"Ein gut verständlich geschriebenes Handbuch"

Aus der Fülle der Bücher, die sich mit dem Thema Runen beschäftigen, ragt das Buch des schwedischen Schamanen Jörgen I. Eriksson eindrucksvoll heraus: „Runenmagie und Schamanismus. Ursprüngliches Wissen von Mutter Erde“. Eriksson grenzt sich deutlich ab von oberflächlichen Runenerklärungen und ihrer Anwendung für Weissagungen nach dem Motto „kleine Orakelkunde für die Handtasche“.

Nach Eriksson sind Runen Symbole der Grundenergien des Universums. Sie gehen zurück auf die Magie der ältesten Gesellschaften der Menschheit. Für die nordischen Sammler und Jäger standen die Runen für Ur-Laute und Ur-Zeichen, die Schamanen von der Eigenschwingung der Natur wahrnahmen wie zum Beispiel Wind, Donner, Regen, rieselnde Bäche, summende Insekten. Ein dogmatisches und steifes Zeremoniell sei im Umgang mit den Runen nicht sehr hilfreich, so Eriksson.

Spirituelle Versenkung und Trommelreisen am warmen Kamin reichten nicht, um die Magie der Runen zu erfahren. Das schamanische Wissen, das die Runen vermitteln, erfordere die Einbindung in schamanische Zeremonien und sei auf die hautnahe Erfahrung von Natur und Landschaft gegründet. Dies erst öffne die Sinne für die Symbole der Energie, die den Kosmos bilde. Ein Schamane sei jemand, der um die wahre Natur der Dinge wisse, der die Welt verstehe und Einblick in das Verborgene habe.

Erikssons Buch ist ein gut verständlich geschriebenes Handbuch für Philosophie und Praxis des Schamanen, der mit Runen arbeiten will. Tiefgründig stellt er die Runen in ihrem Zusammenhang mit dem Weltbild der nordischen Völker der Frühgeschichte dar und beschreibt auf dieser Grundlage ausführlich die Bedeutung der Runen. Seine Systematik der Runen weicht von dem bislang üblichen so genannten „Futhark“ ab, so dass sich eine Vielzahl besonderer Beziehungen und Verbindungen zwischen verschiedenen Runen ergibt. Ergänzt wird diese „Uthark“ genannte Systematisierung durch Einbeziehung der Zahlenmagie, Vorschläge zum magischen Gebrauch der Runen, zur Gestaltung von Runenzeremonien und zur Runen-Weissagung. Wer sich intensiv auf die Arbeit mit Runen einlassen möchte, findet in Erikssons Buch sachlich und spirituell fundierte Anleitungen, die weit über die üblichen Runen-Ratgeber hinaus gehen.

Immer wieder weist Eriksson darauf hin, dass das Runensystem des „Uthark“ offen und dynamisch ist. Er macht den angehenden Runenmagiern daher Mut, ihrer Intuition zu folgen und nicht Deutungsrezepte schematisch anzuwenden. Dann nämlich verlören die Runen ihre magische Kraft.

Jörgen I. Eriksson hat mehrere Bücher zu den Themen Runen, Magie, Schamanismus, Weisheit der Edda sowie zu den spirituellen Weltbildern von Saami und Navajo geschrieben, die auf schwedisch, englisch oder estnisch erschienen sind. „Runenmagie und Schamanismus“ (ISBN 978-91-978832-5-2) ist das erste seiner Bücher, das ins Deutsche übersetzt wurde. Es umfasst 126 Seiten, kostet 25 Euro und ist zu bestellen über www.norrshaman.net.

Rezension von Wilfried Richert, Verfasser des Busches Das Mysterium der Frau Holle.

Ny bok: Drömtiden knackar på

Mycket har hänt sedan psykiatern C. G. Jung och kvantfysikern Wolfgang Pauli försökte förena djuppsykologi, kvantfysik och alkemi i en enhetlig teori. Ett centralt begrepp i deras arbete var synkronicitet, som betecknar meningsfulla och sammanfallande händelser. Synkronicitet förebådar förändringar i både inre och yttre bemärkelse och är kärnan i all verklig magi. Insikterna i synkronicitetens aspekter har senare fördjupats och är en stor inspirationskälla för alla som vill samspela på ett kreativt sätt med Moder Jord och Det stora kosmiska kretsloppet.

I Drömtiden knackar på: Om synkronicitet, arketyper och talmagi (norrshaman 2016) analyserar jag vad synkronicitet är och hur den kan möjliggöras, vad det himmelska giftermålet och multiplicatio-effekten innebär och vad det betyder att de naturliga talen och runorna är arketyper. Detta är en bok om verklig magi.

Allt i universum befinner sig i ständig utveckling och förändring och det innebär att den som vill delta i och förändra världen också ständigt måste utveckla och transformera sina egna redskap. Vi kan inspireras av uråldriga traditioner, men om vi vill åstadkomma verklig magi (till skillnad från inbillad) måste vi vara beredda att ta till oss ständigt nya insikter och förändra metoderna i enlighet med dem. Runmagi idag skiljer sig t ex på åtskilliga sätt från hur runmagi utövades för 1 000 eller 2 000 år sedan.

