Att vandra i skönhet i världen

Här hittar du mina tankar om världen och om Drömtiden och om vad det innebär att tänka och vandra i skönhet. Jag strävar efter att manifestera det kosmiska i det jordiska genom shamansk aktivism.
Visar inlägg med etikett International Council of 13 Indigenous Grandmothers. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett International Council of 13 Indigenous Grandmothers. Visa alla inlägg

söndag 7 juni 2015

World Peace & Prayer Day 2015

I år hålls ceremonin World Peace and Prayer Day för 20:e gången. Denna gång i södra Oregon, närmare bestämt på Howard Prairie Lake Resort i Ashland. Avsikten med ceremonin är att hedra Moder Jords heliga platser och föra samman människor från olika nationer, kulturer och religioner i en gemensam manifestation för fred på och med Moder Jord.

Initiativtagaren är Arvol Looking Horse, beskyddare i den 19:e generationen av lakotas heliga pipa som är en gåva från Drömtiden och Den vita buffelkalvkvinnan. I sedvanlig ordning leder Arvol ceremonin vid sommarsolståndet den 21 juni, men arrangemanget i Oregon pågår under tre dagar, 18-21 juni, och många fler traditionella andliga personer medverkar.
På arrangörernas långa lista över medverkande finns t ex två av medlemmarna i International Council of 13 Indigenous Grandmothers som är bekanta för mina läsare – Agnes Baker Pilgrim och Florademayo. Bland övriga medverkande kan nämnas Eddie Benton Banai (Ojibwe), Paula Horne (Dakota), Rabbi David Haslow, The World Peace and Prayer Day Runners och fem maori-representanter från Nya Zeeland.

Vi som inte är på plats i Oregon kan koordinera våra egna solståndsceremonier med World Peace and Prayer Day. Det är inte så komplicerat – baka helt enkelt in mottot från Arvol Looking Horse i din egen ceremoni, som en del av din tacksägelse och hyllning till solen, ljuset, årsvarvet och alla livgivande energier. Ars ok fridr!
På WPPD:s hemsida finns utförlig information om ceremonin och de deltagande. Där finns också möjlighet att anmäla din egen ceremoni som del av WPPD.
Arvol Looking Horse ser denna ceremoni som ett initiativ till att återvända till våra andliga rötter och ett sätt att leva med respekt och ödmjukhet gentemot Moder Jord och alla hennes arter och väsen, synliga såväl som osynliga. Ett initiativ som han vill sprida i de fyra riktningarna:
”På en internationell nivå har vi satt materialismen före bevarandet när det gäller Jordens begränsade resurser och med detta har vi glömt att Jorden inte är en resurs att använda utan snarare källan till livet självt.”
“Mitakuye Oyasin!
All our relations!
In the Great Circle of Life,
Where there is no beginning
And no ending!

All nations, all faiths, one prayer”




 

