Prayer Day den 21 juni

Vid sommarsolståndet den 21 juni hålls World Peace and Prayer Day som instiftades av lakotahövdingen Arvol Looking Horse 1996. Arvol Looking Horse är beskyddare i 19:e generationen av Lakota-, Dakota- och Nakotaindianernas viktigaste heliga pipa – den vita buffelkalvpipan. Enligt myten fick lakotas i Drömtiden denna urpipa av den vita buffelkvinnan och det finns profetior om att hon en dag ska komma tillbaka för att bringa harmoni och balans.
Tanken med World Peace and Prayer Day är att förena världens folk i en gemensam bön för att hela Moder Jord och sprida en medvetenhet om behovet av fred och harmoni. Arvol själv har tidigare genomfört dessa ceremonier på platser som Black Hills (2000), Irland (2001), Sydafrika (2002), Australien (2003) och Japan (2004). I år deltar han i den ceremoni som arrangeras i Palmer i Massachusetts av organisationen Blue Star Equiculture. De föder i vanliga fall upp hästar och deras ceremoni är förutom en hyllning till solen och jorden också ett erkännande av hästen och hästens betydelse för mänsklig kultur. Läs mer på deras egen sajt.
Jag citerar ur Arvol Looking Horses budskap inför midsommarceremonin:
Vi är betraktarna. Vi är vittnena. Vi ser vad som hänt tidigare. Vi ser vad som händer nu, vid detta farliga ögonblick i mänsklighetens historia. Vi ser vad som kommer att hända, vad som säkert kommer att hända om vi inte går samman – vi, folken i alla nationer – för att återupprätta fred, harmoni och balans för Jorden, vår Moder…
Det är du själv som måste bestämma dig. Du och bara du kan göra detta avgörande val. Var och en av oss har kommit till denna tid och denna plats för att personligen bestämma om mänsklighetens framtid. Du ska veta att du är väsentlig för den här världen. Tro på det! Förstå både välsignelsen och bördan i detta. Du själv behövs desperat för att rädda världens själ. Tror du att du kom hit för något mindre än det? I en helig livscirkel där det inte finns någon början och inget slut!
Sommarsolståndet har traditionellt firats i vår del av världen sedan urminnes tid. Att genomföra en ceremoni för fred, frid, fröjd som del i den globala World Peace and Prayer Day känns helt rätt. Eller hur?