Kärlek och avsikt - Om rörelsen i universum (1)

Nu är det 2012 och många talar om en pågående medvetandeförändring som kan öppna upp för en övergång från industrisamhällets nuvarande destruktiva livssätt till ett samhälle, ett produktionssätt och ett liv i balans med Moder Jord. De senaste veckorna har jag fört samtal med en gammal vän, Jonas som är trädgårdsarbetare, om dessa frågor och om vilken rörelse som pågår både i det lilla och i det stora, i universum. Jag har delat upp en redigerad version av vårt samtal i två delar. Detta är del 1.

Jonas: Vi är nu vid ett vägskäl där det allt tydligare känns som att det andliga/magiska möter och förenas med miljörörelsen, naturen, jorden, floran och faunan och behovet av en hållbar utveckling och därmed blir "andligheten" på ett naturligt sätt politisk i den galna tid vi lever i och det kaos som skapas av civilisationens dödsryckningar. Detta leder i sin tur bort från andligheten som en hobby och konsumtionsvara.
På samma sätt måste vi normalisera de ekologiska matvarorna och myten om det goda livet på landet. Det räcker inte med att stilla sitt samvete med att köpa en ekologisk lyxmarmelad för 160 kronor, gå på spa-yoga och skaffa sig ett "Ernst"-torp på landet för att vara delaktig i en framtida förändring om man sedan ändå stressa iväg till reklambyråjobbet på måndag morgon med magkatarr i en stadsjeep med McDonald's kaffe i framsätet.
Man måste ju dagligen leva med respekt, ödmjukhet, empati och solidaritet med sin omgivning (att vandra i skönhet) självklart utifrån de förutsättningar man själv har och den medvetandenivå man nått fram till. Små val i vardagen som växer sig starkare allteftersom man själv blir starkare.
Vill man stå på barrikaderna och ockupera Wall Street så gör man det men det kan självklart likaväl handla om att vårda en ekologisk trädgårdsodling, förvalta gamla namnsorter av frukt och grönt i all stillhet. Eller varför inte både och.

JIE: Det är inte så många människor som har både den andliga dimensionen och industrisamhälleskritiken från vänster och som man kan kommunicera på ett djupt sätt med. Jag kanske dock inte delar din optimistiska syn på att andligheten håller på att bli politisk. Kanske är det så, men jag ser ju också frånvaron av politiskt perspektiv hos många "andliga" bekantskaper och å andra sidan, en fixering vid ett naturvetenskapligt synsätt inom miljörörelsen, som tycks svårt att vidga. Med politiskt perspektiv menar jag politik i en djupgående mening, alltså inte bara ett slags parollkritik av industrisamhället. Själv behöver jag få utmanande tankemässig stimulans och har just läst Tony Judts sista bok - en samtalsbok med titeln Thinking the Twentieth Century. Den tvingar mig att ta i när jag läser. Men den bok som på senare tid gett mig mest är dock Wisdomkeepers av Harvey Arden och Steve Wall. Det är en fantastisk resa in i ett traditionellt tänkande bland ursprungsamerikaner som jag har recenserat här. Annars har jag varit djupt inne i arbetet med att översätta Runmagi och shamanism till engelska. Den kommer ut i april. Jag har också under vintern hållit i en studiecirkel i runmagi så runorna är mer eller mindre ständigt närvarande i livet. Och som vanligt bjuder de på märkliga drömmar och ibland en och annan hisnande insikt. Ditt mejl ramlade in just som jag hade slutfört en fröbeställning inför den kommande odlingssäsongen. Ingen tillfällighet förstås! Vi har ju tidigare talat om att de verkligt revolutionära sakerna äger rum under maktens radar, genom skapandet av temporära autonoma zoner som gamle Hakim Bey kallar det. Det pågår en hel del intressant inom omställningsrörelsen även om många människor där saknar ett djupare andligt perspektiv. De är mer intresserade av hur man praktiskt bygger en komposthög än av hur man samtalar med Moder Jord.

