Domare, filosofer och traditionalister

När en jurist skriver en bok om sin nations syn på lagar och hur dess rättsväsende tillämpar dem låter det som en synnerligen träig historia som möjligen är gångbar som lärobok på någon juridikinstitution. Men Navajo Courts and Navajo Common Law (University of Minnesota Press, 2009) av Raymond D. Austin är en utomordentligt givande och läsvärd bok. Undertiteln är A Tradition of Tribal Self-Governance och det ger en vink om att detta är en bok skriven för att användas som inspirationskälla för urfolk som vill återknyta till gamla traditioner som en väg till att kasta av sig kolonialismens ok och utöva självstyre.
Raymond D. Austin är verksam som lärare vid University of Arizona i Tucson och han var under åren 1985-2001 ledamot av Navajo Nations högsta domstol. Austin är alltså navajo och hans bok innehåller en överskådlig sammanfattning av navajos skapelsemyter, filosofi och historia. Det går nämligen inte att skriva en bok om navajo-lagar och rättsväsende utan denna filosofiska och historiska bakgrund. Den traditionella andliga filosofin ligger under och genomsyrar all annan verksamhet. Det andliga och vardagliga vävs samman i det som kallas Diné Life Way, alltså navajo-sättet att leva livet.
Navajoerna räknar med fyra så kallade fundamentala lagar som domarna måste kunna hantera och väga samman:
* Traditionell lag (traditional law), som är Den store andens/Det stora mysteriets lagar.
* Hävdvunnen (customary law) lag, som är de heliga varelsernas lagar.
* Naturlag (natural law), som är Moder Jords och Fader Himmels lagar.
* Sedvanelag (common law), som är Dinés/Navajos lagar.
Navajo betraktar kriminella handlingar som ett uttryck för att harmoni och balans har rubbats och lagens syfte är att återskapa harmoni genom att undanröja orsaken till obalansen. Den process som används vid domstolarna brukar på engelska kallas ”talking things out”, alltså att man pratar igenom problemen, till punkt, tills en consensus nås om upprättelse/gottgörelse för den som har drabbats av den brottsliga handlingen. Det handlar alltså om en horisontell rättvisa till skillnad från den vertikala rättvisa som finns i det västerländska systemet, där den som begått den felaktiga handlingen ska straffas. Hos navajo är syftet att återskapa harmoni och balans.
Tanken om den horisontella rättvisan utgår från synen på att alla navajoer är jämställda, att alla varelser i universum är inbördes förbundna med och beroende av varandra i en väv av universella relationer. Alla varelser är därmed släktingar, ingen står över någon annan. En sådan rättsprocess kan ta tid och den får en närmast ceremoniell betydelse. Austin kallar också navajos rättsprocesser för Navajo justice ceremony. En längre recension av Austins bok kan du läsa här.