En gång hade jag en vän av tyskt ursprung som brukade säga att han måste åka till Berlin någon gång om året för att få lite Berlinerluft. Och visst kan Berlinbesök vara inspirerande på många olika sätt, men jag skulle nog säga att det är Jokkmokk man bör besöka någon gång om året för att få verkligt djupgående inspiration – och då gärna i anslutning till marknaden.
Jokkmokk har alltid varit en korsväg och mötesplats för olika traditioner av andlig och världslig karaktär – samisk, norsk, svensk, finsk, rysk. Det gäller fortfarande och man kan vara med om de mest oväntade och spännande möten även bland det tingeltangel som bjuds ut i marknadsstånden. På marknaden träffar man dem som man behöver träffa, sägs det i Jokkmokk. Ett annat lokalt talesätt är att marknaden inte är en händelse utan ett tillstånd.
Man kan göra en hel del fynd av fina varor även på gatudelen av marknaden, men det bästa sker på annat håll. Riktigt högklassigt samiskt konsthantverk, med betoning på konst, kan man beskåda på Sameslöjdstiftelsen och på Samernas utbildningscentrum. Det ger en storartad upplevelse bara att se dessa vackra, och oftast även nyttiga, ting som har tillverkats under tålmodiga processer, som rymmer oerhört mycket andlig närvaro och dimension. Det tolkades suveränt av slöjdaren och jojkaren Katarina Rimpi i slöjdglädjejojken som hon framförde vid jojkkonserten i Jokkmokks kyrka på lördagskvällen. Det var en jojk som framkallade ståpäls.
Jojkkonserten var ett inslag i det samiska nationaldagsfirandet den 6 februari. Arrangemanget inleddes med ett kort tal av Sametingets talman Stefan Mikaelsson som gav skarp kritik mot regeringen Reinfeldt för att under Sveriges EU-ordförandeskap ha osynliggjort Sveriges urbefolkning. Jag håller med: Fredrik Reinfeldt, jordbruksminister Eskil Erlandsson m fl vet ingenting av värde om samer och urfolk, vare sig deras kultur, historia eller andliga traditioner. Och det är naturligtvis en skam för den administrativa enhet som går under namnet Sverige.
Vad var då höjdpunkten på årets marknad? Tveklöst kyrkoherde emeritus Johan Märaks mäktiga björnjojk framförd vid en jojk- och berättarstund i Församlingshemmet. Märak inledde med att säga: För mig är björnen ett heligt djur. Det fångar andan i det som är det riktigt genuina i Jokkmokks marknad och den andan fångar jag i fotot ovan på den mäktiga Storforsen i Piteälven några mil söder om Jokkmokk, där det i samband med marknadsdagarna genomfördes kraftfulla vinterceremonier i ett möte mellan olika andliga traditioner – nordisk, samisk och inka.
måndag 8 februari 2010
Björnjojk, spännande möten och regeringskritik
Etiketter:
björnjojk,
Johan Märak,
Jokkmokks marknad,
Katarina Rimpi,
urfolk