Magiska runor - heliga platser - vandra i skönhet

Detta är en endagskurs den 19 april på Runsaberget i Upplands Väsby. Kortfattat kan kursen beskrivas som djup kontemplation av runornas essens kombinerade med magiska ceremonier på en helig plats av hög rang.

Avsikten med kursen är att deltagarna ska hitta sitt eget sätt att samarbeta med runorna, med Moder Jord och med det kosmiska medvetandet, kort sagt: att finna sin egen väg till att vandra i skönhet och till att manifestera den kosmiska och jordiska kunskapen i praktisk magi.

Kärnan i arbetet är att undersöka runorna som kunskapsväg, som portaler till det kosmiska medvetandet och Det ovetbara, Det Stora Mysteriet, och som hjälpmedel i dagens värld för att bidra till balans i det lilla och i det stora. Detta är en form av ceremoniell magi med syfte att laga världen, återställa världens skönhet, läka jorden och finna fram till ett ödmjukt och hållbart sätt att leva på och med Moder Jord, i resonans med det kosmiska medvetandet och i balans med alla andra arter, synliga som osynliga.

Kursen arrangeras av Jordstrålningscentrum, som svarar för allt praktiskt kring evenemanget.
Tid: Kl 10-17 den 19 april.
Pris: 900 SEK. Anmälan görs till jordstralningsc@gmail.com eller 0702061282 eller 08-6582412.
Välkomna!

Nytt datum för kursen om runor och Moder Jord

Kursen Magiska runor och heliga platser - Att vandra i skönhet har nu gjorts om till en endagskurs som kommer att hållas den 4 oktober. Det blir en kursdag med djup kontemplation i naturen av runornas essens kombinerad med magiska ceremonier på den heliga platsen Rösaring i Upplands-Bro. Avsikten med kursen är att deltagarna ska hitta sitt eget sätt att samarbeta med runorna, med Moder Jord och med det kosmiska medvetandet. Det övergripande syftet med denna form av ceremoniell magi är att laga världen, återställa världens skönhet, läka jorden och finna fram till ett ödmjukt och hållbart sätt att leva på och med Moder Jord. 

Kursen arrangeras av Jordstrålningscentrum, som svarar för allt praktiskt kring evenemanget. Mer info om kursen med alla praktiska detaljer finns på http://norrshaman.net/Kurs%20okt%2025.pdf.

norrshamans aktiviteter hösten 2025

15 september: Runmagi och Moder Jord. Magisk måndag kl 18-21på Labyrint, Karlbergsvägen 54, Stockholm. En kväll där vi undersöker runorna som kunskapsväg, som portaler till det kosmiska medvetandet och Det ovetbara och som hjälpmedel i dagens värld för att bidra till balans i det lilla och i det stora. Hur, när och var kan man arbeta med runmagi för att återställa världens skönhet, läka jorden och finna fram till ett ödmjukt och hållbart sätt att leva på och med Moder Jord? Kvällen innehåller praktiska magiska övningar med runor och trumning. 
Kostnad: 400 kr. Anmälan till Labyrint Stockholm: https://labyrintstockholm.se/

4 oktober: Magiska runor, heliga platser – Att vandra i skönhet. En kursdag med djup kontemplation i naturen av runornas essens kombinerad med magiska ceremonier på den heliga platsen Rösaring i Upplands-Bro. Avsikten med kursen är att deltagarna ska hitta sitt eget sätt att samarbeta med runorna, med Moder Jord och med det kosmiska medvetandet. Det övergripande syftet med denna form av ceremoniell magi är att laga världen, återställa världens skönhet, läka jorden och finna fram till ett ödmjukt och hållbart sätt att leva på och med Moder Jord.
Kursen arrangeras av Jordstrålningscentrum, som svarar för allt praktiskt kring evenemanget. 

Det blir också en del ceremonier på heliga platser i Stockholmsområdet. Vill du medverka i att återställa världens skönhet? Mejla då till norrshaman@proton.me  

 

Kurs i höst: Magiska runor – Heliga platser

 

21 september + 4 oktober: två dagar med Jörgen I Eriksson som vägvisare. Innehåll: djup kontemplation av runornas essens kombinerad med magiska ceremonier på de heliga platserna Rösaring i Upplands-Bro och Broborg i Knivsta. Mellan de två träffarna arbetar deltagarna hemmavid på egen hand med runorna. Avsikten med kursen är att deltagarna ska hitta sitt eget sätt att samarbeta med runorna, med Moder Jord och med det kosmiska medvetandet, kort sagt: att finna sin egen väg till att vandra i skönhet och till att manifestera den kosmiska och jordiska kunskapen i praktisk magi.
Kärnan i arbetet är att undersöka runorna som kunskapsväg, som portaler till det kosmiska medvetandet och Det ovetbara, Det Stora Mysteriet, och som hjälpmedel i dagens värld för att bidra till balans i det lilla och i det stora. Vi arbetar med en form av ceremoniell magi med syftet att laga världen, återställa världens skönhet, läka jorden och finna fram till ett ödmjukt och hållbart sätt att leva på och med Moder Jord, i resonans med det kosmiska medvetandet och i balans med alla andra arter, synliga som osynliga.
Kursen arrangeras av Jordstrålningscentrum, som svarar för allt praktiskt kring evenemanget. Mer info med alla praktiska detaljer finns på norrshaman.net

Podcast: Shamanism, magi och heliga platser

Jag medverkar i två avsnitt av MitheraPodden med samtal om shamanism och runmagi. Andra avsnittet publicerades den 4 april och presenteras så här av Therese Maria Bohman Agerhill och Ulf Bohman som driver podden: 
Vi fortsätter det fascinerande samtalet med Jörgen I Eriksson, där vi utforskar shamanismens djupa rötter, magins mysterier och heliga platser/kraftplatsernas energi. Hur fungerar egentligen magi? När och var är den möjlig – och vad krävs för att den ska verka? Jörgen delar sin kunskap om samisk shamanism, shamansk healing och de osynliga krafter som flödar genom vår värld. Vi tar också en närmare titt på kraftplatser i Sverige, där den andliga energin är särskilt stark. Dessutom drar vi spännande paralleller mellan shamanism och de 7 spiritualistiska principerna.