Från Drömtiden strömmar ständigt ny kunskap för alla som är beredda att öppna sig och ta emot – som en inbyggd nödvändighet i den kosmiska matrisen. Efter Jung och Pauli har många andra utvecklat teorierna om synkronicitet och därmed också om verklig magi, t ex Marie-Louise von Franz, F. David Peat och Remo F. Roth. Deras arbete har varit en enorm inspirationskälla för mig i arbetet med Drömtiden knackar på. Inspiration har också flödat till mig direkt från Moder Jord och Drömtiden, i form av synkronistiska fenomen. Det kan handla om situationer där ovanliga djur plötsligt dyker upp, eller där vanliga djur plötsligt gör oväntade saker. Vad dessa situationer signalerar är: ”Var uppmärksam!”. Och när en öppnar sig för nya insikter så kan ett kunskapssprång äga rum. I synkronistiska händelser finns en kreativ aspekt, där något nytt skapas av eller för den som blir medveten om synkroniciteten. Det handlar inte om att vi människor skapar synkronicitet, möjligen kan vi göra oss receptiva och därigenom bidra till förutsättningarna för synkroniciteten.

Synkronicitet förutsätter ett förändrat medvetandetillstånd. Healing och annan magi är uttryck för synkronicitet och kan bara inträffa när de står i överensstämmelse med den grundläggande kosmiska matrisen och rörelsen. Verklig magi förändrar såväl ceremonins deltagare som den stora kosmiska väven, Urds väv. Det är den processen som utgör multiplicatio-effekten. Sambanden är komplexa och verklig magi äger inte rum enligt någon enkel logik av orsak och verkan. Det försöker jag beskriva i Drömtiden knackar på.

Boken går att beställa direkt från norrshaman till ett pris av 120 kr + porto. Den finns också hos nätbokhandlar som Adlibris och Bokus och, förstås, på Bokbörsen.

Människans digitala fångenskap

De digitala medierna förändrar i grunden vårt beteende, vår varseblivning, vår urskillningsförmåga, vår samlevnad. Detta äger rum bortom alla medvetna beslut och denna blindhet och onykterhet utgör vår tids kris. Så lyder det mäktiga anslaget i den sydkoreanske filosofen Byung Chul-Hans bok I svärmen: Tankar om det digitala (Ersatz 2014).

Byung är verksam som professor vid Universität der Künste i Berlin. Utöver I svärmen har förlaget Ersatz gett ut ytterligare två av hans böcker på svenska: Trötthetssamhället (2013) och Eros Agoni (2015). Böckerna är tunna (60-90 sidor) men skrivna på ett väldigt stringent och mångbottnat språk och kräver långsam läsning och kontemplation - något som Byung ser som en motståndshandling mot den rådande samhälleliga prestationshetsen. Det västerländska samhället har förlorat eros, som har ersatts med pornografi och lett oss in i ”den blinda produktionens och prestationens samhälle”. Människorna har förlorat sin kontemplativa förmåga, lystringens gåva och samhället har drabbats av excessiv trötthet och utmattning. ”Det är därför som vi sover oroligt idag. De utmattade prestationssubjekten somnar så som benet somnar.”

Byung Chul-Han tar som synes stora grepp i sin samhällskritiska analys där vi kan finna inflytanden från tyska filosofer som Hegel och Heidegger men också från franska tänkare som Badiou och Bataille. Som ett grundstråk i hans tänkande finns en djupgående kritik av kapitalismen och nyliberalismen. Och, väl att märka, Byung är helt up-to-date. Jag rekommenderar hans böcker till alla som vill förstå världen för att kunna förändra den (för att travestera Marx).

Ett av vår tids fenomen som Byung analyserar är överflödet av information. Vi kan bevittna en accelererande cirkulation av information som leder till accelererad cirkulation av kapital. Det digitala mediet förvandlar information och kommunikation till en vara. Företag som Google och Facebook, alltså det som kallas Big Data, totalprotokollerar våra liv i sin strävan efter maximal avkastning på informationen. I denna process medverkar människorna själva frivilligt till sin egen exploatering: ”Självexploateringen är effektivare än exploateringen av andra, eftersom den går hand i hand med en känsla av frihet.” Det digitala mediets frihet framkallar paradoxalt nog ett tvång hos dess användare att prestera och självoptimera. Det intima ställs ut offentligt och det privata blir offentligt i en ”pornografisk utställning av intimitet och privatsfär”. Visst är detta en träffande beskrivning av vad människor ägnar sig åt på så kallade sociala medier!

Den ofiltrerade informationsmassan i de digitala medierna får varseblivningen att bli helt avtrubbad – tänkandet och omdömesförmågan förtvinar. ”Man reser omkring överallt, utan att göra någon erfarenhet. Man räknar i det oändliga, utan att kunna berätta. Man ser alla möjliga saker, utan att vinna någon insikt.” Information och kunskap är nämligen olika saker och från en bestämd punkt blir informationen deformation.