måndag 22 juli 2013

Lågmäldhetens motstånd

Gil Scott-Herons klassiska text The Revolution Will Not Be Televised från 1970 har inte bara bäring på svarta amerikaners sociala och politiska situation då. Dess essens gäller alla förtryckta grupper – människor, djur, växter och egentligen hela Moder Jord. Även idag, om man bortser från textens tidsbundna vändningar. Men varför kommer revolutionen inte att sändas i tv, eller i mobilens live-app? Scott-Heron ger själv svaret i sista diktraden: The Revolution Will Be Live.
Denna sista rad fångar på ett kongenialt sätt dynamiken i det stora kosmiska kretsloppets dans. Det som äger rum äger rum och denna process kan inte avbildas eller beskrivas på annat sätt än genom sin egen process. Att söka avbilda en revolutionär process är ett sätt att försöka frysa ett ögonblick, men därmed töms det på sitt innehåll och förtingligas, för att använda ett begrepp från den tidige Karl Marx. Av en process gör man ett ting, en vara, som kan gå in i den kapitalistiska mervärdesprocessen för att valorisera kapitalet, alltså öka dess värde. Det gäller t ex det som kallas politik i dagens västerländska samhälle. Den har förvandlats till en sorts teater där politikens innehåll skilts från dess form, dess utövare och de som drabbas av den.
De processer i dagens värld som är verkligt revolutionära i den bemärkelsen att de transformerar grunderna för det bestående kan inte pressas in i politikens alienerande form. De handlar inte om att gripa makten med hjälp av vapen eller krossa det ena eller det andra och kan inte heller förstås med hjälp av politikens begreppsapparat – i alla fall inte den västerländska varianten. Kort sagt; sant revolutionära processer seglar under politikens radar, under maktens radar och därmed också under de stora mediernas radar. Därigenom är de för det mesta osynliga för makten hur mycket makten än försöker avlyssna rymd och cyberrymd, för sannolikheten är stor att makten avlyssnar ”fel” saker.
Revolutionära processer verkar i det fördolda – fördolt för makten men också i det fördolda enligt traditionell definition. Det är processer som samspelar med det andliga, det osynliga, den icke-ordinära verkligheten. Det var därför som en traditionell lakota som Mathew King kunde säga att bönen och den heliga pipan är mäktigare än atombomben. De är ju medel som mobiliserar och ingriper i det som King kallade The great reality och som alltså är större än det vi vanligen ser och hör och lever i.
Jag vill kalla denna hållning för lågmäldhetens motstånd. Det gör inte mycket väsen av sig i de vanliga västerländska kanalerna men verkar inte desto mindre på djupet och på lång sikt. När man väl lärt sig känna igen detta lågmäldhetens motstånd ser man uttryck för det överallt. Det är för närvarande många impulser världen över som ingår i detta lågmäldhetens motstånd. Två av dem har jag skrivit ganska mycket om på denna blogg; The International Council of 13 Indigenous Grandmothers som just hållit sitt rådsmöte i Stockholm och Arvol Looking Horses World Peace and Prayer Day; men utöver dem finns en mångfald av rörelser och grupper som verkar för en omställning av industricivilisationen, för naturens rättigheter, för aktivering och skydd av heliga platser, för rovdjurens existensberättigande, för biologisk mångfald, mot gruvbrytning och provborrningar på en rad platser, mot exploatering och föroreningar av vatten som Vättern etc etc.
Många av dessa processer och rörelser gör inte särskilt mycket väsen av sig – det ligger också i lågmäldhetsbegreppet. Tomma tunnor bullrar ju mest. Men ibland måste också denna lågmäldhet försöka stoppa exploateringar och andra dumheter på ett mer handfast, och kanske, högljutt sätt. Ett sådant exempel är Ojnareskogen på Gotland som hade varit nedhuggen idag om det inte hade varit för det intensiva och fredliga (!) motstånd som aktivisterna bjöd på plats. Ett liknande motstånd pågår just nu i Kallak utanför Jokkmokk mot provbrytning för planerad gruvdrift.
Rådsmötet med Grandmothers kom till Sverige på initiativ av Laila Spik men hon deltog inte själv sedan mötet flyttats från Gällivare där det skulle ha hållits enligt den ursprungliga planen. För Laila var det ytterst viktigt att hålla mötet just i Sápmi bl a som ett sätt att manifestera och stärka den samiska kulturen och motståndet mot de många exploateringsplaner som hotar det lappländska landskapet. I sin hälsning till mötet poängterade Laila att det viktiga är vad som händer efter mötet och där har hon ju fullkomligt rätt. Den goa hallelujah-stämningen bland de hundratals människor som deltog i mormödrarnas ceremonier och rådsförhandlingar är inte så mycket värd om den inte kan transformeras till en praktisk rörelse för att omsätta omtanken om Moder Jord och de kommande sju generationerna i konkreta handlingar. Dessa må vara lågmälda men för att göra skillnad måste de vara på riktigt, och äga rum.
En ny websajt som är fokuserad på att samla och bevara den visdom som förkroppsligas av Elders som Arvol Looking Horse är The Wisdomkeepers Project som startats av författaren Harvey Arden vars böcker jag tidigare recenserat på denna blogg. Sajten beskriver sig själv som en plats där visdom och goda hjärtan möts. Detta är inget litet projekt.