Lyssna här: https://open.spotify.com/episode/48Pk8CICEK3y9tkwCCDXik

 

Samtal om sejd och heliga platser

Sejd och heliga platser är temat för ett nytt avsnitt med mig på Häxkittelns podcast. Hittas på Spotify med denna länk: https://open.spotify.com/episode/2Zw2LU0UDWmIGc4reAYP0j?si=265494c883934dca

Norrshaman 2024: kurser, föredrag, ceremonier

2 februari: Imbolc/kyndelsmäss. Öppen ceremoni på temat ”Skogarna, bergen och vattnen ska leva!” Plats: varhelst man befinner sig. 

3 april - OBS nytt datum! : Föredrag plus vårceremoni på Jordstrålningscentrum, Kammakargatan 56, Stockholm. Tema: ” Magiska runor och svartkonst för att rädda jorden?” Info: norrshaman.net

20-21 april: Kurs på temat: ”Magiska runor, heliga platser, shamanistisk aktivism”, utomhus strax norr om Stockholm. Arrangör: Jordstrålningscentrum. Info på norrshaman.net

22 september: Öppen höstdagjämningsceremoni. Tema och plats: info kommer.

27-29 september: Kurs i Tallinn, Estland. Tema: ” Rune Magic and Shamanism. Wisdom and Power from Earth and Cosmos.” Info på norrshaman.net och Facebook: Ruunide maagia ja Põhjala šamanismi kursus Jörgen I. Erikssoniga | Facebook 

13 oktober: Runmagi och ceremoniell aktivism. En praktiskt inriktad dag med magiska runor på en helig plats. Strax norr om Stockholm. Info på norrshaman.net

21 december: Öppen ceremoni vid vintersolståndet. Tema: Ars ok fridar. Plats: Rösaring, Upplands-Bro och varhelst man befinner sig.

Mer info om evenemangen finns redan eller kommer att finnas på norrshaman.net och norrshaman.blogspot.com. Utöver dessa evenemang kan det med rätt kort varsel dyka upp olika ceremonier till försvar av Moder Jord.

Kursprogram 2023 - Magiska runor, Heliga platser

Den 22-23 april 2023 håller jag en introduktionskurs till den shamanska runmagin - en shamanism för det 21:a århundradet. Hela kursen hålls utomhus på två heliga platser strax norr om Stockholm och temat är: att manifestera det kosmiska i det jordiska. Den shamanska runmagin har sitt ursprung "arla i urtid" men har också dynamiskt anpassats efter kosmos evolution. Det innebär att den har införlivat holistisk kunskap från djuppsykologi, djupekologi, kvantfysik och alkemi och erbjuder en kunskapsväg med hjärta vars övergripande mål är att bidra till balans i de jordiska och kosmiska kretsloppen. Det handlar om en illusionsfri shamanism där var och en måste hitta sin egen väg till att ta del av kunskap och kraft och vara beredd att axla den moderna shamanens ansvar för att manifestera kunskapen i den ordinära verkligheten. Shamaner har alltid varit aktivister och i dagens värld behöver de vidga sin aktivism till att omfatta försvaret av Moder Jord och alla hennes kretslopp. Mer om kursens innehåll och nödvändiga praktiska upplysningar finns på norrshamans hemsida.

Under hösten 2023 kan det bli ytterligare någon kurs i min regi, men ännu oklart när och var.

Listan över heliga platser nu som fri pdf

En viktig del av böckerna Heligt landskap och Drömtidens portar har varit beskrivningar med vägvisning till över 100 kraftplatser runt om i Sverige. Båda böckerna är slutsålda och kommer inte att tryckas igen men listan över heliga platser finns nu som fri pdf på norrshaman.net att läsa och/eller ladda ner. Varsågoda! 

Kurser 2022: Shamansk runmagi – Heliga platser

Under 2022 planerar jag två kurser på temat Shamansk runmagi – Heliga platser. Båda två hålls utomhus på heliga platser strax norr om Stockholm – den första den 2-3 april och den andra 24-25 september. Aprilkursen arrangerar jag själv medan höstkursen som arrangör har Jordstrålningscentrum  

Under kursdagarna kommer vi att på djupet utröna runornas essens och deras kosmiska dimensioner. Jag arbetar med det ursprungliga uthark-systemet som liksom kosmos kännetecknas av rörelse, relation, medvetande och riktning. I runorna finns den kosmiska matrisen, det mönster som formger allt som är och allt som blir. De fungerar som portar eller virvlar in i Drömtiden, fångar de kosmiska processernas ständiga rörelse och uttrycker totaliteten av all kunskap som finns utspridd överallt i naturen. Runorna ger oss möjlighet att uppleva det kosmiska energiflödet direkt, utan förmedlande eller illusoriska fantombilder, och de representerar en illusionsfri och icke-hierarkisk väg till total kunskap och total frihet. Runsystemet är självinstruerande och kanaliserar energi och kunskap inte bara från Moder Jord utan också direkt från det kosmiska energiflödet. Deras potential förstärks när vi samverkar med dem på heliga platser som i sig också är virvlar in i Drömtiden.

Förutsättningar för att få del av runornas och jordens kraft och kunskap är att vi släpper självviktigheten, stoppar den inre dialogen, biter av ödets trådar och tar fullt ansvar för våra handlingar. Därför kombinerar jag runorna med andra traditionella shamanska metoder som själsresor, utesittning/landskapsgång och ceremonier och jag tar även upp runmagins beröringspunkter med andra andliga traditioner och med kvantfysik, alkemi, djuppsykologi och djupekologi. Avsikten är att deltagarna ska hitta sitt eget sätt att samarbeta med runorna för att kunna tänka och handla i skönhet och bidra till harmoni och balans för människor, djur, växter och landskap.