Detta får djupgående och oroande följder för hela samhället. Byung understryker att det digitala mediet är ett affektmedium som möjliggör omedelbara känsloutlopp. Vi har hamnat i ett upprördhetssamhälle där argmedborgare enbart agerar utifrån sig själva utan identifikation med det gemensamma. Ur det som Byung kallar skitstormarna i de digitala medierna kommer ingen gemensam handlingskraft och omsorg om det gemensamma. Den digitala svärmen är flyktig och instabil och består av förensligade individer utan förmåga att utveckla något vi. I ett sådant samhällsklimat av tilltagande egoisering och atomisering försvinner solidariteten, privatiseringen fortsätter ända in i själen och det ömsesidiga eroderas. De digitala medierna eroderar enligt Byung gemenskapen och vi:et och förstör det offentliga rummet. Därmed motverkar de bildandet av en motmakt som skulle kunna ifrågasätta den kapitalistiska ordningen.

Vad för slags demokrati är möjlig med tanke på den svinnande offentligheten, människornas växande egoisering och narcissifiering, frågar sig Byung närmast retoriskt. Medborgaren har blivit konsument utan ansvar för det gemensamma. Det digitala mediet är ett presensmedium som bara känner det omedelbara nuet. Språk och kultur vulgariseras, det långa och långsamma elimineras, människor glömmer hur man tänker komplext. Politiken blir andfådd och kortsiktig och späs ut till prat.

De digitala apparaterna skapar ett nytt tvång, ett nytt slaveri, skriver Byung. Med smartphonen blir varje plats en arbetsplats och varje tid blir arbetstid. ”Mobilitetens frihet slår över i det fatala tvånget att arbeta överallt.” Arbetstiden totaliseras – vi tar med arbetet både på semestern och i sömnen. ”Var och en bär med sig arbetsplatsen som ett arbetsläger.”

Och värre kan det bli. Big Data håller på att totalprotokollera våra liv. Vi är på väg in i en tillvaro där även våra ting övervakar oss och utan paus samlar in och sänder information om våra göranden och låtanden, som ett led i kapitalets strävan efter maximal valorisering. Jag kan tänka mig att en syntes av Byung Chul-Hans filosofi och en marxiansk ekonomisk analys av den digitala kapitalismens drivkrafter skulle kunna bli en fruktbar teori för den som inte bara vill förklara utan också förändra världen.

Vad kan vi då göra på kort sikt om vi instämmer med Byungs kritik av det digitala? En framkomlig väg är säkert att befria sig från smartphonens fängelse och starkt begränsa sin närvaro i digitala medier. Det borde leda till en större förmåga till komplext och djupt tänkande och kännande; tillbaka till lystringens gåva och kontemplationens konst; från larmet i det digitala till tystnaden i naturen. Bättre att sitta ute på helig plats än att uppdatera sin Facebook-status.

Jag vill påminna mina läsare om att jag redan för ganska många år sedan, långt före Facebooks tid, skrev en artikel med rubriken Shamanism på webben? Min huvudtes håller än idag, nämligen ”att det inte går att bedriva shamanism på eller via internet. Webben är inget shamanskt medel eller medium även om den kan underlätta kontakter och idéutbyte mellan personer med shamanska intressen. Den verkliga kunskapen och kraften hämtar en shaman i naturen och dess processer genom att helt enkelt göra sig åtkomlig, alltså genom en samverkan i landskapet med alla dess synliga och osynliga invånare/medlevare. Det sker genom ett ömsesidigt utbyte av energi och information med djur, växter, berg, floder och väder i såväl deras materiella som andliga aspekter.”

Att läsa Byung Chul-Han kan vara en del i denna process.

Frau Holle - Den stora gudinnan (2)

Sagan om Frau Holle är en berättelse om kvinnlig initiation; närmare bestämt en tvåfaldig initiation. Dels handlar det om en ung flickas pubertetstransformation och invigning i de kunskaper som är nödvändiga i hennes förväntade roll som hushållets och gårdens styresperson. Dels handlar det om en kvinnlig andlig kunskapsväg där Frau Holle fungerar som mentor i sin egenskap som Drömtidens väktare. Dessutom: som de flesta arketypiska berättelser har sagan såväl en yttre som en inre dimension och handlar därmed också om inre konflikter och personlig transformation och mognad.

Sagans fyra huvudaktörer är alla kvinnor och vi kan betrakta dem som företrädare för en grundläggande dualism i kosmos. Å ena sidan har vi Frau Holle/Flädermor och den flitiga flickan/styvdottern. De representerar det ljusa och ”goda”. Namnet Holle kan avledas från gamla tyska uttryck för ljus, glans, fullkomlig, sund, nådig och mild. Å andra sidan har vi Styvmodern och den lata flickan/dottern. De representerar det mörka och ”onda”. Dessa sidor har vi alla; det är psykiska energier som vi behöver balansera gentemot varandra.

Styvdottern beskrivs som hemmets askunge men om vi analyserar begreppet ser vi att detta inte nödvändigtvis är en förringande beteckning. Kanske tvärtom egentligen. Askungen är nämligen den person som sköter om hemmets eldhärd. Hon är eldens väktare och därmed har hon redan en helig uppgift. Styvmodern skickar ut henne på landsvägen inte av illvilja utan för att hon ska kunna finna sin egen väg i livet. När det gäller hennes arbete med att spinna kan vi se tydliga paralleller till nornorna vid Urds källa; de som spinner den kosmiska väven. Flickan ska nu på egen hand spinna sin livstråd, men det hårda arbetet får fingrarna att börja blöda. Detta bör nog tolkas som att flickan får sin första menstruation och nu är beredd att lämna barndomen och träda in i kvinnornas värld.