Jonas: Visst finns det en frånvaro av överbryggande tolerans från bägge läger som du säger, men jag känner små krusningar på vattenytan genom mina internationella kontakter som jag inte sett förut och strömningar som först verkar långsamma kan plötsligt få fart i kvantumhopp. Guds vägar äro outgrundliga och Kaos är granne med gud. Jag vet av erfarenhet att vårt land på många sätt är speciellt och extremt i sin lagomhet, vi är väldigt icke-andliga, logiska, praktiska och lite tröga och de andliga sökare som precis flytt undan det fängelset kan tänkas ha svårt att ta ett halvt steg tillbaka för att plocka med sig lite politik och praktiskt arbete in i sin nya världsbild. Jag har själv aldrig varit med i någon grupp, forum eller förening, förutom Rovdjursföreningen, och har svårt att kompromissa med människor som "vet" vad som är rätt och fel utan att ha personliga praktiska livserfarenheter. Jag är själv en social ensamvarg som de senaste 3-4 åren dragit mig undan för att meditera, fundera, förkovra mig och bara vara men känner nu att det är dax att ge mig ut i nya sammanhang med likasinnade för att dela erfarenheter och kunskaper samt realisera drömmar och idéer, men det får ske i sin egen takt. Jag har länge varit engagerad i vissa delar av den västerändska/anglosaxiska ockulta ritualmagiscenen med sina rötter i Mellanöstern via Grekland och renässansen, det är en del av mitt sökande, här har jag personligen lite lättare att acceptera att den är mer "bokig" och teoretisk, men när en engelsman nyss frågade mig om den nordiska traditionen sa jag att jag vill behålla den i skog och mark, ren och enkel, minimalistisk "som ett glas friskt källvatten med ett par isbitar i" Jag tror han förstod.
Vi är nu vid en punkt där det måste ske en korsbefruktning av de olika lägren. En trädgårdsmästare, permakulturodlare eller Peak Oil-intresserad miljöforskande ekolog eller biolog kan inte längre bara luta sig tillbaka på det praktiska eller vetenskapliga och därmed blunda för det gudomliga medvetande som genomsyrar allt liv på jorden. Utöver att vara "klimatsmart" och jobba ekologiskt (som jag ser som en absolut självklarhet) så måste han/hon även bygga upp en relation med de osynliga andliga krafter som omger oss i flora och fauna.
På samma sätt så kan inte längre en ockultist, wicca-utövare eller en mer allmän andlig sökare anta att "personlig utveckling" endast sker i ett vakuum som främst handlar om MIG och MITT välbefinnande i en isolerad fantasivärld utan praktiska och politiska aspekter och konsekvenser och där Moder Jords magiska kraft är något man läser om snarare än gräver och planterar i. Föst då kan vi komma vidare till nästa steg.

Del 2 av Jonas och mitt samtal om rörelsen i universum kommer snart.

FN-kritik mot exploatering av San Francisco Peaks

San Francisco Peaks intill Flagstaff i Arizona är ett heligt bergsmassiv för 13 olika ursprungsfolk i USA, bland dem navajo, hopi, havasupai, apacher och zuni. Sedan 1930-talet finns där en kommersiellt driven alpin skidanläggning, Arizona Snowbowl, som nu byggs ut och dessutom fått tillstånd att använda renat avloppsvatten från Flagstaff till att göra konstnö. Det sker trots ett intensivt motstånd från ursprungsamerikanerna som efter att ha uttömt alla juridiska möjligheter i USA vänt sig till FN och klagat över utbyggnaden som de betraktar som ett helgerån. FN:s rasdiskrimineringskommitté, CERD, riktar nu kritik mot USA.
CERD:s ordförande Alexei Avtonomov skriver i ett brev av den 9 mars 2012 till USA:s delegat att kommittén är bekymrad över de andliga och kulturella effekter som skidanläggningen på San Francisco Peaks kan få för ursprungsbefolkningen. Han skriver också att kommittén begär information om vilken process staten har genomfört för att på förhand få ett fritt och informerat samtycke från de berörda urfolken för utbyggnaden av skidanläggningen och omvandlingen av avloppsvatten till konstsnö.
Den som följt de senaste årens strid om San Francisco Peaks, som formellt är federalt land, vet svaret på den frågan. Inget har gjorts från amerikanska myndigheter för att få ett samtycke från områdets ursprungsbefolkning. Anledningen är nämligen att alla berörda indianstammar säger blankt nej till utbyggnaden.
Konventionen för att avskaffa alla former av rasdiskriminering är bindande även för USA:s regering och Avtonomov skriver i en diplomatiskt inlindad formulering att han önskar att USA ska fortsätta verka för ett effektivt genomförande av konventionen och så framför han en mycket konkret begäran;
”Kommittén begär information om konkreta åtgärder för att säkerställa att den heliga karaktären som denna plats har för ursprungsfolken respekteras, inklusive möjligheten att upphäva tillståndet till Arizona Snowbowl för att ytterligare konsultera ursprungsfolken och ta hänsyn till deras oro och till deras religiösa traditioner.”
USA måste komma med ett svar senast den 31 juli i år.
Varför har då navajo m fl valt att dra in det internationella samfundet i kampen för San Francisco Peaks? Så här svarar Leonard Gorman på Navajo Nation Human Rights Commission;
”Det internationella samfundet ser det vi ser och har nu hört oss. Det är ett lugnande besked från CERD att Navajo Nation och dess invånare blir hörda och omfamnade av en organisation som ska övervaka internationella fördrag.”
Det enda rätta för USA:s regering vore självfallet att stoppa all ytterligare exploatering på San Francisco Peaks och dessutom avveckla hela Snowbowl-anläggningen.