Mer information om priser, anmälan och mer därtill finns på www.norrshaman.net

 

Magiska runor och heliga platser

Jag håller föredrag på temat Magiska runor och heliga platser den 10 april kl 18:45-22:00 hos Jordstrålningscentrum, Kammakargatan 56, Stockholm. Inträde 200 kr.

Detta föredrag är en introduktion i shamansk runmagi med rötterna ”arla i urtid” men under de senaste decennierna förädlad och utvecklad med inspiration från kvantfysik, djuppsykologi och alkemi. Jag förklarar varför jag arbetar med runorna som en uthark och varför detta kunskapssystem är allomfattande, inkluderande, självinstruerande och dynamiskt. Runorna är hjälpmedel för att öppna vår perceptionsbubbla och möta Oändlighetens aktiva sida.

Föredraget skulle också kunna ha rubriken Heliga runor och magiska platser eftersom det även belyser runornas innerliga och komplexa samband och samspel med landskapets heliga platser.

Mer praktisk info hos Jordstrålningscentrum.  

Drömtidens portar – Manual för heliga platser

Heligt landskap: Platser för kraft och kunskap är slutsåld och det finns behov av en uppföljare. Arbetet om, på och med heliga platser är ett pågående arbete där ständigt ny kunskap föds fram. Allt i naturen (och hela kosmos) befinner sig i ett ständigt pågående, dynamiskt flöde vilket gör att vi idag kan veta mer än vi visste igår, och imorgon kan vi veta ännu mer. 

Uppföljaren heter Drömtidens portar: Manual för heliga platser Det är en bok om vad heliga platser är och vilken funktion de fyller i landskapet och i det stora kosmiska kretsloppet. Den är praktiskt inriktad och fokuserar på hur en kan hitta, aktivera, bevara och skydda heliga platser. Här finns också klargörande resonemang om hur en bör bete sig på heliga platser och hur en kan samspela med platsernas andliga dimension. Med hjälp av bokens omfattande lista med drygt 100 heliga platser i Sverige kan läsaren själv ge sig in i landskapet och delta i det stora arbetet med ”att laga världen”.

Drömtidens portar består av två delar. Den första teoretiska delen om heliga platser bygger på de omarbetade inledningskapitlen från Heligt landskap. Jag har uppdaterat kunskapsläget, lagt till åtskilligt, strukit en del och uppdaterat annat. Den andra delen innehåller en sammanställning av över 100 heliga platser i Sverige och är tänkt att fungera som en vägvisare in i det heliga landskapet för den hugade besökaren. Sammanställningen är en öppen lista som lätt kan fyllas på och utvecklas allteftersom nya platser kommer till min kännedom. Tanken är att läsarna kan hjälpa till att bygga ut denna lista genom att skicka tips om ”nya” platser till mig så att listan kan utökas till nya tryckningar.

Min shamanska bokutgivning vilar därmed på fyra ben som alla kan beskrivas som pågående arbete och där ny kunskap lätt kan tillföras genom print-on-demand-tekniken: Sejd 5.0: En vägledning i nordlig shamanism, Runmagi och shamanism 4.0, Drömtidens portar: Manual för heliga platser samt Atrid Grimssons Svartkonstbok. 

Dessa böcker är mina personliga bidrag till harmoni och balans för Moder Jord och med dem vill jag uttrycka min tacksamhet över att ha fått ta del av Drömtidens och de heliga platsernas kyss av kunskap – en process som bara fortsätter.

Fakta om nya boken:
Titel: Drömtidens portar – Manual för heliga platser.
Förlag: norrshaman 2018.
Utförande: A5, spiralbunden, 75 sidor.
ISBN: 9789163990748.
Kan beställas direkt från norrshaman@gmail.com eller från Adlibris, Bokus och alla andra internetbokhandlar och fysiska bokhandlar. 

Vid beställning direkt från norrshaman blir priset 170 kr: glöm inte att skriva ut din adress!

Forn sed i uppdaterad skrud

Jordens ande: Om nordisk naturreligion (Mimers källa 2017) är titeln på Henrik Hallgrens nya bok som jag varmt rekommenderar för läsning och inspiration. Hallgren är gode, alltså hednisk präst i Samfundet Forn Sed Sverige, och hans bok är en välskriven och överskådlig introduktionsbok till nordisk naturreligion på 138 sidor. Här finns avsnitt om gudar och myter, om olika ritualer kopplade till årstidernas och människolivets skiftningar och det kanske allra bästa kapitlet om heliga platser och vad man kan göra för att vårda, värna och väcka dem. 

Jorden är helig, människan är inbäddad i naturen, och naturen är en källa till visdom och kraft. Så kan en förkortad version av Hallgrens definition av naturreligion uttryckas. Fast helst använder han begreppet sed. Naturreligionen är nämligen först och främst ett sätt att leva och handla. I denna bok ligger betoningen på seden som ”gårdsreligion” med fred och årsväxt som högsta syfte. Det kan låta lite daterat men Hallgren har en dynamisk och kreativ attityd till den förkristna nordiska traditionen. Han ser seden som en andlig stig som slingrar sig genom landskapet och historien – organisk och kontinuerligt föränderlig. De som vandrar denna stig blir samtidigt dess medskapare och förnyare och deltar tillsammans med alla möjliga andra livsformer i ”framsjungandet av en helig värld”.

Det finns ”die-hard” hedningar, så kallade asa-troende, som fnyser åt denna variant av nordisk naturreligion och stämplar den som en välmenande variant av ekologiskt new age-flum. Jag kan hålla med om att Hallgren i all välmening allt för mycket tonar ner de mörka sidorna hos de nordiska myternas andliga gestalter. En så sammansatt och viktig gestalt som Loke får en alldeles för ensidig tolkning. Men min grundhållning är att Hallgren i sitt nyskapande av den forna seden borde gå ännu längre. Han skriver att ritualerna utförs i spänningsfältet mellan tradition och nyskapande och att blotet, alltså ceremonin, är ”en konstform som rör sig i och mellan de synliga och det osynliga”. Det är fint formulerat men nyskapandet känns ärligt talat lite för räddhågset.