Flickan måste själv hämta tillbaka den borttappade sländan från brunnen eftersom ingen annan kan genomgå hennes initiation. Hoppet ner i brunnen försätter henne i ett förändrat medvetandetillstånd (”förlorade sansen”) och hon vaknar upp på en äng i Drömtiden. Beskrivningen av ängen tyder på att det är vår och genom mötena med bakugnen, äppelträdet och Frau Holles sängbäddning genomlever hon ett varv i årscykeln.

Bakugnen representerar livmodern men också det alkemiska transformationskärlet. Äppelträdet bär livets och visdomens frukt. Tankarna går till Iduns äpplen och till världsträdet. När flickan skakar Frau Holles sängkläder snöar det i världen och därmed förbereds vårens fruktbarhet och alstringskraft.

Frau Holle lär flickan livets väsentligheter. När hon gör rätt går det henne väl. Hon får både kokt och stekt mat och lever i harmoni och balans. Längtan tillbaka till den ordinära verkligheten når full styrka när hon fått de nödvändiga kunskaperna och livsvisdomen. Hennes kvinnliga initiation är fullbordad och Frau Holle för henne tillbaka till den vanliga världen genom en av Drömtidens portar och just där och då belönas hon med guldet som representerar visdom och andlig kraft. Nu får hon också tillbaka den förlorade sländan och kan fortsätta spinna sin livstråd. Nu blir hon Goldmarie (= Guldmarie).

Hennes återkomst kungörs av sagans enda manlige aktör – gårdens tupp. Galandet från en tupp kan signalera början på en ny dag, en ny livsfas eller en ny era. Från sångerna i Eddan känner vi flera tuppar som kopplas samman med avgörande kosmiska händelser, t ex Ragnarök och förnyelsen av världen. Styvmodern betecknas nu enbart som moder och det är ett uttryck för att Goldmarie har återvänt som en fri och självständig kvinna med en mogen syn på sin mor.

Berättelsen om den lata styvsysterns resa till Frau Holle tycks vara en enda lång varning för själviskhet och girighet. Hon är inte mogen att ta emot Drömtidens kunskap och kraft och kan därför inte fullborda sin transformation. Som ”belöning” får hon en tunna med beck (= okunskap) hälld över sig. Hon blir nu Pechmarie (= Beckmarie).

Wilfried Richert som själv är bosatt i trakterna av Hohe Meissner i Hessen har med sin lilla bok Das Mysterium der Frau Holle (Books on Demand, 2015) åstadkommit en förträfflig introduktion till myten om Frau Holle. Förutom att avkoda den gamla Grimm-sagan beskriver han också flera av de heliga platser som förknippas med Frau Holle och som fortfarande hålls aktiva och levande. Den tes som Richert driver i boken är att berättelserna om Frau Holle går tillbaka till de uråldriga myterna om Den stora gudinnan, som rymmer såväl kvinnliga som manliga sidor och som är det ursprungliga skapande väsendet. Frau Holle är därmed mer än Hel eller Freja som hon brukar jämföras med. Hen är världsalltets framfödare.

Visst är det märkvärdigt och utomordentligt bra att det ännu i vår tid ceremonieras för hen vid Hohe Meissner!

Frau Holle – Den stora gudinnan (1)

(Frau Holle, är ett gammalt centraleuropeiskt sagoväsen. Hon är mycket populär och omskriven, framförallt i Tyskland, och kanske i synnerhet i delstaten Hessen, där flera platser vid och i närheten av berget Hohe Meissner är knutna till henne. När det snöar säger man i Hessen att Frau Holle bäddar sin säng. Frau Holle betraktas också som ett skyddshelgon för vävare och spinnare, och det sägs att hon härskar över skatterna i jordens inre. Hon är förbunden med såväl berg som grottor, dammar och källor.

I Västergötland finns en tydlig parallell – det kvinnligt väsen som kallas Ålla och beskyddar Ålleberg utanför Falköping. När Ålla skakar sina sängkläder snöar det över Falbygden. Det finns även åtskilliga paralleller mellan Frau Holle och uråldriga fruktbarhetsväsen som Njärd och Freja samt mellan Frau Holle och nornorna som spann och vävde den kosmiska livsväven. Kanske kan Frau Holle knytas tillbaka till urtidens föreställningar om Den stora modern, den skapande kvinnliga urprincipen i kosmos.

Här följer nu berättelsen om Frau Holle sådan den återges i bröderna Grimms sagosamling. I den svenska versionen av Grimms sagor går den under namnet Flädermor. I en kommande bloggtext ska jag analysera denna saga, som innehåller åtskilliga arketypiska teman med en djupt andlig innebörd.)

