Vad bör framtidsvisioner rotas i?

Det gröna skiftet – Från industrialism till ekologism är titeln på en alldeles nyutkommen bok av Henrik Hallgren, arkeolog, miljökämpe, berättare och kursledare. Han driver Lodyn, centrum för naturvakenhet och är aktiv i asatrosamfundet. Han beskriver själv boken som en vägvisare, ”ett inlägg i diskussionen om hur vi kan formulera en sammanhängande vision om en grön värld” och den ”vill mana till handling”.
Hallgrens anslag är stort och ambitionen sympatisk och detta är en bok som bör kunna fungera utmärkt för miljöaktivister som behöver fördjupa sin förståelse av världen genom att ta till sig dess andliga dimensioner och för andliga sökare som behöver rota sin andlighet i världens pågående processer.
Bäst är Hallgren när han skriver om den gröna förståelsen av världen och det gröna jagets sökande efter helhet och djup. Han kritiserar industrialismens felförståelse av världen och ställer mot den uppfattningen att allt hänger samman, att världen är en kreativ process, en väv av helheter inom helheter och att människan själv är invävd i denna process.
I avsnitten om grön makt, grön demokrati och grön ekonomi ägnar sig Hallgren åt detaljerad genomgång av vad ett otal mestadels amerikanska filosofer, ekonomer och statsvetare tycker och tänker om hur världen borde vara organiserad. Själv blir jag helt utmattad av denna mångfald av idéer och Hallgren själv nödgas konstatera att det faktiskt är omöjligt att förutse hur de gröna lågenergisamhällena kommer att se ut. I stället för att öda tid på att i detalj försöka beskriva sin samhällsvision kanske man borde inleda det stora återlärandet av de praktiska kunskaper som det kommande lågenergisamhället småningom kommer att tvinga oss alla till? Helst i kombination med återlärandet av traditionell visdom som kan hjälpa oss att skapa befriade zoner i vårt inre där vi återerövrar det liv som industricivilisationen, maskinsamhället som Hallgren kallar det, har ockuperat och fjättrat.
En annan viktig punkt jag vill ta upp är frågan om vad man rotar sin vision i. Hallgren och de många skribenter han refererar tycks föreställa sig att deras idealsamhällen kan börja byggas från där vi är nu, i lugn och ro, men det är att göra det enkelt för sig. Industricivilisationen befinner sig i en tilltagande kris med utarmning av jordbruksmark och vatten- och energitillgångar, klimatförändringar, artutrotning, miljöförstöring och förgiftning. Det är en allvarligt skadad Moder Jord alla utopier har att utgå från. Idag är vi 6,8 miljarder människor på klotet och om några decennier kan vi vara 9 miljarder. Hur många människor klarar jorden att bära på lång sikt? Hallgren undviker frågan men antagligen är det betydligt färre än idag. Inte heller tar Hallgren hänsyn till det furiösa motstånd som industrisamhällets försvarare kommer att bjuda. En revolution är inte som en middagsbjudning, eller som att skriva en bok och det gäller också Den stora vändningen från industrisamhälle till en livsbejakande civilisation.