Vinter-OS på stulen mark

Vancouver förbereder sig för den stora invigningen av vinter-OS och två veckor med vintersport av högsta kvalitet. Det kan man läsa spaltkilometer om i svenska medier. Däremot sägs föga om det lokala motståndet mot vinterspelen och de protester som många fruktar kommer att solka spelen.
En rad organisationer har samlats under det gemensamma paraplyet Olympic Resistance Network och har manat folk att komma till Vancouver för att visa sitt motstånd mot miljöförstöring, mot storbolagens girighet och mot sociala orättvisor. En av parollerna är No 2010 Olympics on Stolen Native Land, alltså inget OS på stulen urfolksmark. Med det syftar man på att så gott som hela den kanadensiska delstaten British Columbia egentligen tillhör urfolken som aldrig har avträtt några områden. Marken – gäller även den med OS-anläggningarna – tillhör alltså egentligen områdets olika urfolk och inte den kanadensiska staten eller delstaten British Columbia.
Andra frågor som kritikerna skjuter in sig på är att OS inte längre handlar om sport utan är en rent kommersiell verksamhet och att IOK, Internationella Olympiska Kommittén är ett mångmiljardföretag och inget annat. Jag själv bevakade vinter-OS 2002 i Salt Lake City för Sveriges Radios räkning och jag gjorde redan då inslag om hur denna kommersiella sida av OS tog över och hur spelen dominerades av amerikanska tv-bolag och miljömarodörer som Coca Cola och McDonalds.
Kritiken går också ut på att OS gör Vancouver dyrare och förvärrar den redan svåra bostadssituationen för de fattiga. Områden i downtown Vancouver har renoverats upp inför OS och blivit svindyra och de mindre privilegierade människor som bodde där har fått flytta på sig. Lokala lagar gör det också möjligt att frakta bort hemlösa människor från stadens gator under OS. Spelen i sig genererar en stark ökning av biltrafik med ökade utsläpp av växthusgaser och den enda spårväg som byggts inför spelen (som lögnaktigt beskrivs som ”det grönaste OS hittills”) går enbart mellan flygplatsen och city. Däremot görs inget för att bygga ut kollektivtrafiken från och till förorterna.
En tredje invändning handlar om den militarisering som åtföljer OS. En säkerhetsbudget på motsvarande sex miljarder kronor och 15 000 poliser och säkerhetsvakter på plats (man undrar hur mycket militära enheter som ligger i beredskap) ger onekligen OS en otäck bismak som förstärks av den enorma dopnings- och fuskkultur som präglar dagens elitidrott. Själv kommer jag dock att följa ishockeyturneringen med stort intresse förstås!