Att vandra i skönhet i världen

Här hittar du mina tankar om världen och om Drömtiden och om vad det innebär att tänka och vandra i skönhet. Denna blogg söker realisera den gamla nordiska definitionen av begreppet visdom som insikt i världen och i det fördolda.

söndag 11 april 2010

Paradox, visdom och drömspår


April är en utmärkt månad för pilgrimsresor, t ex till Arizona och New Mexico i sydvästra USA. Där vävs Drömtidens stigar samman med nu levande indiankulturer – navajo, hopi, zuni, acoma och pueblobyarna i Rio Grandes dalgång. Landskapet är mängt med visdom och kraft som alla som färdas där kan ta del av. Dit är jag nu på väg.
Urtänkande, urfilosofi (indigenous consciousness, indigenous wisdom) brukar beskrivas som ett paradoxalt tänkande, där motsatser balanseras. Det som i ett västerländskt sätt att tänka betraktas som oförenligt är i ett paradoxalt tänkande delar av samma helhet och en förutsättning för varandra, t ex ”manligt” och ”kvinnligt”, ”destruktivt” och ”konstruktivt”.
I Bonniers svenska ordbok definieras paradox som ”något som verkar orimligt eller motsägelsefullt, men likväl kan vara verkligt eller sant, t ex en talande tystnad”. Vissa avancerade delar av det västerländska tänkandet, som kvantfysik, laborerar också med paradoxer, t ex i definitionen av en atom som både partikel och vågrörelse. Men det traditionella tänkandet är större än och innesluter kvantfysiken i sin sfär. Begrepp som utmärker ett traditionellt, paradoxalt tänkande är komplementaritet, dynamisk rörelse, cyklisk balans, omvandling och ömsesidighet. Allt är ett och hänger samman med allt annat och påverkar allt annat och befinner sig i en ständigt pågående omvandlingsprocess som likväl är balanserad. Tillvaron befinner sig i en cyklisk förändring, en sorts spiralrörelse, som saknar hierarki och polaritet, där inget kommer före eller står över det andra utan där det ena följer på och övergår i det andra i en evig kosmisk dans.
Ett sådant tänkande har fötts fram bl a i de landskap som idag utgör New Mexico och Arizona där Drömtidens varelser formade landskapet när de rörde sig längs sina drömstigar. Dessa spår kan vi vandra längs med även idag och det är essensen i en pilgrimsvandring. Min sker i spåren efter Kvinnan-som-förändrar-sig, Monsterdråparen och Född-för-vatten. Jag inledde resan i helgen i snål nordanvind och ceremoniellt samtal med landskapet vid Runsa fornborg utanför Upplands Väsby och räknar med att om några dagar kunna rapportera från Santa Fe som första anhalt på pilgrimsresan.