måndag 15 juli 2013

The World Tree, the Cosmic Web and Mother Earth in Nordic Tradition

(This is an edited version of a talk given at the open council of The International Council of 13 Indigenous Grandmothers in Stockholm July 14th 2013)
Thank you Grandmothers for being here, thank you for the work you do and thank you for inviting me to give this talk on some of the sacred things in the Nordic spiritual tradition. To make it possible for me to talk about these sacred things I ask for guidance and protection from the East wind, from the South wind, from the West wind, from the North wind, from Mother Earth and from Father Sky, The Great Mystery.
I have been working for more than 30 years trying to revive or reawaken the Nordic spiritual/shamanic tradition – a tradition that has been waning for more than 1000 years and in fact was extinct. How do you revive an extinct tradition? That question I asked the Lakota wise man Archie Fire Lame Deer whom I met in Rotterdam in 1980 at the Russell Tribunal on the situation of the Indians of the Americas. Archie Fire was there as spiritual advisor to the representatives of the American Indian Movement. He said that he wouldn’t give me such an advice since the White man always had told the Indians what to do, but – he added – if you go back to the time before the Christian missionaries came to you then you will probably find a lot of inspiration. This is what I have been working on since that meeting.
I have used three main sources in my work to reconstruct the Nordic shamanic tradition: 
  • the popular healing arts that were practiced well into the 20th century and was labeled as trolldom or lövjeri, 
  •  the Edda poems, songs and stories that were written down in Iceland 900 years ago and that contain fragments from the really old original stories from Dreamtime, 
  •  Mother Earth and her sacred sites that speak to us and let us take part of her knowledge if we use traditional methods such as vision quests, walkabouts, ceremonies, prayers and, specifically for the Nordic tradition – the runes. I will come back to the runes later on.
Mother Earth is the main source of knowledge of the old spiritual tradition since the knowledge; the old stories from Dreamtime are still present in the landscape – if you just learn to listen in a humble way. Many of the old sacred sites though have gone asleep since no one talks to them anymore, so they have to be reawakened.
The main characteristics of this traditional paradigm are:
  • everything is connected, 
  •  everything is alive, is conscious and has spirit, personality and its own will, 
  •  all is related and reciprocity is the main essence of all relations, 
  •  The Holy Wind – önd in Nordic tradition – is the primordial power of life; the power that keeps us all alive.
In the first song in the Poetic Edda the cosmology is presented by the first shaman – a female shaman called völva in Swedish. She knows how it all started and she knows the essence of cosmos. She tells about the creation of everything out of the great void, the great emptiness called Ginnungagap. Nothing existed except that great void, but in that great void heat and cold met and from that meeting an enormous two-gendered giant was created – called Ymer. At the same time a primordial cow was created that nurtured Ymer with her milk. Probably this was a female moose – a motive we can find in many of the ancient rock carvings in Norway, Sweden and Siberia. This cow was called Audhumbla. Ymer procreated several giants and sacred beings with him/herself. Three of these sacred beings – Oden, Vile and Ve – slayed Ymer and built the earth from his/her body, from his/her blood they created the oceans, lakes and rivers, from the body hair they made the forests and the skull was transformed into the sky. In Nordic tradition the number three is a sacred number, as well as four, so there is no coincidence that they were three sacred beings building the world and ordering cosmos, dividing day and night, summer and winter and so on. One day when walking on the beach they found two tree trunks – Ask and Embla (Ash and Elm) – that they transformed into the first humans.
The first shaman also tells about the world tree, Yggdrasil. This is a giant ash and its name means Oden’s horse since the male master shaman Oden gained his knowledge of the runes after hanging in the world tree for nine nights. Yggdrasil is a description of cosmos as an organic, living being. Nothing exists outside the world tree which is said to contain nine different worlds. The world tree has three roots; one comes from Mimer’s well, where a wise giants sits watching the sacred water. By drinking from Mimer’s well you will get wise but you have to sacrifice something to get that drink. Oden sacrificed one of his eyes. Another root comes from Hvergelme, the well from which all waters stem, and the third root comes from Urd’s well. By Urd’s well we find three female sacred beings weaving the cosmic web. They are called Urd, Verdandi and Skuld, names that have been translated as the past, the present and the future, but I think that this is more of a depiction of time as something that can’t be divided – an eternal now, an all-time. Weaving the cosmic web that encompasses everything the norns carve the runes into that web – they are the first creators of the runes. The story about Urd’s web is a way of describing that we are all related and connected and what you do a one “spot” in that web will affect things all over the web.
The primal state of the cosmic web is balance; there is balance between chaos and order, between destructive and constructive powers, between life and death, between humans and animals, between humans and plants, between humans and the spirit world/non-ordinary reality, between Father Sky and Mother Earth, between male and female powers. If this original dynamic balance is disturbed we were given sacraments by the sacred beings; ways to restore harmony and balance – such as the sacred sites of Mother Earth, ceremonies, prayer, the specific Nordic shamanic trance method called sejd and the runes, which are a very specific feature of the Nordic spiritual tradition.
The runes are a Nordic mandala; the runes are intertwined; one follows the other and one is transformed into another and they do exist as a totality. The word runa means secret or hidden wisdom. The original runes consist of 24 signs and sounds that describe all the constituting powers of cosmos. They move in a circle or rather a spiral with no beginning and no end. They are a tool to understand the essence of everything and connect to Mother Earth since the runes originate in her. The runes are a map of cosmos, a story of how cosmos is constructed and a description of the spiritual essence of everything. They are held together in a balanced system that is in constant motion and process. In the runic system you will find the four directions, the four elements, the four seasons, the four parts of the day, chaos and order, life and death, male and female; yes knowledge of everything if you treat them with respect.
When singing the runes you take part in the great cosmic dance, you take part in the ongoing creation and the re-balancing of the great cosmic cycles. You re-balance yourself, Mother Earth and her sacred sites. This is what I consider as the most urgent task for us today; to re-awaken, protect and preserve the sacred sites of Mother Earth.
The runes represent a Nordic Blessingway and I will conclude my talk by singing the runes for you all grandmothers, for everybody else taking part in your work – at this meeting or elsewhere – and I sing for the harmony and balance of Mother Earth. Ur-Thurs-Ass-Reid-Ken-Gifu-Wynja-Hagal-Naud-Iss-Jara-Pertra-Eoh-Algiz-Sol-Tyr-Bjarka-Eh-Madr-Lagu-Ing-Odal-Dagaz-Feh (three times!).
Thank you.

