Att vandra i skönhet i världen

Här hittar du mina tankar om världen och om Drömtiden och om vad det innebär att tänka och vandra i skönhet. Denna blogg söker realisera den gamla nordiska definitionen av begreppet visdom som insikt i världen och i det fördolda.

tisdag 16 februari 2010

Treblinka och civilisationens barbari

Treblinka var ett av Tredje rikets dödsläger i Polen – ett renodlat utrotningsläger där uppemot 900 000 judar gasades eller sköts ihjäl i en storskalig industriell process. Lägret sköttes av en mycket liten SS-styrka på cirka 100 man och 140 ukrainska lägervakter. De allra värsta uppgifterna i lägret, som att släpa ut de döda ur gaskamrarna, ta vara på guldtänder och annat av värde hos de döda och att frakta dem till ugnarna där liken eldades upp, utfördes av judar som inte dödades omedelbart vid ankomsten till Treblinka. De fick leva vidare på köpt tid en eller ett par veckor eller ibland flera månader – ständigt misshandlade och pryglade av de sadistiska lägervakterna och oftast skjutna efter en tid.
Ytterst få av de judar som tvingades till dessa fruktansvärda ”arbets”-uppgifter överlevde Treblinka, närmare bestämt lite drygt 50 personer, som lyckades fly efter ett uppror i lägret i augusti 1943. En av dem var Chil Rajchman som direkt efter flykten skrev ner sina upplevelser på ett grovhugget och naket sakligt språk. Innan han avled 2004 bad han sin familj att se till att anteckningarna publicerades som ett vittnesmål om nazismens fasansfulla brott. Anteckningarna har nu översatts till svenska av Salomon Schulman och getts ut av Norstedts förlag med titeln Jag är den sista juden. Treblinka (1942-43).
Rajchmans anteckningar från hans tio månader i Treblinka är en mycket smärtsam läsning, precis som den minst lika omskakande boken Sonderkommando. Ett vittnesmål av Shlomo Venezia, en grekisk jude som tvingades utföra liknande groteska sysslor i Auschwitz.
Om dessa berättelser nu är så plågsamma att läsa varför ska man ändå göra det? Jo, om man vill analysera industricivilisationens historia och karaktär går det helt enkelt inte att komma förbi Auschwitz och Treblinka. Schulman skriver i förordet till Rajchmans berättelse att den kan bidra till insikt om ”Människans ödesdigra kapacitet för bottenlös ondska”. Jag vill formulera det annorlunda. Den visar vad människor under vissa omständigheter är i stånd till, omständigheter skapade av en speciell variant av industricivilisationen. Barbariet finns inbyggt som en potential, en dimension, i industricivilisationen. Överst i dess brottsregister står Förintelsen men på denna lista finns också Gulag, etnisk rensning och folkmord på urfolk. Och dagens industricivilisation fortsätter barbariet mot dem som definieras som annorlunda, som ”de andra”, som lägre stående och mindre värda. Det gäller såväl människor (urfolk och ”misshagliga” minoriteter) som djur i djurfabriker och växter som genmanipuleras och giftbesprutas. Vi är alla ett och vi är alla släkt – det är den hållning vi måste inta mot barbariet i alla dess former.