Ursprungliga mormödrar på fredsstigen

2004 bildades en löst sammanhållen organisation med en grupp äldre traditionella kvinnor – visdomsbärare från ursprungskulturer världen över. Från början var de 13 och därför kallas organisationen International Council of 13 Indigenous Grandmothers. De har sedan bildandet hållit sina rådsmöten på respektive mormoders hemort, ex-vis i New Mexico, South Dakota, Oaxaca, Dharamsala, Oregon, Arizona, Kagoshima, Anchorage och Brasilia. Senare i år hålls rådsmöte nr 11 och 12 i Montana respektive Katmandu och så i juli 2013 – det trettonde rådsmötet i Gällivare!
Orsaken till att Gällivare har valts som mötesplats är att Laila Spik i sin egenskap av ”Saami Grandmother” var inbjuden till rådsmötet i South Dakota 2007 och då på stående fot bjöd hela gänget till Sverige och Sápmi. Detta möte äger rum den 11-14 juli 2013 och blir verkligen något att delta i för alla som är intresserade av att hitta fram till ett ödmjukt sätt att leva på och med Moder Jord.
Varför detta råd av ursprungliga mormödrar? Så här säger de själva i sin korta programförklaring;
”Vi representerar en global allians av bön, utbildning och healing för vår Moder Jord, alla hennes invånare, alla barn och för de kommande sju generationerna. Vi är djupt bekymrade över den exempellösa förstörelsen av vår Moder Jord och förstörelsen av ursprungliga sätt att leva. Vi tror att instruktionerna från våra förföräldrar kommer att lysa upp vår väg genom en osäker framtid. Vi ser fram emot att främja vår vision genom att förverkliga projekt som skyddar våra olika kulturer: landskap, mediciner, språk och ceremoniella sätt att be och genom projekt som utbildar och ger näring åt våra barn.”
Mormödrarna ägnar alltså mycket tid åt ceremonier och bön och då gäller detta bön i en ursprunglig bemärkelse, vilket innebär ett ömsesidigt samtal och energiutbyte mellan människor och Moder Jord, mellan människor och landskap med alla dess synliga och osynliga invånare.
Den som vill bekanta sig närmare med mormödrarna som personer och med deras verksamhet kan med fördel ta del av filmen For the Next 7 Generations som Auroras Ring ordnar offentliga visningar av och säljer som dvd (se adresser nedan). Filmen är klart intressant även om den bitvis är ganska taffligt filmad och ger ett i mitt tycke alldeles för stort utrymme åt mormödrarnas träff med Dalai Lama, som här mest framstår som en rolig gubbe. Vad en shaman-intresserad person hellre skulle vilja se mer av är ceremonierna i Mexiko resp Brasilien med intagande av ansenliga mängder svamp (psilocybiner) och ayahuasca. Dessutom hade man velat ha mer av den nepalesiska shamankan Aama Bombo (Nepal) och hennes arbete under trans.
Om man vill veta mer om vilka 13 Indigenous Grandmothers är och vad de sysslar med utöver rådsmötena kan man titta in på deras välmatade hemsida som drivs av stödorganisationen Center for Sacred Studies. I Sverige arbetar organisationen Auroras ring med det praktiska genomförandet av Gällivare-mötet, som förutom rådsöverläggningarna kommer att rymma diverse föreläsningar och workshops om samer och andra urfolk samt ceremonier och musik i en salig blandning. På Auroras ring kan man också se vad som är på gång innan rådsmötet 2013. T ex kommer en av mormödrarna, Margaret Behan (cheyenne-arapaho) till Sverige i april och framträder bl a på Årsta Folkets Hus i Stockholm den 4 april. Mer info på https://www.facebook.com/events/196260170475747/