fredag 24 maj 2013

Grandmothers till Stockholm – är ni redo?

När Laila Spik 2007 deltog i rådsmötet med The International Council of 13 Indigenous Grandmothers i Syddakota inbjöd hon på stående fot dessa visdomsbärare att komma till Sápmi. Förberedelserna för ett rådsmöte i norra Sverige ledde småningom till att juli 2013 valdes som lämplig tid och Gällivare som lämplig mötesplats. Olika praktiska och ekonomiska problem gjorde dock att organisatörerna av rådsmötet – Auroras ring och Center for Sacred Studies – i april valde att i stället hålla mötet i Stockholm. Och nu verkar allt klappat och klart; rådsmötet hålls den 11-14 juli med Hotel Clarion på Ringvägen i Stockholm som bas och ”alla som värnar om livet för kommande generationer” är inbjudna att delta i hela eller delar av mötet.
De olika mötesdagarna har varsitt element som tema enligt följande;
11:e juli Luftens dag, Människan i relation
12:e juli Jordens dag, Människan och naturen
13:e juli Vattnets dag, Människan och vattnet
14:e juli Eldens dag, Människan och kosmos
Tre gånger om dagen samlas deltagarna vid elden där Grandmothers delar ceremonier från sina kulturer. Det finns också flera arrangemang såväl före som efter det formella rådsmötet. Mer information om programmet, deltagande, anmälningar, kostnader och boende finns på Auroras ring. Där kan man också hitta kunskap om vilka Grandmothers är och varför de reser runt och håller rådsmöten och ceremonier världen över. Målsättningen är tydlig och djupgående;
“Vi representerar en global allians av bön, utbildning och läkning för vår Moder Jord, alla hennes levnadsformer, alla hennes barn, och för de kommande sju generationerna. Vi är djupt bekymrade av den aldrig tidigare skådade förstörelsen av vår Moder Jord och förstörelsen av ursprungsfolkets sätt att leva. Vi tror på att läran från våra förfäder kommer att vara ljuset som vägleder oss genom en osäker framtid. För att ytterligare stärka vår vision arbetar vi med projekt som skyddar våra olika kulturer, marker, mediciner, språk, böneceremonier och projekt som undervisar och vårdar våra barn.”
Mötet med Grandmothers erbjuder en utomordentlig möjlighet för den som vill ta del av sant traditionell kunskap om hur man kan vandra i skönhet på Moder Jord, det som brukar kallas mormorsvägen. Även om mötet inte hålls i Sápmi är avsikten likväl att hedra det samiska folket och alla ursprungsbefolkningar. ”Det är dags att lyssna till ursprungsbefolkningens visdom om hur vi tar hand om livet på jorden. Tiden är nu.”
Laila Spik säger sig ”med stor sorg i hjärtat” tyvärr inte kunna medverka vid mötet i Stockholm eftersom hennes del av programmet är så förbunden med själva det samiska landskapet och dess ljusa sommarnätter; ”Jag kommer under mötesdagarna att finnas i mitt älskade sommarland Saltoluokta, där jag vuxit upp och där mina föräldrar verkat inom rennäringen och fostrat mig med kunskap och visdom om landet, där mina förfäder levat. För dem som fortfarande vill komma upp till norr och uppleva ljuset, kulturen och livet finns jag på telefon 070/3590941 eller email laila.spik@gmail.com för vidare information.

