Urfolk, diabetes och miljögifter

Enligt FN-rapporten om tillståndet för världens urfolk som jag tidigare skrivit om här så har diabetes blivit ett stort och växande problem för urfolk världen över. Mer än 50 procent av vuxna över 35 år har diabetes av typ 2. Det kan med rätta betecknas som en epidemi som också sprider sig bland de yngre och yngsta.
Diabetes typ 2 beskrivs vanligen som en livsstilssjukdom, alltså en följd av för stor konsumtion av bl a socker och andra kolhydrater och ett alltmer stillasittande liv. Att urfolken drabbats så hårt är en följd av att de under kort tid har övergivit sin traditionella kosthållning för livsmedelsindustrins massproducerade skräpmat (”junk food”), framför allt i USA. Från början handlade detta inte alls om ett frivilligt val – det var en del i koloniseringen av urfolken. De fråntogs möjligheterna att livnära sig på sina traditionella sätt.
Nu har John Schertow som driver webbsajten Intercontinental Cry gjort en sammanställning av olika undersökningar som pekar på andra förklaringar. Det handlar om samband mellan diabetes och förekomsten av giftiga ämnen som PCB, DDT och dioxiner i miljön. Schertow ger åtskilliga exempel på hur urfolk med hög frekvens av diabetes också lever i en miljö med höga nivåer av dessa giftiga ämnen. Det kan handla om utsläpp från pappersmassefabriker i Kanada, bomullsodlingar i Arizona eller anläggningar för upparbetning och återvinning av kemiskt avfall.
Även i dessa fall är alltså orsaken till diabetesepidemin en effekt av koloniseringen. En avkolonisering måste innehålla ett återlärande: en återgång till traditionella sätt att tänka, leva och äta.