Forn sed i Hallgrens tappning fokuserar på livet här och nu, på naturens skiftningar, livets spirande, skördens rikedomar och vårt andliga växande. Den förespråkar ett platsbaserat liv för att hitta tillbaka till jordens och naturens rytmer (”att bli intim med platsen där jag bor”) och fungera som väktare av heliga platser. ”Vi är väktare av de gamla seder, bruk och traditioner som upprätthåller en balans mellan människa och landskap.” ”Genom blotet stärker vi platsens megin – platsens inneboende kraft – och erkänner makternas närvaro i våra liv och i världen.”  På ett annat ställe skriver Hallgren att blotet stärker våra relationer till makterna och stärker livets krafter. Gott så, och mer kan väl kanske inte begäras av en introduktionsbok i ämnet. Men för mig känns resonemanget ändå lite för vagt och otillräckligt om man betänker det väldiga djupet på de kriser som präglar vår tid. Hur ska detta stärkande, som är modellerat efter nornornas helande vattenösning av världsträdet, mer exakt gå till? Och har bloten verkligen någon större inverkan i världen? Hur ska vi kunna åstadkomma reell magisk förändring?

Jag tror att forn-sedare skulle kunna fördjupa både sina tankar och sina handlingar om de lät sig inspireras mer av andra andliga traditioner som shamanism, gnostisk, judisk och kristen mystik, av alkemi, av djuppsykologi, av Maya-kalenderns kosmologi och av kvantfysikens omvälvande världsbild.

Det som de mystika traditionerna har gemensamt är strävan efter att uppleva energin direkt, för att låna ett uttryck från Carlos Castaneda. Sådana bortomspråkliga, transcendenta och transformerande upplevelser, ger en sorts totalkunskap om världen som omfattar hela ens organism. De är öppningar eller virvlar in i den tillvarons urgrund som föregår klyvnaden mellan ande och materia och den materiella skapelsen. Denna urgrund går under namn som Drömtiden, Den stora verkligheten, Det Ändlösa, Den förborgade gudomen, Intet, Urds väv, Unus Mundus, Det kollektiva omedvetna, Det kosmiska potentialitetsfältet, Den kosmiska holorörelsen. En av tankarna i mystika andliga traditioner är att människan genom att gå in i och samspela med den ursprungliga energin i urgrunden kan hjälpa till att ”laga världen”, att återupprätta den ursprungliga enheten. Eller med alkemisternas språk: frambringa det inre guldet genom giftermålet mellan himmel och jord. Det är när vi lyckas samspela med denna urgrund för alltings existens som verklig magi kan inträffa. Det är då som vi kan bli kreativa medaktörer i den stora kosmiska skapelsen. 

Enligt min mening kan sådana transformationer enbart äga rum i synkronistiska situationer, alltså situationer av meningsfulla sammanträffanden mellan impulser i urgrunden och händelser i den ordinära verkligheten. I judisk mystik sägs att varje ögonblick kräver en egen unik bön i det föränderliga kosmiska flödet. Magiska ceremonier kan alltså bara få verklig betydelse vid tidpunkter med sådana sammanfallande situationer och för magikern gäller det att kunna läsa av dessa ögonblick och ha förmågan att utforma ständigt nya och kreativa ceremonier, när läget så kräver och medger. Sådana ceremonier behöver inte ha något att göra med vare sig solvarvets eller årstidernas växlingar. Det innebär inte att ceremonier knutna till solvarvet eller årstiderna är meningslösa, de har sin egen betydelse när det gäller att förnya våra relationer till de naturliga kretsloppen och förankra oss i tillvaron. Vad jag försöker säga är att verklig magi behöver lite annorlunda förutsättningar och fokusering.

Ett annat område där jag tror Hallgrens forna sed skulle vinna på att hämta inspiration av andra andliga traditioner och framför allt av kvantfysikens genombrott gäller definitionerna av och förhållandet till det gudomliga. I Jordens ande hittar jag fem delvis överlappande och delvis olika sätt att analysera begreppet gudar. ”Tror du verkligen på Tor och Freja” brukar folk fråga Hallgren och en del av hans svar är att gudarna: 1) personifierar naturkrafterna, 2) är symboler med budskap från det omedvetna, 3) är krafter från en andlig ordning som kommunicerar genom synkroniciteter, 4) i koncentrerad form manifesterar krafter i naturen, samhället och inom varje människa, 5) är poetiska bilder av livskrafterna och livet självt och 6) manifesterar mångfalden i tillvaron. Denna mångfald exemplifierar Hallgren med att havet har sina gudar, sädesfälten sina, åskan har sin gud, solen sin och det gäller också livet och döden som har sina egna gudar liksom naturens och våra själars olika stämningar och kvaliteter. Slutsatsen torde vara att allt har sin egen gud. Eller kanske att allt är gudar. Om jag tolkar det välvilligt påminner det om navajo-indianernas sätt att beskriva hur allting har en inre andlig form eller essens. Hallgren själv kallar det för ”global polyteism” där varje gud sägs vara en unik aspekt av helheten men samtidigt vara helheten i sig, som ett hologram. Eftersom det viktiga även för Hallgren tycks vara den kosmiska helheten vore det kanske bättre att helt och hållet släppa dessa gudabegrepp. Förvisso kan nog gudarnas namn och den fastlagda ritualen för en forn-sedare spela samma roll som bönens fastlagda ord för en judisk mystiker, nämligen som en sorts ledstång eller krycka i tillvaron. Men ledstång och kryckor kan vara lika mycket hinder som hjälp när det gäller att uppleva energin direkt. Varför gå omvägen över polyteistiska symboler när man kan gå rakt in i energin och den stora kosmiska spiraldansen?