söndag 23 december 2012

Árs ok fridr 2013

Finns några tydliga tecken på att ett skifte är på gång? Ett medvetandeskifte med en kosmisk dimension av ömsinthet gentemot Moder Jord? En transformation som förebådar en ny tidsålder? Högaktuella frågor i samband med just årets solvända den 21 december, men frågor som saknar entydiga svar. Det var i alla fall vad jag och den norsk-samiske shamanen Eirik Myrhaug kom fram till när vi nyligen satt ner för att analysera några trender i dagens värld. Eirik var på Stockholmsbesök för att hälsa på barn och barnbarn och han påpekade att det var i Stockholm som han utbildade sig till ingenjör på 1960-talet.
Eirik som ser sitt shamanska arbete som en del av ett betydligt större socialt, ekonomiskt och politiskt sammanhang ville veta mer om vad som händer på den shamanska scenen i Sverige. Jag märkte när jag berättade om sådant som jag känner till att det faktiskt pågår en hel del utöver de ”vanliga” shamankurserna; arbete för att aktivera och skydda heliga platser; ökande skaror som ceremonierar på gammalt och nytt sätt, försök att knyta samman traditionell andlighet med civilisationskritik och omställningsrörelsen, sammanvävningar av prästinne- och shamantraditioner och så, inte minst, arbetet kring nästa års möte i Gällivare med TheInternational Council of 13 Indigenous Grandmothers. Mormödrarna representerar en ödmjuk traditionell andlighet, manifesterad i bön och ceremoni, som tycks vara på frammarsch. Allt fler inser att visdom bara kan växa ur tacksamhet och att ödmjukhet förutsätter uppgörelse med egot och självviktigheten.
Det står inte stilla i Norge heller; i Sápmi tycks ett genombrott ha skett, manifesterat bl a i Ronald Kvernmos shamanfestival Isogaisa; utanför Oslo arrangerar Ailo Gaup sin årliga sjaman gathering och Eirik själv initierar viktigt ceremoniellt arbete. Men nu vill han vidga detta genom att återknyta till och vidareutveckla sitt 70-talsprojekt ekologisk ekonomi – en ekonomi som bygger in naturens kretslopp i sina beräkningsmodeller och som därmed kan bli en del av dessa kretslopp. Idag är det ännu tydligare än då att industricivilisationen, den globala kapitalismen, har passerat sin peak och är på nedgång. Den har uttömt sin förmåga till långsiktig förnyelse och vi ser många sammanhängande faktorer som samverkar och förstärker varandra i denna nedåtgående rörelse; skuldkris, peak oil, överexploatering av naturresurser (peak everything), ökande sociala klyftor åtföljda av politisk extremism och brutalt våld, klimatförändringar med oförutsägbara konsekvenser i form av oväder, översvämningar och torka, fortsatt befolkningsökning och tilltagande kamp om mark och andra naturresurser såväl inom som mellan stater.
I detta dystra perspektiv; hur långt räcker de tecken på medvetandeskifte och transformation som vi kan skönja? För både Eirik och mig ter sig de destruktiva krafterna som så mycket starkare än de kreativa motkrafterna. Det är uppenbart att en omställning till ett annat sätt att leva inte kommer att initieras uppifrån, vare sig från den ekonomiska eller politiska maktens kluster. Omställningen kan bara växa fram underifrån, ur motrörelsen som primärt måste bli en rörelse för det nya och inte emot det gamla. Och kanske kan den bara växa fram ur en situation där väldigt många människor fler än idag upplever tillvaron som outhärdlig? Ur kaos? Oddsen just nu är inget vidare, konstaterade vi, men kanske finns i det stora kosmiska kretsloppet en avsikt eller impuls som, oss ovetande, kan gripa in och påskynda en omställning. Behövs ett gudomligt ingripande? Ni som sett Quentin Tarantinos film Pulp Fiction vet vad jag menar. Jag tänker på scenen där Samuel L. Jackson och John Travolta ska driva in pengar från några knarkhandlare åt sin boss Marsellus Wallace och en av knarkhandlarna tömmer sin automatpistol mot de båda. Kulorna borde ha genomborrat dem två flera gånger om, men som genom ett mirakel är de oträffade. Ett fall av divine intervention, fastslår Jackson, som beslutar sig för att avbryta sin torpedverksamhet och i stället bli en kringvandrande pilgrim.
Men vi kan knappast förlita oss på ett gudomligt, medvetet ingripande från Det kosmiska kretsloppets avsikt eller från Moder Jord för att styra saker och ting rätt. Vi kan bara förlita oss på vår egen kraft och förmåga. Och det var nog så maya tänkte om sin långa kalender och den trettonde baktunens slut, som enligt de flesta kunniga bedömare inträffade den 21 december 2012 (enligt Carl Johan Calleman redan 28 oktober 2011); nämligen att den signalerar att det är dags för oss att byta spår; dags att ställa om. I det nya som växer fram är vi alla delaktiga med våra tankar och handlingar.
Árs ok fridr! För ett gott år/god äring och fred, frid, fröjd! Välkomna till den paleolitiska världsrevolutionen.