En änka hade två döttrar, varav den ena var vacker och flitig, och den andra, var ful och lat. Men änkan tyckte mycket mera om den fula och lata, eftersom hon var hennes egen dotter, och den andra, vackra och flitiga dottern, var tvungen att uträtta allt arbete och vara “Askungen” i huset.

Den stackars flickan var tvungen att var dag sätta sig vid en brunn utmed stora landsvägen, och spinna så mycket så att skinnet sprack under hennes naglar, och blodet sipprade ut. Nu bar det sig så, att sländan en dag var alldeles blodig. Och då böjde sig flickan ned, och ville tvätta av den i brunnen. Men då föll sländan ur hennes hand, och rullade ned i vattnet. Flickan grät, och sprang till sin styvmor och berättade om sin olycka för henne. Men styvmodern bannade henne så häftigt och var så obarmhärtig, att hon sade:

- Har du låtit sländan falla i vattnet, så tag upp den igen.

Då gick flickan tillbaka till brunnen, och visste inte hur hon skulle bära sig åt. Och i sin hjärtans ångest så hoppade hon ned i brunnen för att ta upp sländan. Flickan förlorade sansen, och då hon vaknade och åter blev till sinnes, så var hon på en vacker äng, där solen sken, och många tusen blommor stod. På denna äng, vandrade hon framåt och kom till en bakugn, som var full med bröd. Och brödet ropade:

– Ack, tag ut mig, tag ut mig, annars brinner jag upp; jag är för länge sedan gräddad.

Då gick den vackra och flitiga flickan fram och tog ut allting med brödspaden, det ena efter det andra. Och sedan gick hon vidare, och kom till ett träd, i vilket det hängde fullt med äpplen, som ropade till flickan:

- Ack, skaka mig, skaka mig, vi äpplen är mogna allesammans.

Då skakade flickan trädet, så att äpplena föll ned som i ett regn, och skakade tills inte ett enda satt kvar; och när hon hade lagt ihop allesammans till en hög, så gick hon vidare. Slutligen kom hon till ett litet hus, ur vilket en gammal gumma tittade fram, men eftersom gumman hade så stora tänder, så blev flickan rädd och ville springa därifrån. Men den gamla frun ropade efter henne:

-Varför är du rädd, kära barn? Stanna hos mig, och om du förrättar allt arbete inomhus ordentligt, så skall du få det bra. Du måste bara vara noga med att bädda min säng väl, och flitigt skaka kuddarna, så att fjädrarna flyger. Då snöar det i världen. Jag är Flädermor.

Eftersom gumman talade så vänligt till henne, så fattade flickan mod, samtyckte, och gav sig i tjänst hos henne. Flickan uträttade också allt till hennes belåtenhet och skakade hennes kuddar så duktigt, att fjädrarna flög omkring som snöflingor.

Därför levde hon också ett angenämt liv hos henne, behövde aldrig höra något ont ord, och fick både kokad och stekt mat varenda dag. När hon nu hade varit en tid hos Flädermor, så blev hon sorgsen till sinnes, och visste i början inte själv vad som fattades henne, men slutligen märkte hon att det var hemlängtan, fastän hon hade det så många tusen gånger bättre här än hemma, så längtade hon i alla fall hem. Slutligen så sade hon till sin matmor:

- Jag har fått hemsjuka, och hur bra jag än har det här nere, så kan jag inte stanna. Jag måste åter upp till de mina.

Flädermor sade:

– Det tycker jag om, att du längtar hem, och eftersom du har tjänat mig så troget, så vill jag själv följa dig en bit.

Flädermor tog flickan därpå vid handen, och ledde henne till en stor port. Porten öppnade sig, och just som flickan stod mitt i den, så föll ett ofantligt guldregn, och allt guld fastnade på henne, så att hon blev helt och hållet betäckt av det.

- Det skall du få, därför att du har varit så flitig, sade Flädermor och lämnade också tillbaka sländan, som hade fallit ned i brunnen.

Därefter så slöts porten till, och flickan befann sig uppe i världen, inte långt ifrån sin moders hus, och då hon kom på gården så satt tuppen på pumpen och gol.

- Kuckeliku! Vår gyllene jungfru är hemkommen nu.

Då gick hon in till sin mor, och eftersom hon kom hem, betäckt av guld, så blev hon väl mottagen av henne och systern. Flickan berättade allt vad som hade hänt henne, och då modern hörde hur hon hade fått den stora rikedomen, så ville hon gärna skaffa den andra fula och lata dottern samma lycka. Hon måste sätta sig vid brunnen och spinna; och för att hennes slända skulle bli blodig, så stack hon sig i fingret och rev sig i handen mot törnhäcken. Sedan kastade hon sländan i brunnen och hoppade själv efter. Hon kom, som sin syster, fram till en vacker äng, och gick på samma gångstig. Då hon kom till bakugnen så ropade brödet åter:

- Ack, tag ut mig, tag ut mig, annars brinner jag upp. Jag är för längesedan gräddad.

Men den lata svarade:

- Tror du jag har lust att smutsa ned mig?

Och sedan gick hon vidare. Snart nog, så kom hon till äppelträdet, som ropade:

- Ack, skaka mig, skaka mig, vi äpplen är mogna allesammans.

Men flickan svarade:

- Tycker du det? Ett kunde ju falla rakt i huvudet på mig!