Renässans för förkristna tempel

Det finns flera sätt att förstärka kraften på heliga platser, t ex genom att uppföra olika jord- eller stenkonstruktioner eller byggnader av trä, så kallade kulthus. Den nyaste arkeologin visar att kulthus har varit relativt vanliga i Skandinavien och uppförts under en väldigt lång tidsrymd – ända från yngre stenålder (ca 4000-1700 f.Kr) fram till yngre järnålder (ca 375-1050 e.Kr). Byggnaderna har ingått som viktiga delar av större rituella komplex i en tradition som säkerligen har förändrats en hel del under årens gång men inte desto mindre visat sig vara väldigt seglivad. Det är dock först under de senaste decennierna som företeelsen uppmärksammats av arkeologer – de viktigaste fynden har gjorts i samband med stora så kallade uppdragsgrävningar som genomförts inför stora byggen av vägar, bostäder och kommersiella anläggningar. När de här nya fynden sätts in i större teoretiska sammanhang bl a via jämförande analyser med andra traditioner runt om i världen så leder det också till omprövningar av etablerade arkeologiska ”sanningar” och en uppvärdering av äldre skriftliga källor, t ex Adams av Bremen berättelse om hednatemplet i Gamla Uppsala.

Detta – och mycket annat spännande – kan man läsa om i den färska boken Tempel och kulthus i det forna Skandinavien: Myter och arkeologiska fakta (Carlssons 2017). Författare är Anders Kaliff, professor i arkeologi vid Uppsala universitet, och Julia Mattes, doktor i arkeologi vid Ruhr-Universität Bochum i Tyskland. Denna bok är en pärla för den som är intresserad inte bara av heliga platser utan även den modernaste arkeologins nya upptäckter och omtolkningar av gamla etablerade men ensidiga teorier.

De byggnader som går under beteckningen kulthus har i allmänhet varit ganska små – typ 3x5 meter. Det viktiga är inte storleken utan placeringen och innehållet och därmed också funktionen. De har i allmänhet, men inte alltid, legat i anslutning till gravfält, storhögar och andra monumentala konstruktioner och därför utgår arkeologerna från att de ofta har använts i samband med begravningar, men antagligen också i anslutning till andra viktiga händelser i livet och i årsvarvet. De har tjänstgjort som plats för ceremoniella måltider och som kontaktyta gentemot den osynliga världen av gudomligheter och andeväsen. Det framgår också av de fynd som har gjorts i lämningarna efter husen: spår av eld, matlagningsgropar, lerkärl med livsmedel, offereldar, offergåvor som metaller, stenyxor och glaspärlor samt djur- och människoben. Det tycks också som om det har varit viktigt för husens dåtida användare att förr eller senare rituellt försegla platsen och låta den återgå till jorden, t ex genom att bränna byggnaden och täcka den med sten och jord.

Författarna ger ett flertal exempel på kulthus som påträffats i Syd- och Mellansverige och i Danmark. Det hade varit bra om de också hade prickat in platserna på kartor men den intresserade läsaren kan säkert leta sig fram själv i landskapet genom att gå in i de arkeologiska rapporter från de aktuella utgrävningarna som finns i bokens litteraturlista. Riksantikvarieämbetets webbtjänst Fornsök kan säkert också vara till hjälp. Men eftersom flera av de uppräknade platserna upptäckts vid uppdragsgrävningar så är risken att de nu ligger under en relativt nybyggd motorväg eller en rondell. De som finns kvar kan dock vara viktigt att besöka och ceremoniera på som ett sätt att knyta an till och nyskapa platsernas drömspår.

Ett par av bokens intressantaste kapitel handlar om två platser i Uppsala som redan är väl kända men som i skenet av de nya fynden visar sig vara ännu märkvärdigare än många tänkt sig. Den ena är Håga-högen som också går under namnet kung Björns hög. Den är konstruerad redan på bronsåldern, alltså kanske 1 500 år innan storhögarna i Gamla Uppsala uppfördes, och är ”bara” en del av ett betydligt större monument. Det rör sig dels om en anläggning strax söder om storhögen som kallas Björns kyrka och som uppenbarligen är en storskalig, ceremoniell stenkonstruktion, dels om ett kulthus med tillhörande klangsten i en ekdunge ca 200 meter väster om storhögen. Det är intressant att läsa om hur arkeologerna har knackat på stenen för att lyssna på dess sång – just så som platsens nutida ceremoniella utövare också gör.

Den andra platsen i Uppsala är, förstås, fornområdet i Gamla Uppsala med de tre storhögarna. De senaste årens utgrävningar av storhallarna norr om kyrkan och de sensationella fynden av den kilometerlånga ceremonivägen som blottlades inför omdragningen av järnvägsspåret genom Gamla Uppsala. Det visar, enligt författarna, att allt talar för att Gamla Uppsala har varit en mycket viktig förkristen helgedom. Berättelsen om hednatemplet som skrevs ner av Adam av Bremen och som länge varit utdömd som värdelös källa får i och med de nya arkeologiska fynden en förnyad och ny aktualitet. Fortfarande är det dock oklart var denna byggnad, som Kaliff och Mattes gärna kallar tempel verkligen låg. Den väntar fortfarande på sin upptäckt ”någonstans i kyrkans nära omgivningar”. Och, som de skriver på ett annat ställe: ”De flesta lämningar från forntiden som döljs i landskapet återstår fortfarande att upptäcka…”

Kanske läge för intuitiv arkeologi i Drömtidens spår? Då kan Tempel och kulthus i det forna Skandinavien fungera som god inspiration.

(Vår bok Heligt landskap innehåller också en tämligen utförlig text om Uppsala-klustret: Håga, Gamla Uppsala och Valsgärde.)

Heligt landskap: Platser för kraft och kunskap

Efterfrågan överskred tillgången och nu har vi låtit trycka upp en ny upplaga av Heligt landskap: Platser för kraft och kunskap. Boken analyserar grundligt vad en helig plats är, hur vi kan hitta heliga platser och hur vi kan hjälpa till att heliggöra, bevara och skydda viktiga platser. Ett kapitel ägnas åt heliga platser i samisk tradition och så innehåller boken beskrivningar av över 100 heliga platser i Sverige med noggranna vägbeskrivningar. Den är på 260 sidor och har 80 högkvalitativa färgfoton.

Här är omdömen från några av bokens läsare:

En fantastisk bok på flera vis. Lovsången till marken, platserna, ceremonierna. Men även bokens språk - orden, tilltalet... intentionen. Tack.