söndag 30 september 2012

Självviktighet och patriarkat

På mina kurser och föredrag om shamanism och traditionell livssyn är det mestadels en klar underrepresentation av män. Vanligtvis är bara 20-30 procent av deltagarna män. Och tendensen verkar ha förstärkts med åren sedan jag inledde min utåtriktade verksamhet vid mitten av 1980-talet. Jag har ofta funderat på varför och ställt just den frågan till mina kursdeltagare – dock utan att få några helt klargörande svar.
Ett extremt exempel på manlig underrepresentation blev jag vittne till när jag i början av september besökte ett möte i Stockholm med tre representanter för The International Council of 13 Indigenous Grandmothers. Enligt min uppskattning utgjorde männen i salen kanske 5 procent av deltagarna. Män – även inom andliga och ekosofiska kretsar – har uppenbarligen väldigt svårt att ens högst kortvarigt sätta sig vid erfarna kvinnors fötter och ta del av deras visdom och erfarenheter. Jag har kommit fram till att orsaken kan sammanfattas väldigt kort och kärnfullt; brist på ödmjukhet och överskott av självviktighet. Dessa faktorer hänger intimt samman och är varandras förutsättningar.
Om män vill spela en positiv och kreativ roll i arbetet för att utveckla ett samhälle i harmoni och balans med Moder Jord är det helt nödvändigt att de ser sanningen i vitögat och släpper sin självviktighet. Det är förutsättningen för att ta steget över från att vara en del av problemet till att bli en del av lösningen.
Varifrån kommer denna manliga brist på ödmjukhet och överskott av självviktighet ifrån? Uppenbarligen ligger den inbyggd i det patriarkala samhällets struktur och är därför med och formar männen redan när de är småpojkar och kanske rentav spädbarn. Här tänker jag inte gå in i någon djupare analys av dessa strukturer utan bara peka på att de finns och har funnits under mycket lång tid – här talar vi om årtusenden och strukturer som började växa fram genom människans övergång från samlande och jakt till jordbruk och boskapsskötsel, den så kallade neolitiska revolutionen.
I den manliga självviktigheten finns en känsla av skam inför det kvinnliga och i förlängningen därmed ett förakt för kvinnliga erfarenheter och visdom. I denna självviktighet finns en sorts barnslig förnekelse av att man är sin mors son, att man en gång legat inne i sin mamma, varit en del av henne och kommit in i den här världen genom mammas vagina. I denna förnekelse ryms också en rädsla för det kvinnliga, en rädsla för att bli uppslukad av det kvinnliga och därmed också en rädsla för att ge sig hän i samspel med det kvinnliga – allt ifrån mamma via älskarinnan till Moder Jord. Och framför allt ryms i denna självviktighet ett förakt för den gamla kvinnan – haggan, tanten, mormor och farmor – och hennes visdom.
Som enskild man har man dock möjlighet att frigöra sig från denna kvinnofientliga – och livsfientliga – tvångströja. Det går att öva upp sin ödmjukhet och släppa sin självviktighet och i den processen kan man hämta näring från manliga traditioner som redan för länge sedan hittat fram till en balanserad och dynamisk relation till det kvinnliga. Jag tänker på de former av traditionell andlighet som överlevt bland många urfolk, representerad t ex av de mycket ödmjuka vismän som skildras i den eminenta boken Wisdomkeepers av Harvey Arden och Steve Wall som jag tidigare recenserat här. Eller varför inte Carlos Castanedas böcker om lärotiden med shamanen don Juan Matus? Bland det