Och därmed gick hon vidare. Då hon kom till Flädermors hus så blev hon inte rädd, för hon hade redan förut hört talas om hennes långa tänder och tog genast tjänst hos henne. Första dagen gjorde hon våld på sig, var flitig och lydde Flädermor då hon sade någonting, för hon tänkte på det myckna guldet, som hon skulle skänka henne. Men den andra dagen började hon redan att lata sig, den tredje dagen, ännu mera, för då ville hon alls inte stiga upp på morgonen. Hon bäddade inte heller åt Flädermor, så som det skulle vara, och skakade inte kuddarna, så att fjädern flög. Det blev Flädermor snart trött på, och sade upp flickan ur tjänsten. Den lata flickan var mycket belåten med det och menade, att nu skulle guldregnet komma. Flädermor förde henne även till porten, men då hon stod där så tömdes i stället för guld, en stor kittel full med tjära över henne.

- Det är som lön för dina tjänster, sade Flädermor och stängde igen porten.

Då kom den lata flickan hem, men hon var alldeles översmord med tjära, och då tuppen på brunnen fick se henne så gol han:

- Kuckeliku! Vår smutsiga jungfru är hemkommen nu.

Men tjäran satt fast på henne, och ville inte gå bort, så länge hon levde.

Karl Marx går inte att undvika

Den som vill förstå det kapitalistiska samhällets väsen, dess drivkrafter och dess följder kommer inte undan Karl Marx. Det gäller också för dem som vill förstå och avvärja de pågående storskaliga effekterna av detta samhällssystem på klimatet och Moder Jords tillstånd.

Men den som vill förstå Karl Marx har inte stor hjälp vare sig av ”marxister” eller av den tankebyggnad som kodifierats som ”marxismen” eller ännu värre som ”marxismen-leninismen” eller etter värre som ”marxismen-leninismen-Mao-Zedongs-tänkande”. Dessa mer eller mindre bisarra teorier har inte särskilt mycket med Karl Marx eget ursprungliga och dynamiska arbete att göra. Det framgår väldigt tydligt av Sven-Eric Liedmans senaste bok Karl Marx: En biografi (Albert Bonniers förlag 2015). Liedmans avsikt är att befria Marx från marxisterna och marxismen och boken är en utomordentligt grundlig introduktion till Marx väldigt komplexa teorier.

Det råder mängder av missuppfattningar, mer eller mindre vulgära, om vad Marx egentligen stod för, både bland marxister och bland icke-marxister, såväl till vänster som till höger på den politiska skalan. Liedman punkterar åtskilliga av dessa vulgäruppfattningar och leder läsaren tillbaka till Marx egna, ursprungliga tankegångar med möjlighet för var och en att bilda sig en egen uppfattning om denne man och hans verk.

Marx hyste alls inte de grova uppfattningar om mekaniska och enkla samband mellan produktionssätt och människors medvetande som senare tiders marxister gjort till sina. Det gäller också synen på religionen och religionens roll i samhället, sambanden mellan det som brukar kallas samhällets ”bas” och ”överbyggnad” (där Marx egna termer snarare var form och innehåll) och huruvida kapitalismen oundvikligen och lagbundet skulle ersättas av ett socialistiskt produktionssätt. Än mindre hade Marx någon enkel syn på vad för slags revolution som skulle kunna omvandla kapitalismen till något annat och bättre – härvidlag uteslöt han inte alls att det kunde ske via demokratiska parlamentsval. För Marx var det självklart att arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget verk och han motarbetade aktivt och med hetta idéer om att revolutionen skulle kunna genomföras av ett avantgarde-parti. Leninismen innebar alltså ett radikalt brott med andan hos Marx.

Liedman visar också att Marx teorier ständigt omarbetades och utvecklades. Det är stora skillnader t ex mellan vad 1840-talets Marx skrev i de texter som går under namnet de ekonomisk-filosofiska manuskripten och vad 1870-talets Marx formulerade i Kapitalet. Han kände sig heller aldrig färdig med Kapitalet. När hans vapendragare och mecenat Friedrich Engels till slut lyckades sammanställa de marxska manuskripten till det första bandet av Kapitalet kände Marx själv rätt omgående att det var dags att formulera om alltihop. Han blev helt enkelt aldrig färdig med ambitionen att utarbeta en sorts totalteori för det kapitalistiska samhället. Kanske är en sådan totalteori inte ens möjlig – lika lite som försöken från vår tids fysiker att formulera en ”teori för allt”.

Trots ambitionen att formulera en heltäckande samhällsteori finns det stora luckor i Marx tänkande – vilket också framgår av Liedmans bok. Det gäller även om vi tar hänsyn till att han faktiskt skrev sina böcker för mer än 150 år sedan i ett samhälle, en tid och en värld som skiljer sig väldigt mycket från våra dagars tillstånd. En sådan lucka gäller kvinnornas roll såväl i samhällets produktion som i den mänskliga reproduktionen inom familjelivet. Andra luckor handlar om en oförmåga att förhålla sig kritiskt till produktionskrafterna, alltså själva tekniken, och en ovilja att fördjupa det alienationsbegrepp som var så väsentligt för den unge Marx, som då fortfarande var starkt påverkad av Hegels filosofi.