Jörgen I Eriksson och Jonas Unger guidar oss, med hjälp av enkla och precisa ord, samt av fina bilder i färg, genom skogar och berg, runstenar och björnspår, klinter och lundar i vårt Moderland Sverige. Deras arbete liknar en befruktning....

Något som förvånade mig var att jag fick tårar i ögonen vid vissa passager när jag läste. Men det var inte för att det var rörande på ett sentimentalt sätt, utan jag tror att det var för att jag fick en stark känsla av vördnaden och kärleken till Moder Jord och Naturen, som vi säkert har gemensam.

Texten är skön och vilsam att läsa, och samtidigt stringent. Innehållet tillåts lysa i sina egna, inneboende färger.

En perfekt resehandbok för en själsligt bejakande resenär.

Unik och synnerligen välskriven, flow!

Och till sist som ett crescendo – Jonathan Horwitz vackra kortrecension:

To all my Swedish and Swedish-reading friends! I just got my copy of "Heligt Landskap" by Jörgen I. Eriksson with beautiful color photos by Jonas Unger. This book is a "must" for anyone interested in exploring the powerful prehistoric landscape of Sweden. Jörgen is one of the founding grandfathers of the shamanic revival in Sweden and he has been intimately researching his homeland in many ways for years. This book is a great gift to all who feel a deep relationship to the Earth.

Heligt landskap kan beställas direkt från norrshaman@gmail.com eller från Adlibris, Bokus eller andra nätbokhandlar. ISBN 978-91-978832-4-5.

Möte med valkyria på Rösaring

Det kan vara en stor upplevelse att just vid vintersolståndet vandra den 500 meter långa ceremonivägen på Rösaring i Upplands-Bro. Den som gör det klockan 12 vid klart väder vandrar inte bara rakt in i områdets största gravhög utan också rakt in i solen.

Jag och min medvandrare hade bestämt oss för att göra denna vandring just klockan 12 den 21 december men av flera skäl blev vi tvungna att skjuta på det hela till den 22 december och dessutom tog medvandraren tåget en timme för tidigt så nu stod vi vid ceremonivägens början fel dag och fel tid. Men det visade sig ändå vara helt rätt tid, dag och plats. Ingenting sker ju av en slump.

Just som vi förberedde oss för att inleda vandringen blev vi varse en ryttare till häst som närmade sig. Såväl ryttare som häst hade reflexväst och vår första tanke var: En polis! Men det visade sig vara en mogen valkyria som långsamt närmade sig och lite avvaktande sökte kontakt med oss. Valkyrian (och även hästen) var verklig. Vi hade mött en av Rösarings mänskliga väktare och hon hade intressanta saker att berätta.

Det handlade om att nya markägare efter Säbyholms nedlagda naturbruksgymnasium har satt upp vägskyltar och bommar i uppenbar avsikt att försvåra åtkomsten till Rösaring. Jakttorn har också uppförts i området, som till stor del är naturreservat enligt beslut av länsstyrelsen 2015. Jakt i ett naturreservat? Biltrafik förbjuden på vägen som leder till parkeringsplatsen vid Rösaring? Valkyrian var upprörd och berättade att hon har inlett en dialog med ansvariga på länsstyrelsen om den nya markägarens tilltag.

Jag har genomfört ceremonier på Rösaring sedan början på 1980-talet men under alla dessa år aldrig mötts av förbudsskyltar eller jakttorn. Rösaring är en av de heliga platser som vi beskriver i vår bok Heligt landskap, men när den skrevs var området ännu inte skyddat som naturreservat utan bara som Natura 2000-område. Det är onekligen lite märkligt att naturreservatet inte (ännu i alla fall) omfattar hela ceremonivägen och området med gravrösen och den stora stenlabyrinten som gett platsen dess namn. I och för sig skyddas den delen av kulturminneslagen, men ändå.

Efter vår ceremoni gjorde jag en del efterforskningar och fick snabbt fram följande: ägare till Säbyholms marker är ett bolag på Ekerö som heter Ladza Förvaltning. Deras affärsidé med Säbyholm är att renovera och bygga om naturbruksgymnasiets tomma lokaler till dyra bostadsrätter. Ett antal nya bostäder kommer också att byggas på området. Är det detta bolag som försöker smygprivatisera Rösaring? I länsstyrelsens beslut om naturreservat nämns också en annan berörd markägare: Carl Wingårdh på Toresta gård som ligger lite nordost om Rösaring, alldeles intill konferensanläggningen Thoresta. Kan det vara Toresta eller Ladza som tänker sig någon sorts jaktturism på Rösaring?

Rösaring ligger i Upplands-Bro kommun som på ett föredömligt sätt har skyltat vandringslederna i området och satt upp nya informationstavlor om fornminnesplatserna. Det visar sig att kommunen redan har fått ta emot frågor från upprörda kommuninvånare som ställt sig undrande inför jakttornet och skylten som förbjuder biltrafik. Kommunens svar har gått ut på att 1) vägarna i området är enskilda och att kommunen inte har någon juridisk möjlighet att ta bort vägskyltar där och 2) att det är länsstyrelsen som ansvarar för naturreservatet.

Nu har såväl kommunen som länsstyrelsen fått nya frågor om hur de ser på att en privat markägare försöker begränsa tillgången till Rösaring och om det inte är en överträdelse av bestämmelserna för reservatet att bygga jakttorn. Punkt fyra i bestämmelserna säger nämligen att det är förbjudet att ”uppföra byggnad, mast eller annan anläggning”. Mer om reservatet och bestämmelserna finns här: http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/SiteCollectionDocuments/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/Naturreservat/beslut-och-skotselplan-2/Rösaringsåsen%202015-07-03%20beslut.pdf

Det ska vara fri tillgång till Rösaring! Det är därför bra om så många som möjligt aktivt markerar närvaro på platsen, bl a genom att använda den vanliga bilvägen och parkeringen. Samtidigt är det naturligtvis bra om flera personer uppvaktar både Upplands-Bro kommun och länsstyrelsen med frågor och synpunkter.