Bolivia i post-kapitalistisk omvandling

-Vi hoppas kunna gå bortom kapitalismen även om detta inte kan vara ett enskilt lands uppgift. Det säger Bolivias vicepresident Álvaro García Linera i en intervju om läget i landets avkoloniseringsprocess, sex år efter att aymara-indianen Evo Morales valdes till president. Intervjun som gjordes av Luis Hernández Navarro publicerades ursprungligen i den mexikanska dagstidningen La Jornada den 7 februari 2012. Här följer ett utdrag i svensk tolkning baserat på en engelsk översättning från Bolivia Rising;
LHN: Ni har styrt Bolivia i sex år. Har ni verkligen uppnått några framsteg i att avklonisera staten?
AGL: Det fundamentala faktum som vi har upplevt i Bolivia handlar om hur rollen har förändrats för de människor som utgjort och utgör den demografiska majoriteten – ursprungsfolken. Tidigare var ursprungsfolken tvingade till att vara bönder, arbetare, hantlangare, bärare eller uppassare till följd av brutaliteten i den europeiska invasionen och bördorna från århundraden av dominans, som genomsyrade synsättet både hos den härskande och de underordnade klasserna. Nu är representanter för ursprungsfolken ministrar (både män och kvinnor), parlamentsledamöter, chefer för statliga företag, författningsutformare, domare i högsta domstolen, guvernörer och president.
Avkolonisering är en process för att avveckla de institutionella, sociala, kulturella och symboliska strukturer som har knutit människors dagliga aktiviteter till de intressen, hierarkier och berättelser som har påtvingats av utomstående makter. Kolonialism innebär territoriell dominans påtvingad genom tvång som över tid blir en ”andra natur”. Den blir inetsad i det ”normala” beteendet, i den dagliga rutinen och de vardagliga sätten att uppfatta tillvaron hos de dominerade folken. Därför tar det lång tid att avveckla dominans-maskineriet. I synnerhet behövs tid för att förändra den dominans som har tagit sig uttryck i det allmänna synsättet och att förändra människors kulturella vanor.
De organisatoriska formerna hos den nuvarande urfolksrörelsen – kollektiv, bönder, fackföreningar – och deras arbetssätt med diskussioner på stormöten, traditionell rotation på förtroendeposter och, i en del fall, gemensam kontroll över produktionsmedlen, gör att de idag är i centrum för det politiska beslutsfattandet och att de utgör en god del av Bolivias ekonomi.
För att idag påverka statsbudgeten eller känna till regeringens agenda hjälper det inte alls att frottera sig med höga representanter från Internationella valutafonden, Den inter-amerikanska utvecklingsbanken eller USA:s eller de europeiska ländernas ambassader. Idag går statsmaktens bana genom debatterna och besluten i församlingar av urfolk, arbetare och grannskapskommittéer.
Politikens subjekt och de verkliga maktinstitutionerna återfinns nu på ursprungsbefolkningens folkliga arena. Idag är statens verkliga makt lokaliserad inom det som en gång kallades ”konflikt-scenarier” som fackföreningar och samhällsgrupper. Och de som tidigare var förvisade till att vara tysta och underordnade subjekt är de som utformar dagens politik.
Detta sätt att öppna upp de historiska möjligheternas horisont för ursprungsfolken – så att de inte bara kan vara bönder, arbetare, murare, hushållsarbetare utan också utrikesministrar, senatorer eller domare – är den största och mest egalitära revolutionen i Bolivia sedan landet bildades. De undanträngda förnäma härskande klasserna använder en torr och nedsättande fras för att beteckna de senaste sex årens ”förintelse”: ”Indianer har makten.”
LHN: Hur ska den ekonomiska modell som har införts karakteriseras? Är den ett uttryck för det 21:a århundradets socialism? Är det en form av post-nyliberalism?
AGL: I grunden är det en post-nyliberal model, en post-kapitalistisk omvandling. Ledd av ursprungsbefolkningens rörelse har den omfattat att återta kontrollen över naturresurser som var i främmande händer (gas, olja, en del mineraler, vatten, elektricitet) och placera dem i statens händer. Andra resurser som statlig mark, stora egendomar och skogar har hamnat under gemensam kontroll av ursprungsfolk och bönder.
Idag är staten den huvudsakliga skaparen av välstånd. Detta välstånd valoriseras inte som kapital; det omfördelas genom hela samhället i form av bonusar, hyror, sociala förmåner, frysning av taxorna för samhällsviktiga tjänster och av bränslepriser, samt subventioner till jordbruksproduktion. Vi försöker prioritera välstånd i form av bruksvärde framför bytesvärde. I detta avseende uppträder inte staten som en kollektiv kapitalist i den statskapitalistiska bemärkelsen utan agerar som en omfördelare av kollektivt välstånd bland de arbetande klasserna. Den agerar också som en främjare av de materiella, tekniska och föreningsmässiga kapaciteterna bland bönder, hantverkare och andra produktionsgrupper. Vi sätter vårt hopp till att röra oss bortom kapitalismen genom denna utvidgning av gemensamhetsandan bland befolkningen i stad och på land, även om vi vet att detta är en universell uppgift och inte bara uppgiften för ett enskilt land.
LHN: En del hävdar att Bolivia förblir en leverantör av råvaror till den internationella marknaden och att den rådande utvecklingsmodellen i praktiken inte ifrågasätter denna roll. Är det sant? Innehåller den en ackumulationsfas som förenas med en omfördelning av inkomster?
AGL: Varken utvinning (eller inte utvinning) av råvaror, eller industrialismen erbjuder något vaccin mot orättvisa, exploatering och ojämlikhet. I sig själva är de varken produktionssätt eller sätt att hantera välstånd. De är tekniska system för att bearbeta naturen genom arbete. Och beroende på hur de använder dessa tekniska system, och hur de hanterar det välstånd som därigenom produceras, står ekonomiska regimer för mer eller mindre rättvisa, oavsett hur de exploaterar arbete.