En hel del tvetydigheter och oklarheter hos Marx – t ex hans maskinbeundran liksom den olyckliga formuleringen om ”proletariatets diktatur” i kommunistiska manifestet – bidrog till den olycksaliga kodifieringen av ”marxismen” som ett mer eller mindre slutet teoribygge med en stark slagsida åt materialismen. Denna process började enligt Liedmans uppfattning redan med Friedrich Engels – något som för övrigt bestrids i Tristram Hunts utmärkta Friedrich Engels: Kommunist i frack (Leopard förlag 2013). Processen fortsatte sedan av Karl Kautsky och de tyska socialdemokraterna och fulländades småningom av Lenin och de ryska bolsjevikerna.

Det finns all anledning för den som liksom Marx inte bara vill förklara utan också förändra världen att gå tillbaka till Marx egna texter och då fungerar Sven-Eric Liedman som en utmärkt vägvisare. Sedan gäller det att befria Marx också från Liedman.

Runenmagie und Schamanismus - auf Deutsch

Jörgen I. Erikssons Buch Runenmagie und Schamanismus: Ursprüngliches Wissen von Mutter Erde ist jetzt auf Deutsch zugänglig. Verlag: norrshaman. Druckjahr: 2015. Umfang: 126 Seiten. Preis: 25€ wann direkt von norrshaman bestellt. 

Runenmagie ist ein Sakrament im nordischen Schamanismus, der lange vergessen war, aber von neuen Schamanen gegen Ende des 20. Jahrhundert wiederbelebt wurde. Ihr Ziel war das Wesen der Runen, ihren Ursprung und Bedeutung aus den dunklen Ecken der Geschichte ans Licht zu bringen und sie auf dynamische und kreative Art in die Neuzeit zu führen.
 

Diese dynamische Methode ist die Basis dieses Buches von Jörgen I. Eriksson, der mit den Runen in der nordischen schamanischen Tradition seit den frühen 1980er Jahren arbeitet. Den Runen wohnt eine große Kraft inne. Sie sind Tore zur Traumzeit und drücken die Gesamtheit allen Wissens aus, das überall verstreut ist. Die Runen können genutzt werden, um Menschen, Tiere, Pflanzen und Mineralien in Harmonie und ins Gleichgewicht zu bringen. In Kombination mit anderen schamanischen Methoden, wie Visionssuche, Zeremonien, Sejd und magischem Singen können die Runen ihr volles Potential entfalten.
 

Runenmagie und Schamanismus beschreibt die Runen als Prozesse, die als ein ausgezeichnetes Werkzeug verwendet werden können, um in Schönheit zu denken und zu handeln. Ziel ist es, ein Handbuch für Philosophie und Praxis des Schamanen zu sein.
 

Norrshamans kurser 2016

Mitt kursprogram för 2016 är nu klart. Det blir tre kurser:

26-28 februari: Runmagi och shamanism, Luleå.
22-24 april: Magiska runor och heliga platser, Tiveden.
23-25 september: Resa i heligt landskap, Bohuslän och Dalsland. Ett helt nytt koncept med föredrag, övningar och gemensam rundresa till heliga platser.

Lite utdrag från kurspresentationerna:

Runmagi och shamanism, Luleå: ”Under dessa kursdagar kommer vi att på djupet undersöka runornas väsen och inneboende kraft för att på ett dynamiskt och nyskapande sätt kunna föra in dem i våra egna liv. Tanken är att deltagarna ska hitta sin egen väg till att använda runorna som hjälpmedel för att tänka och handla i skönhet.”

Magiska runor och heliga platser, Tiveden: ”Under kursdagarna i den magiska Tiveden (= Tyrs skog) kombinerar vi runorna med andra traditionella metoder som utesittning, landskapsgång, sejd och skakande badstugan för att undersöka och utveckla deras fulla potential.”

Resa i heligt landskap, Bohuslän och Dalsland: ”På den här resan besöker vi de unika hällristningarna i Brastad och Högsbyn samt Ättehögskullen i Håvesten. Vi bor på Brålanda hotell och vandrarhem och reser till de heliga platserna gemensamt i buss. På hotellet förbereder vi oss med föreläsningar om heliga platser och andliga övningar i shamansk tradition. På de heliga platserna gör vi både gemensamma ceremonier och individuella meditationer för att utforska vad platserna vill säga oss idag.

Mer information om kurserna på norrshamans hemsida.