Länsstyrelsen: http://www.lansstyrelsen.se/stockholm

Upplands-Bro kommun: http://www.upplands-bro.se/

Storeberg i Göteborg - En port till drömtiden

(Artikel av Johan Nilsson, publicerad i Göteborgs-Posten 29 juni).

Det finns ett heligt berg i Gamlestan, och i förra veckan besteg jag det.

Berget är 80 meter högt och heter Storeberget. Det ligger bakom Nylöseskolan. På stigarna runt berget brukar folk jogga och promenera, och på toppen finns en stenlabyrint som eventuellt är över tusen år gammal.

Ett fint ställe, med andra ord. Men heligt? Vem påstår det?

Jo, det gör Jörgen I Eriksson och Jonas Unger, författare till boken Heligt landskap. Det är en sorts guidebok där de listar omkring 75 platser runt om i Sverige där de menar att uråldriga energier är i rörelse och ”det kosmiska medvetandet” manifesteras.

Dessa platser är ingenting mindre än portar till drömtiden, en mytologisk tid då gudalika gestalter formade världen och landskapet. Enligt fornnordisk tro skapade till exempel Oden, Vile och Ve världen av jätten Ymers kropp (efter att först ha slagit ihjäl honom, förstås). Drömtiden är både urtida och evig, och på vissa platser kan vi än idag träda i kontakt med den.

Bland annat då på Storeberget.

I labyrinten har det med all sannolikhet utförts ritualer som gällt fruktbarhet och jakt- och fiskelycka. Men det är inte labyrinten som gör platsen helig, enligt Eriksson och Unger. De menar tvärtom att den har anlagts här eftersom berget redan var heligt. Labyrintbyggarna har velat dra nytta av platsens energier för att göra sin egen magi starkare.

Jörgen I Eriksson, tänker kanske någon nu, låter inte det namnet bekant?

Jodå, en gång tiden var han nyhetsuppläsare på Dagens Eko. Sedan bytte han bana. Numera är han verksam som schaman.

I en glänta på Storebergets topp hittar jag den halvt överväxta labyrinten. Jag tar av mig strumpor och skor och ger mig in i den. Barfota går jag på mark som andra har trampat tusen år före mig.

Det blöta gräset kittlar skönt under fotsulorna.

I labyrintens hjärta hittar jag fem skalade grankottar. Här, vid själva drömtidsporten, har tydligen några ekorrar haft fest. En bit bort ligger tomma ölburkar och cigarettpaket slängda i en eldstad.

Personligen är jag inte mycket för övernaturligheter, men magi kan också definieras på ett annat sätt: som det vi upplever när vi skärper våra sinnen.

På väg nerför berget möter jag en mamma och en liten flicka. Flickan har ritat en skattkarta som leder till labyrintens mitt. Jag visar henne en av de skalade grankottarna, som jag tagit med mig, och säger att det finns fler i labyrinten. En riktig skatt.

Flickan lyser upp. Och om inte det är magi så vet jag inte vad.

Källor:
Jörgen I Eriksson och Jonas Unger: Heligt landskap (norrshaman 2015)
John Kraft: Labyrinter på svenska västkusten och norska sydkusten

En port till drömtiden

(Artikel av Johan Nilsson, publicerad i Göteborgs-Posten 29 juni).

Det finns ett heligt berg i Gamlestan, och i förra veckan besteg jag det.

Berget är 80 meter högt och heter Storeberget. Det ligger bakom Nylöseskolan. På stigarna runt berget brukar folk jogga och promenera, och på toppen finns en stenlabyrint som eventuellt är över tusen år gammal.

Ett fint ställe, med andra ord. Men heligt? Vem påstår det?

Jo, det gör Jörgen I Eriksson och Jonas Unger, författare till boken Heligt landskap. Det är en sorts guidebok där de listar omkring 75 platser runt om i Sverige där de menar att uråldriga energier är i rörelse och ”det kosmiska medvetandet” manifesteras.

Dessa platser är ingenting mindre än portar till drömtiden, en mytologisk tid då gudalika gestalter formade världen och landskapet. Enligt fornnordisk tro skapade till exempel Oden, Vile och Ve världen av jätten Ymers kropp (efter att först ha slagit ihjäl honom, förstås). Drömtiden är både urtida och evig, och på vissa platser kan vi än idag träda i kontakt med den.

Bland annat då på Storeberget.

I labyrinten har det med all sannolikhet utförts ritualer som gällt fruktbarhet och jakt- och fiskelycka. Men det är inte labyrinten som gör platsen helig, enligt Eriksson och Unger. De menar tvärtom att den har anlagts här eftersom berget redan var heligt. Labyrintbyggarna har velat dra nytta av platsens energier för att göra sin egen magi starkare.

Jörgen I Eriksson, tänker kanske någon nu, låter inte det namnet bekant?

Jodå, en gång tiden var han nyhetsuppläsare på Dagens Eko. Sedan bytte han bana. Numera är han verksam som schaman.

I en glänta på Storebergets topp hittar jag den halvt överväxta labyrinten. Jag tar av mig strumpor och skor och ger mig in i den. Barfota går jag på mark som andra har trampat tusen år före mig.

Det blöta gräset kittlar skönt under fotsulorna.

I labyrintens hjärta hittar jag fem skalade grankottar. Här, vid själva drömtidsporten, har tydligen några ekorrar haft fest. En bit bort ligger tomma ölburkar och cigarettpaket slängda i en eldstad.

Personligen är jag inte mycket för övernaturligheter, men magi kan också definieras på ett annat sätt: som det vi upplever när vi skärper våra sinnen.

På väg nerför berget möter jag en mamma och en liten flicka. Flickan har ritat en skattkarta som leder till labyrintens mitt. Jag visar henne en av de skalade grankottarna, som jag tagit med mig, och säger att det finns fler i labyrinten. En riktig skatt.

Flickan lyser upp. Och om inte det är magi så vet jag inte vad.