Moder Jords rättigheter och ursprungligt livssätt

Indigenous Environmental Network bjuder in till en internationell konferens den 4-6 april på Haskell Indian Nations University i Lawrence Kansas, USA på temat ”Moder Jords rättigheter: att återskapa ursprungliga livssätt av ansvar och respekt”. Inbjudan innehåller en fint formulerad text om Moder Jords rättigheter som jag här återger in extenso.
I april 2010 inträffade en historisk händelse. Mer än 32 000 människor, inkluderande urfolk, sociala rörelser, småbönder och en del regeringsledare, samlades i Cochabamba, Bolivia, för Världskonferensen om klimatförändringar och Moder Jords rättigheter. Två av konferensens resultat var Folkets fördrag och Den universella deklarationen om Moder Jords rättigheter. Fördraget och deklarationen gav röst åt världens folk som upplever effekterna av klimatkaos och dess många åtföljande problem, inklusive åderlåtningen av färskvatten och andra naturresurser och problemen med livsmedelssäkerhet, fattigdom och miljökris tillsammans med den finansiella kollapsen i USA och globalt.
Under Cochabamba-konferensen föreslog Bolivias president Evo Morales officiellt att FN ska anta en deklaration som erkänner att naturen eller Moder Jord har vissa inneboende rättigheter som vi människor måste respektera och försvara. Om FN och nationella och lokala regeringar antar deklarationen om Moder Jords rättigheter skulle det utöka den kategori som innehar lagliga rättigheter och det skulle initiera en global omvandling.
Våra profetior och läror säger oss att livet på Moder Jord är i fara och står inför en tid med stora omvandlingar. Som urfolk accepterar vi det ansvar som vi ålagts av våra profetior att berätta för världen att vi måste leva i fred med varandra och med jorden för att säkerställa harmoni i skapelsen.
Våra ursprungliga livssätt är de första ”gröna ekonomierna”. Detta är mer än en abstrakt filosofi. Vår Moder Jord är livets källa. Vatten är hennes livsblod. Välbefinnande för den naturliga miljön leder till uthållighet för våra folks fysiska, mentala, känslomässiga och andliga liv. Moder Jords hälsa och urfolkens hälsa är intimt sammanflätade. När våra hemland har god hälsa är också våra folk friska. Detta oskiljaktiga förhållande måste respekteras för våra kommande generationers skull och för jordens välmåga.
Allianser formas på global nivå av urfolk och grupper och individer som har tagit ställning för att skapa ett rättssystem som ser och behandlar naturen och Moder Jord som ett självständigt väsen med grundläggande rättigheter. Detta för att hjälpa fram ett paradigm som är baserat på urtänkande och urfilosofi och garanterar lika rättigheter för naturen och hedrar ömsesidigheten i allt liv.
Detta är den största utmaningen som mänskligheten står inför i det 21:a århundradet. Hur ska vi om-orientera de dominerande industrisamhällena så att de åstadkommer mänskligt välbefinnande på ett sätt som bidrar till Moder Jords hälsa i stället för att underminera den? Med andra ord – hur ska vi leva i harmoni med naturen?
Vi bjuder in mänskligheten att komma samman för att förbättra vårt kollektiva mänskliga uppträdande så att vi kan utveckla en mer hållbar värld. Vi kan bevara, skydda och fullfölja våra heliga plikter att leva med respekt i denna underbara skapelse. Vi har makten och ansvaret för att åstadkomma en förändring.
Tom B.K. Goldtooth, Indigenous Environmental Network
Dr. Daniel Wildcat, Haskell Indian Nation University