Slutsålda böcker nu gratis på hemsidan

Det finns fortfarande efterfrågan på en del av mina böcker som är slutsålda och där jag inte planerar någon nytryckning. Nu har jag gjort två av dem tillgängliga på norrshamans hemsida i pdf-format. Det gäller Drömtid visdom paradox och Ibland inträffar mirakel.
Här en kort presentation av de båda:
Drömtid visdom paradox utgår från en resa som jag gjorde i sydvästra USA 2010 – ett motsträvigt landskap som är världens centrum för ursprungsfolk som navajo, hopi, acoma, taos, zuni och apacher. Resan sker inte bara i ett ökenartat landskap genomskuret av kanjoner och höga, lummiga berg utan också i Drömtiden. Dagens stigar och vägar korsar spåren och berättelserna efter urtidens heliga varelser, hjältar och monster. Här finns också de destruktiva spåren efter spanska conquistadorer och amerikanska erövrare och folkmördare. Boken släpper fram röster från områdets traditionella invånare – filosofer, medicinmän och radikala antikolonialister – som utifrån en ursprunglig livssyn försöker balansera livet i skärningspunkten mellan det gamla och det nya, mellan Drömtiden och industricivilisationen. Detta är en bok om visdom som en aktiv och kreativ aspekt för att kunna samverka med världen och vandra i skönhet. Det är en civilisationskritik och en utredning av vad traditionell kunskap, native science, innebär och hur den kan föras in i vår tid.

Boken är samtidigt en sammanfattning av insikter från min mer än 30 år långa filosofiska och andliga resa som tog sin början i ett möte med indianska heliga män vid Russeltribunalen i Rotterdam 1980. En pågående resa som inte bara lett till sydvästra USA utan också till heliga platser och märkliga upplevelser och möten framför allt i Sápmi.

Ibland inträffar mirakel är en analys och lärdomar av folklig läkekonst och shamanism. Så länge som människan har funnits har det funnits sjukdomar och icke-teknologiska botemetoder. Det var shamanen som ansvarade för sjukdomsboten och även andra magiska ingripanden i tillvaron, som att spåra villebråd och påverka väder och vind. Redan i de äldsta klippmålningarna som är drygt 30.000 år finns shamaner avbildade. Shamanernas verksamhet har varit funktionell och därför har den överlevt in i våra dagar, om än i förändrad och förenklad form. Dagens botare och blodstämmare är verksamma i en obruten tradition även om de står ganska långt från de forntida shamanerna och deras mer drastiska extasmetoder.

Men vad är det som gör att boten fungerar? Vad sker egentligen i boteaktens rituella drama? Vilken roll spelar botaren? Vilken roll har patienten? Vilken filosofi styr botarens aktioner? Varifrån kommer förmågan att bota? Går det att över huvud taget förklara bot annat än som mirakel? Och när inträffar mirakel? I detta kompendium gör jag en systematisk analys av den folkliga läkekonstens metoder, föreställningar och funktioner. Utifrån botarnas aktivitet och tankar drar jag slutsatser om hur även andra, som inte är botare, kan utvinna livslärdomar ur denna rika och levande kunskapstradition.

Heliga hällar i Uppland

"Stolen" i Rickeby

Bara några kilometer sydost om Enköping ligger Boglösa hällristningsområde - ett område med ovanligt tät koncentration av hällristningar som höggs in under bronsåldern och alltså är mellan 2 500 och 3 500 år. Här finns t ex den säregna "stolen" på Stora Rickebyhällen och det unika och över fyra meter långa Brandskogsskeppet .
Stora Rickebyhällen ligger alldeles intill bilvägen mot Enköping. Här finns drygt 30 skepp, 40 fotsulor, flera kvinnofigurer och några så kallade ringkors, som troligen har med månens faser att göra. Denna häll ger intryck av att ha använts under mycket lång tid och flera av figurerna är mycket djupt huggna i berget - det gäller t ex de många fotsulorna, som mestadels är riktade mot nordväst, alltså solens nedgång vid sommarsolståndet. Dåtidens besökare hade fri horisont över vattnet och kunde säkert uppleva magnifika soluppgångar och nedgångar här. Den så kallade stolen ger intryck av att ha kunnat vara en sorts förankring för något som stått på berget, kanske en sejdhjälle. Uppenbarligen har denna häll använts ceremoniellt länge och av många och den känns fortfarande väldigt levande.
Dagens besökare når Brandskogsskeppet genom en 800 meter lång skogspromenad från Enköpingsvägen. Dåtidens besökare kom antagligen glidande i båt direkt till hällen som då låg vid stranden i ett skärgårdslandskap.

Fader Himmel?

Brandskogsskeppet innehåller sex människoliknande figurer som paddlar skeppet mot sydost. Såväl fören som aktern pryds av djurhuvuden - antagligen älghuvuden. Under aktern syns en jättegestalt i människoskepnad som bär skeppet. Kan det vara Fader Himmel? Och är skeppet det som under natten förde solen genom undervärldarna till nästa dags gryning? Vilka är de sex paddlarna? Här finns mycket att kontemplera över, men det är knappast någon slump att talet sex valts av ristarna. Tankarna går till runa nr sex i utharken, alltså Gifu som representerar ömsesidighet, harmoni, balans och helhet.
Hällen i övrigt rymmer bara några få figurer - tre mindre skepp, några få skålgropar och en liten mansfigur med erektion och uppsträckta armar, en så kallad adorant.

Jag rekommenderar verkligen besök i Boglösaområdet som innehåller ytterligare fyra hällar med ristningar. Jag vill också passa på att tipsa om boken Heligt landskap: Platser för kraft och kunskap som innehåller beskrivningar av över 100 heliga platser runt om i Sverige. Kan beställas via Adlibris, Bokus, Bokbörsen eller direkt från norrshaman.