Källor:
Jörgen I Eriksson och Jonas Unger: Heligt landskap (norrshaman 2015)
John Kraft: Labyrinter på svenska västkusten och norska sydkusten

En port till drömtiden

(Artikel av Johan Nilsson, publicerad i Göteborgs-Posten 29 juni).

Det finns ett heligt berg i Gamlestan, och i förra veckan besteg jag det.

Berget är 80 meter högt och heter Storeberget. Det ligger bakom Nylöseskolan. På stigarna runt berget brukar folk jogga och promenera, och på toppen finns en stenlabyrint som eventuellt är över tusen år gammal.

Ett fint ställe, med andra ord. Men heligt? Vem påstår det?

Jo, det gör Jörgen I Eriksson och Jonas Unger, författare till boken Heligt landskap. Det är en sorts guidebok där de listar omkring 75 platser runt om i Sverige där de menar att uråldriga energier är i rörelse och ”det kosmiska medvetandet” manifesteras.

Dessa platser är ingenting mindre än portar till drömtiden, en mytologisk tid då gudalika gestalter formade världen och landskapet. Enligt fornnordisk tro skapade till exempel Oden, Vile och Ve världen av jätten Ymers kropp (efter att först ha slagit ihjäl honom, förstås). Drömtiden är både urtida och evig, och på vissa platser kan vi än idag träda i kontakt med den.

Bland annat då på Storeberget.

I labyrinten har det med all sannolikhet utförts ritualer som gällt fruktbarhet och jakt- och fiskelycka. Men det är inte labyrinten som gör platsen helig, enligt Eriksson och Unger. De menar tvärtom att den har anlagts här eftersom berget redan var heligt. Labyrintbyggarna har velat dra nytta av platsens energier för att göra sin egen magi starkare.

Jörgen I Eriksson, tänker kanske någon nu, låter inte det namnet bekant?

Jodå, en gång tiden var han nyhetsuppläsare på Dagens Eko. Sedan bytte han bana. Numera är han verksam som schaman.

I en glänta på Storebergets topp hittar jag den halvt överväxta labyrinten. Jag tar av mig strumpor och skor och ger mig in i den. Barfota går jag på mark som andra har trampat tusen år före mig.

Det blöta gräset kittlar skönt under fotsulorna.

I labyrintens hjärta hittar jag fem skalade grankottar. Här, vid själva drömtidsporten, har tydligen några ekorrar haft fest. En bit bort ligger tomma ölburkar och cigarettpaket slängda i en eldstad.

Personligen är jag inte mycket för övernaturligheter, men magi kan också definieras på ett annat sätt: som det vi upplever när vi skärper våra sinnen.

På väg nerför berget möter jag en mamma och en liten flicka. Flickan har ritat en skattkarta som leder till labyrintens mitt. Jag visar henne en av de skalade grankottarna, som jag tagit med mig, och säger att det finns fler i labyrinten. En riktig skatt.

Flickan lyser upp. Och om inte det är magi så vet jag inte vad.

Källor:
Jörgen I Eriksson och Jonas Unger: Heligt landskap (norrshaman 2015)
John Kraft: Labyrinter på svenska västkusten och norska sydkusten

En port till drömtiden

(Artikel av Johan Nilsson, publicerad i Göteborgs-Posten 29 juni).

Det finns ett heligt berg i Gamlestan, och i förra veckan besteg jag det.

Berget är 80 meter högt och heter Storeberget. Det ligger bakom Nylöseskolan. På stigarna runt berget brukar folk jogga och promenera, och på toppen finns en stenlabyrint som eventuellt är över tusen år gammal.

Ett fint ställe, med andra ord. Men heligt? Vem påstår det?

Jo, det gör Jörgen I Eriksson och Jonas Unger, författare till boken Heligt landskap. Det är en sorts guidebok där de listar omkring 75 platser runt om i Sverige där de menar att uråldriga energier är i rörelse och ”det kosmiska medvetandet” manifesteras.

Dessa platser är ingenting mindre än portar till drömtiden, en mytologisk tid då gudalika gestalter formade världen och landskapet. Enligt fornnordisk tro skapade till exempel Oden, Vile och Ve världen av jätten Ymers kropp (efter att först ha slagit ihjäl honom, förstås). Drömtiden är både urtida och evig, och på vissa platser kan vi än idag träda i kontakt med den.

Bland annat då på Storeberget.

I labyrinten har det med all sannolikhet utförts ritualer som gällt fruktbarhet och jakt- och fiskelycka. Men det är inte labyrinten som gör platsen helig, enligt Eriksson och Unger. De menar tvärtom att den har anlagts här eftersom berget redan var heligt. Labyrintbyggarna har velat dra nytta av platsens energier för att göra sin egen magi starkare.

Jörgen I Eriksson, tänker kanske någon nu, låter inte det namnet bekant?

Jodå, en gång tiden var han nyhetsuppläsare på Dagens Eko. Sedan bytte han bana. Numera är han verksam som schaman.

I en glänta på Storebergets topp hittar jag den halvt överväxta labyrinten. Jag tar av mig strumpor och skor och ger mig in i den. Barfota går jag på mark som andra har trampat tusen år före mig.

Det blöta gräset kittlar skönt under fotsulorna.

I labyrintens hjärta hittar jag fem skalade grankottar. Här, vid själva drömtidsporten, har tydligen några ekorrar haft fest. En bit bort ligger tomma ölburkar och cigarettpaket slängda i en eldstad.

Personligen är jag inte mycket för övernaturligheter, men magi kan också definieras på ett annat sätt: som det vi upplever när vi skärper våra sinnen.

På väg nerför berget möter jag en mamma och en liten flicka. Flickan har ritat en skattkarta som leder till labyrintens mitt. Jag visar henne en av de skalade grankottarna, som jag tagit med mig, och säger att det finns fler i labyrinten. En riktig skatt.

Flickan lyser upp. Och om inte det är magi så vet jag inte vad.

Källor:
Jörgen I Eriksson och Jonas Unger: Heligt landskap (norrshaman 2015)
John Kraft: Labyrinter på svenska västkusten och norska sydkusten