|
Ceremoniell aktivism. |
Intervju med Jörgen I Eriksson i september
2019. Intervjuare Kyrre Franck från Sjamanistisk Forbund i Norge.
Har du noen
visjoner eller ønsker om sjamanisme/Urtro i Skandinavia?
Mina ursprungliga
visioner handlade om en önskan att shamanism skulle accepteras och respekteras
som ett seriöst förhållningssätt till världen och det andliga. Där tror jag att
mycket positivt har hänt, särskilt när det gäller den samiska kulturen.
Shamanismen kan vara en energigivare och inspiratör i kampen för att värna och
skydda jorden.
Jag hade hoppats att miljökampen skulle få en tydligare andlig
förankring («allt är besjälat») men när det gäller de «gamla» miljörörelserna
verkar de sitta tämligen fast i ett västerländskt vetenskapligt paradigm. Då
ser jag mer hoppfullt på de nya friska impulser som tagit sig uttryck i t ex
Extinction Rebellion, Rights of Mother Earth och Fridays for Future. Där ser
jag möjligheter för shamanska förhållningssätt att bidra.
Men primärt menar jag
nuförtiden att shamaners bidrag till denna kamp för Jorden bör vara magi,
alltså att med egna ceremonier bidra till att skydda heliga platser och till
att möjliggöra för andliga krafter att ingripa i den ordinära verkligheten på
det sätt som de finner bäst. Jag talar om en form av ceremoniell aktivism som
primärt verkar i de icke-ordinära dimensionerna och som syftar till
direktkontakt med den kosmiska väven. Sådana ceremonier kan mycket väl, och
kanske helst, utföras i det fördolda, under maktens radar.
Hvilke verdier
fra førkristen tid er viktige i dagens samfunn?
Att allt är ett
och hänger samman. Att allt har liv och medvetande. Att vi alla ingår i en stor
kosmisk väv. Att ömsesidighet är grunden för all tillvaro.
Hvorfor er disse
verdiene viktige?
För att människor
på djupet och i hela sin organism ska känna och veta att de är en del av allt
annat. Det leder till ett ödmjukt förhållande till skapelsen i övrigt. Vi
människor måste vandra på Moder Jord med eftertanke och respekt.
Hva tror du er
nøkkelverdiene i å skape større forståelse for sjamanisme/urtro idag?
Att de stora
problem som mänskligheten och livet på jorden står inför kräver ett helt annat
tanke- och förhållningssätt från människornas sida.
Hvilket syn har
du på guder og gudinner i din tro. Er de fjernt fra oss mennesker eller er de
nær i hverdagen ? Er de en hverdagshjelp eller mer at man henvender seg til dem
i store saker?
Gudar och
gudinnor är metaforer och symboler för det som är bortom; det som vi kan kalla
det ovetbara. I egentlig mening existerar de inte. Det som existerar är energi
och när människor har upplevt energi har de omtolkat det till metaforer,
symboler och bilder. Det behöver vi inte göra idag. Jag anser att det helt
enkelt är en omväg att arbeta med metaforerna och vill i stället arbeta direkt med energin. Det som Castaneda
kallade «att uppleva energin direkt». För mig fyller runorna och heliga platser
denna funktion. Med dem och på dem upplever jag energin direkt. Det är på ett
djupare plan än att arbeta med metaforer.
Sjamanisme er ett
moderne ord med mange tolkninger, hva legger du i ordet?
Att samarbeta med
de energier som utgör grunden för alltings existens i syfte att bidra till
balans i den stora kosmiska dansen.
Hva er ett
rituale/en seremoni for deg og hva er viktige momenter å ha med?
Ett sätt att röra
mig i balans med de kosmiska energierna. Jag eftersträvar ett så flexibelt
förhållningssätt som möjligt. Hur ceremonierna utformas beror på syfte, plats,
tid och vad jag kan avläsa om energierna just då. Det viktigaste momentet är
att själv vara i balans och utan självviktighet och att jag är i harmoni med
den plats där jag gör ceremonin. Då kan runor, trumma eller skallra fungera som
hjälpmedel. Jag måste få tillstånd av platsen att göra ceremonin där och jag
måste ha med mig något att tacka med. För min del använder jag oftast rödockra
som tack men det går ju bra med alla möjliga saker, förutsatt att de ges från
hjärtat, t ex äpplen, sädeskorn, öl, brännvin, nötter.