viktigaste don Juan försöker få Castaneda att inse är att han, liksom alla andra varelser, är på väg mot sin död. Först när man inser detta på djupet kan man bli ödmjuk och mottaglig för mer djupgående kunskap om världen. don Juan inpräntar i Castaneda att ”självviktighet är vår största fiende”, att ”självviktighet är något som vi måste släppa, precis som den personliga historien”. Det är först när vi släppt taget om vår självviktighet som vi kan axla ett verkligt ansvar för oss själva och för världen. För ”så länge som du känner att du är det viktigaste i världen kan du inte på allvar uppskatta världen omkring dig”. don Juan slår också huvudet på spiken när han pekar på sambandet mellan självviktighet och meningslös ilska; ” Du är så förbannat viktig att du anser dig ha rätt att bli förargad över allt och alla.” Ersätt förargad med kränkt och don Juans citat har högsta bärighet på manlighetens självviktighet och kris i det nutida Sverige.
När Castaneda frågar don Juan hur han kan veta så mycket blir svaret att ”jag vet allt möjligt därför att jag inte har någon personlig historia och inte känner mig viktigare än något annat och därför att min död sitter här alldeles bredvid mig.” Döden har vi till vänster om oss på armlängds avstånd och den är vår bästa rådgivare. Men för att kunna och våga ta del av dess råd måste vi släppa självviktigheten och bli verkligt ödmjuka. Att vara ödmjuk kan innebära att man sätter sig vid en gammal kvinnas fötter, tar emot hennes välsignelse och verkligen lyssnar till hennes budskap och erfarenheter. Och det kan innebära att man i vördnad lägger sin panna mot Moder Jord och av hela sitt hjärta tackar för livet och för att man över huvud taget får delta i det stora kosmiska kretsloppet som en varelse jämlik med allt annat i kosmos och liksom allt annat i kosmos också på väg mot sin död. Ur den ödmjukheten och tacksamheten kan kunskap och kraft komma även männen till del.

fredag 31 augusti 2012

The Grandmothers are coming!


Den kommande veckan får Stockholm besök av representanter för International Council of 13 Indigenous Grandmothers. Besöket ingår i förberedelserna för rådsmötet i Gällivare den 11-14 juli nästa år. Deltagare är Julieta Casimiro, mazatec (Mexiko), Rita Pitka Blumenstein, yuptik (Alaska), Laila Spik, same (Sverige) och initiativtagaren till rådet, Joyti från Center for Sacred Studies.
Fredagen den 7 september framträder Grandmothers på ABF-huset i Stockholm mellan kl 18 och 21. Lördag-söndag 8-9 september håller de en workshop i Baggensnäs på Ingarö på teman som Moder Jord och hennes relationer, Vattnet och hennes medicin, Bönen och dess kraft, Läkning på det andliga planet. Under veckan finns också möjlighet att få en personlig healingsession med mormödrarna. Detaljer om programmet finns hos arrangören Auroras ring.
Jag ser International Council of 13 Indigenous Grandmothers som en av många intressanta impulser av och för Moder Jord. De är onekligen en del av Moder Jords aktiverade immunförsvar mot den rovdrift på naturens resurser som pågår världen över. Impulserna utgår från de urfolkskulturer som har bevarat kärnan i sina andliga traditioner och livssyn trots flera hundra års kolonialt förtryck – ett förtryck som ännu idag är högst reellt och pågående. Vi kan välja att bli en del av denna världsomspännande impuls genom att återknyta till den traditionella livssyn som en gång präglat livet även hos oss. Ett möte med Grandmothers kan vara en puff på vägen!