Hva er betyningen
av ritualer/seremonier for oss mennesker, og for relasjonen mellom mennesket og
andre. Feks mennesket kontra natur, mennesket kontra åndeverdenen.
Jag ser
ceremonier som något helt grundläggande för att hitta fram till ett ödmjukt
sätt att leva på jorden med respekt för alla andra varelser och deras
intressen. Det handlar ju förstås också om ett sätt att samverka och samtala
med det ni kallar andevärlden och som jag hellre kallar energiväven. Jag ser
detta som helt nödvändiga ingredienser för att upphäva människans existentiella
alienation.
Hva eller hvordan
er din spirituelle forbindelse til landskapet rundt deg ? Opplever du kraften
som den samme uansett hvor du er i verden eller er den sterkere for deg på ditt
hjemsted/ i ditt eget landskap?
Alla platser är
heliga men vissa platser är mer heliga än andra, brukar jag säga. Energierna
koncentreras på heliga platser och det är enklare att uppleva detta i ett
landskap där man känner sig hemma. Som många andra har jag favoritplatser som
ligger i hembygden men jag har under åren också besökt många heliga platser i
Sapmi, England, Tyskland, Irland, Estland och sydvästra USA och känt kraften
där. Allra bäst är det naturligtvis om man har en lokal guide som kan berätta
om platsens protokoll eller sed, det vill säga hur platsen vill bli kontaktad, så
att man inte klampar in på ett okänsligt sätt utan gör det med respekt och en
öppen, lyssnande attityd.
Er det noen andre
aspekter ved kontemporær sjamanisme du vil fremheve eller ta opp?
Ända sedan Eliade
gav ut Shamanism – Archaic Techniques of
Ecstasy – har många tyvärr betraktat shamanismen som en samling metoder
eller tekniker. Den synen byggdes på och förstärktes av Harners kärn-shamanism.
Men shamanismen är inte en samling metoder – den är ett sätt att tänka och leva
och därför är det viktigt att gå bortom själva teknikerna och våga vara
nyskapande och kreativ. Där upplever jag att många som ägnar sig år
kärn-shamanism står och stampar på samma ställe och ideligen upprepar samma
sorts upplevelser med sina «kraftdjur» och icke-ordinära shamanlärare. I själva
verket tror jag att dessa dialoger med andliga metaforer och symboler i grunden
är samtal som man för med sig själv. Kärn-shamanisterna bör höja blicken och
eftersträva att gå djupare – in i det ovetbara, eller nagualen som Castaneda kallade det. Castanedas 12 böcker om sina år
med den mexikanske magikern don Juan Matus rymmer oändligt mycket mer än vad
kärn-shamanismen kan erbjuda och är enligt mig en betydligt bättre
inspirationskälla än ex-vis Harners böcker.
Hva eller hvilke
saker opptar deg akkurat nå?
Heliga platser –
att skydda och hålla dem aktiva. Att i höst ge ut min bok om Castaneda: Oändlighetens aktiva sida – Castaneda och
shamanismen. Det är en bok som jag har gjort research för i mer än 30 år.
Castaneda skrev 12 böcker a 250 sidor om don Juan Matus. Min bok om Castaneda
är på bara 90 sidor där jag försöker dra fram den shamanska essensen i hans
författarskap och hur vi som idag arbetar med shamanism kan använda de
storslagna visdomar som han har lagt fram för världen. Samtidigt arbetar jag
med kontinuerliga uppdateringar av mina shamanska manualer: Sejd 6.0 och Runmagi och shamanism. Allt fast förflyktigas. Allt befinner sig i
rörelse och en shamanism värd namnet måste också utvecklas och förnyas.
Detta är ett utdrag ur intervjun som kan läsas i sin helhet på
norrshamans hemsida.