tisdag 20 mars 2012

Ursprungliga mormödrar på fredsstigen


2004 bildades en löst sammanhållen organisation med en grupp äldre traditionella kvinnor – visdomsbärare från ursprungskulturer världen över. Från början var de 13 och därför kallas organisationen International Council of 13 Indigenous Grandmothers. De har sedan bildandet hållit sina rådsmöten på respektive mormoders hemort, ex-vis i New Mexico, South Dakota, Oaxaca, Dharamsala, Oregon, Arizona, Kagoshima, Anchorage och Brasilia. Senare i år hålls rådsmöte nr 11 och 12 i Montana respektive Katmandu och så i juli 2013 – det trettonde rådsmötet i Gällivare!
Orsaken till att Gällivare har valts som mötesplats är att Laila Spik i sin egenskap av ”Saami Grandmother” var inbjuden till rådsmötet i South Dakota 2007 och då på stående fot bjöd hela gänget till Sverige och Sápmi. Detta möte äger rum den 11-14 juli 2013 och blir verkligen något att delta i för alla som är intresserade av att hitta fram till ett ödmjukt sätt att leva på och med Moder Jord.
Varför detta råd av ursprungliga mormödrar? Så här säger de själva i sin korta programförklaring;
”Vi representerar en global allians av bön, utbildning och healing för vår Moder Jord, alla hennes invånare, alla barn och för de kommande sju generationerna. Vi är djupt bekymrade över den exempellösa förstörelsen av vår Moder Jord och förstörelsen av ursprungliga sätt att leva. Vi tror att instruktionerna från våra förföräldrar kommer att lysa upp vår väg genom en osäker framtid. Vi ser fram emot att främja vår vision genom att förverkliga projekt som skyddar våra olika kulturer: landskap, mediciner, språk och ceremoniella sätt att be och genom projekt som utbildar och ger näring åt våra barn.”
Mormödrarna ägnar alltså mycket tid åt ceremonier och bön och då gäller detta bön i en ursprunglig bemärkelse, vilket innebär ett ömsesidigt samtal och energiutbyte mellan människor och Moder Jord, mellan människor och landskap med alla dess synliga och osynliga invånare.
Den som vill bekanta sig närmare med mormödrarna som personer och med deras verksamhet kan med fördel ta del av filmen For the Next 7 Generations som Auroras Ring ordnar offentliga visningar av och säljer som dvd (se adresser nedan). Filmen är klart intressant även om den bitvis är ganska taffligt filmad och ger ett i mitt tycke alldeles för stort utrymme åt mormödrarnas träff med Dalai Lama, som här mest framstår som en rolig gubbe. Vad en shaman-intresserad person hellre skulle vilja se mer av är ceremonierna i Mexiko resp Brasilien med intagande av ansenliga mängder svamp (psilocybiner) och ayahuasca. Dessutom hade man velat ha mer av den nepalesiska shamankan Aama Bombo (Nepal) och hennes arbete under trans.
Om man vill veta mer om vilka 1
3 Indigenous Grandmothers är och vad de sysslar med utöver rådsmötena kan man titta in på deras välmatade hemsida som drivs av stödorganisationen Center for Sacred Studies. I Sverige arbetar organisationen Auroras ring med det praktiska genomförandet av Gällivare-mötet, som förutom rådsöverläggningarna kommer att rymma diverse föreläsningar och workshops om samer och andra urfolk samt ceremonier och musik i en salig blandning. På Auroras ring kan man också se vad som är på gång innan rådsmötet 2013. T ex kommer en av mormödrarna, Margaret Behan (cheyenne-arapaho) till Sverige i april och framträder bl a på Årsta Folkets Hus i Stockholm den 4 april. Mer info på https://www.facebook.com/events/196260170475747/